Återigen är det diskussion om vinster i välfärd, omsorg och skola. Det är märkligt nog alltid vinsterna som debatteras. Var finner man fokus på att alla skall ha en bra och rättvis möjlighet till en bra skola och omsorg?  Borde inte diskussioner handla om just det? Lösningen på det finner man inte som Dan Olofsson påstår finns i en avreglerad och privat driven välfärd med fokus på ekonomisk vinning.

Dan Olofsson, en sann kapitalist svarar på ett tidigare inlägg, (har fel i vinster i välfärden), men även Ilmar Reepalus utredning om vinster i välfärden nämns. Har inte hela detta hamnat fel? Kärnan i hela denna debatt måste ju vara att kunna erbjuda en bra och effektiv vård, skola och omsorg. Dan Olofsson nämner detta i en mening i ett av sina inlägg, det är allt, hur man skall nå dit nämns dock inte. Är det inte det som skall vara i fokus i debatten?  Skrev tidigare om detta, “Sverige monteras ned“, och även efter Ilmar Reepalus rapport. Oavsett hur det hela ägs, finansieras så skall det väl vara mot en bra, effektiv och rättvis skola och omsorg vi strävar.

Kan vi nå dit med en avreglering av välfärden? Jag har väldigt svårt att tro det, vem vill driva en skola i områden med stora problem? Vem vill driva en verksamhet i områden där det är mycket svårt att gå med vinst. Vem vill driva sin verksamhet i glesbygd, där underlaget är mycket litet?

Glesbygden står för en stor del  av Sveriges inkomster i form av naturtillgångar och turism. Glesbygd står även för större delen av Sveriges yta. Skall människor som bor där inte kunna få en vettig skola och vård? Är inte det något som skall vara självklart för alla medborgare i Sverige?

Idag då det skall konkurreras om i stort sett allt, det skall avregleras, då pressas priser (kostnader) ofta på bekostnad av kvalitet. Områden som kan ge avkastning för de privata aktörerna är attraktiva, där vill de vara. Områden med liten potential till avkastning, där blir det med detta system helt naturligt inte någon konkurrens. Man kan ju fråga sig om allt verkligen måste gå med en ekonomisk vinst? Är det ens möjligt? Kan man verkligen mäta allt i kronor och ören, måste man verkligen mäta allt ur en en ekonomisk vinkel? Att verksamheter skall skötas på ett bra och effektivt sätt är en sak, men det är inte samma sak som att ge ekonomisk vinst.

Om man nu avreglerar så borde ett krav vara att ta på sig ett större ansvar, ett helhetsansvar, där skall ingå glesbygd. Ett problem med dagens avreglering blir ju att det blir allt svårare att få tag i aktörer som är villiga att driva verksamheten ju glesare befolkat det är, ju svårare omständigheterna är. Gamla tiders landsting var större, där fanns det en möjlighet till vettig samordning, Man kunde  driva verksamheter med vinster i vissa områden som kunde bära upp de områden som inte bar sig lika bra. Idag är upphandlingen på en så liten skala att detta är en omöjlighet, det är enskilda vårdcentraler, det är enskilda skolor, det är delar av en stadsdel. De gamla landstingen hade naturligtvis sina svagheter de också.

Vinstmarginal

Ett system som det vi har idag  kan aldrig lösa dessa problem, oavsett om det är 25% eller 2.5% vinstmarginal. Vissa saker måste tillåtas att kosta, det togs upp i en av de tidigare artiklarna jag skrivit. Skola, vård, omsorg är inte något som borde ha ett vinstkrav på sig. Vinstkravet blir märkligt, hur skall exempelvis äldreomsorg kunna gå med vinst? Detta är långsiktiga investeringar, en bra skola genererar duktiga elever och dessa är framtiden i Sverige. En god vård ger en gladare befolkning som mår bra, är inte det vad man vill ha? Vill man inte som åldrande Svenska medborgare hellre se att vården är bra än att den går med 5% i vinst.

Är det någon som anser att skola, vård och omsorg idag i sin helhet fungerar bra? Jag är övertygad om att det inte är det. Var det då bättre innan avregleringen? Det beror nog på vem du frågar, jag kan oavsett det svaret säga att idag fungerar det inte bra, eller är billigare.

När skall rättvisa, kvalitet bli det man diskuterar, inte vinstens storlek i kronor och ören?

