Framtidens problem fanns även igår

Framtiden har flera stora, växande problem som vi alla kommer att på ett eller annat sätt drabbas av. Arbetslöshet, krympande pensioner, klimatförändringar, som några exempel. Det är dock inte något som är nytt, det har pågått en längre tid.

En ny serie på SVT beskriver framtidens AI, ett snabbt växande område. I serien tas olika aspekter på AI upp. AI kan bidra till en bättre sjukvård, självkörande fordon, olika algoritmer för bearbetning av information, med mycket mera. Vi har just nu bara sett början på utvecklingen, en utveckling som vi inte vet var den slutar. Det är nu man skall säga, “datorer, robotar kommer att ta över vårt samhället”. Det kanske inte skall tas helt bokstavligt, men att datorer och robotar i den bemärkelsen att de kanske sköter vissa sysslor kommer att bli vanliga, är inte en vågad gissning. Se på Japan där robotar till och med ersatt personal inom äldreomsorg, robotar agerar lite som sällskap. Steget till att vi skulle få ett samhälle dominerat av robotar, datorer, det är rätt långt. Det är dock inte helt främmande att dessa AI algoritmer som utvecklas som stöd till människan, kan påverka människan att ta bättre beslut, men även väldigt konstiga beslut. Låt oss säga att AI blandas in i krigsstrategier. Ett möjligt scenario kan då vara att basera sitt besluta om angrepp på potentiella fiender med hjälp av AI. Beslut som är fullständigt okonventionella, de kanske går långt utanför människans ramar, ger direktiv/förslag på saker som inte skulle gjorts annars.

Arbetslöshet ett växande problem

Världen och många länder står inför enorma utmaningar vad gäller den växande befolkningen, samtidigt som de enklare jobben rationaliseras bort och tas över av olika former av robotar. En ekvation som blir svår att lösa, färre arbetsuppgifter, men fler människor. Att robotar, som strikt sett inte behöver vara AI tar över slitsamma jobb, det är inte någon ledsen över. Arbetsförhållanden har överlag blivit mycket bättre inom de framför allt den tunga och monotona tillverkningsindustrin.

Att AI i mångt och mycket används för att bättra på förtjänster (högre avkastning) är inte hållbart, inte primärt. Givet ekvationen ovan med en snabbt ökande folkmängd, samtidigt som AI används för att ersätta människor med automatiserade processer som gnetar på dygnet runt. Detta ger lägre omkostnader och ökade förtjänster, för några få. En stor del av de ersatta människorna kommer inte att hitta arbete.

AI ger mertid

Lyssnar eller läser man om förtjänsterna med AI är det ett som sticker ut, rutinjobb och analyser tas över av AI. Sannolikt kan de flesta skriva under på och hålla med att det låter ju bra, rutinjobb är ofta monotona tråkiga jobb. Analyser kan bli bättre, exempel inom sjukvården där röntgenbilder tolkas av AI. Stannar det då där? Det är ju faktiskt upp till människan att avgöra, men troligtvis inte. Nya områden kommer att hittas, områden där AI är användbart, områden som ger ökad ekonomisk vinning prioriteras oftast, istället för områden som ger en bred samhällsnytta.

Rutinsysslor är en del av vardagen för alla, enkla saker som att dammsuga, handla, städa, klippa gräset och diska. Det är saker som kanske inte är så kul, men likväl måste skötas. I en tidigare text skrev jag vad gör vi med all tid, vi tror oss köpa tid för andra saker genom att göra oss kvitt sysslor. Allt kostar dock pengar så finansieringen kräver mer jobb, en ökad inkomst, så i slutänden blir det kanske inte mer tid, men väl mindre “tråkiga sysslor”.

