Glesbyggden dör tillsammans med tätorternas centrum

Den pågående avfolkningen av den svenska glesbyggden har pågått under många årtionden. Mindre orter, byar och gårdar, töms i den pågående inflyttningen till framför allt storstäder.  Samtidigt pågår en långsam utarmning av mindre tätorters centrumkärna. Affärerna i centrum konkurreras ut av köpcenter och en alltmer ökande webbhandel.

Den svenska befolkningen ökar stadigt, det sker dock en urbanisering och framför allt till storstäder. Mindre orter som ligger i närheten av större städer kan undantagsvis även de dras med och öka,  däremot minskar mindre bruksorter, och mindre orter som inte ligger i närheten av en storstad. Det är lite paradoxalt att flytten till tätorter görs för glesbyggden sakta dör, service och jobb finns på annat håll, samtidigt så dör även de mindre tätorterna en långsam död.

Idag pratar man alltmer om regioner, storstadsregioner, tätortsregioner. Mindre tätorter och byar, de för en anonym tillvaro och är inte något annat än någon form av förorter, sovplatser till storstaden. De har i stort sett inte något eget berättigande eller möjlighet att existera självständigt. Det ges eller finns idag inte möjligheter till det, vare sig någon vilja från politiker, eller ekonomiska möjligheter i form av kommunalskatt.

Ett exempel på detta scenario är Västerås som är den största tätorten i Västmanland. Här har under de senaste 50 åren skett en successiv avfolkning av de mindre kommunerna. I tabellen nedan kan man se befolkningsutvecklingen i några kommuner i närheten av Västerås.

Kommun/tätort

Årtal

Befolkning

Åratal 2

Befolkning

Förändring (%)

Köping

1960

29718

2015

25557

−14,0016151827175

Fagersta

1960

14227

2015

11936

−16,1031840865959

Grängesberg

1960

5879

2015

2146

−63,4971934002381

Norberg

1960

5605

2015

4653

−16,9848349687779

Västerås

1960

111647

2015

148880

33,3488584556683

 

Vad hände?

Det var inte så länge sedan opinionsbildare, politiker, entreprenörer pratade om möjligheterna med internet, det uppkopplade samhället. Det var allt från det talande kylskåpet, jobbet på distans, till videokonferenser, Virtual Reality. Vad hände med alla dessa idéer? Idag pratar man höghastighetståg, snabbare transporter, allt för att kunna jobba effektivare, kunna ses enklare, det är inom tjänstesektorn som det spås otroliga fördelar och förtjänster med dessa nya centraliserade kontor i storstäder och med förkortade restider. Det är framför allt ett resonemang om och kring hur man skall förbinda storstäderna, inte hur vi skall få en fungerande infrastruktur för ett helt land.

Vad hände med allt prat om möten via internet, telefonkonferenser, jobba på distans. Var det endast tomma ord? Det var då prat om att man kunde få russinen i kakan, bo på landet, jobba på distans och ändå ha en smidig och fungerande kontakt, kanske rent av daglig. Där är vi inte idag, kommer vi att någonsin landa i det? Det framstår ju onekligen som ett lockande alternativ, både att kunna bo på och i en lugn naturnära miljö, samtidigt slippa resandet och på så sätt vara ett klimatvänligt alternativ.

Butiksdöden

Butiksdöden är något som man finner överallt, även i större städer. Butikerna klarar inte av en skenande lokalhyra, krympande kundunderlag och kanske framför allt, en stenhård konkurrens från både köpcenter i utkanterna på staden och en kraftigt ökande webbhandel.

Vad exakt är det som man lockar med i tätorterna? Vad är det de som flyttar in till storstäderna vill ha? Går denna trend med den döende glesbyggden att vända? Är det kanske så att man inte lockar till storstaden, man snarare gör det svårare att klara sig i glesbyggden?

Politisk ovilja och ointresse för glesbyggd

Det är idag svårt att finna ett engagemang bland regional- och riksdagspolitiker, det är idag de lokala politikerna och engagemanget hos befolkningen på orten som är motorn, men motståndet de möter är massivt och svårigheterna stora. Stödet ges till centralisering och effektivisering (allt i termer av ekonomisk vinning, ett effektiviserande som man uttrycker det). Skolor läggs ned, vårdcentraler läggs ned, inte ens internet till glesbyggden vill man vara med och subventionera. Det är så illa att till och med den forna statliga jätten Telia vägrar vara med på tåget och ansluta hela Sverige.

