Tron på att marknadskrafter skall sköta det mesta i samhället är rätt besynnerlig. Det har gång på gång visat sig att det inte fungerar. Alla dessa avregleringar som uppenbarligen inte utvärderas, leder inte till bättre service, lägre priser, större utbud. Nej, väldigt ofta är det precis tvärt om. Sämre service, högre priser och minskat utbud.

Några exempel från verkligheten

Apoteket

Tag som exempel avregleringen av apoteken. Det har blivit fler ställen, men enbart på orter som redan hade ett apotek, alltså inte några nyetableringar på orter som saknade. Priserna har stigit, utbudet och priset är synnerligen homogent och över alla apoteken, ofta saknas mediciner. Jourtider för apotek, finns det fortfarande?  Det är idag en otrolig röra, själv boende i Lund, en stad med många apotek, med ett universitetssjukhus, MEN inget fungerande jourapotek!

Bilbesiktningen

Ett annat exempel är bilbesiktningen, idag en massa olika aktörer som sköter kontrollen av bilar. Har det blivit bättre? Nej! Det har medfört högre priser och oklar hantering av register. Vill man som köpare av en begagnad bil kolla upp den, ja då är det idag en soppa med olika register, där vissa inte ens lämnar ut uppgifter om bilen, eller kanske tar höga avgifter. Det saknas dessutom någon form av standardisering. 

Tågresande

För att ta ytterligare ett exempel, resa med tåg. Där är det idag riktigt eländigt på vissa sträckor, det finns ingen som helst synkronisering mellan de olika bolagen och inträffar förseningar, då skyller bolagen på varandra. Jag har själv drabbats ett flertal gånger av just det, bolaget man skulle byta till skyllde förseningen på  anslutande tåg och betalade inte någon ersättning för en ny biljett, vilket inte det försenade anslutande tåget heller ville göra, det var inte deras tåg som avgått, det var inte deras biljett som brann inne. Vem gynnar det?  Känns ju så där. I slutänden är det alltid vi kunder som drabbas. 

Telefonin

Sista exemplet, telefonin. Telia, det svenska statligt ägda bolaget såldes ut. Innan utförsäljningen så hade Telia ansvaret för att alla boende i Sverige skulle ha möjlighet till en telefonlinje. Det ansvaret försvann i och med avregleringen, det finns idag inte någon som ansvarar för att alla boende i Sverige skall har tillgång till telefon i hemmet. För några dagar sedan var det en artikel om detta i DN. Så här sa Björn Rosengren i artikeln

Börsnoteringen av Telia hanterades fel. Ansvaret för nätet borde ha behållits av staten.
Det säger förre näringsministern Björn Rosengren (S), som själv var drivande i beslutet.
I dag vill han förstatliga Telias nätdel.
Han tycks nu få medhåll av Försvarsmakten som rekommenderar staten att i vart fall inte minskar ägandet.

Artikeln  finns att läsa på DNs webbutgåva: Björn Rosengren: ”Återförstatliga telenäten”. Idag saknar många möjlighet till telefon, det fasta kopparnätet monterar Telia just nu ned, mobilmaster saknas helt. Bolagen är inte intresserade av att sätta upp master, de ger för låg ekonomisk avkastning.

Tron på marknaden som en självreglerande mekanism, den är inte hållbar. Det är ju enbart ekonomiska aspekter som tas med. För ett land som Sverige, ett välmående och rikt land, borde inte vissa funktioner hanteras av staten, eller i vart fall bättre? Tänker framför allt på vård, skola, omsorg och en infrastruktur så som järnvägar, bilvägar och telefoni. Det är grundläggande saker i ett samhälle. Om det skall hanteras av privata aktörer så måste krav ställas på att alla i Sverige kan få likvärdiga villkor. Att det skall fungera på ett bra sätt. Så är det ju långt ifrån idag.