Vargfrågan, igen!

Vargen upphör aldrig att skapa känslor. Det är oftast inte rationella känslor, inte denna gång heller. Nu har regeringen och landsbygdsministern uttalat sig och säger att den svenska vargstammen måste minskas kraftigt. SVT publicerade igår ett inlägg. 170-270 vargar är lagom påstår de! Vad baseras den siffran på? SLU, WWF och andra organ med kunskap har reagerat på uttalandet. Jag undrar personligen om inte detta är ett spel och infall av populism, med det hägrande valet om 4 månader. Populism är ju ofta saker som inte har en gedigen bas att stå på, vilket detta verkligen inte har. De gör ett uttalande, sedan i meningen efter säger de att Naturvårdsverket skall göra en utredning.

Det har gjorts en utredning, minst en, där har man kommit fram till att 300 individer är minimum för att ha en population som inte skall få svår inavel. Varför gå ut med en siffra om man inte har en susning om var nivån landar? Säg då istället 300 som de tidigare utredningarna kommit fram till. Landsbyggsministerna säger att det är för mycket varg idag. Hur mycket varg är det då? 400 individer är en siffra som nämns. Vargstammen ökar kraftigt säger ministern. SLU säger något helt annat, stammen är på en stabil nivå säger de.

Jägarna uttalar sig, igen!

Jägarna är överlag mot varg, helst skulle de nog se den helt utrotad från Sverige. De har i princip aldrig rationella och vettiga argument, tyvärr inte denna gång heller. Jägarförbundets ordförande i Värmland Anders Olsson tar emot beskedet att regeringen vill minska vargstammen kraftigt som väldigt positivt. Vi måste komma till handling omgående! Lyssna på klippet! Här har vargstammen ytterligare fått lite fler individer, 500 påstår jägarna att det finns. Så trött man blir. Dels att dessa personer får göra uttalanden som dessa, dels att de gång på gång får plats i debatten och dessutom har så otroligt lite kunskap.

Minskar vargstammen skulle antalet älg minska påstår man, hur menar man att detta hänger ihop? Älgstammen minskar redan idag, och det av helt andra orsaker än varg. Så varför skulle den minska med en minskande vargstam? Att hundar dödas av varg är ingen nyhet, men att det dör fler hundar på grund av vådaskott eller som blir påkörda av bil, det nämns inte. Skall vi då minska antalet jägare och bilar också för att få bukt med det problemet? I jakten på vildsvin dödas det betydligt fler hundar, proportionellt sett.

Den här debatten är så osund. Att politiker och jägare får så mycket uppmärksamhet är väldigt olyckligt. Det blir lite som att lyssna på en diskussion om gud finns eller ej, mellan en ateist och en troende. Där de troende är politiker och jägare och ateisten är de med vetenskapliga argument. Rationella och sakliga argument bitter inte.

Skogsindustrin och sanning verkar vara en svår ekvation

DN har nu två gånger påtalat att bilderna som svenska skogsindustrin använder i reklam för den svenska skogen, inte är svenska skogar. Lätt humoristiskt, eller är det kanske inte det? I sina försök att övertyga en bred allmänhet om att den svenska skogen sköts bra har Skogsindustrin använt bilder från andra länders skogar. Se notis i DN. Känns som de försöker dölja ett huvudlöst hanterande av den svenska skogen.

Huvdlös hantering av skogen
Huvudlös hantering av skogen

Skogshanteringen har verkligen fått ögonen på sig, dels av EU som anser att den svenska skogshanteringen är direkt skadlig, det är alldeles för mycket kalhyggen. Vilket bland annat leder till planteringar med likåldrig skog i Sverige, kraftigt minskad biodiversitet och monokulturer. Skogsnäringen har även belysts genom serien på Vetenskapens värld, Slaget om skogen. I någon form av förskönande ordalag vill nu Svensk skogsindustri visa hur fin och välskött den svenska skogen är. Det gör man alltså genom att först visa en naturskog från Kanada, efter påpekande att bilden inte är från Sverige, korrigeras det med en bild på en skog från Slovakien. När reportrarna sedan konfronterar kommunikatören på Svenska skogsindustri så svarade de inte. Jo de ger ett svar och säger att de redan svart, via epost. Snarstuckna och lite obegripliga ickesvar.

Svensk skog duger inte

Svensk skogsindustri har en hel del att stå till svars för. De fina och riktiga skogar vi har kvar i Sverige är de fjällnära skogarna. Det är skogar som Centern är beredd att spela bort för några röster. Ansvaret för skogsskötseln skall vara på ägaren säger de. Det känns ju så där, när inte ens en bild från det de kallar skog duger för att marknadsföra de svenska skogarna. Hur skall man kunna lita på att de då kan hantera ansvaret för en hållbar skogsskötsel? De skogar som finns kvar är en liten spillra av de urskogar, naturskogar som Sverige har haft. Ansvar är ofta liktydigt med ekonomiskt ansvar, vilket då leder till avverkning, vilket ger en inkomst. Ansvar i form av bevarande, det känns ju inte som det prioriteras. Förebilden är kanske Amazonas, för där har de flesta synpunkter på hur det hanteras.

85 procent av Sverige är skräpyta!

Närhet till naturen, eller i vart fall tillgång till naturen, det behöver nog alla.  Det är vetenskapligt visat att välmående ökar vid vistelse i naturen, den har en helande effekt. Det är där vi finner ro och det är dessutom där råvarorna till mycket i vår vardag har sitt ursprung. Naturen måste ha en plats i vardagen, för alla.

Mer eller mindre av en slump så kom jag att titta på den korta dokumentären Skräpytan, i detta fallet en film om Värmland. Det skulle dock kunna vara vilket område som helst på landsbygden, allt som inte inte är en större stad skulle fungera. I beskrivningen av filmen så står det att en ekonomie doktor kallat detta område för skräpyta, det står vidare “där finns inte någon ekonomisk aktivitet”, “inga universitet”, “ingen underhållning”, “ingen shopping”, “ingenting”.  Ingenting är rätt starka ord, mindre än ingenting är ju svårt.  Citaten rullar förbi i inledningen av filmen. Får ju hoppas att han försöker vara lite rolig och inte menar allvar med orden? De är dock inte kul och hans ord framstår mest som korkade och rent av förfärliga. Jag har i tidigare texter påtalat problemet med att ekonomi och då även ekonomiska talespersoner. De har alldeles för mycket inflytande i dagens samhälle. Har de dessutom mage och så här dålig koll på läget som denna personen verkar ha, då vinner alla på att personen fick spendera resten av sitt liv på “Santa Helena”, där en annan knäppgök redan tidigare suttit isolerad. 

Vi gräver med samhällsutveckligen vår egen grav, det är en omöjlighet att det kan fortsätta på samma sätt som det gör idag, städer växer, glesbyggd och landsbygd dör. Vi kan inte shoppa oss till ett bättre liv, vi kan inte leva i villfarelsen att tillväxt och välfärd är synonymt ekonomisk tillväxt. Vi kan inte exploatera i all oändlighet, jorden är ändlig. Det fungerar inte heller med en ständigt ökande konsumtion som drivmedel.

Hela den inledande texten med citat i filmen avslutas med, “…där finns bara träd“. Lite huvudet på spiken, vilket visar på de lite korkade i citaten. Personen har ju helt missat att just träd är en av Sveriges grundpelare, hela massa industrin och virkesindustrin, en synnerligen viktiga råvara i Sverige. 

Kjell A. Nordström – företagsekonom

Personen som gjort uttalandet heter för övrigt Kjell A. Nordström och är företagsekonom. Googla gärna honom, han är en sådan där trendriktig typ i designade glasögon och kläder. En som gärna sticker ut hakan och säger saker som är rätt korkade och naiva, men “lättsmält och populärt “, vilket får mycket uppmärksamhet, gärna delat på sociala medier. Han har skrivit ett flertal böcker, av typ “lättsmälta och populära”. De känns precis som han själv, trendriktiga. Han var för övrigt en av P1s sommarpratare i år, 2020. Bara förhandsinformationen  på hans program fick mig att helt tappa lusten att lyssna. Hans fortsatt töntiga påstående (citerat från DN) “Forskade för att få ligga”, hur tänkte han där? Vem med en gnutta självaktning vill ligga med en självgod företagsekonom som tycker företagsekonomi är sexigt. Känns som det kan få vara. 

Vad är underhållning?

Citatet “ingen underhållning” ter sig lite märkligt. Vad är underhållning? Likaså “ingen shopping“, varför skall det finnas shopping överallt? Om denna person inte ser upp så kanske framtiden blir en förfärlig överraskning, en snabbt ökande andel av shopping sker ju på nätet, inte i staden. Det är ju lika relevant och enkelt att vända på resonemanget, det finns inte någon helande natur i storstaden. Det finns inte någon tystnad, var finns det oförstörda, det rena i staden? 