I byn där jag bor, med i runda slängar 140 hushåll, där visade Telia tydligt var de stod, de sa att ansluta en sådan by inte var intressant, det gav för lite till dem. De krävde att 90% av hushållen skulle gå med för att det skulle vara intressant, vi fick med oss 125 hushåll, vilket är synnerligen hög andel, Telia  fick vi dock inte med oss. Vi pratar nu alltså ADSL, det var de gamla kopparledningarna som skulle få lite fart. Idag pratar Telia om att helt stänga ned det gamla kopparnätet, TROTS att det är många hushåll som vare sig har en godtagbar täckning på mobilen, eller har en fiber i backen för anslutning till internet.  Det känns ju sådär kan man väl lugnt säga. Vem har ansvaret för detta och denna utveckling?

I en fullständigt avreglerad värld är glesbyggd inte intressant för de privata aktörerna, de ser investeringar som ger en vinst som något positivt och värt att satsa på. Staten har här helt gjort sig av med verktyg för att kunna styra och påverka.  Så fungerar en marknadsekonomi. Är det verkligen så vi vill ha det? Skall allt ses i skenet av vinst och konsumtion? Vinster kan ju mätas i andra valutor än kronor och ören. Skall vi verkligen fullständigt skrota vår glesbyggd? Det är i den vi finner basen för vår välfärd, här är råvorna som byggt Sveriges välmående, det är skogen, malmen, vattenkraften.

En märklig samhällsstruktur

Nu verkar det ju som om även tätorter och till och med större tätorter lider av det samhällsklimat vi skapat. Butiker flyttar ut utanför stadskärnan, kvar i centrum blir tystnaden, en död kärna. Kvar blir  kontor och möjligen restauranger. Kvar blir även tomma lägenheter, tomma affärsfönster, något som ytterligare spär på en beklaglig syn, det lockar inte någon.

Ytterligare ett problem är bankerna, de vill dels inte låna ut pengar till fastigheter i avfolkningsbygder. Gör de trots allt det så är villkoren betydligt sämre än i större städer. Att bygga hus utanför tätorter kostar lika mycket, om inte mer. Mer så till vida att bankerna inte vill vara med och låna ut, de ger sämre villkor för byggande utanför attraktiva områden.  Så fungerar marknaden, i ett helt marknadsanpassat system. Så länge inte staten kan vara med, vill vara med och hjälpa människor att kunna välja var de vill bo, då kommer trenden inte att vända.

Norge har en helt annan syn på detta och där har man inte dessa problem, även om det även där är en trend med inflyttning till storstäder.

Glesbyggd, landsbyggd, det blir  rekreations områden för storstadsbon. Men då krävs att även bekvämligheterna finns på plats, vilket är fallet i exemeplvis Åre. Man vill ha kakan samtidigt som man äter upp den.

Vattenkraft inte lika med ren energi

Vattenkraftens förespråkare, i synnerhet kraftbolag och mindre kraftverksägare anser att vattenkraft är ren, med ren menar man fri från utsläpp. Det stämmer, det är inte några utsläpp. Vad man dock verkligen talar tyst om i de allra flesta fallen är de avsevärda ingrepp i naturen som vattenkraften åstadkommer. 

 

Vattenkraft står i dag för en stor del av den svenska energiproduktionen, en ren energi är det ansett som. Det är inte några utsläpp, däremot så är ingreppen i naturen som vattenkraften orsakar avsevärda. De fördämningar som hör ihop med vattenkraftproduktion är förödande för många växt- och djurarter. Det är i många fall enorma ingrepp i den omgivande naturen, vilka skapar en helt ny vy och helt ändrade förutsättningar för de som bor och lever i närheten. Den reglerande verkan ändrar dessutom bilden av vattennivån över året, från riktigt högt vatten vid vårflod, till sensommarens uttorkade älvfåror och stora nivåskillnader i vattenmagasinen.

En modernare lagstiftning

Älvräddarna är en idéel organisation som jobbar och strider för en modern lagstiftning och sund syn på vattenkraft och reglering av vattendrag. Idag är det en otroligt föråldrad lagstiftning som fortfarande används. Älvräddarna är inte motståndare till vattenkraft, däremot anser de att alla kraftverk, med tillhörande ingrepp i naturen skall prövas. De vill att dagens vattenkraft skall baseras på en modern lagstiftning.

Många för att inte säga de allra flesta av de mindre kraftverken saknar helt miljöprövning, de hade idag inte fått tillstånd till att anläggas och drivas. Inverkan på omgivningen är inte i proportion till vad som produceras i energi. De små kraftverksägarna med sin lobbyverksamhet i ryggen driver nu på med att dessa små mer eller mindre förfallna eller föråldrade kraftverk är ett kulturarv. Vissa av dessa runt 2000 små kraftstationer är säkert värda att bevaras av kulturella skäl, men det är en mikroskopisk andel som kan räknas in här.

Ett rimligt krav för att få fortsatt tillstånd borde vara miljöanpassning och en effektivisering av turbiner och själva produktionen av elektriciteten. Den rödlistade och utrotningshotade ålen är ett exempel på djurart som drabbas hårt av dessa små kraftverk, de föråldrade turbinerna maler ned de små ålynglen som skall vandra ned, ut till havet. De kan inte ta sig förbi vandringshindren och kommer de in i turbinerna i kraftverket så dör de.

