Lördagsintervjun med Herman Sundqvist, gd för skogsstyrelsen

Lyssnade imorse på lördagsintervjun med Herman Sundqvist, generaldirektör för skogsstyrelsen. Jag blir oerhört provocerad av att en person i den ställningen kan få ha just den positionen och själv vara en skogsägare. Han äger skog för stora summor och skulle i vilket annat sammanhang som helst anses som jävig. Skogsstyrelsen har fått mycket kritik för att gå skogsägarna till mötes och inte inte värna som skogen, mer värna om ekonomiska intressen. Det är precis det som är problemet med generaldirektören.

Hans sätt att uttrycka sig speglar så väl hans syns på skogen. “Den skall brukas”, skogen är något som skall ge avkastning för han fram. Han får frågan om att kontrollen för hur skogen sköts inte utförs. Han slingrar sig som en ål och anser inte att skogsstyrelsen gör något fel. Då han saknar svar så är det en politisk sak att utföra det.

Jag blir så otroligt trött på att höra sånt här prat utan substans. EU har nu satt upp ett regelverk som kräver betydligt hårdare krav på bevarande av skog än Sverige har. Han anser inte att Sverige missköter sig och gör dåligt ifrån sig. Skogsägarna agera givetvis inom ramarna, det är ju skogsstyrelsen som skall se till att det sköts på ett bra sätt, det gör det ju inte och det har det inte gjorts.

En person som han skulle inte få sitta på en post som denna, han skall bort. Det måste vara en oberoende och kunnig person, han är säkert kunnig vad gäller hur man ser till att få bra avkastning på sin skog. Det är dock inte syftet med skogsstyrelsen, den skall vara ett organ för skötsel av skog, långsiktigt.

Vad är problemet med sj-ljudet?

Allt oftare hör jag personer på radion som lägger sj-ljudet långt fram i munnen. De är inte norrlänningar, det är inte något dialektalt, de verkar i övrigt normala och pratar som de allra flesta. Sj-ljudet kan uttalas på två sätt ett långt fram i munnen och längre bak, det verkar som om det bakre inte är fint nog för vissa. Hur kommer det sig? I Norrland är dialektala främre det vanligare, men det är inte det jag syftar på här, det dialektala.

Det har gått så långt att jag faktiskt inte orkar lyssna på personer som pratar på det viset, känns som om de lagt sig till med det, det känns bara tillgjort, så här har det inte varit tidigare.

Jag stänger numera av radion när vetenskapsradion, lundströms bokradio, naturmorgon, med flera program sätter igång. Nu är det ofta kanske bara någon enstaka person i programmen som pratar så här tillgjort, då kan man möjligen leva med det, men är det programledaren och/eller en person med en framträdande roll i programmet, då stänger jag av. Kanske lite överkänsligt av mig, eller rent av fånigt. Må så vara, men jag tolkar det som om dessa personer tycker det är lite fint att prata på detta sätt, för det är ju något de lagt sig till med. Skolan lär inte ut detta.

Tråkigt, för radio är trevligt att lyssna till, men detta orkar jag dock inte med. Tycker att det är mest töntigt att personer lägger sig till med ett påklistrat sätt att prata. Det är helt uppenbart att det är något socialt, något kopplat till social status, men så ytligt och påklistrat.

Väldigt skitnödigt enligt mig. Med betoning på (sj)sk-ljudet långt fram i munnen!

Dumstrut och foliehatt

SD och deras sympatisörer har jag verkligen inte höga tankar om. Det är konspirationsteoretiker och knäppgökar. Jag har dock haft en liten förhoppning om att de skulle visa någon form av sans, vett och förnuft, men nej! Det blir bara värre och värre. De är rasister, de är oförmögna att räkna, de föreslår att kungen skall utse en stadsminister, och de är klimatskeptiker, vilket uttalandet tidigare, direkt efter valet visade. Nu kom nästa i raden av märkliga påståenden. Återigen är Martin Kinnunen som öppnat munnen. Klimatet är inte något som SD bryr sig om. Stämmer detta uttalande så är han dummare än jag trott.

I SVD idag 4 december 2022, reagerade jag på en rubrik. “SD:s idé: betala för att slippa nå klimatmålen.

De måste hädanefter uppträda i sina foliehattar och dumstrutar som de skall.

Det är så korkat uttalande att det inte kan vara sant.

En tröst i allt mörker är att nu får SD äntligen ta ansvar och då blir det så här! Allt valfläsk som spreds inför valet, det var inte annat än just tomma ord.

