Detta är Punk

Joe Corré on burning his Sex Pistols collection: ‘It’s the ideas that are important, not the memorabilia’

Detta är punk [paw] riktigt. Punk är attityd och idéer, det är inte minnen och yta. Malcolm McLarens och Vivienne Westwoods son, Joe Corré  hade sedan lång tid planerat detta lilla event. Punken är död, länge leve punken. Han hotade med att bränna sin samling av skivor, kläder, posters med mera. En fin liten brasa i samband med 40 års jubileet för “Anarchy in the UK”. En samling vilken var  värderad till 57 miljoner. Han ville med detta få fram budskapet att Punk inte är en yta, en pryl, något att vara nostalgisk över. Punk  är attityd och idéer. Om det är äkta eller endast en kommersiell happening, ja det får framtiden utvisa.

Malcolm McLaren var dock inte helt fri från kommersiella misstankar han heller. Lanseringen av Sex Pistols ansågs av många skeptiker vara ett kommersiellt jippo, där de kläddes i kläder från hans frus (Vivienne Westwoods) affär. Så detta kanske sitter i generna att skapa sådan här uppståndelse och sedan har något annat i bakhuvudet. Det låter jag vara osagt, det är dock lite kul. Lite som KLF gjorde på sin tid.

Punk  var fyllt av adrenalin, inneboende aggressivitet, lite som tidig Hipp Hopp. De som idag kallar sig punk, är i många fall arenarockare som saknar attityd. Det kanske låter bra, men det är inte punk.

Artikel i The Guardian

http://punk.london/event/joe-corre-burns-his-punk-stuff/

f_126_

 

Ser inte storheten hos vissa artister

Jag har flera gånger blivit lite dumförklarad, i synnerhet på senaste tiden då jag sagt att jag inte gillar Bob Dylan. Hans gnälliga, lite nasal röst tilltalar inte mig, likaså att han andas genom sitt munspel. Det låter helt enkelt inte bra. Detsamma gäller då man visar sig vara PIK, Politiskt Icke Korrekt och inte gilla Kent. Kent är sega, lite stöniga och allmänt tråkiga. Jag ser inte storheten hos dessa artister, var finner jag den?

 

f_161_018

Babylon blues, Stry Terrarie på sång. Foto: Peter Frodin

Varför är det så här? Bob Dylan har säkert gjort en och annan bra låt och skrivit en och annan bra text, man får inte ett Nobelpris utan anledning. Det gör dock inte honom och hans musik bra. Jag äger inte en enda LP, EP, eller CD av honom. Kommer inte att rusa till affären och köpa någon nu heller när han blivit prisad för sina alster. Har hans texter en djupare innebörd, ja då har jag missat det. Jag sätter mig dock inte och läser texter på/till musik som i mina öron låter illa.

Att jag tog upp Kent är inte för att de är likvärdiga Dylan, de är de inte. De är bara rätt sega och lite trista. De aspirerar inte heller på något Nobelpris, så jämförelsen haltar lite där. Tråkig musik bara.

Jag tog upp dessa tillsammans är då jag blivit lite betraktad som kommen från en annan planet när jag nämnt att jag inte gillar dessa grupper och musiker. Kändes dessutom synnerligen aktuellt med Nobelpris till Dylan och Kent på avskedsturné.

Självklart är det många andra artister som jag inte gillar, men det väcker inte sådant uppseende att säga det. Man skall tydligen gilla dessa artister, så är det. Gör man inte det så är man konstig.

Min musiksmak gillas inte av alla

Lyssnade på Garbochock på Spotify idag, mina barn tyckte det var förfärligt, många andra skulle säga likadant. Stry sjunger lite halvfalsk, men det är bra, tycker jag!

 

Vinster i välfärden

Häromdagen presenterade regeringens utredare sin rapport på hur vinster i välfärden skall hanteras. Vinsternas vara eller inte, ett tak på vinster, eller vad skulle rapporten säga? Det blev ett tak på statlig upplåningsränta + 7 %. Ilmar Reepalu presenterade under fm. sin rapport och aliansen var inte positiv, V som varit helt emot vinster såg det som ett steg i rätt riktning.

