85 procent av Sverige är skräpyta!

Närhet till naturen, eller i vart fall tillgång till naturen, det behöver nog alla.  Det är vetenskapligt visat att välmående ökar vid vistelse i naturen, den har en helande effekt. Det är där vi finner ro och det är dessutom där råvarorna till mycket i vår vardag har sitt ursprung. Naturen måste ha en plats i vardagen, för alla.

Mer eller mindre av en slump så kom jag att titta på den korta dokumentären Skräpytan, i detta fallet en film om Värmland. Det skulle dock kunna vara vilket område som helst på landsbygden, allt som inte inte är en större stad skulle fungera. I beskrivningen av filmen så står det att en ekonomie doktor kallat detta område för skräpyta, det står vidare “där finns inte någon ekonomisk aktivitet”, “inga universitet”, “ingen underhållning”, “ingen shopping”, “ingenting”.  Ingenting är rätt starka ord, mindre än ingenting är ju svårt.  Citaten rullar förbi i inledningen av filmen. Får ju hoppas att han försöker vara lite rolig och inte menar allvar med orden? De är dock inte kul och hans ord framstår mest som korkade och rent av förfärliga. Jag har i tidigare texter påtalat problemet med att ekonomi och då även ekonomiska talespersoner. De har alldeles för mycket inflytande i dagens samhälle. Har de dessutom mage och så här dålig koll på läget som denna personen verkar ha, då vinner alla på att personen fick spendera resten av sitt liv på “Santa Helena”, där en annan knäppgök redan tidigare suttit isolerad. 

Vi gräver med samhällsutveckligen vår egen grav, det är en omöjlighet att det kan fortsätta på samma sätt som det gör idag, städer växer, glesbyggd och landsbygd dör. Vi kan inte shoppa oss till ett bättre liv, vi kan inte leva i villfarelsen att tillväxt och välfärd är synonymt ekonomisk tillväxt. Vi kan inte exploatera i all oändlighet, jorden är ändlig. Det fungerar inte heller med en ständigt ökande konsumtion som drivmedel.

Hela den inledande texten med citat i filmen avslutas med, “…där finns bara träd“. Lite huvudet på spiken, vilket visar på de lite korkade i citaten. Personen har ju helt missat att just träd är en av Sveriges grundpelare, hela massa industrin och virkesindustrin, en synnerligen viktiga råvara i Sverige. 

Kjell A. Nordström – företagsekonom

Personen som gjort uttalandet heter för övrigt Kjell A. Nordström och är företagsekonom. Googla gärna honom, han är en sådan där trendriktig typ i designade glasögon och kläder. En som gärna sticker ut hakan och säger saker som är rätt korkade och naiva, men “lättsmält och populärt “, vilket får mycket uppmärksamhet, gärna delat på sociala medier. Han har skrivit ett flertal böcker, av typ “lättsmälta och populära”. De känns precis som han själv, trendriktiga. Han var för övrigt en av P1s sommarpratare i år, 2020. Bara förhandsinformationen  på hans program fick mig att helt tappa lusten att lyssna. Hans fortsatt töntiga påstående (citerat från DN) “Forskade för att få ligga”, hur tänkte han där? Vem med en gnutta självaktning vill ligga med en självgod företagsekonom som tycker företagsekonomi är sexigt. Känns som det kan få vara. 

Vad är underhållning?

Citatet “ingen underhållning” ter sig lite märkligt. Vad är underhållning? Likaså “ingen shopping“, varför skall det finnas shopping överallt? Om denna person inte ser upp så kanske framtiden blir en förfärlig överraskning, en snabbt ökande andel av shopping sker ju på nätet, inte i staden. Det är ju lika relevant och enkelt att vända på resonemanget, det finns inte någon helande natur i storstaden. Det finns inte någon tystnad, var finns det oförstörda, det rena i staden? 

Allt utanför staden är naturresurser

Sveriges välfärd är till stor del ett resultat av ett synnerligen hänsynslöst exploaterande av råvaror, vattenkraften, gruvnäringen och just virkesindustrin, “träd”. Allt är naturresurser som anses så självklara, något som inte går att få från en stad. Det som han kallar skräpytan är naturresurser, och livsmiljön för de som inte vill bo i den konstlade staden. Kunskap är väsentlig, om den används på ett vettig sätt. Men utan några råvaror så fungerar ingenting. Universitet och högskolor är  dessutom inte enda sättet att inhämta kunskap på.

Att den svenska glesbygden tillåts monteras ned och försvinna är häpnadsväckande. Det sker helt i stillhet, utan någon form av diskussion. Pajaser som denna Kjell och även många andra verkar resonera så att det som inte syns det finns inte, det pågår en avvecklingspolitik i det tysta. 

Det är ledsamt och nedslående att höra om synen på områden utanför staden. Det var inte de medverkande som stod för den dåliga synen, det var vad de beskrev sig känna. Hur andra såg på den, de i storstäderna. Ganska vanligt, det skämtas om landsbygd som människor som är lite korkade och primitiva.   

I anslutning till just denna korta film, (SVT tipsar om liknande) dök även den korta serien om de norrländska gruvarbetarna upp,  “Tornedalsrallyt”, människor som bor, eller i vart fall vuxit upp i Tornedalen, men numera jobbar i Kiruna, Malmberget, eller någon av de andra större gruvstäderna. Ytterligare en liknande film var “Den stora flytten – en film om Malmberget”, hur ett samhälle påverkas rent fysiskt av gruvnäringen.

Det som alla dessa har gemensamt är att människorna som bor, lever och medverkar i filmerna har är sin kärlek till naturen. Det är på något sätt det enkla. Naturen är en del av deras vardag, den betyder så mycket mer än att vara något rekreationsområde för fritid. Vilket de större turistorterna blivit, Åre, Sälen med flera, platser som storstadens innevånare besöker ett par veckor om året för att ha kul. För de människor som bor här är detta vardagen, det kan inte plockas bort, det betyder så pass mycket. 

85 procent av Sverige är en skräpyta

SVT dokumentären Skräpytan kan tidvis kännas lite ironisk och på gränsen till lyteskomisk, men det är ju trots allt deras liv. De har valt det och de trivs med det. Det är inte en skräpyta, det är vardagen för människor. Att kalla det för skräpytan gör ju att något som inte kallas för skräpyta måste finnas, det är ju ett relativt begrepp. En personlig gissning från mig är att staden är något slags mål, en fulländad utveckling, alltså inte en skräpyta. Där finns det som citaten påstod saknades i Värmland. Däremot inte några råvaror. Stadens mat kommer från landet, gatornas asfalt från stenbrott, likaså betong, järn/metall från gruvor, virket från skogen, för att inte tala om all energi som konsumeras, den kommer från något kraftverk (vind-, vatten-, kärnkraft). Vid ett grovt överslag på Sveriges yta som jag gjorde i en tidigare artikel, “Mer pengar till vår järnväg”, så är med detta resonemang i runda slängar >85% av Sverige en skräpyta. I vanlig ordning då ekonomer får ge sin syn på saker och ting så räknas kronor och ören som vinst, alla andra former av vinster är inte relevanta.

Lite trist att personer och tankesätt som dessa skall få synas i den stora utsträckning som det gör. Att de inte ifrågasätts på ett relevant sätt. Lika trist att politiken inte verkar vara bättre på att hantera det, orden om ett demokratisk samhälle för alla finns och upprepas gärna, men verkstaden verkar har gått i pension, de görs inte något konkret.

Läs gärna mina andra sidor, Rastlös betraktare och Velpcipeter. Mer om fotografi och träning med fokus på cykel.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *