Var har det gått fel?

Postnord vill ha tre dagar för att leverera vår post. Om vi inte får det så går vi med förlust, säger en representant för Postnord. Då undrar säkert många, var har detta spektakel gått snett? Snigelpost är snart inte en benämning, det är ett faktum.

Hur kan det gå så snett som det verkar ha gått för Postnord? Det är dagligen som det skrivs om hur Postnord blöder och går med stor förlust. Ha i beaktande att detta är saker som gäller idag:

  • Aldrig tidigare har det skickats så mycket packet som nu.
  • Järnvägarna transporterar mer än någonsin.
  • Transporterna på våra vägar går för högtryck, även här ökar det konstant. Vi har ett allt bättre fungerande vägnät.
  • Posten har inför automatsortering, mycket sköts alltså av maskiner.
  • Det skickas mindre med post än tidigare, vilket borde innebära ett minskat tryck på posten.

Trots allt detta så tar det allt längre tid för post att nå fram. Hur kan det komma sig? För en oinsatt ter det sig ju helt obegripligt att det skall behöva ta tre dagar idag. Tidigare sade man att posten levererades dagen efter till större delen av landet, självfallet med vissa undantag. Nu vill posten att hela landet skall sättas på undantag. Ge oss tre dagar!

Kan någon insatt förklara hur det kan bli så här?

Framtidens problem fanns även igår

Framtiden har flera stora, växande problem som vi alla kommer att på ett eller annat sätt drabbas av. Arbetslöshet, krympande pensioner, klimatförändringar, som några exempel. Det är dock inte något som är nytt, det har pågått en längre tid.

En ny serie på SVT beskriver framtidens AI, ett snabbt växande område. I serien tas olika aspekter på AI upp. AI kan bidra till en bättre sjukvård, självkörande fordon, olika algoritmer för bearbetning av information, med mycket mera. Vi har just nu bara sett början på utvecklingen, en utveckling som vi inte vet var den slutar. Det är nu man skall säga, “datorer, robotar kommer att ta över vårt samhället”. Det kanske inte skall tas helt bokstavligt, men att datorer och robotar i den bemärkelsen att de kanske sköter vissa sysslor kommer att bli vanliga, är inte en vågad gissning. Se på Japan där robotar till och med ersatt personal inom äldreomsorg, robotar agerar lite som sällskap. Steget till att vi skulle få ett samhälle dominerat av robotar, datorer, det är rätt långt. Det är dock inte helt främmande att dessa AI algoritmer som utvecklas som stöd till människan, kan påverka människan att ta bättre beslut, men även väldigt konstiga beslut. Låt oss säga att AI blandas in i krigsstrategier. Ett möjligt scenario kan då vara att basera sitt besluta om angrepp på potentiella fiender med hjälp av AI. Beslut som är fullständigt okonventionella, de kanske går långt utanför människans ramar, ger direktiv/förslag på saker som inte skulle gjorts annars.

Arbetslöshet ett växande problem

Världen och många länder står inför enorma utmaningar vad gäller den växande befolkningen, samtidigt som de enklare jobben rationaliseras bort och tas över av olika former av robotar. En ekvation som blir svår att lösa, färre arbetsuppgifter, men fler människor. Att robotar, som strikt sett inte behöver vara AI tar över slitsamma jobb, det är inte någon ledsen över. Arbetsförhållanden har överlag blivit mycket bättre inom de framför allt den tunga och monotona tillverkningsindustrin.

Att AI i mångt och mycket används för att bättra på förtjänster (högre avkastning) är inte hållbart, inte primärt. Givet ekvationen ovan med en snabbt ökande folkmängd, samtidigt som AI används för att ersätta människor med automatiserade processer som gnetar på dygnet runt. Detta ger lägre omkostnader och ökade förtjänster, för några få. En stor del av de ersatta människorna kommer inte att hitta arbete.

AI ger mertid

Lyssnar eller läser man om förtjänsterna med AI är det ett som sticker ut, rutinjobb och analyser tas över av AI. Sannolikt kan de flesta skriva under på och hålla med att det låter ju bra, rutinjobb är ofta monotona tråkiga jobb. Analyser kan bli bättre, exempel inom sjukvården där röntgenbilder tolkas av AI. Stannar det då där? Det är ju faktiskt upp till människan att avgöra, men troligtvis inte. Nya områden kommer att hittas, områden där AI är användbart, områden som ger ökad ekonomisk vinning prioriteras oftast, istället för områden som ger en bred samhällsnytta.