Allt utanför staden är naturresurser

Sveriges välfärd är till stor del ett resultat av ett synnerligen hänsynslöst exploaterande av råvaror, vattenkraften, gruvnäringen och just virkesindustrin, “träd”. Allt är naturresurser som anses så självklara, något som inte går att få från en stad. Det som han kallar skräpytan är naturresurser, och livsmiljön för de som inte vill bo i den konstlade staden. Kunskap är väsentlig, om den används på ett vettig sätt. Men utan några råvaror så fungerar ingenting. Universitet och högskolor är  dessutom inte enda sättet att inhämta kunskap på.

Att den svenska glesbygden tillåts monteras ned och försvinna är häpnadsväckande. Det sker helt i stillhet, utan någon form av diskussion. Pajaser som denna Kjell och även många andra verkar resonera så att det som inte syns det finns inte, det pågår en avvecklingspolitik i det tysta. 

Det är ledsamt och nedslående att höra om synen på områden utanför staden. Det var inte de medverkande som stod för den dåliga synen, det var vad de beskrev sig känna. Hur andra såg på den, de i storstäderna. Ganska vanligt, det skämtas om landsbygd som människor som är lite korkade och primitiva.   

I anslutning till just denna korta film, (SVT tipsar om liknande) dök även den korta serien om de norrländska gruvarbetarna upp,  “Tornedalsrallyt”, människor som bor, eller i vart fall vuxit upp i Tornedalen, men numera jobbar i Kiruna, Malmberget, eller någon av de andra större gruvstäderna. Ytterligare en liknande film var “Den stora flytten – en film om Malmberget”, hur ett samhälle påverkas rent fysiskt av gruvnäringen.

Det som alla dessa har gemensamt är att människorna som bor, lever och medverkar i filmerna har är sin kärlek till naturen. Det är på något sätt det enkla. Naturen är en del av deras vardag, den betyder så mycket mer än att vara något rekreationsområde för fritid. Vilket de större turistorterna blivit, Åre, Sälen med flera, platser som storstadens innevånare besöker ett par veckor om året för att ha kul. För de människor som bor här är detta vardagen, det kan inte plockas bort, det betyder så pass mycket. 

85 procent av Sverige är en skräpyta

SVT dokumentären Skräpytan kan tidvis kännas lite ironisk och på gränsen till lyteskomisk, men det är ju trots allt deras liv. De har valt det och de trivs med det. Det är inte en skräpyta, det är vardagen för människor. Att kalla det för skräpytan gör ju att något som inte kallas för skräpyta måste finnas, det är ju ett relativt begrepp. En personlig gissning från mig är att staden är något slags mål, en fulländad utveckling, alltså inte en skräpyta. Där finns det som citaten påstod saknades i Värmland. Däremot inte några råvaror. Stadens mat kommer från landet, gatornas asfalt från stenbrott, likaså betong, järn/metall från gruvor, virket från skogen, för att inte tala om all energi som konsumeras, den kommer från något kraftverk (vind-, vatten-, kärnkraft). Vid ett grovt överslag på Sveriges yta som jag gjorde i en tidigare artikel, “Mer pengar till vår järnväg”, så är med detta resonemang i runda slängar >85% av Sverige en skräpyta. I vanlig ordning då ekonomer får ge sin syn på saker och ting så räknas kronor och ören som vinst, alla andra former av vinster är inte relevanta.

Lite trist att personer och tankesätt som dessa skall få synas i den stora utsträckning som det gör. Att de inte ifrågasätts på ett relevant sätt. Lika trist att politiken inte verkar vara bättre på att hantera det, orden om ett demokratisk samhälle för alla finns och upprepas gärna, men verkstaden verkar har gått i pension, de görs inte något konkret.

Läs gärna mina andra sidor, Rastlös betraktare och Velpcipeter. Mer om fotografi och träning med fokus på cykel.

Slopat eller minskat EU stöd till jordbruket – vad händer då?

En väldigt stor del av EUs budget går till jordbruket, ett jordbruk som  idag är mer eller mindre beroende av bidrag för att kunna drivas. En helt sjuk och galen utveckling och riktning det har tagit. Producenterna växer sig allt större och är alltmer belånade. Det är snart endast riktigt stora jordbruk i södra Sverige som kan klara sig, om ens de. Ett jordbruk utan bidrag känns idag väldigt avlägset.