 

Kraftbolag som påstår sig vara miljö- och djurvänliga, är de verkligen vad de säger sig vara? Hos många stämmer det inte och uppenbarligen inte hos  Skellefteåkraft. De har i 20 år sagt att det jobbar för en hållbar och miljövänlig kraftproduktion, se då denna artikel, Skellefteå kraft tappar kunder för sin ignorans av miljön.

Den småskaliga vattenkraften borde rimligtvis prövas precis som all annan inverkan som görs på naturen i en domstol. Är konsekvenser och inverkan på omgivande natur i proportion till den energi som genereras?

 

Medicinsk forskning känns ibland rätt oseriös

Idag på vetenskapsradion fick en studie av ett amerikanskt forskarlag rätt stor plats. “Amning leder till minskad risk för stroke”. Vid närmare granskning av resultatet så hade de inte en rimlig förklaring till resultatet och orsaken var oklar. Vad var det egentligen de hade studerat?

Sånt här känns alltför ofta lite som medicinsk forskning i ett nötskal, man vet inte vad man testar, får man någon form av statistiskt resultat som visar sig vara signifikant, ja då vet man inte vad som orsakat det. Det där är inte forskning, det är inte vetenskap, det är någon form av lek eller övning i statistik.

Mängder av studier från i synnerhet medicinska området är just så här. Det de hade studerat i just detta fallet var ammande mödrar och jämfört dessa med de som inte ammade. Jag gissar utan att ha läst artikeln att de tog ett material baserat på just ammande mödrar, fick ihop en pott med mödrar (80 000 enligt SR). På den gruppen så körde sedan någon form av multivariat test, kan vara vad som helst egentligen. Gillar ammande färgen gul, har de en förkärlek för bruna herrskor, eller kanske just hur vanligt är det med stroke? Gör du ett test med 20 olika parametrar så får man helt slumpmässigt ett signifikant resultat.

I inslaget så intervjuas en svenska läkare som mycket riktigt just tar upp det, han är mycket osäker på vad orsaken kan vara. Han räknar upp flera indirekta orsaker och även saker som inte har med amning alls att göra. Så att säga att ammande är en faktor för mindre risk för stroke det är att slicka på fingret och sträcka det i skyn och säga att det blir regn till kvällen. Att det ens kan bli publicerat är för mig en gåta, vad man testar, varför man gör det och vad en tänkbar orsak till ett samband är borde vara en norm för att få publicera detta. Att studien sedan innehåller “något som ser intressant och spännande ut” är ju inte så relevant eller intressant i detta skede.

Vetenskapsjournalister har ett ansvar

Det är även märkligt att vetenskapsjournalisten inte har bättre koll och är mer ifrågasättande i fall som dessa. Det är ju rätt vilseledande att föra fram sånt här som resultat. Vetenskap sysslar ju inte med absoluta sanningar men inte heller med såna här gissningar och att då lägga fram sånt här om inte ens gör anspråk på att vara rätt, det är oansvarigt. Känns märkligt att man inte är mer ifrågasättande till detta innan det kablas ut.

 

Läs gärna mina andra sidor Rastlös betraktare och Velocipeter.

GDPR lagstiftningen kommer att bli en totalflopp

Den nya GDPR lagstiftingen (General Data PRotection) kommer att bli ett rejält felsteg och misslyckande. Man behöver inte vara vare sig ett geni, datasnille eller ens särskillt tänkande för att undra vad som skulle hända om alla med någon form av lagrade uppgifter skulle bli stämd av någon. Rättsinstanser skulle formligen bli helt dränkta i fall.

Många om inte de flesta har nog under en period nu fått epost med uppmaning att godkänna nya avtalet, det formligen har strömmat in brev med förfrågan att godkänna det nya avtalet.

Är det verkligen en hjälp till den enskilde individen? Vem orkar godkänna alla nya avtal, läsa igenom dessa och tycka att det låter bra? Jag personligen har inte läst ett enda av dessa nya avtal.

Mitt jobb som fotograf har nu blivit riktigt besvärligt. Varje person som råkar hamna på min bild skall jag strikt sett fråga om lov för att kunna använda i offentliga sammanhang, helt omöjligt! Det är på gränsen till löjligt och rent trams.

Skull jag missa detta och kanske en person inte svarade på min fråga om att delta på fotot, eller helt möjligt ändra sig i efterhand, ja då är mitt foto inte möjligt att publicera offentligt.