Ilmar Reepalus förslag verkar inte gå hem hos allianen. De vill se en reglering, men inte i form av vinsttak. Ett vinsttak skulle sätta valfriheten ur spel säger de, det viktigaste är valfriheten. Jag ställer mig lite frågande till vilken valfrihet? Har alla verkligen en frihet att välja, välja och få sitt val igenom? Är det inte att komma bort från kärnan i frågan om att alla i Sverige skall ha samma rätt och möjlighet till en bra skola, en bra vård och äldreomsorg? Är det så idag, med denna valfrihet, någon får gärna visa mig var den finns. Fungerar i så fall den valfrihet bra?

Nej, så är det naturligtvis inte. Alla har inte samma möjlighet att välja och få sitt val igenom. Det fungerar inte heller bra. Sjukvården är inte valfri, de som har valfrihet har betalt en extrapeng för att kunna få en annan vård, är det vad valfrihet är?

Skolan kan man välja, men de privata aktörerna inom skolvärlden vill inte vara i områden som är tyngda av problem, de är i områden som är välartade, gärna där föräldrar kan betala för sig. Är det valfrihet inom skolan? De vill inte heller vara i glesbyggden, för där är vinsten för liten.

Äldreomsorgen och sjukvården lider av stor personalbrist, något vi får höra dagligen är hur lite personal det är på hemmen, lasaretten hinner inte med alla. För att öka en vinst är det mycket enkelt att rationalisera lite och säga upp personal, tätheten minskar bland personalen och de som är kvar får allt mer uppgifter, tiden som skulle varit över blir aldrig över.

Jag tycker att vi bör fråga oss om det är bättre idag än innan all denna hysteriska utförsäljning satte igång inom skola, vård och omsorg. Faktum är att frågan gäller hela vår infrastruktur, tänker då även på transporter och kommunikation så som järnväg, postgång med mera. Har all denna så kallade konkurrens utsättning och möjlighet för fria aktörer att utföra jobbet gjort att vi som medborgare fått tillbaka något, en bättre service, bättre vård, bättre kunskap?

Att ens frågan om vinst är på tapeten visar att det är något som är fel. En vettig välfärd och infrasturktur måste tillåtas kosta, men naturligtvis skall inte någon kunna sko sig och tjäna pengar på den. Sverige som land och stat måste kunna tillgodose de basbehov som allt detta innebär. Om ett land inte kan tillgodose dessa behov, vad för land är man då? Detta är ju annars något som Sverige kunnat vara stolta över tidigare, det sociala nätverk, den allmänna och goda välfärden som alla kunde ta del av i Sverige, storstad som glesbyggd.

Bättre idag än förr?

Är det verkligen bättre idag, är det bättre och till en lägre kostnad? Det är ju det som vi matas med konstant, bättre service och ett effektivare utnyttjande av instoppade pengar. Jag hade gärna sett en utvärdering av allt detta innan det går ännu längre. Valfrihet är en sak, men då det inte finns bra saker att välja så är det ju inte någon poäng med det. Skenande kostnader är en annan sak att se över. Skolan fungerar inte bra idag, allt sämre resultat och lågpresterande elever, vården fungerar direkt dåligt, de privata aktörerna går med stora vinster, TROTS att det inte fungerar bättre. Vi betalar alltså lika mycket idag (eller mer), men har inte fått något som är bättre.

Jag har inte aktuella siffror på hur folk tycker i frågan, men kan från den situation som vi alla befinner oss i, enkelt dra en slutsats att det inte fungerar. Lärare slutar då det är nedtyngda av en arbetsbörda som är direkt inhuman, de utför dessutom inte sin egentliga syssla att lära ut. Det är ett ofantligt mätande och krånglande med administration. Vård- och sjukvårdspersonal går på knäna under sin arbetsbörda.

