Vem tar egentligen från vem?

Det har hettat till lite och den nyligen tillsatte, (med nytt förtroende) socialdemokratiske regionsborgarrådet, Aida Hadzialic säger i SvD “ta inte Stockholmarnas pengar“. Vem tar egentligen från vem? Vems pengar är det? Stockholm har nog inte kommit till utan medel utifrån, vem tror det eller kan med belägg säga något sådant?

 

Naturresurser, råvaror, och i princip all tillverknings- och processindustri ligger utanför Stockholm, men många kanske väljer att bo i en storstad. Hur skall detta hanteras? Där man är skriven betalar man skatt, är det inte då helt på sin plats att delar av den skatten går tillbaka till där det har sitt ursprung? Stockholm glider med (har glidit med under lång tid) på en räkmacka med statliga medel, har svårt att se att delar av inkomstskatten inte skall kunna gå till områden utanför Stockholm. Det gäller för övrigt inte enbart Stockholm, fler andra storstäder fungerar på ett liknande sätt. Många vill idag bo i en tätort med det mesta av bekvämligheter, men jobbar kanske eller semestrar på annan ort, eller kommun. 

Vad är problemet enligt Aida och andra som motsätter sig detta? Skall vi över huvud taget ha någon form av glesbyggd kvar i detta land så måste basfunktioner i en infrastruktur kunna gå runt, att då de med stora inkomster delar med sig är väl inte mer än rätt.  Hela skogsindustrin som exempel ligger i glesbyggd, pengarna i form av löner och vinster hamnar dock primärt inte på produktionsplatsen, eller ens i närheten, de hamnar i många fall i städer utmed kusten, där produceras inte något virke. Samma sak gäller för stålindustri, vattenkraft, jordbruk, med flera, saker som byggt upp det svenska välståndet. 

Att lite nu går tillbaka från storstäder till glesbyggd är inte mer än rätt. Så vem tar egentligen från vem?

Greta Thunberg

Gretas seglats väcker arga känslor. Det är framförallt nationalistiska, ofta välbärgade och högerorienterade krafter. De hittar ideligen saker som de anser hycklande från Greta. Det hade ju varit intressant att se vad de själva bidrar med i klimatdebatten och vilka klimatförbättrande åtgärder de vidtar. Det är väldigt lätt att att kasta skit på andra, men att hålla rent framför sin egen dörr är ofta svårare.

I DN skrev man idag “Fem flyger till USA föra tt hämta hem båten till Europa”, självfallet är det inte helt optimalt. Det hade gått att lösa på kanske bättre sätt. Nu är det dock inte det som är poängen med hennes seglats, hon gör något, hon är en person som verkligen försöker att få politiker och makthavare att agera. Som hon sa: “Om de lyssnade och förstod, då hade de gjort något”. De som skriker mest är ofta de som gör minst.  Hennes seglats är nog mer ett statement för att flyga mindre, resa mer klimatsmart, att helt enkelt göra något för att minska utsläpp. Så lägg nu ned dessa klaganden på Greta och gör då hellre något som är bättre och visa med det egna agerandet vad som kan göras.

Det går inte att vänta och gnälla på andra, alla måste ändra på sitt leverne. Så som vi lever idag är inte ett hållbart sätt som fungerar.

Hur skall vi färdas i framtiden?

Idag är det synnerligen svårt att ta beslut om vilken bil som är bäst för miljön, eller? Är det verkligen så svårt att säga vilken fordon som är bäst? Ofta hör man “Elbilen är inte så ren, det är så mycket skit vid tillverkningen och i synnerhet vid batteritillverkningen. Stämmer det verkligen, eller är det bara ett sätt att motivera ett dåligt köp av en bil med fossilt drivmedel?

Hur svårt kan det vara att få fram siffror på inverkan på miljön från olika fordon? Är inte det något som verkligen borde tas fram, läggas på bordet? Det är lite tröttsamt i längden att höra dessa lösa påståenden, en diskussion dör lite då dessa påstående slängs fram lite på måfå. Ofta får man höra:

— Elbilar är lika “smutsiga” som bensin och diselbilar.

— Kärnkraften är mycket renare och bättre än alternativen.

— Vind-, sol-, vågkraft med flera andra är dåliga och fungerar enbart med subventioner. Utan subventioner skulle dessa inte finnas.

— Människan är inte orsaken till dagens klimatförändring.