Så fel det kan bli

Det blir så fel, tanken från början var att skydda var och en från missvisande, felaktiga, ej önskvärda bilder, texter, publiceringar. Det slår dock så brett att i stort sett alla bilder med människor på kan hamna i trubbel. Din semesterbild med en för dig okänd person kan bli stämd för att den personen inte vill vara med. Om det är för att orsaka problem för dig, eller om det har andra orsaker det spelar inte någon roll.

GDPR kan i min värld bara läggas ned! Den kommer att bli verkningslös och inte fungera som det är tänkt.

Min uppmaning till alla är att sitta lugnt i båten så får maskineriet mala lite och komma till sans.

Amen

Ingenting är gratis

Det finns inte några “fria luncher”. Det vi antar är en gratistjänst, är förvisso inte en kostnad i kronor, men det är vi som är varan företagen tjänar pengar på och vi betalar med vår tid. Vårt beteende, vår konsumtion av prylar är vad de lever och tjänar sina pengar på. Tjänsten som vi tolkar som gratis är bara ett sätt att locka till sig människor. 

Ett symptom som är påtagligt och som gör sig påmint allt mer är reklam, märkesplacering, “influencer marketing“. Syftet med dessa är att få oss att konsumera mer.

Tittar man på prisutvecklingen  på vissa saker över åren så har det i stort sett stått still. I vissa fall har priset till och med sjunkit. Vissa saker kostar i princip ingenting,  säger eller tror man, men självklart gör de det. Vi betalar dock inte direkt för varan eller tjänsten i rena pengar, vi spenderar dock vår tid och delar med oss av våra vanor då vi använder programmet, tjänsten eller är på sidan.

—”Tid är pengar”, vem som har myntat detta vet jag inte, men de allra flesta är nog bekanta med uttrycket.

Tid är inte pengar, pengar kan komma och gå, tid kan endast gå åt ett håll, pengar kan man både få mer av, men även förlora. Att mäta tid i pengar är i mina ögon lite ytligt och förmätet. Det går inte att köpa tillbaka svunnen tid. Att mäta förlorad tid som förlorade pengar är ett ytligt och märkligt sätt att se på det, eller?

Kopplingen finns dock där. Det jag tänker på är all tid vi tvingas lägga på att skrolla bort reklam på mobilen, ögna över alla annonser vi inte vill se i dagstidningen, alla reklaminslag på TV. All energi och allt material som går åt för att framställa reklamen som dimper ned i brevlådan. Alla telefonsamtal som vi får av försäljare, trots att vi kanske anmält oss till NIX.

Det är tid och energi som vi mer eller mindre tvingas lägga på något vi kanske inte vill ha. Samtidigt så säger vi att vi har gratis internet, gratis Facebook, gratis information på internet, gratis e-post, med mera. Det är ju självklart inte gratis, på dessa sidor så är det ju reklam, det är marknadsplacering, det är gömd informationsinsamling. Så att säga att det är gratis är inte helt korrekt.

Tid kan bli pengar

Vi utsätts för smygreklam som är utformad så smart att vi inte ens tänker på att det är reklam, alla så kallade “influencers” är ju betalda reklampelare. Hur mycket tid lägger vi som exempel varje dag på sociala medier? Det finns inte några exakta siffror, men några undersökningar som jag funnit säger i runda slängar ca. 50-60 minuter per dag. Detta är då endast på Facebooks ägda medier. Vi har sedan Youtube vilket ägs av Google, vi har TV, vi har radio, med flera. Summerar vi Facebook och Youtube som har i  snitt 40 minuter per dag, ger dessa två medier  1.5 timma per dag. Slå ut detta på ett år:

365 dagar x 1.5 timmar = ca 550 timmar på ett år. Det är knappt 13.5 arbetsveckor. Hur mycket av den tiden får vi lägga på att skrolla bor sådant som vi inte vill eller orkar ta till oss? Om vi räknar på 10% så är det då 55 timmar på ett år. Det är närmare 1.5 arbetsvecka på att filtrera bort sånt vi inte vill se, höra eller läsa.

I en tidigare artikel så skrev jag “Tidsbrist? Vad gör vi med vår tid?“. Många försöker köpa sig fritid, men till vilken kostnad?

Lite så är det med allt detta, vi accepterar att lägga så pass mycket tid på att filtrera ut relevant information, i gengäld så tror vi att tjänsterna vi använder är gratis. Tid är pengar!

Jag och säkert många med mig hade gladeligen accepterat att betala för att slippa reklam, veta att det inte pågår någon informationsinsamling om ens vanor eller beteenden. Vi får helt enkelt bättre kontroll på vad vi tar in och vad vi delar med oss av. Vi får dessutom mer tid över.

Betala och slipp reklam

Två aktörer som löst detta på olika sätt, ett bra och ett dåligt.

Spotify har som exempel en lösning där du dels inte får alla möjligheter om du inte betalar, dels så avbryts musiken av reklam regelbundet. Det är en lösning som jag anser är helt acceptabel och till och med bra, betala och slipp reklam och få tillgång till all musk och alla funktioner.