Låt oss dock anta att vi får mer tid över, även att utvecklingen fortsätter på samma sätt som nu. Rutinmässiga sysslor, “tråkiga vardagssysslor” tas över av AI och automatiseras/mekaniseras. Vi får alltså mer tid över genom AI användning. Frågan som då dyker upp är, var går den bortre gränsen för vad människan och AI kan ersätta, men kanske mer väsentligt, vad är relevant att ersätta? All tid som man får över, vad skall den nyttjas till? Endast sånt man tycker är kul? Det hade ju varit fantastiskt, men hur kan det bli möjligt? Dessa relativt enklas sysslor som idag sköts av lågavlönade, ofta invandrare, flyktingar. Där tar helt klart AI och robotar jobb från en grupp som får det svårt.

Det har även visats att AI kommer att ta jobb från många handläggare, läkare, analytiker, relativt avancerade arbeten.

Arbetslösheten som sannolikt kommer att öka blir ett växande problem. Jorden och allt omkring oss förutom universum är ändligt, så någonstans finns en bortre gräns, om inte annat för naturresurser. Jag är rätt övertygad om att det inte är det som kommer att sätta stopp för dagens utveckling, det är människan. Vad och hur utvecklingen kommer att sluta kan nog inte någon förutsäga, men samhället som utvecklas idag känns allt bräckligare.

Vi ser alltmer av vi och dem

Idag bygger vi i snabb takt alltfler murar, murar mellan oss och dem. Tag bara Brexit, Trumps mur mot Mexiko, splitringen i klimatfrågan, Kina vs USA, Kina vs resten av världen, religioner, Rysslands agerande mot väst. Även alla populistiska partier som SD med flera, vilka drivs av osäkerhet och främlingsfientlighet. Saker som syftar till att slå in kilar mellan oss och dem.

En global instabilitet, AI och teknologi är här en stor drivkraft till en splittring. Istället för att enas om utveckling så är det precis tvärtom, man skyddar och hemlighåller. Likaså alltmer avancerade vapen, fler länder med kärnvapen, “skapade i syfte att stabilisera”, men i själva verket bidrar till splittring. Med ledare för dessa kärnvapenmakter som är narcissister, känns läget inte så värst trovärdigt och stabilt.

Domedagen är inte något nytt påfund

Alla domedagsprofetior om en uppvaknade värld efter ett kärnvapenkrig, en fullt utvecklad klimatkatastrof, storebrorssamhället, sånt har vi sett på film, sånt har vi läst. Mängder av det dessutom. Det har nog av de flesta ignorerats som nonsens. Det finns en stor tilltro till människans sunda förnuft, människans förmåga att lösa problem, vilket ju visat sig fungera så där. Sunt förnuft, vad är det för övrigt?

Terminator – kanske har det ett uns av realism trots allt? George Orwells 1984, det är redan passerat, storebror vet idag redan mer om dig än du vet själv.

Greta Tunberg är ett exempel på ljus i mörkret, hon kan dock inte göra något mer än informera. Det är ju dessvärre dessa narcissistiska politiska ledare som sitter vid rodret och där går det trögt.

Med det sagt, det har förutspåtts och sedan länge sagts att detta var på gång. Kanske inte jag, kanske inte de flesta, har insett det, men det går nu inte att blunda, vi har rejäla problem att lösa.

För egen del blir jag mest sugen på att flytta till en stuga i Norrland och slippa umgås med människor. Där skall det finnas möjlighet och frihet att kunna vandra, fiska, vara i naturen. Komma ifrån de mänskliga miljöer som vi idag mer eller mindre tvingas in i.

Gemensamma digitala bibliotek?

Bibliotek är demokratins ena ben, kanske rent av demokratins fundament. Tillgängligheten! Här finns möjligheten för vem som helst att inhämta information. Det är gratis och skall vara till för alla. Idag är de svenska biblioteken kommunala, i vissa fall har de privatiserats. Bibliotek är mötesplatser och på ett sätt nav i ett modernt samhälle. 

Idag är det varje enskild kommun som styr och förfogar över sina bibliotek, de köper in den litteratur som personalen anser vara passande, fint så. Det går ju att låna böcker från andra bibliotek om den saknas i den lokala biblioteksfilialen.