Rutinsysslor är en del av vardagen för alla, enkla saker som att dammsuga, handla, städa, klippa gräset och diska. Det är saker som kanske inte är så kul, men likväl måste skötas. I en tidigare text skrev jag vad gör vi med all tid, vi tror oss köpa tid för andra saker genom att göra oss kvitt sysslor. Allt kostar dock pengar så finansieringen kräver mer jobb, en ökad inkomst, så i slutänden blir det kanske inte mer tid, men väl mindre “tråkiga sysslor”.

Låt oss dock anta att vi får mer tid över, även att utvecklingen fortsätter på samma sätt som nu. Rutinmässiga sysslor, “tråkiga vardagssysslor” tas över av AI och automatiseras/mekaniseras. Vi får alltså mer tid över genom AI användning. Frågan som då dyker upp är, var går den bortre gränsen för vad människan och AI kan ersätta, men kanske mer väsentligt, vad är relevant att ersätta? All tid som man får över, vad skall den nyttjas till? Endast sånt man tycker är kul? Det hade ju varit fantastiskt, men hur kan det bli möjligt? Dessa relativt enkla sysslor som idag sköts av lågavlönade, ofta invandrare, flyktingar. Där tar helt klart AI och robotar jobb från en grupp som får det svårt.

Det har även visats att AI kommer att ta jobb från många handläggare, läkare, analytiker, en hel del relativt avancerade arbeten.

Arbetslösheten som sannolikt kommer att öka blir ett växande problem. Jorden och allt omkring oss förutom universum är ändligt, så någonstans finns en bortre gräns, om inte annat för naturresurser. Jag är rätt övertygad om att det inte är det som kommer att sätta stopp för dagens utveckling, det är människan. Vad och hur utvecklingen kommer att sluta kan nog inte någon förutsäga, men samhället som utvecklas idag känns allt bräckligare.

Vi ser alltmer av vi och dem

Idag bygger vi i snabb takt alltfler murar, murar mellan oss och dem. Tag bara Brexit, Trumps mur mot Mexiko, splitringen i klimatfrågan, Kina vs USA, Kina vs resten av världen, religioner, Rysslands agerande mot väst. Även alla populistiska partier som SD med flera, vilka drivs av osäkerhet och främlingsfientlighet. Saker som syftar till att slå in kilar mellan oss och dem.

En global instabilitet, AI och teknologi är här en stor drivkraft till en splittring. Istället för att enas om utveckling så är det precis tvärtom, man skyddar och hemlighåller. Likaså alltmer avancerade vapen, fler länder med kärnvapen, “skapade i syfte att stabilisera”, men i själva verket bidrar till splittring. Med ledare för dessa kärnvapenmakter som är narcissister, känns läget inte så värst trovärdigt och stabilt.

Domedagen är inte något nytt påfund

Alla domedagsprofetior om en uppvaknade värld efter ett kärnvapenkrig, en fullt utvecklad klimatkatastrof, storebrorssamhället, sånt har vi sett på film, sånt har vi läst. Mängder av det dessutom. Det har nog av de flesta ignorerats som nonsens. Det finns en stor tilltro till människans sunda förnuft, människans förmåga att lösa problem, vilket ju visat sig fungera så där. Sunt förnuft, vad är det för övrigt?

Terminator – kanske har det ett uns av realism trots allt? George Orwells 1984, det är redan passerat, storebror vet idag redan mer om dig än du vet själv.

Greta Tunberg är ett exempel på ljus i mörkret, hon kan dock inte göra något mer än informera. Det är ju dessvärre dessa narcissistiska politiska ledare som sitter vid rodret och där går det trögt.

Med det sagt, det har förutspåtts och sedan länge sagts att detta var på gång. Kanske inte jag, kanske inte de flesta, har insett det, men det går nu inte att blunda, vi har rejäla problem att lösa.

För egen del blir jag mest sugen på att flytta till en stuga i Norrland och slippa umgås med människor. Där skall det finnas möjlighet och frihet att kunna vandra, fiska, vara i naturen. Komma ifrån de mänskliga miljöer som vi idag mer eller mindre tvingas in i.

