Slopat eller minskat EU stöd till jordbruket – vad händer då?

En väldigt stor del av EUs budget går till jordbruket, ett jordbruk som  idag är mer eller mindre beroende av bidrag för att kunna drivas. En helt sjuk och galen utveckling och riktning det har tagit. Producenterna växer sig allt större och är alltmer belånade. Det är snart endast riktigt stora jordbruk i södra Sverige som kan klara sig, om ens de. Ett jordbruk utan bidrag känns idag väldigt avlägset.

Det höjs allt högre röster att bidragen till jordbruket inom EU skall skäras ned. Det har fått mer och fler förespråkare i och med Brexit. En stor och tung EU partner, England skall dra sig ur EU och det innebär mindre inflöde av pengar. Det finns två sätt att lösa det på, höj alla kvarvarande länders avgifter, eller sänk EUs utgifter. Vilket låter mest lockande?

Jordbruket är en av de största utgiftsposterna inom EU

Då jordbruket är en av de största utgiftsposterna som EU har så ser man efter möjligheter att skära ned på den. En av utgifterna är just bidrag i olika former, vilket alltså många jordbrukare är helt beroende av. Jordbrukaren i ena änden, konsumenten i den andra, däremellan är alla handlare, vilka idag pressar priserna på råvaror från jordbrukarna till det yttersta. Handlarna hotar med att gå till andra producenter om priset från bönderna blir för högt, handlarna startar egna produktioner, de har egna märken med mera, allt för att maximera sin förtjänst. Handlarna är lite som bankerna idag, de är egentligen en mellanhand som skall få kedjan att hålla och fungera, kedjan av produkter från producent till konsument.

Drar man då in EU-bidragen till jordbrukarna, då måste de höja sina priser, vilket medför att handlarna inte köper av dem och då klarar de inte av att driva jordbruket. Ytterligare en aspekt är att de små lokala producenterna, de kommer definitivt att slås ut. De som producerar närodlat och med mindre resurser, en produktion utan några längre transporter, den kommer i stort sett att slås ut helt.

Helheten måste ses, från producent till konsument

Att bara reducera EU bidraget är inte en hållbar lösning idag, men hur skall det göras då? Hur skall man kunna minska utgifterna inom jordbruket? Till att börja med så måste man se över hela kedjan, från producenten till konsumenten, hur ser prisbilden på varan ut över hela kedjan? Tyvärr är det sällan producenten som gör de stora förtjänsterna, det är är handlarna som gör det.

Detaljstyrning är sällan ett bra sätt att kontrollera saker och ting, men för vissa saker och ändamål är det kanske enda sättet. Banker och jordbruk är idag sådana stora saker som vuxit sig till mer eller mindre ohanterbara aktörer.

Å andra sidan är verksamheter som är helt beroende av bidrag inte sunda i sig, lika lite som att helt låta marknadskrafter styra. Ett miljövänligt och rimligt jordbruk som sannolikt behöver visst stöd för att klara sig, det är kanske vad som krävs? Det storskaliga är inte en lösning.

Förtroendevalda skall agera därefter

Flera fall av missbrukat förtroende bland politiker har under den senaste tiden kommit till ytan. Senast i raden är den moderate riksdagspolitikern Elisabeth Svantesson, ett till synes märkligt val hon gjort. Hon och flera i den moderata ledningen hävdar bestämt att hon inte gjort något olagligt. Må så vara, men vem väljer att bosätta sig i sin sommarstuga i Nora, när familj, med barn och make bor i Stockholm, dessutom är arbetet i riksdagen i Stockholm? Ett synnerligen märkligt agerande.  Är det att bruka väljarnas förtroende på ett snyggt sätt? Det är fler som gjort på samma sätt i andra politiska partier skall tilläggas. Känns inte som ett moraliskt och etiskt korrekt sätt att bruka sitt förtroende. Känns lite som, “mycket vill ha mer”. Svårt att inte tolka detta som att de vill göra avdrag och få reseersättning. Skärpning, ni är förtroendevalda och skall agera som sådana!