I den nyligen publicerade utredningen som gjorts angående bibliotek så har den kommit fram till att de svenska biblioteken har hamnat rejält på efterkälken vad gäller digital litteratur. I och med att varje enskild kommun styr över sitt utbud, såväl tryckta böcker som e-böcker så görs olika prioriteringar. E- böcker har inte slagit igenom som det kanske förväntades. För att låna e-böcker så krävs en app i telefonen, eller ett program på datorn. Här känns det som om det är ett stort glapp och en gråzon.

I den kommun där jag bor är det en viss app, åker jag till en annan kommun för att låna, då är det en annan app. De fungerar dessutom olika bra och är skapade av olika företag. Det finns inte någon standardisering på mjukvaran. Den egna erfarenheten av de appar som provats är mest negativ.  De fungerar över lag rätt dåligt, det är begränsningar i antal lån per månad, i antal böcker som går att titta i samtidigt, de är instabila och kraschar ofta, en omogen marknad känns det som.

Sannolikt faktorer som bidrar till att många inte vill låna e-böcker. Kan dessa problem åtgärdas och utbudet av e-böcker breddas, då är denna tjänst en fantastisk möjlighet.

E-tjänster är demokratiska

Åtgärdas problemen och kanske erbjuds en central tjänst, gemensam för alla kommuner, då är digitala böcker en makalös resurs. Finansiering borde ju kunna gå att lösa på ett smidigt sätt, statliga medel och kommuner som köper in sig. En gemensam plattform, inte som idag med en mängd olika appar och program som fungerar mer eller mindre bra. Det skulle ju vara en fantastisk tjänst och möjlighet.

Privata aktörer

Privatisering av bibliotek känns inte som en bra lösning.  Privata aktörer har alltid en egen agenda och den styrs av ekonomiska ramar, de vill självklart ha en ekonomisk vinst. Det har i vissa kommuner blivit en privatisering av biblioteket, hur det har utfallit är idag lite ovisst.

Bibliotek kostar att driva med lokaler, personal och inköp, något som för vissa kommuner är tungt att driva, i synnerhet i glesbyggd. Vid en privatisering flyttas ansvar till den nya aktören, med allt vad det innebär. En central digital tjänst skulle kunna vara en god och effektiv investering.

Skapa gemensamma digitala tjänster med e-böcker

En central e-boks tjänst skulle för just glesbyggd kunna vara en fantastisk möjlighet att på ett effektivt sätt kunna erbjuda litteratur till sina låntagare. De slipper då köpa in egen litteratur, de kan via en centralt administrerad service erbjuda i stort sett samma böcker som exempelvis Stockholms stadsbibliotek. Det blir på detta sättet en demokratisk och fin möjlighet för alla.

Snowden – vi är alla under luppen

Demokrati är något vi konstant måste jobba med, att fritt kunna framföra sina åsikter, att känna sig trygg och att den personliga integriteten är orörd. Självklarheter kan man tycka, men så är det inte idag. Internet är ett tveeggat svärd, samtidigt som det gör det möjligt att nå ut till många, snabbt, så är man övervakad och granskad utan motstycke i historien. Filmen “Snowden”ger en liten inblick i vad som sker dolt under ytan.

Härom kvällen tittade jag på filmen om visselblåsaren Edward Snowden -“Snowden”, en beundransvärd person i många avseenden. Hans beslut att visa världen vad som sker utanför lag och ordning, bakom stängda dörrar, i hemliga rum i underjorden, mot våra demokratiska rättigheter och med helt egna lagar. Allt  sanktionerat från högsta ort, otroligt  olustigt och skrämmande. Hur vida filmen in i minsta detalj stämmer överens med verkliga händelser låter jag vara osagt.

Det som kom fram i de dokument Snowden lämnade över till journalisterna är saker som många anat att det gjordes, eller i vart fall var fullt möjligt att det pågick. Att få det presenterat i klartext och i den omfattningen är häpnadsväckande. Västerländska demokratier som säger sig främja det fria ordet, att ha en transparens i beslut och styre. Här visar det sig att detta är fullständigt tomma ord.

