Skövlingen av strömming

Allt fler råd och rön säger att strömmingen riskerar att försvinna för alltid från Östersjön. “Ett tråldrag kan utplåna en population”. Statusen för strömmingen i Östersjön är synnerligen hotad och dålig. Forskningen har visat att bestånden av strömming är väldigt lokal, det skall ses som Östersjön har separerade små bestånd. Fiskas ett litet bestånd ut fylls inte på med nya fiskar från andra små populationer från omgivande områden.

Detta gör att de stora båtar som trålar i Östersjön, i stort sett dammsuger rent våra vatten, de tar allt, och har de gjort det så är de sedan tomt! PÅ SVT.se lades ut en artikel “Forskare varnar för nästa års fiskekvoter: “Lokala strömmingsbestånd kan försvinna i ett tråldrag”. Hur resonerar man när man fortsatt ger grön ljus för fisket? En raderad population är en raderad population. Arbete kan omöjligt vara anledningen, arbete idag, men arbetslös när bestånden är utraderade, bara en fråga om tid.

Skrev härom dagen ett inlägg om hur politik inte är förmögen att hantera sådana här frågor.

Synen på fisket hos politiker upphör aldrig att förbluffa mig

Återigen, detta är numera mer en regel än ett undantag. Forskningen, och även det sunda förnuftet visar att vi överfiskar våra fiskevatten. Politik och beslutsfattare ignorerar detta. I dagarna släptes de nya kvoterna för yrkesfisket för nästa år, strömming och sill har under en längre period påtalats vara överfiskade. Det blir sämre och sämre med fångsterna, fiskarna blir mindre och mindre, och framför allt, de mår sämre och sämre. Detta leder i sin tur att arter som lever på strömming, exempelvis lax, men även torsk, får mindre och mindre med mat, indirekt påverkas dessa bestånd och av dessa kortsiktiga beslut.

Totalstopp för en period är vad som förespråkas. Så blev et givetvis inte. Vi har idag en fullständig idiot till landsbygdsminister (ja det råkar vara vad de kallas just nu), han röstade emot att pausa fisket helt. Han är emot allt som gynnar miljön. Så otroligt kortsiktigt tankesätt. Om detta fortgår är fisken borta, utfiskad inom några år.

Laxens uppvandring i älvarna tenderar även den att minska, är orsaken att de inte klarar av att äta upp sig och växa, de magrar av, får sämre immunförsvar, en given anledning är givetvis att maten är svår att få tag på, (= strömming).

Strömmingen ingår som en art i en näringsväv. Försvinner en komponent, då brister väven/nätet . Se på en stickad tröja, det går en maska någonstans på tröjan, lagar man inte den trasiga maskan så förstörs hela tröjan till slut. Så är det med näringsväven om strömmingen försvinner, fast mycket värre. I näringsvävar finns alltid nyckelarter, det är arter har en särställning i det intrikata nätverket. Strömmingen är en av flera viktiga arter som mänga andra arter är beroende av, tar man bort den så rubbas balansen. Fler arter kommer att påverkas rejält, vissa kommer att dö ut, andra kommer att öka och bli talrikare. Man får vad man kallar kaskadeffekter.

Upprörande med denna brist på förståelse och kunskap bland beslutsfattare. Miljöpartiet var enda parti som reagerade, de vill stämma EU och regering (som var med och beslutade om detta). De skrev en debattartikel om detta i DN.

Jag kollade precis upp vår landsbygdsminister, han är ju fullständigt inkompetent. Han har gått ut gymnasiet, det är allt, och sitter som en minister med ansvar för oerhört viktiga frågor. Hur kan detta vara möjligt? Han är en marionett och knähund för SD, och andra lobbyorganisationer.

Fiskeripolitiken är helt uppåt väggarna

I dagens DN var det en bra artikel om Sveriges fiskeripolitik. Halv miljard i stöd till fisket – ”förlustaffär för samhället”, I artikel uttalar sig ett flertal kunniga och pålästa. Konsensus är att fiske som det drivs idag är både dyrt(en ren förlust affär, rent ekonomiskt) samt förödande för fiskebestånden. Landbyggdsminister Peter Kullgren, som gång på gång visat sig vara en knähund för lobbyister, från det kommersiella fisket såväl som från jägarna. Som exempel i vargfrågan. Han bemöter kritiken i artikeln i en annan artikel. Ministern efter DN:s fiskegranskning: ”En svår situation”. Jag undrar lite var det svåra ligger. Vad är så svårt att förstå? Siffrorna talar ett tydligt språk.

