Undersökningar för kundnöjdhet eller bemötande

Är det inte en rejäl inflation på alla kundundersökningar man utsätts för? I stort sett varenda kontakt man har med en instans så får man i telefonen höra “, du kommer att bli uppringd efter avslutat samtal där du får 3 frågor, det beräknas ta 15 sekunder. Eller, detta samtal spelas in i kvalitetssyfte, vi vill göra allt för att förbättra oss.

Det kan också vara så att efter avslutat ärende då får man epost med en länk till frågor. 

Frågan är om dessa används till något? De verkar ju inte användas. Jag har svarat att jag inte vill få denna fråga, bli uppringd, få en massa frågor skickad till mig. Det fortsätter dock, till och med ökar i  omfattning. 

Folksam är senaste aktören jag hade kontakt med, de vill inte ha e-post, för det strider mot GDPR. De har kötider på mer än en timma för att ringa in.De har just dessa oerhört störande meddelande om att man kan bli uppringd, eller att samtalet spelas in. Vi har under de senaste 2 åren haft lite skadeärenden, det är med husdjuren, med bilen och nu senast med en dator. Det går inte att komma i kontakt med dem. Så min fråga är om dessa “kvalitets höjande frågor, eller inspelningar” verkligen fyller någon funktion?

Preskiberat – finns det kvar endast som ett uttryck?

Vad vi tar oss för med blir något som verkar bli allt mer avgörande. Livslång granskning känns inte som främmande för många. Idag var det en artikel i sydsvenskan som tog upp möjligheten och önskan av arbetsgivare att granska privatlivet hos sina anställda (Fler chefer vill granska ditt privatliv). Vad vi gör i vårt privatliv blir kanske avgörande? Jag tror inte att någon har invändningar mot att personer granskas, det är snarare bra att det görs, till en viss gräns. Problemet är, var går den gränsen? Hur långa tillbaka i tiden, vad för information granskas?

Dagens informationsinsamlande som görs på framför allt nätet är som jag ser det ett tveeggat svärd, dels är det en enorm tillgång för demokratin, vem som helst med tillgång till internt kan nå ut och göra sin röst hörd. Samtidigt är det otroligt lätt att övervaka alla, som i just detta fallet, arbetsgivare granskar sina anställda. Jag skrev en text om detta 2016, Övervakad inte kontrollerad, ett lite skrämmande scenario, det var redan då sant, det har inte blivit bättre, snarare värre. Vi är övervakade utan att veta om det.

Preskriptionstid – är detta fullständigt överspelat?

Jag ser detta som ytterligare skäl till att vara restriktiv med sina sociala medier och användningen av dem. Jag är inte överkänslig, paranoid eller på något sätt teknikfientlig. Allt vi gör idag lämnar spår efter sig, ett digitalt samhälle har verkligen den möjligheten att spara all information. Information som sedan är tillgänglig för den som önskar, kanske kommer den att kosta, sannolikt kommer den att kosta. Det kan lagras på obestämd tid, det preskiberas aldrig.

Alla vill åt vår information, den är värd guld!

Skapa innehåll!

Vikten av ett innehåll! Ett innehåll som är ett innehåll och inte bara en massa nonsens och strunt.

För ett par veckor sedan, en söndag, lyssnade jag på reprisen av fredagens spanarna (programmet på P1). Po Tidholm pratar där om content=innehåll. Kändes lite bekant, har en vag tanke om att jag skrivit om detta förut. Hur som helst, en sak som jag reagerat på är dels att vi idag alltmer accepterar odemokratiska skeenden. Vi håller så sakteliga på att urholka vår demokrati, vår rätt att fritt uttrycka våra åsikter. Gör vi det så blir vi antingen hotade från statsmakten, mediernas rätt inskränks, eller så hotas vi av personer som påstår att vi kränker deras rättigheter.

Detta är ju verkligen inte bra. Att vi alltmer kontrolleras har jag skrivit om flera gånger tidigare, (Du syns!, eller “USA bygger…) det görs av främmande makter, av den egna staten, men först och främst av de som har tjänsten. Sociala medier är vinstdrivande företag, så är det ! Sociala medier och andra aktörer som samlar otroliga mängder av information om oss, information som sedan säljs vidare till de som betalar.

Nu närmar vi oss det som jag tänkte på kommer när jag hörde content. Aktörerna, företagen tillhandahåller plattformar som sedan skall fyllas med innehåll av alla användare.