Bibliotek är fantastiskt

Biblioteket är en otroligt fin konstruktion och kanske det mest demokratiska vi har för ett jämlikt samhälle. Tyvärr så kanske detta är på väg att ändras. I den våg av privatisering av tidigare kommunala och statliga verksamheter finns det märkligt nog inte någon utvärdering. Hade en privatisering medfört en bättre service och ett bibelhållet utbud eller ännu hellre bättre, då är allt bra. Det är dock inte något som redovisats, tyvärr är det ofta alltfler röster som gör hörda det motsatta. 

Vad som sker på fler platser i landet är att biblioteken läggs ned, de är för dyra att driva och underhålla. En lösning är att sälja ut verksamheten från dagens kommunala drift till privata aktörer. Idag finns några kommuner som just gjort det. Läs gärna mitt andra inlägg om gemensamma digitala bibliotek som är en liknande text.

Samlar bibliotek

Bibliotek är fantastiska, jag samlar på bibliotek, det betyder att jag besöker alla bibliotek som jag får möjlighet till. Det gäller Sverige såväl som alla andra länder, har besökt en mängd olika bibliotek som exempelvis Singapore, Rom, Köpenhamn, och även så exotiska som biblioteket i Nationalparken Taman Negara i Malaysia. Ett litet guldkorn som britterna anlagt under sin kolonitid av Malaysia. 

Jag besöker alla bibliotek på den skånska glesbygden då jag är ute på mina turer. Igår besökte jag biblioteket i Skurup, dagen innan Veberöds bibliotek. Svalövs skulle jag besöka häromdagen, det var dock helt stängt och skulle vara det några veckor för renoveringen.    

De mindre orterna blir ofta av med sina bibliotek, de kanske nyttjas för lite och är en för stor kostnad med tanke på nyttjandegraden. En liten hake som kommer att genomsyra en privatisering helt och hållet, där allt vägs mot ekonomisk vinst. De mindre orterna kommer inte att få några bibliotek, de är inte ekonomiskt intressant för privata aktörer. 

Som jag skrev i den andra texten är utbudet en annan fråga som är problematisk. De smala och lite mer udda böckerna plockas sannolikt bort först och främst. Det blir då ett kanske lite trist utbud med storsäljare som man kan låna. Konstböcker, äldre klassiker, dyra fina böcker som kanske många läser på plats på biblioteket, dessa kommer inte att köpas in. Alla böcker som läses på plats i biblioteken kommer att få det svårt då de inte är med i lånestatistiken.

E-böcker kan vara en lösning

Här tror jag att E-böcker kan vara en lösning. Jag löser visserligen hellre en riktig bok i pappersformat än en elektronisk, men om valet är ingen bok alls så är valet enkelt. 

Här borde staten kunna gå in och skapa en gemensam pool med litteratur. Om denna gemensamma pool köpte in det mesta av litteraturen och de mindre biblioteken i sin tur kunde låna från denna gemensamma  pool, då har man löst ett problem. Priset för inköp av E-böcker borde sedan kunna vara som STIM, dvs. det skall betalas en summa baserad på hur många om lånat boken. De små biblioteken kan sedan kanske drivas som många andra samhällstjänster på mindre orter, där äldre skulle kunna vara på plats några timmar om dagen och mer ha en övervakande uppgift. Alternativt att ha biblioteket i lokaler som har fler funktioner, det där är saker  som inte känns som stora problem. 

Jag har inte en fullständig lösning, men att tillhandahålla bland annat bibliotek är något som ett land med dess infrastruktur skall kunna göra. Precis som med andra fundamentala tjänster som skola, vård, transporter, dvs. ett vägnät och järnvägar. Det är en så viktig del av en demokrati att det borde vara krav på det.

Skapa denna gemensamma pool med böcker som skall vara tillgänglig för alla bibliotek. En sak till som måste lösas är alla olika appar som varje bibliotek har utvecklat, läs min andra text om det. Där berör jag problemet med bristande funktionalitet och avsaknad av standard för elektroniska låneappar. Lite märkligt att den utvecklingen gått så långsamt. E-böcker har funnits länge och att köpa dessa böcker fungerar bra, men att låna dem verkar vara en svårare nöt att knäcka.