Länder, myndigheter, och privata aktörer, tänker på de stora på nätet. Facebook, Google, Twitter, Apple, med flera, de är lite av marionetter till länders olika hemliga organisationer, till detta kan tilläggas deras egna agendor. Filmer med innehåll som denna borde vi med jämna mellanrum se om, repetera. Skriva om detta borde göras med jämna mellanrum, varför inte informera i skolan om det.  Att helt undgå dessa former av övervakning är i stort sett omöjligt idag. Har skrivit det flera gånger, George Orwells 1984 var dystopisk, idag är det verklighet, en verklighet som är värre.

Ingen undgår övervakning

Telefoner, kameror, saker i hemmen som innehåller utrustning för att övervaka, avlyssna samla information. Många innehåller denna utrustning helt och hållet utan vetskap från ägaren. Telefoner, kameror, med mera de vet man att de innehåller bland annat en mikrofon, en kamera, det kan dock te sig lite märkligt att dessa går att styras av vem som helst med rätt verktyg, till och med då de är avstängda.

Allt detta påstås göras i förberedande syfte för att motverka terror. Som Bruce Schneier skriver i sin bok “Data och Goliat”, – hittills har inte dessa metoder medfört att man kunnat avstyra i princip något från att utföras. Bruce Schneier var en av de personer som hjälpte journalisterna att sätta sig in i de dokument som Snowden läckte ut. Han är matematiker, författare, kryptolog med mera, en person med stora kunskaper och djupa insikter i vad detta innebär.

Saker upprepas – människan tar inte lärdom

Människan är synnerligen dålig på att ta lärdom av misstag  genom historien, samma misstag verkar återkomma med en viss regelbunden. Förnekare, i detta fallet politiker, myndigheter, även de som jobbar med det gör sig hörda. Se på de märkliga förnekare av koncentrationsläger, de som hävdar att man inte varit på månen, att jorden är platt. Till synes oförargliga personer, men idag är det så lätt att nå ut, sprida både “fake news” och smutskasta andra.

Vi behöver alltså med jämna mellanrum repetera saker och ting. Snowden historien och de läckta dokumenten var 2013, 6 år sedan. Idag talar man inte om det, många tänker inte på det och det som kom fram. Har det då blivit några förändringar? Sannolikt, eller snarare helt säkert, INTE! Övervakningen omformas, tar andra vägar, via nya kanaler.

Demokratins principer borde vara ett obligatoriskt moment i skolan, att informera om den och att tala om den lilla människans rättigheter, och skyldigheter. Det är inte som de naiva säger, “jag har inte något att dölja”, de flesta har inte något att dölja. Saken är den att man skall kunna välja att säga vad man vill utan att känna att det är  med fara för att bli avrättad, satt i fängelse eller på något annat sätt vara rädd för att yttra sig fritt. Medier skall vara fria, kunna skydda sina källor. Andra exempel på visselblåsare är Wikileaks, en site som publicerade vad militärerna gjorde. Både Snowden  och Julian Assange (ansvarig för Wikileaks), de är idag helt isolerade. Var skall en gräns dras för var som är Ok och acceptabelt att göra och inte göra, vem skall sätta den gränsen?

Skrämmande utveckling

Ingen vill vara pessimist, ingen vill vara en gnällspik, att se ljust på framtiden vill nog de flesta. Det måste dock medges att det är lite trista hinder i vägen just nu. Demokratin som urholkas, klimatet som vi idag inte vet vad det kommer att bli i framtiden, att vi vi får ett varmare klimat är säkert.

Mycket känns lite diffust, minst sagt.

Integritet som urholkas – bara att acceptera?

Alltmer saker i vår omgivning styrs och hanteras via nätet. Det krävs inte en paranoid konspirationsfanatiker för att ana potentialen för möjliga övervakningar, intrång och störningar.  Tesla, biltillverkaren har tagit det hela till en ny nivå som lett till Svenska staten nu överväger att förbjuda försäljning av Tesla. Teslabilarna är konstant uppkopplade och kan uppdatera sin mjukvara via nätet, helt utan ägarens vetskap och utan kontroll av någon annan än tillverkaren.