Vi har dessvärre satt något i rullning som vi inte har kontroll över och som inte var förankrat med vettiga belägg för om det skulle bli bättre. Det eviga malandet om konkurrensutsatt verksamhet som gagnar konsumenter i slutledet måste man väl nu ända upphöra. Det har ju vid upprepade tillfällen visat sig inte fungera. Jag skrev om detta tjatande om frihet och konkurrensutsatt verksamhet tidigare i min lite ironiska text. “Sverige monteras ned”

Dyster dag rent generellt

Idag känns som en dyster dag, Donald Trump blir vald till President, känns faktiskt overkligt. Många pratar om detta, det är ett bekymmer. Vi har dock stora egna problem i Sverige som rimligtvis borde engagera fler. Välfärden är något Sverige kunnat vara stolta över är, det är nu dock historia, och något vi kanske sett slutet på.

Appropå Trump, vi har även populister inom svensk politik, så vi borde nog till att börja med se över våra egna problem och ta tag i dessa innan vi bekymrar oss för USAs president.

 

Sverige monteras ned

Publicerar här en text som jag skrev på en kurs jag läste för ett par år sedan, december 2014. Byt ut några namn och det stämmer bra fortfarande, trots nuvarande socialdemokratiska/miljöpartistiska regering.

Sverige monteras ned

 

Den svenska infrastrukturen och utbildningsväsendet monteras ned bit för bit, något som jag som boende och uppvuxen i Sverige tar för givet, något som det talas om när man träffar folk från andra länder, något det ibland skämtas om eller med avund talas om. Återstoden reas ut och hamnar i kapitalisters och riskkapitalbolags fickor, på ett konto i en avlägsen stat någonstans utanför den svenska kontrollen.

Det är nu man skall bli nostalgisk, tänka på hur bra det var förr.  Då gick alla tåg punktligt, det var billigt att resa, alla fick bra sjukvård, och skolan, den var bra för alla. Så var det kanske inte, men har det då blivit bättre idag, med avreglering på alla dessa områden och privata aktörer överallt? Knappast! Jag är glad att jag inte går i dagens skola, och att jag är så frisk så jag inte behöver nyttja sjukvården.

Idag är hela den svenska välfärden ett minne blott, åtskilliga statliga bolag har idag styckats upp, sålts eller blivit avreglerade för det vet ju alla att konkurrens gynnar konsumenten och utvecklingen.  Ett mantra som upprepats gång på gång, konkurrens är bra för konsumenten, flera aktörer driver på utveckling och pressar priser. Vinster i välfärden är bra!

Avreglering av järnvägen, det forna SJ, en uppdelning i banverk och företag som kör turerna,  företag som sköter underhåll, företag som sköter bistro, företag som städar, m.fl. det är rena skämtet. Det känns idag som att åka buss i något sydostasiatiskt land med massor av köer, en för vardera aktör eller resmål. Priser är inte enhetliga och samkörningen fungerar ju allt annat än bra. Sverige är som enda land unikt inom EU  med en fullskalig avreglering av järnvägen, det kanske inte var helt optimalt med ett helt statligt SJ och monopol, men det är definitivt inte bättre idag.

Skolan

Skolan är ett annat exempel, för en person som växt upp under 60, 70 och 80-talet så är dagens skola bedrövlig. Friskolor som drivs av riskkapitalister urholkar kassan, där kommunala skolor har krav på sig att kunna ta emot alla elever i en kommun så kan en friskola i ”privat regi” skrapa av grädden och lämna en torr botten. En utbildningsminister, en gammal militär,  fullständigt okunnig, men kan peka med hela handen, har omformat skolan till en testcentral. Skolan är idag en cirkus där dessvärre de som drabbas är eleverna och lärarna, de får en allt sämre miljö att studera och jobba i.

Skolpengen är ett sattyg! Kommunal skola skall underhålla sina egna skolor, vill man tillåta privata friskolor så skall de stå på egna ben och de som vill gå där skall betala avgiften, den skall inte vara skattefinansierad. Det är ju själva andemeningen med betydelsen ”privat skola”.

Detta var lite skrap på ytan, välfärden innefattar även äldreomsorgen, den svenska glesbygden, sjukvården, polis- och räddningsväsendet, med mera som alla omformats. 

Den svenska välfärden åker idag på ett tåg, nyttjar den svenska infrastrukturen som finns kvar, rusande fram, mot vad vet ingen, och dessvärre verkar inte någon kunna bromsa tåget. Konduktören herr Björklund och lokföraren som ingen sett har hoppat av. Går det att vända detta?