Opålitlig på ett pålitligt sätt

Lyssande för inte så länge sedan på söndagsintervjun, programmet där Martin Wicklin intervjuar en gäst. Gäst i detta program var Roland Poirier Martinsson. Han är filosof, författare och säger sig vara starkt troende katolik, som är konservativ. Konservativ med en annan innebörd än vad många idag förknippar med konservativa. Tänker då framför allt på partier (politiska), där det är synonymt med högernationalistiska, populistiska, långt till höger. Det är alltså inte den formen av konservatism han står för. Han har en attityd som jag kan sympatisera med, han gillar inte helt och fullt människor, han föredrar att vara ensam och han var rätt pessimistisk till människan över lag.

Slår upp någon av dagstidningarna till frukosten, så som jag brukar göra varje dag. Trots att jag sagt till mig själv att jag inte skall sluka nyheter på det det viset. Ögnade även igenom Instagram, trots att jag mest tycker det är rätt jobbigt. En sak som jag noterade var ett inlägg av Po Tidholm, en journalist som jag i det stora hela tycker har sunda åsikter, MEN han hamnar allt oftare i uttrycket “det var bättre förr”. Det resonemanget är väldigt enkelspårigt och leder ofta inte framåt. Det gör dock inte heller den osunda resonemanget att allt kan lösas, lika orealistiskt och jobbigt att höra. Han är dock en humanist och brukar hamna på kant med de som uttalat enbart förlitar sig på marknadskrafter och ekonomiska rättesnören. Maximera vinsten, till vilket pris som helst.

Hur skall man då se på saker i sin omgivning?

Denna som jag ser det lite påklistrade attityd att det finns en tro på framtiden. Den ekar allt ihåligare och blir allt mer förljugen. Vi måste tro på framtiden, säger politikerna. Vad exakt menar de? De säger en sak och gör något helt annat. En tro på vetenskapen, den kan jag köpa och den har jag. Vetenskapen säger att vi måste göra något nu för att få stopp på klimatförändringen. Gör då makthavare något? Nej, det är just det, inte mycket! Den nu tänkta regeringen till exempel, de vill sänka bränsleskatten, folk har inte råd att köra sina bilar! Är det inte syftet, att vi skall köra mindre? De pausar miljöprövningen av vattenkraften, någon av ministrarna påstår till och med att klimatkrisen inte har vetenskapliga belägg! 

Delar av detta är inte unikt för denna tänkta regeringen, det var likadant innan, lovar runt, men levererar tunt. Sånt här gör mig trött, en massa tomt prat om saker och ting. Jobbigt!

Attityden till omgivningen är inte märklig

Att sakna tro på människor, i synnerhet de som sitter på positioner som kan påverka är inte märklig. Det är så mycket prat, men inget konkret görs. Dessutom verkar detta tomma prat, ett tyckande utan belägg bli allt vanligare. Trumpismen breder ut sig, SD använder den ofta i debatter. Politiker är förvånansvärt okunniga, kraven som ställs på dem är för låga. Att förlita sig på vetenskap är och borde vara en given egenskap, om man inte gör det, då är steget inte långt till att få en Trump. Vi har ju uppenbarligen flera redan.

Naturen är opålitligt på ett pålitligt sätt

Detta sammantaget gör att naturen är det enda som är pålitligt. Trots att det är opålitligt, men det är pålitligt på ett opålitligt sätt! Man vet helt enkelt att vädret inte säkert kan förutsägas, man vet inte helt säkert hur djuren skall agera och bete sig, vilket gör det pålitligt. Detta gör att människor är jobbiga, de är opålitliga på ett opålitligt sätt.

Grottmänniskan vaknar til liv

Ursäkta ordvalet, men var hittade de denna idiot? SD-ledamot: Klimatkris saknar stöd i vetenskap. Vilket succé i sitt första framträdande i riksdagen! Hon hade tydligen räknat lite också, med sin miniräknare hade hon räknat fram och presenterade följande:  “Om Sverige sänkte sina utsläpp till 0. Då skulle det påverka den globala temperaturen med 0,0027 grader. Okej, vi noterar! 

Vi vet ju sedan tidigare att SD inte är så bra på att räkna, så dessa siffror kanske har några potenser fel?! (Dessutom syns i kanten i videon nedan, i hörnet på filmen en annan riksdagsledamot, en person som sprang runt och viftade med ett järnrör.  Man vet var man har SD verkar det som, bland tomtar och troll!) 