Spionage och övervakning är aktuellt, just nu i synnerhet har ett fall fått mycket uppmärksamhet. VDn för Huawei i Kanada är gripen och anklagad för spionage och stöld av information. Huawei har anklagats för att i sina telefoner integrera elektronik som spionerar, avlyssnar och används för att stjäla information. Om detta är sant låter jag vara osagt, det är dock inte ett osannolikt scenario. Då alltmer saker är uppkopplade och vem som kontrollerar detta är oklart. Likaså är det oklart vem som tillskansar sig access till dessa saker, och hur de då används. De kan som exempel användas för avlyssning, som noder i ett nätverk, exempelvis i DDOS attacker, eller för att lyssna och stjäla inloggningar, lösenord, bilder och annat.

Uppkopplade enheter – framtiden?

I ett tidigt skede då allmänheten på bred front fick internetaccess, var det mycket prat om att hemmet skulle vara uppkopplat. Vem minns inte Jonas Birgerssons status som framtidssiare, predikande i sin fliströja. Du skulle kunna släppa enkla saker som vad som fanns i dit kylskåp, det sköttes automatiskt, du skulle kunna se var dina barn befann sig, du skulle kunna göra en mängd saker via nätet. Många av dessa saker är idag verklighet, de är implementerade. Andra är på gång, i DN 2019-01-29 så är det en artikel om ett projekt som KTH driver, en uppkopplad lägenhet. Där sägs det att sensorer känner av om man druckit alkohol, det nämns sedan om möjligheterna att i lägenheten ha sensorer för blodtryck, puls, aktivitet med mera. Vill vi ha detta eller är det mer ett projekt som görs för att det går att göra? För vissa är detta helt klart ett hjälpmedel, gamla, sjuka, de med alkoholproblem med flera. För andra är det mer ett olustigt övervakande.

Att vi går mot ett alltmer övervakande råder det inte några som helst tvivel om. Jag har skrivit om det flera gånger tidigare, George Orwells 1984 var en dystopi, idag är det verklighet. Vi vet inte vad informationen som insamlas används till, ibland till bra saker som bland annat nämnts ovan, ibland till övervakning, ibland för elaka och onda saker. Vi vet vare sig vad som samlas in, hur det som samlas in används eller av vem.

Buggar i mjukvara öppnar dörrar

Det har visat sig att framför allt unga inte bekymrar sig så mycket över detta. Borde de kanske göra det, det är ju trots allt ett ingrepp i demokrati och frihet, det är den personliga integriteten och demokratin som är insatsen. Idag är det kanske inte ett stort problem, men var går gränsen?

De små delarna som samlas in sammanställs och ger med smarta algoritmer (se Internet för eller emot demokrati, men även Algoritmer morgondagens beslutsfattare) en synnerligen komplett bild av personen. En skrämmande bild med information om saker som man kanske själv inte kände till.

Då alltmer saker i vår omgivning får inbyggda system, ökar också känsligheten för fel, “buggar”. Dessa buggar kan vara harmlösa och endast ge fel till användaren. Det kan dock vara möjliga luckor som ger andra personer access till dessa enheter. Sannolikt är de flesta inte så spännande att det är lönsamt eller intressant att samla den personliga informationen. Däremot kan denna enhet som är felaktig kanske agera mellanhand för saker och ting. En kontroll som möjligen kastar en skyldighetens skugga över ägaren, vilken sannolikt är helt ovetande och oskyldig. Det är alltså möjligheter åt alla håll.

Den personliga integriteten är snart helt satt ur spel

Vi spenderar allt mer tid på internet eller med våra prylar. Vi är där mjölkossan för Google, Facebook, Amazon, Apple, plus ytterligare en stor mängd aktörer. Aktörer som har som syfte att tjäna pengar, pengar på information och överkonsumtion. Vi har oftast inte ett val att säga nej till datainsamling, det går helt enkelt inte att välja bort, gör vi det så slängs vi ut eller det slutar fungerar. 