Fiskerinäringen lobbar nu för att öppna upp för att tråla i de skyddade områdena, vilket Kullgren tydligen inte är helt främmande för. Han vidhåller i sitt uttalande att fiskerinäringen inte skall drabbas oproportionellt hårt. Hur tänker han där undrar man? Tillåter man trålfiske i de skyddade områdena, områden där fisken kan leka fritt och inte löpa risk att hamna i en trål. Då kommer de sista utposterna för fisk att vara borta om några år. Då undrar man lite hur han tänker lösa det, de stora båtarna, yrkesfiskarna har då inte någonting att fiska. Fisken är borta! Det är vi skattebetalare som får stå för de kostnader som uppstår, det är alla människor, alla djur som de decimerat till bestånd som är spillror av vad det varit, de kanske rent av är utrotade.

EU är otroligt kritiska till det svenska fisket. Man skall ha klart för sig att det inte är något som är unikt för Sverige, men just trålfisket är dödsstöten för mycket av fisket. Sverige är idag ett U-land i sin hantering av vilt, av naturen, av biologisk mångfald.

Småskalighet och lokala fiskare är framtiden

Det är inte en nyhet att trålfiske är den stora boven för bestånd, och även för lokala fiskare. Dessa stora båtar som åker runt och dammsuger bottnar och bestånd är helt förkastliga. I DN-artikeln nämns detta, forskare har under många år påtalat de stora problemen med trålfiske och i synnerhet dessa enorma båtar som åker runt som piratskepp i vattnen, de rånar de lokala småskaliga fiskarna på deras näring. När de tömt de svenska kvoterna, åker de till de afrikanska kusterna och fortsätter sina räder, dammsuger rent bestånden. Precis som i Sverige, blir de lokala småskaliga fiskarna utan arbete, rånade på sitt leverbröd, fisken är borta, uppfiskad. Allt subventionerat av den svenska staten.

Det är detta Kullgren vurmar för, tydligen i sin fiskeripolitik. Okunskap, och idioti.

Läs Isabella Lövins bok “Tyst hav”. (Poket på Bokus)

Dumstrut och foliehatt

SD och deras sympatisörer har jag verkligen inte höga tankar om. Det är konspirationsteoretiker och knäppgökar. Jag har dock haft en liten förhoppning om att de skulle visa någon form av sans, vett och förnuft, men nej! Det blir bara värre och värre. De är rasister, de är oförmögna att räkna, de föreslår att kungen skall utse en stadsminister, och de är klimatskeptiker, vilket uttalandet tidigare, direkt efter valet visade. Nu kom nästa i raden av märkliga påståenden. Återigen är Martin Kinnunen som öppnat munnen. Klimatet är inte något som SD bryr sig om. Stämmer detta uttalande så är han dummare än jag trott.

I SVD idag 4 december 2022, reagerade jag på en rubrik. “SD:s idé: betala för att slippa nå klimatmålen.

De måste hädanefter uppträda i sina foliehattar och dumstrutar som de skall.

Det är så korkat uttalande att det inte kan vara sant.

En tröst i allt mörker är att nu får SD äntligen ta ansvar och då blir det så här! Allt valfläsk som spreds inför valet, det var inte annat än just tomma ord.

Elpriset – en valfråga?

Elpriset, skapar ångest, skapar problem. Svårt att värja sig från det. El är i mångas ögon lösningen på klimatproblem, hur kan det vara det? Klimatproblemet är snarare mänsklighetens oförmåga att lära av misstag, att inte se begränsningar, att vinstmaximera i termer av kronor och ören. Elen lindrar skadan människan åstadkommit, den löser inget. Moderaterna och Kristersson säger att vi inte skall behöva ändra våra levnadsvanor, bara öka elproduktionen så är allt frid och fröjd. De tävlar nu i valspurten om att kompensera för de höga elpriserna. Ett synnerligen korkat förslag var att det skulle finnas ett tak på vad man betalade. Allt förbrukning över detta tak skulle staten betala tillbaka, så korkat! Det främjar verkligen inte ett hushållande av energi.

El har historiskt varit billigt i Sverige. Det har inte varit något som orsakat problem eller något som gemene man egentligen funderade över. Det var en period när det var så billigt att “direktel” var melodin. Hus byggdes som drevs på el utan några som helst försök att effektivisera det. Idag är det tvärt om, priset på el är så högt att det får industrier att gå i konkurs, privatpersoner att flytta ifrån sina hus.