Den sista påståendet är det numera endast några få som slänger ur sig, några idioter som Donald Trump bland annat. Då tillgängliga/genomtränglig underlagen för klimatpåverkan ligger dolda i en rapport på flera hundra sidor, ja då är det inte många som tar del av dem. Att fossila bränslen är dåliga, det är det knappast någon som förnekar idag, men hur står sig alternativen, vilket alternativ är bäst? Cykel är ju självklart en riktigt bra kandidat, så pendla till jobbet på cykel är och kommer att vara att föredra även i framtiden.

Att dagens batterier i bilar är spiken i kistan för fossila fordon, det är det allt fler som säger att det inte är. Det är med batterier precis som med fossila bränslen, ändliga resurser, mer sannolikt är att väte får en viktig funktion, varför inte kväve, vi är omgivna av kväve, 78% av luften består av kväve.

Tag fram underlag och siffror

För att döda dessa rätt meningslösa diskussioner så borde det tas fram underlag, med statistik och jämförelser. Visst klimatskeptiker kommer att vidhålla att underlagen är felaktiga, men om man nu hävdar det så  är det ju då bra att fråga om underlag för det motsatta, finns dessa verkligen? Var finns underlagen som klimatskeptiker hänför till? Är det möjligen så som med “vitamininstitutet i Schweiz”, eller var det nu låg?

Flyget är i blickfånget, men bilarna då?

Flyget har idag ögonen på sig och där är det nog så att det görs så mycket man kan för rena flyget så mycket som möjligt för att få ett klimatanpassat resande. Bilindustrin och bilförsäljning däremot är besynnerlig. Aldrig någonsin ha det rullat så mycket stora bilar på våra vägar som idag, det är fortsatt SUV, lyxiga muskelbilar som säljs, hur kan det vara så? Sverige är dessutom ett land med en väldigt stor andel riktigt stora bilar, varför? (Se statistik på Bilsweden)

Är bilen fortsatt en  statussymbol? Jag vet inte helt säkert, men varför måste bilar med motorer på 250 hästkrafter och ännu mer rulla med en person sittandes vid ratten? Hade lika mycket energi lagts på att ta fram mindre bilar som är snålare med bränsle, då hade vi idag varit i en helt annan situation. Idag drar bilarna lika mycket som för 10 år sedan, men är tyngre, större, dyrare och med kraftigare motor. Om bilen i stället hade blivit  mindre, eller i vart fall inte tyngre, med en mer anpassad motor för våra hastigheter på vägarna, då hade kanske förbrukningen varit 30-40% lägre.

Ett scenario  är då naturligtvis att vi skjutit på dagens problem några år och det hade uppkommit längre fram i tiden. Det är nog en realistisk tanke, människan är naiv och inskränkt i sin natur. 

Morgondagen är redan här

Ett nytt problem som tornat upp sig är mikropartiklar av gummi, tänker på gummit från bildäck, något som ökat dramatiskt, i synnerhet med allt tyngre bilar. Dessa små partiklar följer med regnet, sipprar ut i grundvatten, de tas upp av levande organismer, effekterna av dessa är idag inte utredda på långa vägar.

Det går för långsamt, bilindustrin måste göra mer, politiker måste göra mer för att få bort bilar med fossila bränslen och ta fram nya bilar med alternativa bränslen som inte har en klimatpåverkan som dagens.

Hur vill vi ha framtidens samhälle?

Idag var det fullständigt kaos på järnvägsstationen i Lund, detta trots att orsaken var en incident i Malmö. Det var inställda tåg, omdirigerade tåg och en allmän förvirring på stationen. Högtalaren kom konstant med nya meddelanden.

Det i sig är kanske inte så mycket att höja på ögonbrynen för, lite förvirring när det gäller tåg är de flesta som åker lite oftare vana vid nuförtiden. Idag var det dock inte SJ och banverket som var orsaken, det var en aggressiv man i Malmö som var hotfull och sa att han skulle spränga sin väska.

Polisen ingrep och sköt mannen i båda benen, kunde därefter spränga väskan. Faran var sedan borta. Detta orsakade mycket kaos, både i Malmö och efterföljande stationer.

Vardag i storstäder

Det som skrämde mig var kommentarerna från en mängd turister och tillresta anhöriga till alla firande studenter. Lund är denna sista vecka ett helt kaos av studenter på lastbilsflak, i parker och på stadens gator.

