Den pågående avfolkningen av den svenska glesbyggden har pågått under många årtionden. Mindre orter, byar och gårdar, töms i den pågående inflyttningen till framför allt storstäder.  Samtidigt pågår en långsam utarmning av mindre tätorters centrumkärna. Affärerna i centrum konkurreras ut av köpcenter och en alltmer ökande webbhandel.

Den svenska befolkningen ökar stadigt, det sker dock en urbanisering och framför allt till storstäder. Mindre orter som ligger i närheten av större städer kan undantagsvis även de dras med och öka,  däremot minskar mindre bruksorter, och mindre orter som inte ligger i närheten av en storstad. Det är lite paradoxalt att flytten till tätorter görs för glesbyggden sakta dör, service och jobb finns på annat håll, samtidigt så dör även de mindre tätorterna en långsam död.

Idag pratar man alltmer om regioner, storstadsregioner, tätortsregioner. Mindre tätorter och byar, de för en anonym tillvaro och är inte något annat än någon form av förorter, sovplatser till storstaden. De har i stort sett inte något eget berättigande eller möjlighet att existera självständigt. Det ges eller finns idag inte möjligheter till det, vare sig någon vilja från politiker, eller ekonomiska möjligheter i form av kommunalskatt.

Ett exempel på detta scenario är Västerås som är den största tätorten i Västmanland. Här har under de senaste 50 åren skett en successiv avfolkning av de mindre kommunerna. I tabellen nedan kan man se befolkningsutvecklingen i några kommuner i närheten av Västerås.

Vad hände?

Det var inte så länge sedan opinionsbildare, politiker, entreprenörer pratade om möjligheterna med internet, det uppkopplade samhället. Det var allt från det talande kylskåpet, jobbet på distans, till videokonferenser, Virtual Reality. Vad hände med alla dessa idéer? Idag pratar man höghastighetståg, snabbare transporter, allt för att kunna jobba effektivare, kunna ses enklare, det är inom tjänstesektorn som det spås otroliga fördelar och förtjänster med dessa nya centraliserade kontor i storstäder och med förkortade restider. Det är framför allt ett resonemang om och kring hur man skall förbinda storstäderna, inte hur vi skall få en fungerande infrastruktur för ett helt land.

Vad hände med allt prat om möten via internet, telefonkonferenser, jobba på distans. Var det endast tomma ord? Det var då prat om att man kunde få russinen i kakan, bo på landet, jobba på distans och ändå ha en smidig och fungerande kontakt, kanske rent av daglig. Där är vi inte idag, kommer vi att någonsin landa i det? Det framstår ju onekligen som ett lockande alternativ, både att kunna bo på och i en lugn naturnära miljö, samtidigt slippa resandet och på så sätt vara ett klimatvänligt alternativ.

Butiksdöden

Butiksdöden är något som man finner överallt, även i större städer. Butikerna klarar inte av en skenande lokalhyra, krympande kundunderlag och kanske framför allt, en stenhård konkurrens från både köpcenter i utkanterna på staden och en kraftigt ökande webbhandel.

Vad exakt är det som man lockar med i tätorterna? Vad är det de som flyttar in till storstäderna vill ha? Går denna trend med den döende glesbyggden att vända? Är det kanske så att man inte lockar till storstaden, man snarare gör det svårare att klara sig i glesbyggden?

Politisk ovilja och ointresse för glesbyggd

Det är idag svårt att finna ett engagemang bland regional- och riksdagspolitiker, det är idag de lokala politikerna och engagemanget hos befolkningen på orten som är motorn, men motståndet de möter är massivt och svårigheterna stora. Stödet ges till centralisering och effektivisering (allt i termer av ekonomisk vinning, ett effektiviserande som man uttrycker det). Skolor läggs ned, vårdcentraler läggs ned, inte ens internet till glesbyggden vill man vara med och subventionera. Det är så illa att till och med den forna statliga jätten Telia vägrar vara med på tåget och ansluta hela Sverige.

I byn där jag bor, med i runda slängar 140 hushåll, där visade Telia tydligt var de stod, de sa att ansluta en sådan by inte var intressant, det gav för lite till dem. De krävde att 90% av hushållen skulle gå med för att det skulle vara intressant, vi fick med oss 125 hushåll, vilket är synnerligen hög andel, Telia  fick vi dock inte med oss. Vi pratar nu alltså ADSL, det var de gamla kopparledningarna som skulle få lite fart. Idag pratar Telia om att helt stänga ned det gamla kopparnätet, TROTS att det är många hushåll som vare sig har en godtagbar täckning på mobilen, eller har en fiber i backen för anslutning till internet.  Det känns ju sådär kan man väl lugnt säga. Vem har ansvaret för detta och denna utveckling?

I en fullständigt avreglerad värld är glesbyggd inte intressant för de privata aktörerna, de ser investeringar som ger en vinst som något positivt och värt att satsa på. Staten har här helt gjort sig av med verktyg för att kunna styra och påverka.  Så fungerar en marknadsekonomi. Är det verkligen så vi vill ha det? Skall allt ses i skenet av vinst och konsumtion? Vinster kan ju mätas i andra valutor än kronor och ören. Skall vi verkligen fullständigt skrota vår glesbyggd? Det är i den vi finner basen för vår välfärd, här är råvorna som byggt Sveriges välmående, det är skogen, malmen, vattenkraften.

En märklig samhällsstruktur

Nu verkar det ju som om även tätorter och till och med större tätorter lider av det samhällsklimat vi skapat. Butiker flyttar ut utanför stadskärnan, kvar i centrum blir tystnaden, en död kärna. Kvar blir  kontor och möjligen restauranger. Kvar blir även tomma lägenheter, tomma affärsfönster, något som ytterligare spär på en beklaglig syn, det lockar inte någon.

Ytterligare ett problem är bankerna, de vill dels inte låna ut pengar till fastigheter i avfolkningsbygder. Gör de trots allt det så är villkoren betydligt sämre än i större städer. Att bygga hus utanför tätorter kostar lika mycket, om inte mer. Mer så till vida att bankerna inte vill vara med och låna ut, de ger sämre villkor för byggande utanför attraktiva områden.  Så fungerar marknaden, i ett helt marknadsanpassat system. Så länge inte staten kan vara med, vill vara med och hjälpa människor att kunna välja var de vill bo, då kommer trenden inte att vända.

Norge har en helt annan syn på detta och där har man inte dessa problem, även om det även där är en trend med inflyttning till storstäder.

Glesbyggd, landsbyggd, det blir  rekreations områden för storstadsbon. Men då krävs att även bekvämligheterna finns på plats, vilket är fallet i exemeplvis Åre. Man vill ha kakan samtidigt som man äter upp den.