Vad är viktigt i livet och vad vill människor göra på sin vakna tid? De som inte är födda med en silversked i mun, de måste få sin inkomst från något, de måste jobba. Övrig vaken tid som inte är jobb, den får man sedan fylla med allt annat, något meningsfullt. Hur resonerar man här? Hör ofta sägas att jobbet tar så mycket tid, ork och energi, det är tidsbrist, blir inte tid över till annat. I mina öron låter det riktigt tråkigt, om inte jobbet är det man verkligen vill göra.

Är det så att många till synes märkliga påfund, idéer, prylar, har ett gemensamt syfte, att man som människa skall avlastas? Det är självgående gräsklippare, självgående dammsugare, det är självgående bilar, det är till och med “smart watches”, som visar vem som ringer (du behöver alltså inte ens lyfta telefonen, titta på telefonen för att se vem som ringer dig, skickar epost, sms:ar), fantastiskt, eller?

Vi skall ha smarta kylskåp som säger åt oss när mjölken, osten, smöret  är slut. Kylskåpet skall då kunna skicka en beställning till en leverantör som kör ut detta till oss. Alla räkningar vill banker, leverantörer få oss att ansluta till Auto-giro, det dras automatiskt då en summa varje månad. Allt förenklas, mycket  just för att det går. Vi får alla våra matvaror levererade hem, vi behöver alltså inte handla på egen hand, vi behöver inte ens välja maträtt, det har någon annan gjort åt oss.

Vi har städhjälp, vi har trädgårdshjälp, vi har hjälp med snart sagt allt, vi har till och med “Personliga tränare”. Nästa steg kan ju vara personlig träning, du behöver inte ens träna själv, någon gör helt enkelt det åt dig!

Självgående gräsklippare i vila, dessutom utan elbehov.

Självförverkligande

Jag kan köpa att många vill ha mer tid över till annat. Kanske att förverkliga en dröm, kanske att cykla Trelleborg – Treriksröset, kanske vandra i fjällen, kanske lära sig att dansa tango, kanske lära sig flugfiske. För en som inte gjort något av detta tidigare så kan det te sig som en stor barriär att ta sig över.

Jag kan även köpa att vissa vill ha en självgående gräsklippare, möjligen även en dammsugare. Att klippa gräs och dammsuga är kanske inte favoritsysslor, de är dock inte så tråkiga, tidskrävande eller ett problem som gör  att jag skulle skaffa dessa prylar för egen del. Städhjälp, javisst städa är ju faktiskt rätt tråkigt, kan även förstå att man får hjälp med det.

Självkörande bilar har jag inte en personlig åsikt om, de kanske kan bli bra. Jag kan i stort förstå att man tar hjälp av olika tjänster för sysslor som man inte uppskattar. Var går gränsen?

Om detta fortsätter så har vi ju all tid i världen att ligga i en säng och pilla oss i naveln, då vi inte behöver göra något. Eller så får vi i slutänden inte någon tid över vilket fall, vi jobbar för mycket för att finansiera alla prylar som skall skötas, köpas. Jag anser att man resonerar helt fel, bakvänt och märkligt.

Tidsbesparing i alla märkliga prylar

Gemensamt för alla dessa prylar är att vi spar tid, vi slipper helt enkelt göra det för egen del. Vi skall effektivisera allt, tag järnvägen som exempel.  Allt skall gå fortare och ta mindre av vår tid. De kostar dock en hel del, kräver dessutom en hel del tid och underhåll i sig.

Vissa röster vill få det till att en ultrasnabb järnväg mellan de stora städerna Malmö-Stockholm-Göteborg är framtiden, spar mycket restid säger de. Jag anser att argumenten i just detta fallet är fel och att kostnaden är alldeles för hög i relation till vad man får för järnväg. Till detta skall läggas att befintlig järnväg inte är skött på ett bra sätt, är det inte bättre att se till att den järnväg vi redan har i landet är funktionsduglig, och i ordning? Restiden går ju att använda till något vettigt, om det då tar 4 timmar eller 3 timmar att ta sig från A till B, är det verkligen så kritiskt? Får det kosta hur mycket som helst att göra denna tidsbesparing? En kostnad på vår miljö och en kostnad rent ekonomiskt.