Man skall dock vara medveten om att även Spotify samlar information om alla som använder deras tjänster. Hur skulle de annars kunna rekommendera saker och ting som de tror man skall gilla?

Eurosport däremot har inte någon vettig lösning, precis som flera andra TV kanaler som TV 4, med flera, de bombarderar en med reklam oavsett om man betalar eller ej. Jag har ett otal gånger framfört min önskemål och klagomål till Eurosport om en lösning som befriar en från alla reklam om man betalde lite mer, jag har inte ens bemödats med ett vettigt svar.

Självklart är detta mina personliga åsikter. Jag värderar min tid som värdefull så att jag undviker aktörer som är som Eurosport i största möjliga mån. Spotify är dock något som jag vant mig vid och skulle sakna om det försvann.

Skulle Spotify höja sin kostnad skulle jag vara beredd att betala lite mer för att bibehålla en tjänst som denna. Eurosport är inte heller så dyrt, skulle även här kunna betala lite mer för att slippa reklamavbrott 5-7 gånger på en timma.

— “Tid blir pengar”, det är möjligt att betala oss fria från reklam för att slippa lägga tid på det. Det är idag inte möjligt på många ställen, MEN skulle kunna vara.

Läsa gärna mina andra sidor Rastlös betraktare (mer om bilder och foto) eller Velocipeter (mer om idrott och sport)

BIG DATA – Är lite som Jeopardy!

Det skrivs och pratas en hel del om “Big data“. Data som öppnar nya dörrar för analyser, kontroll, hjälp med mera. Större mängder data och en ökad datorkraft gör det möjligt att köra stora analyser snabbt och effektivt. Det är dock i vissa fall inte klart vad man letar efter, det finns faktiskt inte ens en fråga att besvara. 

 

Big data är  egentligen bara en benämning på stora mängder data, det kan röra sig om vilken typ av data som helst. Det är alltså inte en metod, eller någon vetenskapligt i sig. Benämningen har dock blivit lite synonymt med “sökande efter mönster i stora data mängder”. Vetenskap är ett sätt att förhålla sig till frågor, svar och information. Att arbeta systematiskt med en målsättning, formulera klara och tydliga frågeställningar. Vetenskap är även att testa och undersöka saker på ett metodiskt sätt som skall vara möjligt att repetera. Det är till exempel delvis detta som skiljer vetenskap från tro, och tyckande.  Religion, med sin tro på gud, högra makter eller vad det kan vara är ju självfallet inte en vetenskap. Inte ens medicin är historiskt klassat som en vetenskap. Medicin har ofta inte en ambition att förstå, snarare att lindra och motverka. Vetenskapligt ställda frågor kan testas, upprepas och besvaras på ett sätt som går att förkasta om det visar sig vara fel. En viktig del i detta är att det är en fråga som är avgränsad och möjlig att testa, besvara.

Forskning behöver inte nödvändigtvis vara vetenskaplig. Forska betyder att man undersöker något, det kan göras på många sätt, i många fall inte så vetenskapligt. Big data analyser hamnar lätt här, det är ett till synes planlöst testande utan en ordentlig frågeställning. Mer ett letande efter mönster.


Big data kan  bli lite som Jeopardy, man försöker finna mönster (svar), men sedan måste man ju också hitta på en fråga till svaret.


Big data är inte vetenskap

Ett exempel på stora datamängder är den data som är en följd av internets snabba utbredning. I kölvattnet, i det dolda  sker en insamling av information om användarna, vilket även det är en slags “big data”. Det är verkligen enorma, ofattbara mängder av information som samlas in var dag, varje sekund, ja varje gång vi har datorn igång och är uppkopplade mot internet. Ett insamlande utan tydliga frågor som skall besvaras. Data som sedan analyseras efter mönster hos användarna.

Att i dessa stora dataset leta efter samband är vad många idag ägnar sig åt, ett letande utan en frågeställning. Här finns det all anledning att vara försiktig, att hitta ett samband mellan olika insamlade saker är inte självskrivet ett samband som är relevant. Det är utan en frågeställning för det första inte ens vetenskap, det är inte heller så värst intressant att leta så där på måfå. Det görs lite för att det är möjligt. Som så mycket annat i vårt samhälle.

Kanske var internet och datainsamling inte ett så bra exempel på vetenskap, informationen här har ju faktiskt inte ett direkt syfte att besvara djupare frågor. Det är mer att just se och finna mönster hos internets användare, information som sedan säljs vidare till kommersiella aktörer.