Innehållet

Här börjar det bli lite märkligt. Tekniska innovatörer skapar plattformar som saknar innehåll, de är tomma skal som utan innehåll är helt värdelösa och ointressanta. Ofta finns en tanke, en förhoppningen om att det skall bli ett fantastiskt verktyg för att nå ut, att komma i kontakt med andra, att förmedla saker. Vad som skall förmedlas är dock inte definierat. Behoven, finns de? Skapas behoven?

Bakom allt detta ligger företag, de tillhandahåller verktyg och plattformar som de tjänar enorma summor på, genom oss användare och på reklam. Användarna delar information om sig själva, den är informationen som sedan säljs vidare. Det är information som inte kan väljas bort att dela med sig av. Det går helt enkelt inte att ens köpa sig fri från det. Gamla tiders sätt, fri tillgång, med reklam för de som inte betalar, utan reklam för de som betalar, så är det alltså inte idag. Vi blir alltså innehållet, och vad vi gör, eller vem vi är, varan som aktörerna vill komma åt. 

Med risk att låta lite negativ och som en bakåtsträvare så tycker jag nog trots allt att det är lite bakvänt att utveckla verktyg utan innehåll. Verktyg som kanske delvis har ett annat syfte än att framför allt förmedla ett bra innehåll. 

Uppluckrat strandskydd – inte en lösning på avfolkning av landsbyggd

Ibland undrar man om det är ett dåligt skämt då politiker presenterar sina idéer, eller om de är mutade av någon för att säga sina tokigheter. Ett sådant exempel är den nya regeringens förslag på förändring i strandskyddet, ett uppluckrat strandskydd påstås öka attraktivitet i inlandet, skapa jobb och en levande  levande glesbyggd. Som exempel nämns Arjeplog, en av Sveriges mest glesbefolkade kommuner. Ett liknande förslag presenterades av Aliansens partier under 2017. “Alliansen: förändrat strandskydd leder till en levande landsbygd“, svårt att ta på allvar.

Ett friare tolkande av strandskyddet leder inte till något annat än fler sommarstugor för stadsbon som vill ha lite lugn och ro. Hur det genererar mer arbete, ökade skatteintäckter, fler arbetstillfällen och fler permanent boende för kommunen är lite obegripligt. Säkert kommer någon att bosätta sig intill en strand, men det är nog knappast avgörande för en flytt, finns det inte mer väsentliga saker att arbeta med? Ett exempel är en fungerande infrastruktur på plats, finns inte den, ja då är det ju föga attraktivt.

Det är snarare så att en friare tolkning av strandskyddet gör att stadsbon ser en möjlighet att bygga sig en sommar/vinterstuga nära vattnet. Sannolikt vill de ha det bekvämt i stugan, vilket medför att det dras fram internetanslutning.  Några fler jobb blir det inte, någon skatteintäkt blir det inte, så vad exakt ger det? Vem gynnar det förutom stugägaren?

Det som krävs är en fungerande kommunikation, att vård, skola och omsorg finns inom rimligt avstånd. Att det skall gå att nyttja dagens tjänster, så som internet, ringa i sin telefon, att tanka/ladda sin bil. Knappast något som en liberalare  syn på strandskydd medför.

Man blir så trött!

 

Internet både främjar och hämmar demokrati

Internet är ett tveeggat svärd. Samtidig som det skall främja demokrati, tillgängligt för alla, har det aldrig tidigare varit enklare att bevaka och tysta de som inte passar in. Det är framför allt all övervakning som är möjlig som är ett snabbt växande bekymmer. Kapitalistiska jättar som Google och Facebook, men även länder, stater, myndigheter med flera kan nu få tillgång till enorma mängder med information om de som är på internet. 

I kölvattnet på det öppna internet är det en mängd aktörer som samlar information om användarna. De lever på användarinformation, de samlar information och använder den direkt, eller de säljer den vidare till andra aktörer. Det är svårt, för att inte säga omöjligt för den enskilde individen att ha kontroll på alla avtal som man tvingas godkänna (tag exempelvis alla Cookies som sätts på din dator). Alla avtal som måste godkännas för att komma vidare, (varje app på din telefon har sina egna avtal, måste godkännas för att kunna installeras). Samtidigt som internet ger möjlighet för många att söka och dela information, ligger i bakgrunden (dolt) ett massivt insamlande av all aktivitet.

I den digitala tidningen Fokus Forskning skrev jag artikeln Algoritmer är morgondagens beslutsfattare. Den byggde på en intervju med Stefan Larsson som är forskare vid Internetinstitutet vid Lunds Universitet. I intervjun diskuteras  en mängd både positiva och negativa saker med internet.