Som jag skrivit förut, det finns inte något gratis, det vi tycker är gratis är själva verket betet vi sväljer med hull och hår för att någon skall kunna samla information om oss som sedan säljs vidare, helt utanför vår kontroll. Att det samlas information om alla användare behöver inte vara ett problem i sig, problemet är att vi inte kan göra något som helst åt det. Värst av allt är nog våra smarta telefoner, där samlar varje lite app in individuell information. Det är framför allt några få stora aktörer som sitter på enorma mängder data, gigantiska källor till kunskap om vårt beteende, om bekantskapskretsen, om vår ekonomi, det vet i vissa fall mer om oss själva än vad vi vet!

Låter det märkligt, det är det inte. Det bygger på lite statistik, lite algoritmer och lite insamlad data. Med dessa verktyg kan aktörerna få oss dit de vill.

Kan vi ta tillbaka kontrollen?

Att det inte reglerats skarpare och tydligare, vad, hur, när,  och av vem som insamlar data och sedan använder den är synnerligen märkligt. Det går inte bara att säga, “jag har inte något att dölja”. Att säga så är naivt, det är faktiskt frågan om vår demokrati. Vi kan idag inte säga vad vi vill , vi kan inte göra val. Det vi säger lagras på obestämd tid och kan vid tillfälle plockas fram, väljer vi bort, då har vi utestängt oss från oanade mängder med andra tjänster. Valet är inte fritt! Vår integritet är insatsen, kan vi återvinna den? Eller är det priset vi betalar för att vara uppkopplad jämnt och ständigt?

Datan som samlas in är i de små beståndsdelarna ganska oskyldig, men sammantaget och tillsammans ger det en helt annan bild av var och en.

Det är idag inte någon som förvånas av att det i kanten på en webbsida dyker upp förslag på saker som man precis var in och kikade på på en annan sida. Det är idag så vanligt att man knappt tänker på det.

När börjar våra telefoner användas för att lyssna av oss? När kan våra samtal avlyssnas utan att vi vet om det? Kanske gör de redan det? Det finns idag mängder av tillbehör i hemmen som lyssnar på våra samtal, de triggas sedan av vissa givna fraser. Google har sin, Amazon har sin, Apple har sin och Facebook har snart sin. Vem vill ha en sådan pryl i sitt hem, en pryls som ligger och lyssnar på alla samtal som förs i hemmet? Vad lagras av allt samtal som den avlyssnar? Tänka om mobiltelefonen gör exakt det, den ligger och lyssnar och samlar in data?

1984 var en dystopi – idag är det en verklighet

Idag avlyssnas all datatrafik, mobiltrafik och telefoni om man vill det. Likaså scannas alla epost meddelanden efter vissa nyckelord. George Orwells “1984” beskrev en dystopisk framtid (den skrevs 1948).  34 år efter titelns år är det verklighet, vår integritet är i mångt och mycket satt ur spel och vår demokrati är på väg att urholkas.

Det är dessvärre inte enbart aktörer som Google, Facebook med flera som inverkar på vår demokrati.  Folkvalda politiker gör sitt bästa för att tysta oss och de granskande medierna. Högerpopulister, missnöjespartier och rena diktaturer världen över jobbar på det. Vi är under hårt tryck och regleras inte möjligheter till att kunna välja vad och av vem som samlar in data så är vi snart marionetter under globala aktörer. Vi har på köpet fått ett ickegranskande media, styrt av politiker med egna agendor. Det är lätt att sitta och högljut klaga på Rysslands och Kinas förtryck och makt över media, vi har dock egna partier i vårt land som vill åt samma håll.

En mörk bild av framtiden och verkligheten

Det blir lätt en dyster och mörk bild av framtiden och verkligheten, det är självklart sker so mblivit bättre. Det är dock få ljusglimtar som verkar nå fram, politiker vill ge sken av att se ljust på framtiden, de bidra dock inte mycket med något konkret. Det som sägs är rätt innehållslöst, luftigt, konturslöst och flytande. Vår uppkoplade vardag är inte bättre på många sätt än innan vi blev så uppkopplade, snarare tvärs om, vi har fått en opersonlig och okontrollerad vardag. Vi har verkligen inte kontroll på många saker. Mycket görs för att det går att göra, inte för att det blir bättre.