Mer pengar till vår järnväg!?

Posted on 2019-11-04 by admin_pfn

Nu har Tomas Enroth (S), uttalat sig. Med en satsning på höghastighetsjärnväg så får vi ännu mer pengar till övrig infrastruktur påstår han. Hur kan det vara möjligt? Ett resonemang som säger 1+1=3. En järnväg som i de billigaste kalkylerna kostar 230 miljarder, medan andra kalkyler säger över 400 miljarder. Där skall det alltså bli pengar över till satsningar på andra delar av järnvägen?

Vem sköter beräkningarna kan man ju undra? Regeringen säger sig vilja jobba för glesbygden. Hur tänker man då när man vill satsa ofantliga mängder pengar på det största ekonomiska projektet genom alla tider på en järnväg som förbinder Sveriges enda stora städer? Hur skall detta kunna gynna en glesbygd? Skapar man och underlättar förbindelserna med de stora städerna, då är det nog för de allra flesta svårt att förstå hur det kan gynna alla som bor norr om Stockholm. Hur gynnar denna järnväg de boende i Värmland, i Härjedalen, i Blekinge eller större delen av Småland? Ja, alla län och områden som inte ligger i anslutning till storstäderna?

Det hade varit på sin plats med ett förtydligande hur den svenska glesbygden skall kunna utvecklas på ett positivt sätt och i synnerhet när man så tydligt vill satsa på de enda storstäder vi har i detta landet. Det är också på sin plats att få redogjort hur fördelarna med denna ohemult dyra järnväg motiveras mot andra förslag, både ekonomiskt och miljömässigt.

Glesbygden blir med denna satsning storstadsbons rekreationsområde, ett faktum som blir befäst med denna höghastighetsjärnväg. Väl på plats så är vi förbundna att betala av dessa lån som tagits. Det eftersatta underhållet av dagens järnväg, det kvarstår och skjuts på framtiden.

Enda sätt att få denna märkliga Enrothska ekvation att gå ihop är att staten får låna ännu mer, största delen till höghastighetsjärnvägen, men även ett mindre lån till övriga landets järnvägar.

Trångt på spåren

Att den svenska järnvägen är gammalmodig råder det inte några tvivel om, tågen är nog moderna i många fall. Räls och spår däremot är hopplöst eftersatta i sitt underhåll. Skrev om detta tidigare i Höghastighetsjärnväg, inte för alla, och Tåget är framtidens resande. Det är en stor satsning som man vill ha stöd för över blockgränser, (block som idag inte existerar). Nu är det fler partier som inte vill satsa på detta sättet, bland annat moderaterna. Det behövs en upprustning och utbyggnad av järnvägen, men är detta verkligen den mest kostnadseffektiva, enda och kanske viktigast, BÄSTA lösningen?

Jag hoppas verkligen att förespråkarna tar till sig av kritik och inser att detta vare sig är realistiskt, 1+1≠3. Detta är att fullständigt ignorera 85% av Sveriges yta, det är att missgynna all glesbygd. Det känns mer som en statussymbol för att markera att vi minsann har snabba tåg på våra spår. Lite typiskt svenskt och lillebrorskomplex gentemot andra länder i europa.

Politiker känns allt oftare som självgående robotar som inte tar intryck från de med saklig information. De borde lyssna på de som sitter på fakta och kunskap. Om de svenska politikerna inte kan göra det, ja då är de inte en gnutta bättre än “den gula presidenten på andra sidan Atlanten” som agerar helt på eget bevåg, som nu senast då han deklarerade att USA skall dra sig ur Parisavtalet.

Slopat eller minskat EU stöd till jordbruket – vad händer då?

Posted on 2019-05-22 by admin_pfn

En väldigt stor del av EUs budget går till jordbruket, ett jordbruk som idag är mer eller mindre beroende av bidrag för att kunna drivas. En helt sjuk och galen utveckling och riktning det har tagit. Producenterna växer sig allt större och är alltmer belånade. Det är snart endast riktigt stora jordbruk i södra Sverige som kan klara sig, om ens de. Ett jordbruk utan bidrag känns idag väldigt avlägset.

Det höjs allt högre röster att bidragen till jordbruket inom EU skall skäras ned. Det har fått mer och fler förespråkare i och med Brexit. En stor och tung EU partner, England skall dra sig ur EU och det innebär mindre inflöde av pengar. Det finns två sätt att lösa det på, höj alla kvarvarande länders avgifter, eller sänk EUs utgifter. Vilket låter mest lockande?

Jordbruket är en av de största utgiftsposterna inom EU

Då jordbruket är en av de största utgiftsposterna som EU har så ser man efter möjligheter att skära ned på den. En av utgifterna är just bidrag i olika former, vilket alltså många jordbrukare är helt beroende av. Jordbrukaren i ena änden, konsumenten i den andra, däremellan är alla handlare, vilka idag pressar priserna på råvaror från jordbrukarna till det yttersta. Handlarna hotar med att gå till andra producenter om priset från bönderna blir för högt, handlarna startar egna produktioner, de har egna märken med mera, allt för att maximera sin förtjänst. Handlarna är lite som bankerna idag, de är egentligen en mellanhand som skall få kedjan att hålla och fungera, kedjan av produkter från producent till konsument.

