Lördagsintervjun med Herman Sundqvist, gd för skogsstyrelsen

Lyssnade imorse på lördagsintervjun med Herman Sundqvist, generaldirektör för skogsstyrelsen. Jag blir oerhört provocerad av att en person i den ställningen kan få ha just den positionen och själv vara en skogsägare. Han äger skog för stora summor och skulle i vilket annat sammanhang som helst anses som jävig. Skogsstyrelsen har fått mycket kritik för att gå skogsägarna till mötes och inte inte värna som skogen, mer värna om ekonomiska intressen. Det är precis det som är problemet med generaldirektören.

Hans sätt att uttrycka sig speglar så väl hans syns på skogen. “Den skall brukas”, skogen är något som skall ge avkastning för han fram. Han får frågan om att kontrollen för hur skogen sköts inte utförs. Han slingrar sig som en ål och anser inte att skogsstyrelsen gör något fel. Då han saknar svar så är det en politisk sak att utföra det.

Jag blir så otroligt trött på att höra sånt här prat utan substans. EU har nu satt upp ett regelverk som kräver betydligt hårdare krav på bevarande av skog än Sverige har. Han anser inte att Sverige missköter sig och gör dåligt ifrån sig. Skogsägarna agera givetvis inom ramarna, det är ju skogsstyrelsen som skall se till att det sköts på ett bra sätt, det gör det ju inte och det har det inte gjorts.

En person som han skulle inte få sitta på en post som denna, han skall bort. Det måste vara en oberoende och kunnig person, han är säkert kunnig vad gäller hur man ser till att få bra avkastning på sin skog. Det är dock inte syftet med skogsstyrelsen, den skall vara ett organ för skötsel av skog, långsiktigt.

Vad är problemet med sj-ljudet?

Allt oftare hör jag personer på radion som lägger sj-ljudet långt fram i munnen. De är inte norrlänningar, det är inte något dialektalt, de verkar i övrigt normala och pratar som de allra flesta. Sj-ljudet kan uttalas på två sätt ett långt fram i munnen och längre bak, det verkar som om det bakre inte är fint nog för vissa. Hur kommer det sig? I Norrland är dialektala främre det vanligare, men det är inte det jag syftar på här, det dialektala.

Det har gått så långt att jag faktiskt inte orkar lyssna på personer som pratar på det viset, känns som om de lagt sig till med det, det känns bara tillgjort, så här har det inte varit tidigare.

Jag stänger numera av radion när vetenskapsradion, lundströms bokradio, naturmorgon, med flera program sätter igång. Nu är det ofta kanske bara någon enstaka person i programmen som pratar så här tillgjort, då kan man möjligen leva med det, men är det programledaren och/eller en person med en framträdande roll i programmet, då stänger jag av. Kanske lite överkänsligt av mig, eller rent av fånigt. Må så vara, men jag tolkar det som om dessa personer tycker det är lite fint att prata på detta sätt, för det är ju något de lagt sig till med. Skolan lär inte ut detta.

Tråkigt, för radio är trevligt att lyssna till, men detta orkar jag dock inte med. Tycker att det är mest töntigt att personer lägger sig till med ett påklistrat sätt att prata. Det är helt uppenbart att det är något socialt, något kopplat till social status, men så ytligt och påklistrat.

Väldigt skitnödigt enligt mig. Med betoning på (sj)sk-ljudet långt fram i munnen!