Det höjs allt högre röster att bidragen till jordbruket inom EU skall skäras ned. Det har fått mer och fler förespråkare i och med Brexit. En stor och tung EU partner, England skall dra sig ur EU och det innebär mindre inflöde av pengar. Det finns två sätt att lösa det på, höj alla kvarvarande länders avgifter, eller sänk EUs utgifter. Vilket låter mest lockande?

Jordbruket är en av de största utgiftsposterna inom EU

Då jordbruket är en av de största utgiftsposterna som EU har så ser man efter möjligheter att skära ned på den. En av utgifterna är just bidrag i olika former, vilket alltså många jordbrukare är helt beroende av. Jordbrukaren i ena änden, konsumenten i den andra, däremellan är alla handlare, vilka idag pressar priserna på råvaror från jordbrukarna till det yttersta. Handlarna hotar med att gå till andra producenter om priset från bönderna blir för högt, handlarna startar egna produktioner, de har egna märken med mera, allt för att maximera sin förtjänst. Handlarna är lite som bankerna idag, de är egentligen en mellanhand som skall få kedjan att hålla och fungera, kedjan av produkter från producent till konsument.

Drar man då in EU-bidragen till jordbrukarna, då måste de höja sina priser, vilket medför att handlarna inte köper av dem och då klarar de inte av att driva jordbruket. Ytterligare en aspekt är att de små lokala producenterna, de kommer definitivt att slås ut. De som producerar närodlat och med mindre resurser, en produktion utan några längre transporter, den kommer i stort sett att slås ut helt.

Helheten måste ses, från producent till konsument

Att bara reducera EU bidraget är inte en hållbar lösning idag, men hur skall det göras då? Hur skall man kunna minska utgifterna inom jordbruket? Till att börja med så måste man se över hela kedjan, från producenten till konsumenten, hur ser prisbilden på varan ut över hela kedjan? Tyvärr är det sällan producenten som gör de stora förtjänsterna, det är är handlarna som gör det.

Detaljstyrning är sällan ett bra sätt att kontrollera saker och ting, men för vissa saker och ändamål är det kanske enda sättet. Banker och jordbruk är idag sådana stora saker som vuxit sig till mer eller mindre ohanterbara aktörer.

Å andra sidan är verksamheter som är helt beroende av bidrag inte sunda i sig, lika lite som att helt låta marknadskrafter styra. Ett miljövänligt och rimligt jordbruk som sannolikt behöver visst stöd för att klara sig, det är kanske vad som krävs? Det storskaliga är inte en lösning.

Höghastighetsjärnväg – inte för alla

En svensk höghastighetsjärnväg är en enorm investering, sannolikt den största i modern tid. Så stor att den inte kan finansieras av stadskassan, det krävs  lån utifrån. En så stor kostnad innebär att andra satsningar får stå tillbaka under en avsevärd tid framöver. Det är en satsning som ytterligare cementerar och befäster en utveckling som måste bromsas, helst stoppas. Den svenska avsaknaden av satsning på glesbygd och landsbygd.


Den här texten skrevs under fjolåret, men landade aldrig i någon tidning, nu publiceras den här istället för att hamna i en byrålåda.


En höghastighetsjärnväg mellan Stockholm-Malmö-Göteborg sägs knyta ihop Sverige. Hade Sverige bestått av dessa tre större städer så hade det stämt. Nu är Sverige avsevärt större och mer än dessa städer och områden just intill järnvägen.  Ytan som berörs av denna järnväg är av storleksordning 10-15 procent av Sveriges yta.  Hela norra och östra delarna av Sverige samt områden med redan idag bristfällig kommunikation hamnar utanför rimlig närhet till denna järnväg. Inte ens områden som ligger mitt i den triangel som järnvägen bildar hamnar i rimlig närhet för att dra nytta av de påstådda fördelarna. Restidsförkortningen som framförs som ett argument är baserat på en resa från någon av ändstationerna. Det är få stopp under resan och bor man inte i anslutning till någon av dessa utvalda stationer som tåget stannar så förblir restiden som tidigare eller till och med längre. Med så få stopp är de resande förvisade till andra tåg, buss eller taxi, för att ansluta.