I SvD, 11-augusti 2017 skriver Ola Wong “Kinas chatbot ett verktyg för total övervakning“. Det har där centralt skapats algoritmer som är med i debatter, i diskussioner, de är aktiva på nätet som vilken individ som helst. Det har vidare installerats en mängd olika kameror ute i städerna, och även annan form av övervaknings-utrustning, det kallas från centralt håll  för säkerhetsförstärkning. Som så ofta, det är för “allas bästa”, det ger en större säkerhet och är efterfrågat på bred front. Så behöver det inte naturligtvis inte vara, det kan i själva verket vara verktyg för att övervaka och och kontrollera människor.

Sverige är självfallet inte ett undantag, vi har SÄPO, men framför allt har vi FRA. Vad dessa gör vet vi inte, vad de samlar in vet vi inte, vad det används till vet vi inte. Att de samlar in information, det kan vi dock vara säkra på.

Demokrati på internet!

Är då internet demokratiskt? Det är en oöverskådlig källa till information och den är i mångt och mycket tillgänglig för de flesta. Det går att nå ut till många, snabbt, enkelt. Allt är synnerligen decentraliserat, och finns tillgängligt överallt för alla med access till nätet. Samtidigt är det möjligt att anonymt bete sig väldigt illa, hota, sabotera, ja en massa saker. Kommunikationen sker dessutom i väl definierade, avgränsade kanaler (ledningar), vilka relativt enkelt kan övervakas.

I boken “Homo Deus” skriver Yuval Noah Harari att decentraliserad (distribuerad) hantering är bättre än centraliserad. Grundtanken är nog helt korrekt, men oavsett hur man vrider och vänder på det så fungerar det aldrig som i den ideala bilden. En tidvis spännande bok, för att däremellan tidvis spåra ur och vara rent nonsens.

Forna kommunistländerna var så centraliserade saker och ting kunde bli, det visade sig inte fungera så bra. Idag då information och saker på nätet är decentraliserade, skall det då fungerar bättre? Är det så det ser ut? Nej, andra problem dyker upp. Internet och dess information är decentraliserad, det är ju vi användare som är internet, till stor del. Däremot är aktörerna som i mångt och mycket tillhandahåller information, eller tjänster, de är få, väldigt få. De är så dominerande att andra aktörer inte kan hävda sig. För att finna alla källor med information måste den ju till att börja med hittas.

Idag är det en otroligt dominerande aktör som gör jobbet med sammanställning åt oss, Google. Hur de sedan agerar, ja det vet vi ju inte. De har flera gånger tvingats till viten, viten för att de inte sköter sin presentation av information på ett objektivt och transparent sätt. Facebook är lite samma sak, de är så otroligt dominerande att valen i stort sett inte finns. Andra aktörer är små och helt marginaliserade. Här har den decentraliserade informationen hamnat i “informations bubblor”. Det blev väldigt aktuellt och fick mycket uppmärksamhet i och med det amerikanska valet i fjol. Det påstås att det fällde avgörande till fördel för nuvarande president Trump.

Vi har trots dessa enorma teoretiska möjligheter, väldigt få praktiska möjligheter!

Valet att helt stå utanför detta, det finns i stort sett inte, vi kan inte välja bort detta. Idag då det mesta styrs över att skötas via internet, då blir det allt svårare att välja bort det. Alternativen blir allt färre, är det demokratiskt rätt?

Internet här för att stanna

Internet är nog här för att stanna och fördelarna överväger definitivt nackdelarna. Vad som dock behöver korrigeras är kontrollen ovh valmöjligheterna. Det måste finnas möjligheter att välja bort insamlandet av information. Det måste finnas möjlighet att få ta del av vad som samlas in, var informationen används och i vilket omfattning det görs. Har man inte dessa val, ja då är det inte en sann demokrati. Dessa hinder kommer att avskräcka många från att säga rent ut vad det tycker. Detta även om insamlandet inte är olagligt eller ens särskilt märkligt.

Tag som nu senast då Apple tog bort en app i sina produkter. En app som gjorde att användare i Kina kunde läsa information överallt i världen. Kina reglerar (vill reglera) nämligen sina användare till siter som de själva kan styra över. Apple går i detta fallet Kinas väg. Som så ofta, ekonomin styr, de vill sälja telefoner, vilket de inte skulle gjort med den centralt förbjudna appen.

Money talks!

 

Läsa gärna mina andra sidor Velocipeter och Rastlös betraktare.