 

 

Du är synlig

Att alla som är på nätet är under luppen, det är inte en nyhet. Däremot kanske inte alla tänker på vad de skriver och att de granskas i detalj. Tänker då inte på facebook och andra sociala medier som vi vet är följda, nej en simpel blogg är även den under luppen. Det har jag nu fått helt klart för mig.

Hotellet där mina sidor ligger har någon enkel statistik för antalet besök och geografisk fördelning. Det är inte något som jag granskar i detalj eller fäster någon större vikt vid. Kikar på det då och då. Vissa inlägg som publicerats har fått lite fler besök, andra lite färre, och en del rätt besynnerliga besök. Med besynnerliga tänker jag på länder som inte har så mycket med Sverige och mig som person och mina texter att göra. Texten är ju på svenska, ett språk som inte så många i världen behärskar. Exempel på besök är från Kina, men även USA. Har alltså inte reflekterat nämnvärt över det, men för någon dag sedan så noterade jag att större delen av besöken var från just dessa två länder. Det har inträffat tidigare, men inte i dessa proportioner. Denna gång tyckte jag dock att det var lite märkligt, det slog mig sedan att i den text som besökts mest  var det i synnerhet Kina som var utpekat. Det var framför allt denna text. En text som tar upp lite om Huawei och alla turer kring blockaden av företaget. 

Det är ju helt uppenbart att de bevakar allt på nätet, om jag kanske har hundra läsare så är mina texter riktigt försumbart små, men likväl är det just dessa länder som finner texterna. Det är just specifika texter som handlar om länder som USA, Kina, det är ord som övervakning, dissident, diktatur, orättvisor och sånt. Dessa texter får besök av Kinas robotar, USAs robotar, kanske andra också. Robotarna jobbar utan att knorra, de behöver inte semester och ledigt, 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året gnetar  de på. Programmerade med algoritmer är för att finna potentiella problem, mönster, hot, med mera. Vad de letar efter är ju hemligt. 

Sannolikt är det inte någon större fara, men i och med att dessa övervakningssystem läst det och sedan lagrar det så kan det i framtiden kanske bli en käpp i hjulet, vem vet?

Demokrati måste man jobba med, jämt!

Ett exempel är min låtsaspappa när jag växte upp, han var blå in i märgen, partipolitiskt alltså. Hans pappa däremot hade varit en aktiv kommunist, vilket man lite till synes naivt kunde tro att det inte skulle spela någon roll. Men tji vad han bedrog sig, då han skulle resa över till USA, detta var 70-80-tal, så fick han avslag på sin visumansökan. Det framkom då att han hade för nära koppling till Kommunistpartiet för att tillåtas komma in i USA. Hans pappa hade alltså kopplingen, i övrigt var det endast en genetiskt koppling mellan dessa (far-son), men det var uppenbarligen nog. Att den ena var blå i sin syn på politik hade inte någon betydelse. Så kan det gå.

Vad dessa besök på min sida nu innebär tolkar jag som att i det långa loppet kan det vara ett intrång och begränsing i det fria ordet. Vi är övervakade, detta är med största sannolikhet ett problem för många, se på Kina. Där fängslas alla som har något ont att säga om republiken. Ont enligt de styrande! De har ju för övrigt inte ens regelrätta val, det är ju en diktatur där innevånarna verkligen passar sig för att säga något som kan tolkas som kritik mot stadsmakten. För många är detta inte bara en olustkänsla, det är ett reellt hot mot dem, de fängslas.

Skall bli spännande att se om denna text får besök av just dessa två länder, de är ju omnämnda, dessutom är några nyckelord insprängda i textmassan.

Tack!

Någon som äntligen talar ut och inte i  nattmössan.

https://www.svd.se/lanetricket-gor-inte-snabbtagen-lonsamma

En höghastighetsjärnväg har varit på var mans tunga under en längre tid. Det har tyckts väldigt mycket. Kostnaden för järnvägen har varit skyhög och vinsten obefintlig. Att finansiera det hela skulle göras genom lån. En helt vansinnig tanke, som om lån inte skulle behöva betalas tillbaka.