Drar man då in EU-bidragen till jordbrukarna, då måste de höja sina priser, vilket medför att handlarna inte köper av dem och då klarar de inte av att driva jordbruket. Ytterligare en aspekt är att de små lokala producenterna, de kommer definitivt att slås ut. De som producerar närodlat och med mindre resurser, en produktion utan några längre transporter, den kommer i stort sett att slås ut helt.

Helheten måste ses, från producent till konsument

Att bara reducera EU bidraget är inte en hållbar lösning idag, men hur skall det göras då? Hur skall man kunna minska utgifterna inom jordbruket? Till att börja med så måste man se över hela kedjan, från producenten till konsumenten, hur ser prisbilden på varan ut över hela kedjan? Tyvärr är det sällan producenten som gör de stora förtjänsterna, det är är handlarna som gör det.

Detaljstyrning är sällan ett bra sätt att kontrollera saker och ting, men för vissa saker och ändamål är det kanske enda sättet. Banker och jordbruk är idag sådana stora saker som vuxit sig till mer eller mindre ohanterbara aktörer.

Å andra sidan är verksamheter som är helt beroende av bidrag inte sunda i sig, lika lite som att helt låta marknadskrafter styra. Ett miljövänligt och rimligt jordbruk som sannolikt behöver visst stöd för att klara sig, det är kanske vad som krävs? Det storskaliga är inte en lösning.

Förtroendevalda skall agera därefter

Posted on 2019-05-03 by admin_pfn

Flera fall av missbrukat förtroende bland politiker har under den senaste tiden kommit till ytan. Senast i raden är den moderate riksdagspolitikern Elisabeth Svantesson, ett till synes märkligt val hon gjort. Hon och flera i den moderata ledningen hävdar bestämt att hon inte gjort något olagligt. Må så vara, men vem väljer att bosätta sig i sin sommarstuga i Nora, när familj, med barn och make bor i Stockholm, dessutom är arbetet i riksdagen i Stockholm? Ett synnerligen märkligt agerande. Är det att bruka väljarnas förtroende på ett snyggt sätt? Det är fler som gjort på samma sätt i andra politiska partier skall tilläggas. Känns inte som ett moraliskt och etiskt korrekt sätt att bruka sitt förtroende. Känns lite som, “mycket vill ha mer”. Svårt att inte tolka detta som att de vill göra avdrag och få reseersättning. Skärpning, ni är förtroendevalda och skall agera som sådana!

Gemensamma digitala bibliotek?

Posted on 2019-03-10 by admin_pfn

Bibliotek är demokratins ena ben, kanske rent av demokratins fundament. Tillgängligheten! Här finns möjligheten för vem som helst att inhämta information. Det är gratis och skall vara till för alla. Idag är de svenska biblioteken kommunala, i vissa fall har de privatiserats. Bibliotek är mötesplatser och på ett sätt nav i ett modernt samhälle.

Idag är det varje enskild kommun som styr och förfogar över sina bibliotek, de köper in den litteratur som personalen anser vara passande, fint så. Det går ju att låna böcker från andra bibliotek om den saknas i den lokala biblioteksfilialen.

I den nyligen publicerade utredningen som gjorts angående bibliotek så har den kommit fram till att de svenska biblioteken har hamnat rejält på efterkälken vad gäller digital litteratur. I och med att varje enskild kommun styr över sitt utbud, såväl tryckta böcker som e-böcker så görs olika prioriteringar. E- böcker har inte slagit igenom som det kanske förväntades. För att låna e-böcker så krävs en app i telefonen, eller ett program på datorn. Här känns det som om det är ett stort glapp och en gråzon.

I den kommun där jag bor är det en viss app, åker jag till en annan kommun för att låna, då är det en annan app. De fungerar dessutom olika bra och är skapade av olika företag. Det finns inte någon standardisering på mjukvaran. Den egna erfarenheten av de appar som provats är mest negativ. De fungerar över lag rätt dåligt, det är begränsningar i antal lån per månad, i antal böcker som går att titta i samtidigt, de är instabila och kraschar ofta, en omogen marknad känns det som.

Sannolikt faktorer som bidrar till att många inte vill låna e-böcker. Kan dessa problem åtgärdas och utbudet av e-böcker breddas, då är denna tjänst en fantastisk möjlighet.

E-tjänster är demokratiska

Åtgärdas problemen och kanske erbjuds en central tjänst, gemensam för alla kommuner, då är digitala böcker en makalös resurs. Finansiering borde ju kunna gå att lösa på ett smidigt sätt, statliga medel och kommuner som köper in sig. En gemensam plattform, inte som idag med en mängd olika appar och program som fungerar mer eller mindre bra. Det skulle ju vara en fantastisk tjänst och möjlighet.