Kalkylerna för just järnvägen är uppåt väggarna och tidsbesparingen är enligt mig extremt optimistisk och stämmer inte. Det är dessutom en mindre del av Sveriges befolkning som får ta del av detta. De som kan ta del av detta, får inte bo får långt från järnvägen, de måste dessutom bo strategiskt rätt för det är inte många stopp som görs.

Vad skall man då göra med all tid som sparas in på allt och alla prylar man investerar i. Är det inte så att man fyller den tid man får över med något annat som man efter en stund återigen vill rationalisera bort?

Är det inte så att man kanske först skall se och känna efter  vad man vill göra?

Hyperloop, prototyp. (Bild lånad från Wikipedia. Grafik av Camilo Sanchez)

Jobba mer för att kunna köpa tid

Här någonstans börjar det bli märkligt i resonemangen. Många säger att de jobbar för mycket, har långa dagar, är helt slut på kvällen, i veckorna, och även till helgen. Varför jobbar man så mycket? Många vill ha ett välbetalt jobba, (även jag), många vill ha ett meningsfullt jobb (även jag).  Mer arbetstid ger i de flesta fall högre inkomst. Är det helt enkelt så att många tillbringar för mycket tid på jobbet, så mycket att det måste köpas tjänster för det som de inte hinner med? De vill kort sagt kunna köpa tid. Eller, är det kanske så att många jobbar mycket för att få ihop pengar så det skall kunna köpas tjänster och prylar som underlättar livet?

Hur tänker man här? Enklaste lösningen måste ju ändå vara att jobba mindre, gör man det så blir man inte lika trött, man får dessutom mer tid över. Tid som man kan lägga på något annat man vill göra.

Att spara tid är inte i sig något märkligt, det finns dock en gräns på vad som är både rimligt och direkt försvarbart. Borde det inte vara, minimera tid på sånt man inte vill göra och maximera tid med det man vill göra. Elon Musk, mannen som finansierade den första riktigt hypade elbilen, Tesla. Han har nu ett projekt heter Hyperloop, en slags rörkonstruktion som man förflyttar sig i, otroligt fort går det. Det skall alltså i framtiden enligt detta projekt var möjligt att färdas i ca 1150 km/h, snubblande nära ljudets hastighet. Vad ser man i en sådan kapsel, väggen på röret?

Hur mycket energi går det åt för att färdas så fort, hur dyra investeringar krävs för att bygga dessa “hyperloops”, jag vet inte. Det är nog med mycket stor sannolikhet inte billigt, det blir säkerligen inte tillgängligt för så värst många, det går ju inte att knyta samman alla platser med dessa tunnlar och rör. (Känns helt ärligt lite som ett skämt från Elon Musk, han får tid i media och gratis reklam. Lite som hans projekt med att etablera en koloni med människor i rymden).

Mycket av dessa tidsbesparande åtgärder äter på vår miljö, det skapar enorma gator, spår i omgivningen, det kostar stora summor, det går åt mycket energi.

Har vårt samhälle idag har gått lite långt i all materiella hets och att allt skall gå så fort som möjligt.

En tågresa från Lund till Stockholm tar om den går fort idag, 3 timmar och 58 minuter, på den tiden hinner man koppla av, man hinner jobba en hel del, man hinner umgås, titta på det svenska landskapet, det går ju inte att kliva av tåget. Vad är det av detta som man vill rationalisera bort? Att snabba upp saker och ting är i sig inte vare sig fel eller märkligt, men jag tycker att konsekvenser på miljö borde beaktas på ett bättre sätt, det skall inte heller vara ett självändamål.

Anledningen till all effektivisering är en annan sak som borde beaktas, varför görs denna effektivisering? I många fall är det, “just för att det går!” Behoven finns inte, men med tiden så är det något som man vänjer sig vid, tag exempelvis post. Idag är snigelpost långsamt, även om det som tidigare kunde levereras dagen efter. Idag har vi e-post, det går att få både svar och skicka nya frågar under samma dag.

Med alla dessa tidbesparingar som görs så skapas det en stress, man förväntas helt enkelt att vara tillgänglig allt större del av dygnet. Det skall gå fort, allt skall gå fort.

Vi har dessutom med alla dessa prylar gjort oss mer beroende av el i någon form, utan el, ja då stannar allt. Allt behöver laddas.

När mår människan som bäst? Jag för min del mår som bäst när jag är i naturen, där det är lugnt och lite stillsamt. Andra gör kanske inte det, men stress det mår inte någon bra av, det äter upp människan.