Det var med debattartikeln som det länkas till ovan skönt att läsa en sund och mer sansad text. Om detta biter på politiker är dock mer tveksamt. Läs vilket fall artikeln ovan.

Mer pengar till vår järnväg!?

Nu har Tomas Enroth (S), uttalat sig. Med en satsning på höghastighetsjärnväg så får vi ännu mer pengar till övrig infrastruktur påstår han. Hur kan det vara möjligt? Ett resonemang som säger 1+1=3. En järnväg som i de billigaste kalkylerna kostar 230 miljarder, medan andra kalkyler säger över 400 miljarder. Där skall det alltså bli pengar över till satsningar på andra delar av järnvägen?

Vem sköter beräkningarna kan man ju undra? Regeringen säger sig vilja jobba för glesbygden. Hur tänker man då när man vill satsa ofantliga mängder pengar på det största ekonomiska projektet genom alla tider på en järnväg som förbinder Sveriges enda stora städer? Hur skall detta kunna gynna en glesbygd? Skapar man och underlättar förbindelserna med de stora städerna, då är det nog för de allra flesta svårt att förstå hur det kan gynna alla som bor norr om Stockholm. Hur gynnar denna järnväg de boende i Värmland, i Härjedalen, i Blekinge eller större delen av Småland? Ja, alla län och områden som inte ligger i anslutning till storstäderna?

Det hade varit på sin plats med ett förtydligande hur den svenska glesbygden skall kunna utvecklas på ett positivt sätt och i synnerhet när man så tydligt vill satsa på de enda storstäder vi har i detta landet. Det är också på sin plats att få redogjort hur fördelarna med denna ohemult dyra järnväg motiveras mot andra förslag, både ekonomiskt och miljömässigt.

Glesbygden blir med denna satsning  storstadsbons rekreationsområde, ett faktum som blir befäst med denna höghastighetsjärnväg. Väl på plats så är vi förbundna att betala av dessa lån som tagits. Det eftersatta underhållet av dagens järnväg, det kvarstår och skjuts på framtiden.

Enda sätt att få denna märkliga Enrothska ekvation att gå ihop är att staten får låna ännu mer, största delen till höghastighetsjärnvägen, men även ett mindre lån till övriga landets järnvägar.

Trångt på spåren

Att den svenska järnvägen är gammalmodig råder det inte några tvivel om, tågen är nog moderna i många fall. Räls och spår däremot är hopplöst eftersatta i sitt underhåll. Skrev om detta tidigare i Höghastighetsjärnväg, inte för alla, och Tåget är framtidens resande. Det är en stor satsning som man vill ha stöd för över blockgränser, (block som idag inte existerar). Nu är det fler partier som inte vill satsa på detta sättet, bland annat moderaterna. Det behövs en upprustning och utbyggnad av järnvägen, men är detta verkligen den mest kostnadseffektiva, enda och kanske viktigast, BÄSTA lösningen?

Jag hoppas verkligen att förespråkarna tar till sig av kritik och inser att detta vare sig är realistiskt, 1+1≠3. Detta är att fullständigt ignorera 85% av Sveriges yta, det är att missgynna all glesbygd. Det känns mer som en statussymbol för att markera att vi minsann har snabba tåg på våra spår. Lite typiskt svenskt och lillebrorskomplex gentemot andra länder i europa.

Politiker känns allt oftare som självgående robotar som inte tar intryck från de med saklig information. De borde lyssna på de som sitter på fakta och kunskap. Om de svenska politikerna inte kan göra det, ja då är de inte en gnutta bättre än “den gula presidenten på andra sidan Atlanten” som agerar helt på eget bevåg, som nu senast då han deklarerade att USA skall dra sig ur Parisavtalet.

USA bygger ett luftslott av Huawei!

Det har skrivits spaltmeter om Huawei. Det tog fart då USA och Canada anklagade Huawei för att spionera och samla information som skickades till Kina. Om det verkligen är så har inte gått att bevisa. Är det kanske istället så att USA skyller på Huawei och Kina för att få bort fokus på det  egna agerande med övervakning? För 6 år sedan släppte Snowden sina dokument över USA och västvärldens datainsamling. 