Jag kunde inte, kan inte låta bli att lyssna på människor som pratar ljudligt och högt på stan. Jag hörde idag vid åtminstone två tillfällen människor, ej svensktalande som inte kunde fatta att en man som verkade hotfull och med en eventuell bomb i sin väska kunde orsaka så mycket oreda. För mig lät detta helt sjukt! Är dessa människor så vana med knäppgökar som detta att det tillhör deras vardag? Jag kände direkt att i den staden de bor, oavsett vilken stad det rörde sig om, där vill jag inte leva, där vill jag inte uppfostra mina barn.

Ett sådant samhälle vill jag verkligen inte ha!

Slopat eller minskat EU stöd till jordbruket – vad händer då?

En väldigt stor del av EUs budget går till jordbruket, ett jordbruk som  idag är mer eller mindre beroende av bidrag för att kunna drivas. En helt sjuk och galen utveckling och riktning det har tagit. Producenterna växer sig allt större och är alltmer belånade. Det är snart endast riktigt stora jordbruk i södra Sverige som kan klara sig, om ens de. Ett jordbruk utan bidrag känns idag väldigt avlägset.

Det höjs allt högre röster att bidragen till jordbruket inom EU skall skäras ned. Det har fått mer och fler förespråkare i och med Brexit. En stor och tung EU partner, England skall dra sig ur EU och det innebär mindre inflöde av pengar. Det finns två sätt att lösa det på, höj alla kvarvarande länders avgifter, eller sänk EUs utgifter. Vilket låter mest lockande?

Jordbruket är en av de största utgiftsposterna inom EU

Då jordbruket är en av de största utgiftsposterna som EU har så ser man efter möjligheter att skära ned på den. En av utgifterna är just bidrag i olika former, vilket alltså många jordbrukare är helt beroende av. Jordbrukaren i ena änden, konsumenten i den andra, däremellan är alla handlare, vilka idag pressar priserna på råvaror från jordbrukarna till det yttersta. Handlarna hotar med att gå till andra producenter om priset från bönderna blir för högt, handlarna startar egna produktioner, de har egna märken med mera, allt för att maximera sin förtjänst. Handlarna är lite som bankerna idag, de är egentligen en mellanhand som skall få kedjan att hålla och fungera, kedjan av produkter från producent till konsument.

Drar man då in EU-bidragen till jordbrukarna, då måste de höja sina priser, vilket medför att handlarna inte köper av dem och då klarar de inte av att driva jordbruket. Ytterligare en aspekt är att de små lokala producenterna, de kommer definitivt att slås ut. De som producerar närodlat och med mindre resurser, en produktion utan några längre transporter, den kommer i stort sett att slås ut helt.

Helheten måste ses, från producent till konsument

Att bara reducera EU bidraget är inte en hållbar lösning idag, men hur skall det göras då? Hur skall man kunna minska utgifterna inom jordbruket? Till att börja med så måste man se över hela kedjan, från producenten till konsumenten, hur ser prisbilden på varan ut över hela kedjan? Tyvärr är det sällan producenten som gör de stora förtjänsterna, det är är handlarna som gör det.

Detaljstyrning är sällan ett bra sätt att kontrollera saker och ting, men för vissa saker och ändamål är det kanske enda sättet. Banker och jordbruk är idag sådana stora saker som vuxit sig till mer eller mindre ohanterbara aktörer.

Å andra sidan är verksamheter som är helt beroende av bidrag inte sunda i sig, lika lite som att helt låta marknadskrafter styra. Ett miljövänligt och rimligt jordbruk som sannolikt behöver visst stöd för att klara sig, det är kanske vad som krävs? Det storskaliga är inte en lösning.

Förtroendevalda skall agera därefter

Flera fall av missbrukat förtroende bland politiker har under den senaste tiden kommit till ytan. Senast i raden är den moderate riksdagspolitikern Elisabeth Svantesson, ett till synes märkligt val hon gjort. Hon och flera i den moderata ledningen hävdar bestämt att hon inte gjort något olagligt. Må så vara, men vem väljer att bosätta sig i sin sommarstuga i Nora, när familj, med barn och make bor i Stockholm, dessutom är arbetet i riksdagen i Stockholm? Ett synnerligen märkligt agerande.  Är det att bruka väljarnas förtroende på ett snyggt sätt? Det är fler som gjort på samma sätt i andra politiska partier skall tilläggas. Känns inte som ett moraliskt och etiskt korrekt sätt att bruka sitt förtroende. Känns lite som, “mycket vill ha mer”. Svårt att inte tolka detta som att de vill göra avdrag och få reseersättning. Skärpning, ni är förtroendevalda och skall agera som sådana!