För min egen del så har jag aldrig tidigare haft det så bra som när jag började jobba mindre än 100%, det beror inte på att jobbet är tråkigt, tvärt om. Jobbet är kul. Jag hinner nu med mycket som jag aldrig hann med tidigare. Avigsidan är det jag skrivit om ovan, inkomsten, den blir ju även den mindre.

Läs gärna mina andra sidor Rastlös betraktare och Velocipeter. 

Alltmer av de nyheter vi matas med är ytliga och populistiska. Ett tullande på innehåll och kvalitet är ett växande problem. Många journalister idag tillåts inte att gräva på djupet, många vill inte gräva. Nyheter skall serveras så snabbt och så kortfattat som möjligt och gärna live. Vem vill ha det? Är inte grundläggande journalistik och kvalitet ett krav man kan och bör ställa? Är snabbhet och då även ogranskad journalistik bättre, viktigare och mer aktuell?

På radion söndagen 20 november togs det nya fenomenet livenyheter upp. Livenyheter kan nog ha sin plats i det digra nyhetsutbudet, men att det skall få mer utrymme på bekostnad av och ersätta granskande och grundlig journalistik kan väl inte vara tanken?  Är det verkligen rätt väg att gå?

De frågade i programmet Filip Struve, ansvarig för SVTs utveckling av livenyheter. SVT är ju ett rörligt media och rörliga media växer snabbt i omfattning som ett media att rapportera och förmedla, i realtid. Han ansåg detta vara en väg framåt, snabba klipp och rörliga bilder. Han är i mina ögon en sann populist, så hans åsikt och svar är inte förvånande.

Det är inte något konstigt i sig med livenyheter, det rörliga mediet är bra och informativt. Jag tror att det är många som uppskattar det. Även jag ser fördelar med det. Jag ställer mig dock lite frågande till dessa livenyheter för vilken typ av nyheter som helst. Allt passar inte i den formen.

Hellre snabbt än korrekt

Idag är det någon slags tävling om att kunna förmedla allt så snabbt som möjligt. Det gäller alla former av nyheter. Så har det naturligtvis även varit tidigare, men då fanns inte de verktyg vi har idag, verktyg  som medger en i stort sett omedelbart publicering. Texter, bilder, filmer, allt kan läggas ut på en publik kanal omedelbart. Den digitala världen är bra på mycket, men det känns i detta fallet som det gått lite för snabbt. När granskas saker och ting, i efterhand?

Tidigare så filmade man, fotograferade man, skrev man,  det hela tog några timmar. Det skulle framkallas, det skulle sättas och till slut tryckas, Ja så vida det inte var radio, men även där var det inte alltid direktsändning. Det fanns tid till reflektion och även att kontrollera och verifiera saker och ting på ett annat sätt.

Det snabba tempot känns som om det är lite korkat, snabbhet i sig har drivit fram en sämre journalistik.  Journalister verkar i många fall sakna något form av källkritik, ställer inte krav på kvalitet och pålitlighet. Nytt är bra, snabbt är bra!

Åhörare och läsare är även de otåligare idag, det finns studier som  mätt hur länge varje nyhet eller inlägg får i tid. Sociala medier som tagit en stor plats som förmedlare, där visade en studie att ca. 3 sekunder var vad inlägget får. Har det inte väckt intresset inom dessa 3 sekunder så klickar man vidare.

Årets julkapp, media hakar på det kommersiella jippot

20 november,  då jag skulle åka till Österlen för att fotografera lite i  Simrishamnstrakten så var det ett himla babblande om “Black Friday” på radions P1, kändes som om det var värre än vanligt med detta kommersiella jippo. Black Friday var och är handelns påfund att vända röda försäljningssiffror till “svarta”.

Det har pratats om “Black Friday” utan motstycke. Jag kan nog inte minnas att det fått så mycket uppmärksamhet i media tidigare, kan dock ha fel. Vad är så intressant i detta kommersiella jippo?

Det jag lyssnade på när jag satt i bilen var dock kritik mot just medias hantering av alla dessa reklam och kommersiella upptåg.  Det var radioprogrammet Medierna som granskat medias rapportering om just “Black Friday”, och den nyligen presenterade årets julklapp. Mellan raderna så framgick tydligt att journalister, publicister och programledare kan anses vara lite av marionetter till detta reklamjippo. Är det så, är journalister viljelösa marionetter?  Många journalister skulle inte medge och gå med på ett sådant påstående. Vad är de i så fall?