Har hon legat under en sten de senaste åren? Vaknat till liv och lyckats få liv i sin minimala reptilhjärna. Att påståendet om klimatkrisen saknar stöd i vetenskapen är som att fortfarande vidhålla att jorden är platt. Jag tycker att hon kan krypa ned under stenen och fortsätta sin slummer, där gör hon inte någon skada.

Känns lite som det är ett bottenskrap bland många ministrar. Till och med stadsministern är en liten halvfigur! Detta kan inte vara vad det svenska folket förtjänar, har vi inte bättre att komma med?

 

Elpriset – en valfråga?

Elpriset, skapar ångest, skapar problem. Svårt att värja sig från det. El är i mångas ögon lösningen på klimatproblem, hur kan det vara det? Klimatproblemet är snarare mänsklighetens oförmåga att lära av misstag, att inte se begränsningar, att vinstmaximera i termer av kronor och ören. Elen lindrar skadan människan åstadkommit, den löser inget. Moderaterna och Kristersson säger att vi inte skall behöva ändra våra levnadsvanor, bara öka elproduktionen så är allt frid och fröjd. De tävlar nu i valspurten om att kompensera för de höga elpriserna. Ett synnerligen korkat förslag var att det skulle finnas ett tak på vad man betalade. Allt förbrukning över detta tak skulle staten betala tillbaka, så korkat! Det främjar verkligen inte ett hushållande av energi.

El har historiskt varit billigt i Sverige. Det har inte varit något som orsakat problem eller något som gemene man egentligen funderade över. Det var en period när det var så billigt att “direktel” var melodin. Hus byggdes som drevs på el utan några som helst försök att effektivisera det. Idag är det tvärt om, priset på el är så högt att det får industrier att gå i konkurs, privatpersoner att flytta ifrån sina hus.

Batterier

Det är ena sidan, priset! Den andra är att elen påstås vara räddaren för mänskligheten, något som kan ersätta de fossila bränslen som vi använder. Elen kommer aldrig att bli en räddare, elen som det ser ut idag nyttjar ändliga resurser, vi flyttar bara ett problem från en plats i tiden, till en annan. Batterier är på alla tunga, elbilar, vindkraft, solenergi, alla dessa behöver någon form av lagring för att kunna fungera bra. Batterier som de ser ut idag är olika Lithium-ion konstruktioner, det är metaller som är ovanliga och som givetvis kommer att bli ovanligare.

Hanteringen av batterier är även det ett kommande problem, en oren hantering som sannolikt kommer att förläggas i U-länder. Där är lönerna låga där saknas reglering av arbetstider och fackföreningar som stöttar arbetare. Allt för att pressa ned kostnader.

Elpriset borde inte vara en valfråga, det är en fundamental, en grundläggande resurs som alla skall ha samma möjlighet till, i synnerhet i Sverige. Sedan skall det vara en självklarhet att hushålla med elen, men det är en annan fråga.

Dålig journalistik …

Häromdagen i SvD var det en artikel som beskrev hur en kvinna kommit på formeln för framgång hos företag. Jag förstod omedelbart var det var på väg, men ville ändå läsa lite. Blir så otroligt trött på att läsa om framgångssagor om företag, personer, med flera som blivit stenrika. Pengar, mycket pengar, rikedom, det är framgång. Hållbarhet, förnuft och långsiktighet, det är inte framgång. När skall det svänga över, när skall detta ändras?

Att enbart sätta förtjänst i form av kronor och ören som det stora målet, det är inte hållbart. Det inser vem som helst. Trots det så fortsätter journalistik, investerare, företag att sätta ekonomisk vinst i första rummet. Artiklar handlar primärt om förtjänst, ekonomiska förtjänst, vinstmaximering. Mänskliga rättigheter, hållbar utveckling, biologisk mångfald, alla är det värderingar som inte får något direkt utrymme.

Inte ens i dagar som dessa får alla dessa icke ekonomiska värderingar utrymme i samma utsträckning som vinster, framgångssagor med stora ekonomiska vinster. Vi balanserar idag på en knivsegg i vårt förhållande till klimat och miljö, vi upplever enorma prisstegringar på det mesta, men kanske framför allt på energi, el och bränsle. Det knorras det över, men skriver man något om att minska utsläpp, att ändra levnadsvanor, då slutar de flesta att lyssna, eller läsa. Det är där vi skall göra de stora förändringarna, om vi inte gör det så ersätter vi bara dagens dåliga val med nya, som om en tid kommer att vara lika dåliga.