Direkt och indirekt verkan

Man kan dela upp saker som inverkar som direkta och indirekta, det stora flertalet är indirekta. De kan då vara kopplade till andra faktorer som i gemensamt verkande har en betydelse på exempelvis immunförsvar. Att med datakörningar som dessa “big data” analyser peka ut enskilda faktorer som särskilt viktiga är näst intill omöjligt. Det kan naturligtvis vara faktorer som inverkar på på mycket, som samverkar med många andra, dessa är naturligtvis viktiga. Det är trots det inte rätt att säga att dessa skulle vara viktigare än andra.  De inverkar kanske inte på egen hand på något sätt, de är alltså indirekta faktorer. Att säga att faktorer är direkt påverkande är näst intill omöjligt. Det finns en mängd olika metoder att söka efter samband, vi pratar framför allt här om olika statistiska metoder för att finna ut kopplingar mellan orsak och verkan. Att finna statistiska samband är dock inte så svårt, det svåra är att säga om de är verkliga, viktiga eller bara artefakter.

Allt är inte negativt med big data

Det är hittills framställt med en negativ syn på detta med alla information, information som analyseras av “algoritmer”. Det kan självfallet ge intressant saker och vetskap om saker som annars hade varit helt omöjligt, eller i vart fall mycket svårt att få fram.

En positiv sida med dessa analyser som “big data” innebär är att öppna nya dörrar. Svaren kan man inte ge, det finns ju inte ens en fråga i de flesta fallen.  Analyserna ger snarare förslag på nya kopplingar som kan vara möjliga vägar att gå vidare med.

Det kan dock om man inte är försiktig leda till lite Ad Hoc hypoteser, vilket är en av avart av forskning. Det är inte så man skall bedriva  forskning, för vetenskap är det inte tal om att vara.

I en nyligen publicerad artikel från Lunds universitet så skriver man i pressreleasen “Detta påverkar vårt immunförsvar allra mest”. Utan att ha läst ursprungsartikeln så är det i mitt fall svårt att dementera och förkasta ett sådan påstående helt. Det är dock lite symptomatiskt med just Big data att göra ett sådant uttalande. Här är en dataanalys av stora mängder av livsstil, födointag, tidigare sjukdomar, geografisk placering, genetisk information med mera. Många av dessa är till att börja med övergripande, livsstil,  födointag och liknande faktorer är saker som i sin tur påverkar en mängd olika saker i kroppen. Att sånt här får så pass stor uppmärksamhet är för mig lite märkligt, det är ju inte svar på några frågor, det är snarare ny data som kan användas för att komma vidare. Artikeln och pressklippet räknar upp en mängd faktorer som kan inverka på det mänskliga immunförsvaret. Det är ju lite som om en matematiker skulle publicera en artikel för varje led i sin lösning på en ekvation!

 

Stora trumman får ljuda

Här rör det sig om både journalister och forskare som lite onyanserat och ofta i onödan går ut med saker som kanske inte förtjänar och inte har ett ett brett nyhetsvärde. Att gå ut med information om saker, kanske preliminära resultat är ofta ett sätt att få uppmärksamhet. Är det verkligen nödvändigt att gå ut med sådana här resultat? Det är idag de som hörs och syns, de som är snabba med sina nyheter, sina resultat, om än preliminära som får uppmärksamheten. Skeenden som gör att faktakoll och granskning inte alltid hänger med, inte heller så är innehållet helt korrekt återgivet. I just detta fallet nämnt ovan så fanns ju inte ett enda svar med i artikeln, det fanns ju faktiskt inte ens en fråga!

 

Vi behöver inte MER information, vi behöver relevant information!

 

Jag anser att både journalister och forskare har ett större ansvar att ta. Idag då vi formligen drunknar i all information, då borde fler ta ansvar att gallra ut information som har dels ett nyhetsvärde, men även faktiskt gallra ut saker som kanske inte ens skall publiceras i den form de är.

Tyvärr så lider de flesta av precis samma syndrom, snabbt ute, sälja, synas. Det gäller forskare, journalister och tidningar, både vetenskapliga- såväl som dagstidningar. I mina ögon är medicinsk forskning synnerligen kass på detta, här är det ofta preliminära nyheter som kommer ut, till vilken nytta är detta? Vilken nytta har den stora allmänheten för sånt? Frånsett att kanske bli orolig!

 

Läs gärna mina andra sidor Rastlös betraktare och Velocipeter

Är politiker intelligenta, ärliga och engagerade människor?

I min värld är politiker och i synnerhet riksdagspolitiker intelligenta, vidsynta och engagerade människor. Det har dock visat sig vara en utopi, gång på gång kommer det fram att de är mutkolvar med egna agendor, de är inskränkta och tyvärr även direkta korkade. Givetvis finns det ljusglimtar även här, men de drunknar i den unkna massan.

