Gemensamma digitala bibliotek?

Bibliotek är demokratins ena ben, kanske rent av demokratins fundament. Tillgängligheten! Här finns möjligheten för vem som helst att inhämta information. Det är gratis och skall vara till för alla. Idag är de svenska biblioteken kommunala, i vissa fall har de privatiserats. Bibliotek är mötesplatser och på ett sätt nav i ett modernt samhälle. 

Idag är det varje enskild kommun som styr och förfogar över sina bibliotek, de köper in den litteratur som personalen anser vara passande, fint så. Det går ju att låna böcker från andra bibliotek om den saknas i den lokala biblioteksfilialen.

I den nyligen publicerade utredningen som gjorts angående bibliotek så har den kommit fram till att de svenska biblioteken har hamnat rejält på efterkälken vad gäller digital litteratur. I och med att varje enskild kommun styr över sitt utbud, såväl tryckta böcker som e-böcker så görs olika prioriteringar. E- böcker har inte slagit igenom som det kanske förväntades. För att låna e-böcker så krävs en app i telefonen, eller ett program på datorn. Här känns det som om det är ett stort glapp och en gråzon.

I den kommun där jag bor är det en viss app, åker jag till en annan kommun för att låna, då är det en annan app. De fungerar dessutom olika bra och är skapade av olika företag. Det finns inte någon standardisering på mjukvaran. Den egna erfarenheten av de appar som provats är mest negativ.  De fungerar över lag rätt dåligt, det är begränsningar i antal lån per månad, i antal böcker som går att titta i samtidigt, de är instabila och kraschar ofta, en omogen marknad känns det som.

Sannolikt faktorer som bidrar till att många inte vill låna e-böcker. Kan dessa problem åtgärdas och utbudet av e-böcker breddas, då är denna tjänst en fantastisk möjlighet.

E-tjänster är demokratiska

Åtgärdas problemen och kanske erbjuds en central tjänst, gemensam för alla kommuner, då är digitala böcker en makalös resurs. Finansiering borde ju kunna gå att lösa på ett smidigt sätt, statliga medel och kommuner som köper in sig. En gemensam plattform, inte som idag med en mängd olika appar och program som fungerar mer eller mindre bra. Det skulle ju vara en fantastisk tjänst och möjlighet.

Privata aktörer

Privatisering av bibliotek känns inte som en bra lösning.  Privata aktörer har alltid en egen agenda och den styrs av ekonomiska ramar, de vill självklart ha en ekonomisk vinst. Det har i vissa kommuner blivit en privatisering av biblioteket, hur det har utfallit är idag lite ovisst.

Bibliotek kostar att driva med lokaler, personal och inköp, något som för vissa kommuner är tungt att driva, i synnerhet i glesbyggd. Vid en privatisering flyttas ansvar till den nya aktören, med allt vad det innebär. En central digital tjänst skulle kunna vara en god och effektiv investering.

Skapa gemensamma digitala tjänster med e-böcker

En central e-boks tjänst skulle för just glesbyggd kunna vara en fantastisk möjlighet att på ett effektivt sätt kunna erbjuda litteratur till sina låntagare. De slipper då köpa in egen litteratur, de kan via en centralt administrerad service erbjuda i stort sett samma böcker som exempelvis Stockholms stadsbibliotek. Det blir på detta sättet en demokratisk och fin möjlighet för alla.

Snowden – vi är alla under luppen

Demokrati är något vi konstant måste jobba med, att fritt kunna framföra sina åsikter, att känna sig trygg och att den personliga integriteten är orörd. Självklarheter kan man tycka, men så är det inte idag. Internet är ett tveeggat svärd, samtidigt som det gör det möjligt att nå ut till många, snabbt, så är man övervakad och granskad utan motstycke i historien. Filmen “Snowden”ger en liten inblick i vad som sker dolt under ytan.

Härom kvällen tittade jag på filmen om visselblåsaren Edward Snowden -“Snowden”, en beundransvärd person i många avseenden. Hans beslut att visa världen vad som sker utanför lag och ordning, bakom stängda dörrar, i hemliga rum i underjorden, mot våra demokratiska rättigheter och med helt egna lagar. Allt  sanktionerat från högsta ort, otroligt  olustigt och skrämmande. Hur vida filmen in i minsta detalj stämmer överens med verkliga händelser låter jag vara osagt.