I Vetenskapens värld på SVT togs morgondagens 5G nät upp. Inte helt okontroversiellt har det visat sig. I programmet var det ett långt avsnitt om möjligheter med 5G, ett uppkopplat samhälle. Hemmet, bilen, kylskåpet, värmeni huset, det mesta skall vara uppkopplat mot nätet. Städerna skall vara uppkopplade, kameror, lyktstolpar, med mera.

Framtiden spås ha ett hem med en massa uppkopplade saker, för vissa en fantastisk framtid, för andra kanske mer en slags gimmick. Många saker i hemmet kan nog helt klart vara rätt bekvämt att kunna styra via uppkoppling. Det stora och det som är framtiden är då saker i hemmet kan kommunicera med varandra. Det byggs in AI i saker och ting i hemmen.  

Det är idag svårt att se var det kommer att bli de stora fördelarna, det är lite obanad mark och det krävs ett väl utbyggt 5G nät för att allt skall kunna kommunicera med varandra.

Baksidan på 5G

Något som oroar många och inte ses som något positivt är den potentiella  övervakningen, något som verkar ha byggts ut till max i just Kina. I Kina har de utvecklat ett system med fullskalig övervakning där invånarna samlar poäng beroende på hur de agerar, allt kontrollerat av övervakningskameror. Känns lite som 1984 av George Orwell i mina ögon. 

Det andra negativa som togs upp var strålningen, den vet man dock inte så mycket om och den kan visa sig var rätt ofarligt, ungefär som med dagens 4G. Framtiden får utvisa och det blir lite av “ett experiment i skarpt läge”. Det kommer ju inte att vara helt lätt att undvika strålningen från dessa nät i stora städer då det är fullt utbyggt.

Kostnaden är inte något som nämnts så ofta. Blir det rejält stora summor så kan det bli så att andra investeringar i samhället inte kan genomföras. Vem skall stå för kostnaderna? Är det privata aktörer som står för kostnaderna så vill de naturligtvis tjäna pengar på sina investeringar. Som alltid så pratar förespråkarna om alla fördelar, vilket ju är helt naturligt. Om detta nu implementeras, var kommer dessa nät att byggas? 

En fråga som dyker upp är ju hur känsligt sådana här system är? Se bara på dagens alla grejor som kräver internet, och kanske ännu mer kritiskt, EL. Strömavbrott får ju riktigt förödande effekter. Där tror jag att vi helt enkelt får inse att morgondagens samhälle är ett samhälle som kräver el till i stort det mesta.

Har USA gjort detta för att maskera sitt egna agerande? 

Med USA i bräschen att motarbeta Huawei så har Sverige och kanske nu även hela EU klivit in i ledet bakom USA. I inslaget på Vetenskapens värld bedyrade de anställda på Huawei att Kinas styre inte hade någon som helst inverkan, insyn eller delaktighet i Huawei. Huawei är ett privatägt företag och agerar som ett sådant, det är vad de säger vilket fall. Kina är dock sluga och att de har jobbat hårt med att ta kontroll över kritiska naturresurser, landområden, företag  och samla information på bred front är inte en nyhet. 

Att USA anklagar Huawei för spionage kan visserligen ha sin orsak, det saknas dock bevis för att så är fallet. Inte helt orimligt är då att det är ett sätt att få bort fokus från sitt egna agerande. USA och de flesta andra västländer bedriver en utstuderad och enorm datainsamling. Vilket de har gjort under en lång tid. 5G näten möjliggör det på ett helt nytt sätt.

Så lätt det är att saker och ting faller i glömska. Läs Snowden – vi är alla under luppen, eller Övervakad inte kontrollerad. Det är 6 år sedan Snowden läckte dokumenten hur det sker en gigantisk insamling av uppgifter om i stort alla. Sånt sysslar USA med, sånt sysslar Sverige med.  Kan dessa anklagelser mot Huawei helt enkelt vara ett sätt att få bort fokus på Västs stora övervakning. 

Övervakningen finns ju där, inget tvivel om det, den sker dock inte lika öppet som i Kina. I Sverige har vi FRA och Säpo som båda vill ha allt mer tillgång till avlyssning, kameraövervakning. 5G är ju som en skänk från ovan för dem. För att undvika den värsta faran från skeptiker och granskare så anklagar man då Huawei för spionage. 