Gemensamma digitala bibliotek?

Bibliotek är demokratins ena ben, kanske rent av demokratins fundament. Tillgängligheten! Här finns möjligheten för vem som helst att inhämta information. Det är gratis och skall vara till för alla. Idag är de svenska biblioteken kommunala, i vissa fall har de privatiserats. Bibliotek är mötesplatser och på ett sätt nav i ett modernt samhälle. 

Idag är det varje enskild kommun som styr och förfogar över sina bibliotek, de köper in den litteratur som personalen anser vara passande, fint så. Det går ju att låna böcker från andra bibliotek om den saknas i den lokala biblioteksfilialen.

I den nyligen publicerade utredningen som gjorts angående bibliotek så har den kommit fram till att de svenska biblioteken har hamnat rejält på efterkälken vad gäller digital litteratur. I och med att varje enskild kommun styr över sitt utbud, såväl tryckta böcker som e-böcker så görs olika prioriteringar. E- böcker har inte slagit igenom som det kanske förväntades. För att låna e-böcker så krävs en app i telefonen, eller ett program på datorn. Här känns det som om det är ett stort glapp och en gråzon.

I den kommun där jag bor är det en viss app, åker jag till en annan kommun för att låna, då är det en annan app. De fungerar dessutom olika bra och är skapade av olika företag. Det finns inte någon standardisering på mjukvaran. Den egna erfarenheten av de appar som provats är mest negativ.  De fungerar över lag rätt dåligt, det är begränsningar i antal lån per månad, i antal böcker som går att titta i samtidigt, de är instabila och kraschar ofta, en omogen marknad känns det som.

Sannolikt faktorer som bidrar till att många inte vill låna e-böcker. Kan dessa problem åtgärdas och utbudet av e-böcker breddas, då är denna tjänst en fantastisk möjlighet.

E-tjänster är demokratiska

Åtgärdas problemen och kanske erbjuds en central tjänst, gemensam för alla kommuner, då är digitala böcker en makalös resurs. Finansiering borde ju kunna gå att lösa på ett smidigt sätt, statliga medel och kommuner som köper in sig. En gemensam plattform, inte som idag med en mängd olika appar och program som fungerar mer eller mindre bra. Det skulle ju vara en fantastisk tjänst och möjlighet.

Privata aktörer

Privatisering av bibliotek känns inte som en bra lösning.  Privata aktörer har alltid en egen agenda och den styrs av ekonomiska ramar, de vill självklart ha en ekonomisk vinst. Det har i vissa kommuner blivit en privatisering av biblioteket, hur det har utfallit är idag lite ovisst.

Bibliotek kostar att driva med lokaler, personal och inköp, något som för vissa kommuner är tungt att driva, i synnerhet i glesbyggd. Vid en privatisering flyttas ansvar till den nya aktören, med allt vad det innebär. En central digital tjänst skulle kunna vara en god och effektiv investering.

Skapa gemensamma digitala tjänster med e-böcker

En central e-boks tjänst skulle för just glesbyggd kunna vara en fantastisk möjlighet att på ett effektivt sätt kunna erbjuda litteratur till sina låntagare. De slipper då köpa in egen litteratur, de kan via en centralt administrerad service erbjuda i stort sett samma böcker som exempelvis Stockholms stadsbibliotek. Det blir på detta sättet en demokratisk och fin möjlighet för alla.

Snowden – vi är alla under luppen

Demokrati är något vi konstant måste jobba med, att fritt kunna framföra sina åsikter, att känna sig trygg och att den personliga integriteten är orörd. Självklarheter kan man tycka, men så är det inte idag. Internet är ett tveeggat svärd, samtidigt som det gör det möjligt att nå ut till många, snabbt, så är man övervakad och granskad utan motstycke i historien. Filmen “Snowden”ger en liten inblick i vad som sker dolt under ytan.