Finansiering och tidigare studier

Flera studier av liknande satsningar i andra länder har visat att det inte är ekonomiskt försvarbart, det ger istället för ekonomiska vinster, förluster. Kostnaden är avsevärd och så stor att det kräver lån. Framtida finansiering och drift av järnvägen kan antas delvis komma från biljettintäckter. Vad skulle priset bli för att resa på en höghastighetsjärnväg?  Om järnvägen skall konkurrera med flyget så kan inte biljettpriset vara högre än flyget. En järnväg som denna täcker inte en bråkdel av Sverige, flyget täcker idag in hela Sverige.

En inte alltför avancerad gissning är att det blir företag, resor inom arbete som kommer att åka på en sådan här järnväg. Det blir skattebetalarna som finansierar resor för näringslivet. I gengäld kan alla skattebetalare förvänta sig ett försämrat underhåll på den befintliga järnvägen och färre andra infrastruktursatsningar. Möjligen även ett höjt statligt skattetryck för att finansierar att resa mellan Sveriges största städer.

Vill man som resenär åka till Kalmar, Örebro, Hudiksvall, Östersund, Umeå eller någon annan ort som inte ligger i den absoluta närheten till höghastighetsjärnvägen så är det buss, bil, flyg eller gammaldags tåg som gäller.

Tåg är dagsläget det rimligaste miljövänliga alternativet för resande, mycket kan dock hända på de 25 år som det beräknas ta att färdigställa en höghastighetsjärnväg. Att åka tåg skall inte kosta en förmögenhet, det skall vara priser som är rimliga för alla. Att hälsa på sin släkt i Norrland skall inte vara ett bekymmer även om man bor i Blekinge. Det skall inte heller vara ett bekymmer med så få avgångar att det är orimligt lång restid. Resenärer har rimliga krav på sitt resande och vid utfrågningar så har det framkommit.

  • Tåget skall hålla tiden
  • Det skall vara rimliga priser som inte utestänger låginkomstagare.
  • Det skall vara smidigt att resa med tåg oavsett var i landet man skall resa.

En sådan här satsning är dock att lägga alla ägg i en och samma korg. Tag utvecklingen med bilar, vem kunde med handen på hjärtat förutsäga att elbilen skulle få en sådan bom i försäljningen? I Sverige trodde staten som en av mycket få länder på E85, etanol. Vad hände med det? E85 var inte en bra lösning och lite av en återvändsgränd. Dieselbilar klassades till för bara ett par år sedan som riktigt miljövänliga, idag är läget helt annat, snarare det omvände. Forskningen på bränsleceller pågår för fullt och om tio, femton år kanske flygplanen flyger på vätgas, eller någon annan form av bränsleceller.

En satsning på en höghastighetsjärnväg skulle i dagsläget stoppa alla annan satsning på tänkbara, mer sannolika kommunikationer som gagnar glesbygden och kanske framför allt knyter samman hela Sverige. Glesbyggd lider redan idag av att kommunikationen försämras, linjer för buss läggs ned. Tåg får färre avgångar, med mera.

Framtidens lösningar

Löser man bränsleproblematiken med fossila bränslen för flygplan så är det ett betydligt bättre alternativ än en järnväg som knyter ihop de få lite större städer vi har. Järnvägen är ett mycket bra komplement och överlag ett bra, kanske bättre alternativt till flyg, den skall dock finnas till större delen av Sverige, inte enbart de tre största städerna i landet.

Ett land som saknar vettig infrastruktur för majoriteten av sina innevånare, och större delen av landet, vad för land är det? En satsning som denna är till gang för tre storstadsregioner, men till en enorm kostnad som urholkar alla andra infrastruktursatsningar för mycket lång tid framöver. Dagligen skrivs det om hur eftersatt underhållet av den svenska järnvägen är, något som inte blir bättre med en sådan här satsning.

Vid förfrågningar om pendling bland resenärer så har majoriteten svarat att de föredrar att inte pendla. Vid eventuell pendling,  helst kortast möjliga sträcka. Att en sådan här satsning på höghastighetståg skulle medföra mer arbetspendling är synnerligen dåligt belagt. Senast häromdagen publicerades en studie på att pendlande mådde sämre än de som inte pendlade. Vem är i skenet av detta villig att betala ett högre pris för resandet, vara hemifrån längre och dessutom få en sämre hälsa?

Glesbygden är storstadsbons rekreationsområde

Glesbygden idag ses mer som en rekreationsplats för storstadsbor, en plats där service och funktion skall finnas, men det får helst inte kosta något. Med en sådan här satsning befäster man denna negativa trend och utveckling av den svenska landsbygden. Några få platser i glesbyggden tjänar och får bra kommunikation, övriga endast det motsatta.