Med ett utbyggt 5G nät så öppnas mängder av möjlighet att övervaka, oavsett vi vill eller inte.Vi kan vara helt säkra på att det kommer att ske, sannolikt inte öppet som i Kina, utan mer som något det inte talas om.

Vi glömmer snabbt 

Saker och ting faller snabbt i glömska. Då de moderna 4G telefonerna introducerades så pratades det om faran med strålning. Det pratas inte om det idag, det publiceras väldigt lite om det, var det ofarligt?

Edward Snowden, som släppte sina dokument 6 år sedan och få pratar om det idag. Vi är sannolikt mer övervakade nu än någonsin tidigare.

Historien upprepar sig, så här är det gång på gång.  George Orwells dystopi i 1984 är sedan länge passé, idag är vi övervakade och kontrollerade mer än bokens dystra beskrivning. 

Vi får ju i detta teknokratiska samhälle några aktörer som sitter på väldigt mycket makt. De som hanterar näten, de som äger näten, tillverkarna av alla uppkopplade apparater, de kommer att få stort inflytande. Vardagen blir en uppkopplad värld om det blir som i Vetenskapens världs inslaget från Kina, där allt skall skötas via nätet, telefonen, elektronik. Det är saker som den vardaglige användaren inte kan serva eller få igång vid problem.

Det uppkopplade hemmet banar även väg för potentiella intrång från oseriösa personer. Det blir i det avseende ett synnerligen odemokratiskt samhälle, några få kan kontrollera väldigt mycket. Sannolikt kommer inte heller alla städer att få tillgång till detta uppkopplade leverne.

Vi kan ju trösta oss med att glesbyggden som avfolkas och utarmas, där kommer inte någon att vara intresserad av att bygga ett 5G nät! De som inte vill ha ett uppkopplat samhälle, de kan ju flytta ut på landet!

En positiv syn på sin samtid!

Det är mycket negativa och nedslående saker som vi dagligen matas med, i TV, radio, tidningar och av personer omkring en. Då och då slinker det igenom en positiv replik om ljus framtid. Att i detta negativa bombardemang försöka hålla en positiv syn på sin samtid är inte helt lätt. Går det ens med bästa vilja att se ljust på saker och ting, kommer framtiden att ljusna, tar vi oss över puckeln in i en positiv spiral?

 

Att behålla en ljus syn på framtiden blir för många allt svårare. Som förälder vill man inte verka negativ eller agera domedagsprofet inför sina barn. Det är dock allt svårare att blunda för problemen som tornar upp sig likt ett växande berg. Inte heller vill man framstå som en gnällig och negativ person.

Kan som exempel ta en artikel häromdagen, läste den i en av de större dagstidningarna, där var en text om stadsodling. Vad är det? Storskalig stadsodling, känns verkligen märkligt. Varför skall man klämma in en storskalig odling i en stad? Vilka problem löser det? Visst det är lokalproducerat, men mer då!. Att odla lokalt innebär inte att det måste vara på balkongen eller i ens egna trädgård, inte storskaligt.  

Är det något som helst problem att odla utanför stadskärnan? 

Inom internet pratar man mycket om decentralisering, informationen är på hela internet, det finns idag inte en plats för all kunskap. Kunskapen ligger utsprid på hela nätet, Google sammanställer den, hur det sedan sköts är inte något som behandlas här! 

Det fysiska livet känns dessvärre precis tvärt om, all fokus verkar läggas på att städerna skall ha alla faciliteter, nu till och med storskalig odling. 

Ladda sina batterier

Jag tror faktiskt att vi inte blir vare sig lyckligare eller mår bättre av att leva i dessa växande städer. För många är det att ladda sina batterier att ta sig ut ur staden, ut till en miljö som inte är full av media, människor, bilar, med mera, det brukar kallas naturen!  I naturen finner många lugnet och möjligheten att kunna samla krafter. Uttrycket är märkligt och smakar lite konstigt i munnen,

Samla krafter i naturen!

Man bor i en stad, som uppenbarligen dränerar en, och måste alltså därifrån för att få tillbaka lite livslust, glädje och energi. Idag är synen på naturen lite av ett rekreationsområde för storstadsbon.