Media som marionetter

Då Medierna konfronterar P1:s reporter i Studie 1, Jörgen Huitfeldt och frågar om det inte är att gå handelns och Svenskt näringslivs ärenden med all den uppmärksamhet som medierna ger de olika jippobetonade evenemang som avlöser varandra? Självklart ansåg han inte att det var fallet. Han lyckades få det till att årets julkapp som han testat i direktsändning hade relevans för en stor allmänhet. Han jämför som del i svaret årets julkapp med bakmaskinen som var årets julklapp för några år sedan. Helt olika saker, så pass olika att denna, årets spådda julklapp var värd att rapportera, vilket inte en bakmaskin var. Ganska ohållbara argument i mina öron, han hänvisar även till att marknadsinstituten, de som tar fram och spår vad som skall bli årets julklapp. De är bra på detta och brukar ha rätt, hävdade han.

– De har hållit på ganska många år och det brukar stämma. (JH)

– Bidrar inte ni till att det kan bli så genom att själva rapportera. Det behövs ju inte någon reklam när media rapporterar. Reklamen blir gratis och det tolkas bland de som lyssnar som en sanning, ett faktum. (reporter)

Hal som en ål så slingrar han sig, undviker att svara direkt på frågan och medge att de  mycket väl kan bidra till försäljningen. Dessa nyheter har ett egenvärde och är något som lyssnare/läsare är intresserade av, hävdade han.

(Det skall medges att det även var flera av de stora tidningarna som också lade fram årets julklapp som en nyhet).

Populism är det som gäller för skribent och publicister

Detta är ju ytterligare  ett trist exempel på att seriös media inte tar sitt arbete på allvar. De är numera lite av populister och sysslar inte med det som kan förväntas media av klass.  Att kvällspress, vissa andra tidningar skriver om sådant här är inte så förvånande, de förväntas inte heller driva kritisk journalistik på samma sätt.

Det finns undantag och ganska många sådana, men dessa snabba nyheter som bygger på att fånga så många som möjligt, det är verkligen låg kvalitet, om ens någon kvalitet på dessa nyheter. Det är ju inte ens nyheter. Studio 1 är ett tungt program i P1, lite graverande att de sänder sånt här trams. Det sänker i mina öron förtroendekapitaltet rejält. Populismtåget och det snabba rapporterandet gör oss dummare och bidrar till ett urholkat förtroende för seriös journalism.

Ville man förmedla saker förr så var väl genomtänkta saker. Se bild nedan.

Hällristningar mellan Simrishamn och Brantevik, skåne. Besökta 2016-11-26

Det som skrevs var bokstavligt talat hugget i sten och kunde inte korrigeras i efterhand (bild ovan).

Felaktigheter i media

Denna hets som råder att komma ut med både nyheter och annat till offentlighet så snabbt som möjligt bidrar definitivt till avkall på korrekthet. Ett annat exempel då detta skrivs är att det nämndes i radion att en av kvällstidningarna hakat på kvasinyheten om läckta lösenord. Det är inte en nyhet, det har rapporterats om detta många gånger tidigare. Det togs denna gång upp i SVT och flera hakade på detta, rapporterade bland annat att Stefan Lövens lösenord läckt ut. Det var helt fel, vare sig hade hans lösenord läckt ut och det var dessutom ett gammalt konto som inte var aktivt.

Det rapporterades alltså utan att bemöda sig att verifiera detta. Vilket efter påtryckningar och kontroll i efterhand visade sig vara en felaktig “nyhet”.

Lyssnare och läsare otåligare

Dagens läsare och lyssnare är även de betydligt otåligare och kräver att det skall hända något hela tiden. Nyheter skall presenteras kort och snabbt. Det tyder många studier på. Formaten som används är vida skilda tidigare former.  Rörligt media anpassas till de sociala medierna, från att ha varit 4:3 format som äldre TV apparater, blev det 16:9, nu är det 1:1 som är det format som Facebook använder. Texter är otroligt korta, anpassade till sociala medier. En nyhet skall presenteras på några få rader. Ett klickajagande, få personer till sina webbplatser, men vilka får man dit? Är det de som landar på webbplatsen som är målgruppen?