KDs Sara Skyttedal uppmanar nu alla, “flyg mer för en bättre miljö”. En guldhamster inser efter allt som lagts fram om flyg-, båt- och biltrafik att fossila bränslen INTE är så värst kul och bra för miljön. Undrar ju lite om hon varit på kurs hos presidenten med det gula håret, han i det stora landet i väster. Han hade ju ett fint tal häromdagen, hans “State of the union”  där han bland annat for med nya osanningar om  kol, fossila bränslen, det är “rena bränslen”.

Sara Skyttedal vilket fall är nu riktigt ute på tunn is, hon hävdar att all propaganda och information till allmänheten ger alla dåligt samvete. Hon kan då inte syfta på mig, jag känner inte dåligt samvete på grund av fakta. Att flyga är inte bra för miljön, att köra bil som drivs av fossila bränslen är inte bra för miljön. Billigt flyg har gjort att många flyger mer, det är inte konstigare än så. Det är sedan upp till var och en och känna dåligt samvete. Det är en väg som inte är hållbar, flyg är en miljöbov med sina orena drivmedel. Thailand är nya Kanarieöarna, nya Mallorca, det är hit många flyger på sina  badsemestrar, varför? Det är billigt att flyga, det är billigt att leva. Svårare än så är det inte. Hennes löjeväckande försök till “tvärtom språket” som barn pratar , är vare sig effektivt eller särskilt intelligent. Hennes uttalande är inte ens lite kul, ironiskt eller tillspetsat.

Symptomatiskt för dagens samhälle

Det Sara Skyttedal sysslar med är lite symptomatiskt för mycket av dagens politik, man pratar om valfrihet, valfrihet och åter valfrihet.  Man pratar som klimatpåverkan, man pratar om en bra skola, en dålig skola, höghastighets järnvägar, tåg som inte håller tiden, elbilar, en välfungerande vård och omsorg. På en vanlig fråga till en politiker vad  för ståndpunkt “hen” har så är det dock svårt att få svar.

Är då politiker intelligenta objektiva människor. Jag börjar så smått undra.

—De verkar i många fall ägna sig åt att se om sitt egna hus mer än politiken som de får betalt för att sköta.

—De är folkvalda, de är utsedd att besluta och jobba med saker som kommunen, landet, regionen. Detta är vad de skall ägna sig åt i sitt arbete.

—De förväntas vara så objektiva det går, de förväntas ta intelligenta beslut, säga intelligenta saker. Lyssna på argument och ta till sig fakta, INTE prata tvärtomspråk, inte ta emot mutor. De bör svara på frågor, inte ägna sig åt att upprepa ett ickesvar, eller slingra sig och prata om allt utom det som efterfrågas.

Allt annat som de gör men inte skall göra spär på politikerförakt, det ger utrymme för populister och missnöjespartier som SD, Donald Trump, tidigare Ny demokrati, Sjöbopartiet med flera.

Allt hade varit så mycket enklare om de gjort vad som förväntas av dessa människor. Systemet i Sverige är idag partipolitik, som i sin tur är indelad blockpolitik. Det  är  inte några privata agendor eller privata personer som röstats fram, vilket många verkar tro. Det fungerar dessvärre inte så bra idag.

Är resande med snabbtåg något för framtiden?

Snabbtåg har under flera år varit på tapeten, riktigt snabba tåg. En resa Stockholm – Malmö skulle avverkas på cirka 3 timmar. Känns idag svårt att tro att det skulle vara realistiskt. Idag dras järnvägen med stora problem, mycket förseningar, rälsbrott, ledningar som dras ned, för få spår, eftersatt underhåll av befintliga järnvägar, ja direkt undermåligt underhåll. Är det med dessa utgångspunkter realistiskt att tänka sig en järnväg med snabbtåg? Sist men inte minst vilka vill verkligen ha den och är det värt priset? 

 

tågstationen i Bjärnum

Miljöpartiet (MP) är starka förespråkare för en järnväg med snabbtåg, tåg som har en toppfart på 320 km/h. Det är fler av riksdagens partier som är för en järnväg med snabbare tåg. Alla förslag är dock inte exakt lika. Frågan är hur realistisk en järnväg som tar en person sträckan Stockholm – Malmö på 3 timmar är? Kostnaderna för de olika förslag som lagts fram har slagit vilt åt olika håll. Oavsett vilket kostnadsförslag man anser realistiskt eller ens rimligt så är det enorma summor.

Ett argument för dessa snabbtåg är att de skall konkurrera med  flyget. Det skall vara ett miljövänligt sätt att resa och som tidsmässigt skall konkurrera med flyget på sträckan Malmö-Stockholm. Samtidigt som en snabbare järnväg vill man höja flygskatten. Tanken är god, dyrare flyg, snabbare tåg. Det skall få fler att ta tåget istället för flyget.