Att efter detta besök i naturen frivilligt ge sig in i stressen igen är ju rätt korkat. Städer har självklart sina poänger. Det hade dock gått att lösa på andra sätt än som nu, lägga allt i storstäderna, och rationalisera bort det från de mindre. Vill man trots allt leva i storstäder så finns möjligheterna, däremot reduceras möjligheter att INTE bo i de stora städerna allt mer. 

Det lite bisarra i det hela är just att människan både är rätt förfärlig i sin uppenbarelse, vad vi än pillar i rubbar vi balansen och ställer till det.  Samtidigt är människan en spännande, intressant organism, har en nyfikenhet som inte är helt hälsosam. Vi har under vårt korta existens lyckats få en obalans på jorden som vi inte har kontroll över. Går det att vända det vi har åstadkommit med vår extremt snabba utveckling? En utveckling som pågått länge, dagens informationssamhälle och innan dess industrisamhället och  jordbrukarsamhället.

En fundamental skillnad var då människan blev mer bofast, vi rotade oss på en plats. Det känns som om det var starten på vad vi ser frukten av idag. Industrialiseringen är bara en vidareutveckling, den har dock skenat iväg vansinnigt fort. 

Vad skapar mervärde?

Vad skapar ett bestående mervärde i vår vardag och vårt liv? Att vi får ett högteknologiskt samhälle löser för visso en del problem, men introducerar även nya problem. Vår samtid är en komplicerad skapelse, en skapelse som vi inte riktigt vet var den är på väg. Mycket av saker omkring oss har blivit någon slags experimentverkstad. Det genomförs märkliga beslut helt utan någon vetskap om effekten.

Att samla allt på samma ställe är nog aldrig bra. Bland annat är det en källa för epidemier. En annan är hantering av rester, bostadsbrister, grupperingar, flera behov som är gigantiska. Storskalig stadsodling känns verkligen som att gå över ån efter vatten. Löser det transportbekymret av slutprodukten så introducerar det problem med behovet av vatten, jord(eller andra råvaror som de kan växa i), förvaring av råvaran. Allt detta kräver tillskott av energi och utrymme. 

Känns istället som om dessa riktigt stora städer är en återvändsgränd, de fortsätter växa utan någon synbar övre gräns. Tag som exempel världens största stad, Tokyo, där bor nu 38 miljoner. Allt behöver inte heller mätas i termer av kostnadseffektiva lösningar, räkna hem ekonomisk vinst är ett synnerligen kortsiktigt sätt att se på saker. Det går inte heller att bygga ett samhälle som bygger sin existens på konsumtion och ökad tillväxt. Jorden är en ändlig resurs, allt kan ses som en ändlig resurs, solens instrålning är en ändlig resurs, vi kommer dock aldrig att kunna utnyttja den till fullo och tar den slut tar våra bekymmer slut.

När skall vi stanna för att reflektera?

När skall människan komma till insikten att göra det som är bäst för oss? Det är så lätt att hoppa på tåget som leder åt ett håll vi kanske inte ens vill åka. Fundera istället på vad som känns rätt och vad man verkligen mår bra av, prylar ger en kort lycka, till nästa version kommer, den måste man ha, för att bli lycklig igen!  

När tar tar tillväxten slut, när skall konsumtion sluta vara det som eftersträvas och som är drivkraft för ett samhälle? 

Politiken är dessvärre idag inte utformad för att åstadkomma något bestående och långsiktigt.   

Vi kan bestämma hur framtiden skall se ut

Det är onekligen svårt att finna ljuspunkter i flödet av rapporter från forskningen och i media. Någonstans måste det ju finnas ett hopp, “gör vi så här så kan det lösa sig”.  Vi har verktyg som visar vad vi åstadkommit, vad framtiden har för oss.  Beslutet är upp till oss att ta. 

Om vi stannar upp och reflekterar över var vi är på väg, vad vi lämnar efter oss och vad vi kan åstadkomma. Är vi då på rätt väg?

Vi kan faktiskt bestämma hur vår framtid skall se ut, MEN det kräver att vi gör något, något radikalt och globalt. Alla måste med och agera, det räcker inte att lilla Sverige, inte heller lilla Europa agerar, stormakterna måste med på tåget, i synnerhet de med hög befolkningstäthet, om Kina, men USA och Ryssland måste lägga sina strån till stacken de också.