Det som kom fram i de dokument Snowden lämnade över till journalisterna är saker som många anat att det gjordes, eller i vart fall var fullt möjligt att det pågick. Att få det presenterat i klartext och i den omfattningen är häpnadsväckande. Västerländska demokratier som säger sig främja det fria ordet, att ha en transparens i beslut och styre. Här visar det sig att detta är fullständigt tomma ord.

Länder, myndigheter, och privata aktörer, tänker på de stora på nätet. Facebook, Google, Twitter, Apple, med flera, de är lite av marionetter till länders olika hemliga organisationer, till detta kan tilläggas deras egna agendor. Filmer med innehåll som denna borde vi med jämna mellanrum se om, repetera. Skriva om detta borde göras med jämna mellanrum, varför inte informera i skolan om det.  Att helt undgå dessa former av övervakning är i stort sett omöjligt idag. Har skrivit det flera gånger, George Orwells 1984 var dystopisk, idag är det verklighet, en verklighet som är värre.

Ingen undgår övervakning

Telefoner, kameror, saker i hemmen som innehåller utrustning för att övervaka, avlyssna samla information. Många innehåller denna utrustning helt och hållet utan vetskap från ägaren. Telefoner, kameror, med mera de vet man att de innehåller bland annat en mikrofon, en kamera, det kan dock te sig lite märkligt att dessa går att styras av vem som helst med rätt verktyg, till och med då de är avstängda.

Allt detta påstås göras i förberedande syfte för att motverka terror. Som Bruce Schneier skriver i sin bok “Data och Goliat”, – hittills har inte dessa metoder medfört att man kunnat avstyra i princip något från att utföras. Bruce Schneier var en av de personer som hjälpte journalisterna att sätta sig in i de dokument som Snowden läckte ut. Han är matematiker, författare, kryptolog med mera, en person med stora kunskaper och djupa insikter i vad detta innebär.

Saker upprepas – människan tar inte lärdom

Människan är synnerligen dålig på att ta lärdom av misstag  genom historien, samma misstag verkar återkomma med en viss regelbunden. Förnekare, i detta fallet politiker, myndigheter, även de som jobbar med det gör sig hörda. Se på de märkliga förnekare av koncentrationsläger, de som hävdar att man inte varit på månen, att jorden är platt. Till synes oförargliga personer, men idag är det så lätt att nå ut, sprida både “fake news” och smutskasta andra.

Vi behöver alltså med jämna mellanrum repetera saker och ting. Snowden historien och de läckta dokumenten var 2013, 6 år sedan. Idag talar man inte om det, många tänker inte på det och det som kom fram. Har det då blivit några förändringar? Sannolikt, eller snarare helt säkert, INTE! Övervakningen omformas, tar andra vägar, via nya kanaler.

Demokratins principer borde vara ett obligatoriskt moment i skolan, att informera om den och att tala om den lilla människans rättigheter, och skyldigheter. Det är inte som de naiva säger, “jag har inte något att dölja”, de flesta har inte något att dölja. Saken är den att man skall kunna välja att säga vad man vill utan att känna att det är  med fara för att bli avrättad, satt i fängelse eller på något annat sätt vara rädd för att yttra sig fritt. Medier skall vara fria, kunna skydda sina källor. Andra exempel på visselblåsare är Wikileaks, en site som publicerade vad militärerna gjorde. Både Snowden  och Julian Assange (ansvarig för Wikileaks), de är idag helt isolerade. Var skall en gräns dras för var som är Ok och acceptabelt att göra och inte göra, vem skall sätta den gränsen?

Skrämmande utveckling

Ingen vill vara pessimist, ingen vill vara en gnällspik, att se ljust på framtiden vill nog de flesta. Det måste dock medges att det är lite trista hinder i vägen just nu. Demokratin som urholkas, klimatet som vi idag inte vet vad det kommer att bli i framtiden, att vi vi får ett varmare klimat är säkert.

Mycket känns lite diffust, minst sagt.