Idag enades V och S om vinsttaket i välfärden. Ilmar Reepalus utredning är basen, grunden i förslaget. Direkt skriker näringslivet, företagen. “Detta är en katastrof“, det ger inte en högre kvalitet, valfriheten försvinner, de privata aktörerna kommer att slås ut. Det är fortfarande ett förslag, alltså  inte genomröstat i riskdagen ännu, vilket det förmodligen inte blir heller.

Att V och S har enats är ju lite av en överraskning. V har ju varit för stopp eller ett tak på vinster i välfärden hela tiden. S har vacklat och velat. Så detta är ju något konkret till slut. Näringslivet är dock inte glada, de har fokus på annat, sina vinster, aktieägarnas kapital.

Fokus från näringslivet är på vinster, påstådd valfrihet med mera, tomma ord som inte finns annat än i näringslivets ordbok över fina formuleringar och möjligen i deras drömmar.

—Var finns valfriheten för alla utanför storstäder? Områden där företagen inte vill driva verksamheter för vinsten är för låg.

—Var finns valfriheten i områden med sociala problem?

—7 procent är också en vinst, vad är tillräckligt vinst? Hur mäter dessa aktörer kvalitet? Är det stora inkomster – låga utgifter =  stora vinster?

—Varför skulle de mindre aktörerna slås ut om de går med 7 % vinst? Håller de en hög kvalitet så är det väl inte några problem? Det är ju valfrihet, alla väljer väl det som är bra, och med fokus på kvalitet så väljs de som har högst kvalitet i förhållande till vad man betalar.

—Vad är valfrihet för de kommersiella aktörerna? På de mindre orterna finns ofta numera inte ens kommunala eller statliga(regionala) aktörer då de tvingas med i detta smått bisarra skådespel .

I SVD 19 januari 2018, uttalar sig någon penninghungrig VD som om detta är domedagen. Vd om vinsttaket: ”Skulle bli katastrof”, det är som ett otroligt dåligt skämt.

När skall de börjar tala om hur alla skall kunna få en rättvis vård, omsorg, alla skall få en valfrihet. Var finns den lösningen enligt näringslivet?

Sådana här märkliga lagförslag (som V och S nu har enats om) hade inte varit nödvändiga om aktörer måste skriva på att driva även på ställen som inte är lika ekonomiska fördelaktiga. Det är ju i princip bara i storstäder, platser utan sociala problem som är riktigt attraktiva, övriga är inte spännande, intressanta eller ens påtänkta.

En vettig infrastruktur är inte någon ekonomiska marknad där vinst i kronor  har högsta prioritet. Det är skillnad på att nyttja investerat kapital på ett bra sätt jämfört med att maximera den ekonomiska vinsten, maximera den ekonomiska vinsten är moroten för näringslivet. Maximera investerat kapital för en bra välfärd är något annat.