Batterier

Det är ena sidan, priset! Den andra är att elen påstås vara räddaren för mänskligheten, något som kan ersätta de fossila bränslen som vi använder. Elen kommer aldrig att bli en räddare, elen som det ser ut idag nyttjar ändliga resurser, vi flyttar bara ett problem från en plats i tiden, till en annan. Batterier är på alla tunga, elbilar, vindkraft, solenergi, alla dessa behöver någon form av lagring för att kunna fungera bra. Batterier som de ser ut idag är olika Lithium-ion konstruktioner, det är metaller som är ovanliga och som givetvis kommer att bli ovanligare.

Hanteringen av batterier är även det ett kommande problem, en oren hantering som sannolikt kommer att förläggas i U-länder. Där är lönerna låga där saknas reglering av arbetstider och fackföreningar som stöttar arbetare. Allt för att pressa ned kostnader.

Elpriset borde inte vara en valfråga, det är en fundamental, en grundläggande resurs som alla skall ha samma möjlighet till, i synnerhet i Sverige. Sedan skall det vara en självklarhet att hushålla med elen, men det är en annan fråga.

Vargfrågan, igen!

Vargen upphör aldrig att skapa känslor. Det är oftast inte rationella känslor, inte denna gång heller. Nu har regeringen och landsbygdsministern uttalat sig och säger att den svenska vargstammen måste minskas kraftigt. SVT publicerade igår ett inlägg. 170-270 vargar är lagom påstår de! Vad baseras den siffran på? SLU, WWF och andra organ med kunskap har reagerat på uttalandet. Jag undrar personligen om inte detta är ett spel och infall av populism, med det hägrande valet om 4 månader. Populism är ju ofta saker som inte har en gedigen bas att stå på, vilket detta verkligen inte har. De gör ett uttalande, sedan i meningen efter säger de att Naturvårdsverket skall göra en utredning.

Det har gjorts en utredning, minst en, där har man kommit fram till att 300 individer är minimum för att ha en population som inte skall få svår inavel. Varför gå ut med en siffra om man inte har en susning om var nivån landar? Säg då istället 300 som de tidigare utredningarna kommit fram till. Landsbyggsministerna säger att det är för mycket varg idag. Hur mycket varg är det då? 400 individer är en siffra som nämns. Vargstammen ökar kraftigt säger ministern. SLU säger något helt annat, stammen är på en stabil nivå säger de.

Jägarna uttalar sig, igen!

Jägarna är överlag mot varg, helst skulle de nog se den helt utrotad från Sverige. De har i princip aldrig rationella och vettiga argument, tyvärr inte denna gång heller. Jägarförbundets ordförande i Värmland Anders Olsson tar emot beskedet att regeringen vill minska vargstammen kraftigt som väldigt positivt. Vi måste komma till handling omgående! Lyssna på klippet! Här har vargstammen ytterligare fått lite fler individer, 500 påstår jägarna att det finns. Så trött man blir. Dels att dessa personer får göra uttalanden som dessa, dels att de gång på gång får plats i debatten och dessutom har så otroligt lite kunskap.

Minskar vargstammen skulle antalet älg minska påstår man, hur menar man att detta hänger ihop? Älgstammen minskar redan idag, och det av helt andra orsaker än varg. Så varför skulle den minska med en minskande vargstam? Att hundar dödas av varg är ingen nyhet, men att det dör fler hundar på grund av vådaskott eller som blir påkörda av bil, det nämns inte. Skall vi då minska antalet jägare och bilar också för att få bukt med det problemet? I jakten på vildsvin dödas det betydligt fler hundar, proportionellt sett.

Den här debatten är så osund. Att politiker och jägare får så mycket uppmärksamhet är väldigt olyckligt. Det blir lite som att lyssna på en diskussion om gud finns eller ej, mellan en ateist och en troende. Där de troende är politiker och jägare och ateisten är de med vetenskapliga argument. Rationella och sakliga argument bitter inte.

Skogsindustrin och sanning verkar vara en svår ekvation

DN har nu två gånger påtalat att bilderna som svenska skogsindustrin använder i reklam för den svenska skogen, inte är svenska skogar. Lätt humoristiskt, eller är det kanske inte det? I sina försök att övertyga en bred allmänhet om att den svenska skogen sköts bra har Skogsindustrin använt bilder från andra länders skogar. Se notis i DN. Känns som de försöker dölja ett huvudlöst hanterande av den svenska skogen.