Vad man inte vet eller ens nämnt är kostnaden för att resa på dessa snabbtåg, priset är avgörande för många? Hur mycket tid tjänar alla som bor utmed järnvägen, stoppen på sträckan blir väldigt få, en funnen siffra nämnde 6 stopp mellan Malmö – Stockholm. Ett stopp var 10 mil, och drygt det. Det innebär andra typer och fler transporter för att komma till en station som tåget stoppar vid. Tidsvinsten blir då mindre, om ens någon. Miljövinsten, hur blir den med alla transporter för att ta sig till och från de få stoppen? Hur energieffektiva är dessa tåg? Hur produceras den elenergi  som krävs?

Snabbtåg skyndar på urbaniseringen

Vi har idag problem med en påtaglig urbanisering, glesbygden avfolkas. Service, möjligheter att bo utanför storstäderna blir alltmer urholkade. En järnväg som i stort sett enbart gynnar storstäder bidrar inte till en minskad urbanisering. Även om urbanisering är något som hör till det moderna samhället så är en järnväg som så påtagligt endast gynnar de största städerna i Sverige inte så väl genomtänkt. Sveriges råvaror finns inte i städer, Sveriges jordbruk finns inte i städer, rekreationsområden finns inte i städer.

För att överhuvudtaget kunna minska flytten in till städerna så måste man bibehålla en rimlig möjlighet till miljövänliga och bra transportmöjligheter för en större del av Sveriges yta. Inte endast för de som bor i anslutning till triangeln Stockholm – Malmö – Göteborg. Vi måste kunna unna oss en infrastruktur som gör det mer attraktivt att bo utanför storstäderna.

Befintliga järnvägen, vad händer med den?

Det har nog inte undgått att höra om alla problem med dagens järnväg. En anledning till problemen är eftersatt underhåll. Många års brist på underhåll gör att järnvägsnätet är i dåligt skick. Att få en fungerande befintlig järnväg måste rimligtvis vara prioritet ett, innan pengar satsas på en ny järnväg. Om inte den befintliga järnvägen kan fungera på ett vettigt sätt så känns det som om en ny järnväg skulle gå samma tragiska öde tillmötes, dessutom så är kraven högre ju fortare tågen åker.

Vad ger detta snabbtåg för alla som bor på alla orter som inte ligger utmed denna järnväg? Sverige är långt, norr om Stockholm har vi över 75-80% av Sveriges yta, en yta som inte får tillgång till denna dyra investering. Den järnväg som finns idag, den behöver en ordentlig översyn och upprustning. Det kan bli problematiskt med en ny järnväg som tar stora, mycket stora belopp i anspråk.

Framtiden är oförutsägbar

Idag med en snabbt ökande andel Elbilar på våra vägar, något som ingen kunde förutspå för bara några år sedan. Vad händer med flyget? Är det realistiskt att tänka sig ett flyg som inte drivas av fossila bränslen i framtiden? Skulle det kunna vara ett seriöst alternativ till dagens fossila flygplan, ett plan som kanske drivs av vätgas, el, eller något annat mer miljövänligt drivmedel? Hur står sig en järnväg med snabbtåg mot detta scenario? En snabbtågsjärnväg är i diskussionen sagd vara klar till 2040. Det är drygt 20 år i framtiden, idag är det nog inte någon som kan förutspå med någon större säkerhet vad bilar, flyg, tåg kommer att vara för typ om ens 10 år.

Nu är det flera olika förslag som är i luften och Miljöpartiets är den sannolikt dyraste och för många minst attraktiva, med för små tidsvinster och för stora investeringskostnader.

Ett alternativt som verkar mer lockande, där topphastigheten skall höjas till 250 km/h, här används dessutom befintliga spår, dock upprustade. Stationer, räls med mera går då att använda, visserligen med modifikationer. Det kräver alltså inte en helt ny järnväg, det är mindre förändringar i befintlig infrastruktur, det kommer även fler till gagn.

Vem efterfrågar dessa snabbtåg?

Hur väl förankrat är detta bland alla svenska medborgare, vem efterfrågar detta? En inte så avancerad gissning är att majoriteten hellre skulle se att den befintliga järnvägen fungerade bättre, byggdes ut och förbättrades än en helt ny snabbjärnväg byggs. Det hade även varit intressant med en miljökonsekvens beskrivning, en mer fullständig utvärdering. Tåg är bättre än flyg, i vart fall är det så idag. Om 20 år, ja med fingret i luften, åt vilket håll går det? Svårt att säga, likaså här är en gissning att tåg även i framtiden är mycket miljövänligare än flyg, men kanske kommer de att närma sig varandra. Kanske är inte snabbtåg rätt väg? Kanske är det så att vi helt enkelt får acceptera att saker och ting tar lite tid?

Skrev i mitten av 2017 en artikel om “Tid vad gör med all tid?”. Det tangeras lite med allt resonemang om tidsvinster, förkortade restider, snabbare transporter.

 

Läs gärna mina andra sidor Rastlös betraktare och Velocipeter