Härom kvällen tittade jag på filmen om visselblåsaren Edward Snowden -“Snowden”, en beundransvärd person i många avseenden. Hans beslut att visa världen vad som sker utanför lag och ordning, bakom stängda dörrar, i hemliga rum i underjorden, mot våra demokratiska rättigheter och med helt egna lagar. Allt  sanktionerat från högsta ort, otroligt  olustigt och skrämmande. Hur vida filmen in i minsta detalj stämmer överens med verkliga händelser låter jag vara osagt.

Det som kom fram i de dokument Snowden lämnade över till journalisterna är saker som många anat att det gjordes, eller i vart fall var fullt möjligt att det pågick. Att få det presenterat i klartext och i den omfattningen är häpnadsväckande. Västerländska demokratier som säger sig främja det fria ordet, att ha en transparens i beslut och styre. Här visar det sig att detta är fullständigt tomma ord.

Länder, myndigheter, och privata aktörer, tänker på de stora på nätet. Facebook, Google, Twitter, Apple, med flera, de är lite av marionetter till länders olika hemliga organisationer, till detta kan tilläggas deras egna agendor. Filmer med innehåll som denna borde vi med jämna mellanrum se om, repetera. Skriva om detta borde göras med jämna mellanrum, varför inte informera i skolan om det.  Att helt undgå dessa former av övervakning är i stort sett omöjligt idag. Har skrivit det flera gånger, George Orwells 1984 var dystopisk, idag är det verklighet, en verklighet som är värre.

Ingen undgår övervakning

Telefoner, kameror, saker i hemmen som innehåller utrustning för att övervaka, avlyssna samla information. Många innehåller denna utrustning helt och hållet utan vetskap från ägaren. Telefoner, kameror, med mera de vet man att de innehåller bland annat en mikrofon, en kamera, det kan dock te sig lite märkligt att dessa går att styras av vem som helst med rätt verktyg, till och med då de är avstängda.

Allt detta påstås göras i förberedande syfte för att motverka terror. Som Bruce Schneier skriver i sin bok “Data och Goliat”, – hittills har inte dessa metoder medfört att man kunnat avstyra i princip något från att utföras. Bruce Schneier var en av de personer som hjälpte journalisterna att sätta sig in i de dokument som Snowden läckte ut. Han är matematiker, författare, kryptolog med mera, en person med stora kunskaper och djupa insikter i vad detta innebär.

Saker upprepas – människan tar inte lärdom

Människan är synnerligen dålig på att ta lärdom av misstag  genom historien, samma misstag verkar återkomma med en viss regelbunden. Förnekare, i detta fallet politiker, myndigheter, även de som jobbar med det gör sig hörda. Se på de märkliga förnekare av koncentrationsläger, de som hävdar att man inte varit på månen, att jorden är platt. Till synes oförargliga personer, men idag är det så lätt att nå ut, sprida både “fake news” och smutskasta andra.

Vi behöver alltså med jämna mellanrum repetera saker och ting. Snowden historien och de läckta dokumenten var 2013, 6 år sedan. Idag talar man inte om det, många tänker inte på det och det som kom fram. Har det då blivit några förändringar? Sannolikt, eller snarare helt säkert, INTE! Övervakningen omformas, tar andra vägar, via nya kanaler.

Demokratins principer borde vara ett obligatoriskt moment i skolan, att informera om den och att tala om den lilla människans rättigheter, och skyldigheter. Det är inte som de naiva säger, “jag har inte något att dölja”, de flesta har inte något att dölja. Saken är den att man skall kunna välja att säga vad man vill utan att känna att det är  med fara för att bli avrättad, satt i fängelse eller på något annat sätt vara rädd för att yttra sig fritt. Medier skall vara fria, kunna skydda sina källor. Andra exempel på visselblåsare är Wikileaks, en site som publicerade vad militärerna gjorde. Både Snowden  och Julian Assange (ansvarig för Wikileaks), de är idag helt isolerade. Var skall en gräns dras för var som är Ok och acceptabelt att göra och inte göra, vem skall sätta den gränsen?

Skrämmande utveckling

Ingen vill vara pessimist, ingen vill vara en gnällspik, att se ljust på framtiden vill nog de flesta. Det måste dock medges att det är lite trista hinder i vägen just nu. Demokratin som urholkas, klimatet som vi idag inte vet vad det kommer att bli i framtiden, att vi vi får ett varmare klimat är säkert.

Mycket känns lite diffust, minst sagt.