Huvdlös hantering av skogen
Huvudlös hantering av skogen

Skogshanteringen har verkligen fått ögonen på sig, dels av EU som anser att den svenska skogshanteringen är direkt skadlig, det är alldeles för mycket kalhyggen. Vilket bland annat leder till planteringar med likåldrig skog i Sverige, kraftigt minskad biodiversitet och monokulturer. Skogsnäringen har även belysts genom serien på Vetenskapens värld, Slaget om skogen. I någon form av förskönande ordalag vill nu Svensk skogsindustri visa hur fin och välskött den svenska skogen är. Det gör man alltså genom att först visa en naturskog från Kanada, efter påpekande att bilden inte är från Sverige, korrigeras det med en bild på en skog från Slovakien. När reportrarna sedan konfronterar kommunikatören på Svenska skogsindustri så svarade de inte. Jo de ger ett svar och säger att de redan svart, via epost. Snarstuckna och lite obegripliga ickesvar.

Svensk skog duger inte

Svensk skogsindustri har en hel del att stå till svars för. De fina och riktiga skogar vi har kvar i Sverige är de fjällnära skogarna. Det är skogar som Centern är beredd att spela bort för några röster. Ansvaret för skogsskötseln skall vara på ägaren säger de. Det känns ju så där, när inte ens en bild från det de kallar skog duger för att marknadsföra de svenska skogarna. Hur skall man kunna lita på att de då kan hantera ansvaret för en hållbar skogsskötsel? De skogar som finns kvar är en liten spillra av de urskogar, naturskogar som Sverige har haft. Ansvar är ofta liktydigt med ekonomiskt ansvar, vilket då leder till avverkning, vilket ger en inkomst. Ansvar i form av bevarande, det känns ju inte som det prioriteras. Förebilden är kanske Amazonas, för där har de flesta synpunkter på hur det hanteras.

85 procent av Sverige är skräpyta!

Närhet till naturen, eller i vart fall tillgång till naturen, det behöver nog alla.  Det är vetenskapligt visat att välmående ökar vid vistelse i naturen, den har en helande effekt. Det är där vi finner ro och det är dessutom där råvarorna till mycket i vår vardag har sitt ursprung. Naturen måste ha en plats i vardagen, för alla.

Mer eller mindre av en slump så kom jag att titta på den korta dokumentären Skräpytan, i detta fallet en film om Värmland. Det skulle dock kunna vara vilket område som helst på landsbygden, allt som inte inte är en större stad skulle fungera. I beskrivningen av filmen så står det att en ekonomie doktor kallat detta område för skräpyta, det står vidare “där finns inte någon ekonomisk aktivitet”, “inga universitet”, “ingen underhållning”, “ingen shopping”, “ingenting”.  Ingenting är rätt starka ord, mindre än ingenting är ju svårt.  Citaten rullar förbi i inledningen av filmen. Får ju hoppas att han försöker vara lite rolig och inte menar allvar med orden? De är dock inte kul och hans ord framstår mest som korkade och rent av förfärliga. Jag har i tidigare texter påtalat problemet med att ekonomi och då även ekonomiska talespersoner. De har alldeles för mycket inflytande i dagens samhälle. Har de dessutom mage och så här dålig koll på läget som denna personen verkar ha, då vinner alla på att personen fick spendera resten av sitt liv på “Santa Helena”, där en annan knäppgök redan tidigare suttit isolerad. 

Vi gräver med samhällsutveckligen vår egen grav, det är en omöjlighet att det kan fortsätta på samma sätt som det gör idag, städer växer, glesbyggd och landsbygd dör. Vi kan inte shoppa oss till ett bättre liv, vi kan inte leva i villfarelsen att tillväxt och välfärd är synonymt ekonomisk tillväxt. Vi kan inte exploatera i all oändlighet, jorden är ändlig. Det fungerar inte heller med en ständigt ökande konsumtion som drivmedel.

Hela den inledande texten med citat i filmen avslutas med, “…där finns bara träd“. Lite huvudet på spiken, vilket visar på de lite korkade i citaten. Personen har ju helt missat att just träd är en av Sveriges grundpelare, hela massa industrin och virkesindustrin, en synnerligen viktiga råvara i Sverige. 

Kjell A. Nordström – företagsekonom

Personen som gjort uttalandet heter för övrigt Kjell A. Nordström och är företagsekonom. Googla gärna honom, han är en sådan där trendriktig typ i designade glasögon och kläder. En som gärna sticker ut hakan och säger saker som är rätt korkade och naiva, men “lättsmält och populärt “, vilket får mycket uppmärksamhet, gärna delat på sociala medier. Han har skrivit ett flertal böcker, av typ “lättsmälta och populära”. De känns precis som han själv, trendriktiga. Han var för övrigt en av P1s sommarpratare i år, 2020. Bara förhandsinformationen  på hans program fick mig att helt tappa lusten att lyssna. Hans fortsatt töntiga påstående (citerat från DN) “Forskade för att få ligga”, hur tänkte han där? Vem med en gnutta självaktning vill ligga med en självgod företagsekonom som tycker företagsekonomi är sexigt. Känns som det kan få vara. 