Nyheter, eller vad är det?

Det har gått så långt att jag som anser mig vara lite av nyhetsknarkare, faktiskt inte orkar läsa nyheterna. Tag som exempel idag 1/8, den redan stenrike Stenson, golfspelaren som beklagar sig att han inte fick vara kvar som kapten för Ryders cup laget. Han fråntogs uppdraget då han ställde upp i den synnerligen penningstinna och synnerligen tveksamma nya golf cirkusen, en ny tour med enorma pengar, där endast de riktigt duktiga får vara med. Han vann tydligen den första inledande tävlingen och kammade på så viss in många miljoner. “Han är stolt, säger han”. Att detta får så stor uppmärksamhet i media är för mig en gåta. Varför ger man detta uppmärksamhet på detta viset? Han har dålig moral, visar brist på medmänsklighet, touren som denna gynnar ingen förutom Saudi Arabien som får lite reklam och de redan stenrika golfspelare som får delta. Att Saudi Arabien är ett stenåldersland med bedrövlig kvinnosyn, bedrövlig syn på mänskligheten och är en diktatur, det verkar inte vara av intresse. Stenson är i mina ögon en skithög som inte verkar ha någon som helst moral och ryggrad, en som har mycket, men uppenbarligen vill ha mer. Det han gör här gagnar endast honom ekonomiskt och det skriver dagspressen om, bedrövligt! Varför inte vara mer ifrågasättande till detta agerande?

Detta är tveksamt om det ens är nyheter, det är saker som jag blev riktigt förbaskad på under min utbildning inom journalistik. Ett sökande efter gilla knappen, ett maximerande av gillaklick! Att rapportera skall göras, men att vara ifrågasättande är banne mig en skyldighet som journalist. I annat fall kan vem som helst göra jobbet.

Skapa innehåll!

Vikten av ett innehåll! Ett innehåll som är ett innehåll och inte bara en massa nonsens och strunt.

För ett par veckor sedan, en söndag, lyssnade jag på reprisen av fredagens spanarna (programmet på P1). Po Tidholm pratar där om content=innehåll. Kändes lite bekant, har en vag tanke om att jag skrivit om detta förut. Hur som helst, en sak som jag reagerat på är dels att vi idag alltmer accepterar odemokratiska skeenden. Vi håller så sakteliga på att urholka vår demokrati, vår rätt att fritt uttrycka våra åsikter. Gör vi det så blir vi antingen hotade från statsmakten, mediernas rätt inskränks, eller så hotas vi av personer som påstår att vi kränker deras rättigheter.

Detta är ju verkligen inte bra. Att vi alltmer kontrolleras har jag skrivit om flera gånger tidigare, (Du syns!, eller “USA bygger…) det görs av främmande makter, av den egna staten, men först och främst av de som har tjänsten. Sociala medier är vinstdrivande företag, så är det ! Sociala medier och andra aktörer som samlar otroliga mängder av information om oss, information som sedan säljs vidare till de som betalar.

Nu närmar vi oss det som jag tänkte på kommer när jag hörde content. Aktörerna, företagen tillhandahåller plattformar som sedan skall fyllas med innehåll av alla användare.

Innehållet

Här börjar det bli lite märkligt. Tekniska innovatörer skapar plattformar som saknar innehåll, de är tomma skal som utan innehåll är helt värdelösa och ointressanta. Ofta finns en tanke, en förhoppningen om att det skall bli ett fantastiskt verktyg för att nå ut, att komma i kontakt med andra, att förmedla saker. Vad som skall förmedlas är dock inte definierat. Behoven, finns de? Skapas behoven?

Bakom allt detta ligger företag, de tillhandahåller verktyg och plattformar som de tjänar enorma summor på, genom oss användare och på reklam. Användarna delar information om sig själva, den är informationen som sedan säljs vidare. Det är information som inte kan väljas bort att dela med sig av. Det går helt enkelt inte att ens köpa sig fri från det. Gamla tiders sätt, fri tillgång, med reklam för de som inte betalar, utan reklam för de som betalar, så är det alltså inte idag. Vi blir alltså innehållet, och vad vi gör, eller vem vi är, varan som aktörerna vill komma åt. 

Med risk att låta lite negativ och som en bakåtsträvare så tycker jag nog trots allt att det är lite bakvänt att utveckla verktyg utan innehåll. Verktyg som kanske delvis har ett annat syfte än att framför allt förmedla ett bra innehåll.