Vad är underhållning?

Citatet “ingen underhållning” ter sig lite märkligt. Vad är underhållning? Likaså “ingen shopping“, varför skall det finnas shopping överallt? Om denna person inte ser upp så kanske framtiden blir en förfärlig överraskning, en snabbt ökande andel av shopping sker ju på nätet, inte i staden. Det är ju lika relevant och enkelt att vända på resonemanget, det finns inte någon helande natur i storstaden. Det finns inte någon tystnad, var finns det oförstörda, det rena i staden? 

Allt utanför staden är naturresurser

Sveriges välfärd är till stor del ett resultat av ett synnerligen hänsynslöst exploaterande av råvaror, vattenkraften, gruvnäringen och just virkesindustrin, “träd”. Allt är naturresurser som anses så självklara, något som inte går att få från en stad. Det som han kallar skräpytan är naturresurser, och livsmiljön för de som inte vill bo i den konstlade staden. Kunskap är väsentlig, om den används på ett vettig sätt. Men utan några råvaror så fungerar ingenting. Universitet och högskolor är  dessutom inte enda sättet att inhämta kunskap på.

Att den svenska glesbygden tillåts monteras ned och försvinna är häpnadsväckande. Det sker helt i stillhet, utan någon form av diskussion. Pajaser som denna Kjell och även många andra verkar resonera så att det som inte syns det finns inte, det pågår en avvecklingspolitik i det tysta. 

Det är ledsamt och nedslående att höra om synen på områden utanför staden. Det var inte de medverkande som stod för den dåliga synen, det var vad de beskrev sig känna. Hur andra såg på den, de i storstäderna. Ganska vanligt, det skämtas om landsbygd som människor som är lite korkade och primitiva.   

I anslutning till just denna korta film, (SVT tipsar om liknande) dök även den korta serien om de norrländska gruvarbetarna upp,  “Tornedalsrallyt”, människor som bor, eller i vart fall vuxit upp i Tornedalen, men numera jobbar i Kiruna, Malmberget, eller någon av de andra större gruvstäderna. Ytterligare en liknande film var “Den stora flytten – en film om Malmberget”, hur ett samhälle påverkas rent fysiskt av gruvnäringen.

Det som alla dessa har gemensamt är att människorna som bor, lever och medverkar i filmerna har är sin kärlek till naturen. Det är på något sätt det enkla. Naturen är en del av deras vardag, den betyder så mycket mer än att vara något rekreationsområde för fritid. Vilket de större turistorterna blivit, Åre, Sälen med flera, platser som storstadens innevånare besöker ett par veckor om året för att ha kul. För de människor som bor här är detta vardagen, det kan inte plockas bort, det betyder så pass mycket. 

85 procent av Sverige är en skräpyta

SVT dokumentären Skräpytan kan tidvis kännas lite ironisk och på gränsen till lyteskomisk, men det är ju trots allt deras liv. De har valt det och de trivs med det. Det är inte en skräpyta, det är vardagen för människor. Att kalla det för skräpytan gör ju att något som inte kallas för skräpyta måste finnas, det är ju ett relativt begrepp. En personlig gissning från mig är att staden är något slags mål, en fulländad utveckling, alltså inte en skräpyta. Där finns det som citaten påstod saknades i Värmland. Däremot inte några råvaror. Stadens mat kommer från landet, gatornas asfalt från stenbrott, likaså betong, järn/metall från gruvor, virket från skogen, för att inte tala om all energi som konsumeras, den kommer från något kraftverk (vind-, vatten-, kärnkraft). Vid ett grovt överslag på Sveriges yta som jag gjorde i en tidigare artikel, “Mer pengar till vår järnväg”, så är med detta resonemang i runda slängar >85% av Sverige en skräpyta. I vanlig ordning då ekonomer får ge sin syn på saker och ting så räknas kronor och ören som vinst, alla andra former av vinster är inte relevanta.

Lite trist att personer och tankesätt som dessa skall få synas i den stora utsträckning som det gör. Att de inte ifrågasätts på ett relevant sätt. Lika trist att politiken inte verkar vara bättre på att hantera det, orden om ett demokratisk samhälle för alla finns och upprepas gärna, men verkstaden verkar har gått i pension, de görs inte något konkret.

Läs gärna min andra sida, Rastlös betraktare, lite mer om framför allt fotografi, men även vardagliga betraktelser.