Privata aktörer

Privatisering av bibliotek känns inte som en bra lösning. Privata aktörer har alltid en egen agenda och den styrs av ekonomiska ramar, de vill självklart ha en ekonomisk vinst. Det har i vissa kommuner blivit en privatisering av biblioteket, hur det har utfallit är idag lite ovisst.

Bibliotek kostar att driva med lokaler, personal och inköp, något som för vissa kommuner är tungt att driva, i synnerhet i glesbyggd. Vid en privatisering flyttas ansvar till den nya aktören, med allt vad det innebär. En central digital tjänst skulle kunna vara en god och effektiv investering.

Skapa gemensamma digitala tjänster med e-böcker

En central e-boks tjänst skulle för just glesbyggd kunna vara en fantastisk möjlighet att på ett effektivt sätt kunna erbjuda litteratur till sina låntagare. De slipper då köpa in egen litteratur, de kan via en centralt administrerad service erbjuda i stort sett samma böcker som exempelvis Stockholms stadsbibliotek. Det blir på detta sättet en demokratisk och fin möjlighet för alla.

Snowden – vi är alla under luppen

Posted on 2019-03-06 by admin_pfn

Demokrati är något vi konstant måste jobba med, att fritt kunna framföra sina åsikter, att känna sig trygg och att den personliga integriteten är orörd. Självklarheter kan man tycka, men så är det inte idag. Internet är ett tveeggat svärd, samtidigt som det gör det möjligt att nå ut till många, snabbt, så är man övervakad och granskad utan motstycke i historien. Filmen “Snowden”ger en liten inblick i vad som sker dolt under ytan.

Härom kvällen tittade jag på filmen om visselblåsaren Edward Snowden -“Snowden”, en beundransvärd person i många avseenden. Hans beslut att visa världen vad som sker utanför lag och ordning, bakom stängda dörrar, i hemliga rum i underjorden, mot våra demokratiska rättigheter och med helt egna lagar. Allt sanktionerat från högsta ort, otroligt olustigt och skrämmande. Hur vida filmen in i minsta detalj stämmer överens med verkliga händelser låter jag vara osagt.

Det som kom fram i de dokument Snowden lämnade över till journalisterna är saker som många anat att det gjordes, eller i vart fall var fullt möjligt att det pågick. Att få det presenterat i klartext och i den omfattningen är häpnadsväckande. Västerländska demokratier som säger sig främja det fria ordet, att ha en transparens i beslut och styre. Här visar det sig att detta är fullständigt tomma ord.

Länder, myndigheter, och privata aktörer, tänker på de stora på nätet. Facebook, Google, Twitter, Apple, med flera, de är lite av marionetter till länders olika hemliga organisationer, till detta kan tilläggas deras egna agendor. Filmer med innehåll som denna borde vi med jämna mellanrum se om, repetera. Skriva om detta borde göras med jämna mellanrum, varför inte informera i skolan om det. Att helt undgå dessa former av övervakning är i stort sett omöjligt idag. Har skrivit det flera gånger, George Orwells 1984 var dystopisk, idag är det verklighet, en verklighet som är värre.

Ingen undgår övervakning

Telefoner, kameror, saker i hemmen som innehåller utrustning för att övervaka, avlyssna samla information. Många innehåller denna utrustning helt och hållet utan vetskap från ägaren. Telefoner, kameror, med mera de vet man att de innehåller bland annat en mikrofon, en kamera, det kan dock te sig lite märkligt att dessa går att styras av vem som helst med rätt verktyg, till och med då de är avstängda.

Allt detta påstås göras i förberedande syfte för att motverka terror. Som Bruce Schneier skriver i sin bok “Data och Goliat”, – hittills har inte dessa metoder medfört att man kunnat avstyra i princip något från att utföras. Bruce Schneier var en av de personer som hjälpte journalisterna att sätta sig in i de dokument som Snowden läckte ut. Han är matematiker, författare, kryptolog med mera, en person med stora kunskaper och djupa insikter i vad detta innebär.

Saker upprepas – människan tar inte lärdom

Människan är synnerligen dålig på att ta lärdom av misstag genom historien, samma misstag verkar återkomma med en viss regelbunden. Förnekare, i detta fallet politiker, myndigheter, även de som jobbar med det gör sig hörda. Se på de märkliga förnekare av koncentrationsläger, de som hävdar att man inte varit på månen, att jorden är platt. Till synes oförargliga personer, men idag är det så lätt att nå ut, sprida både “fake news” och smutskasta andra.

Vi behöver alltså med jämna mellanrum repetera saker och ting. Snowden historien och de läckta dokumenten var 2013, 6 år sedan. Idag talar man inte om det, många tänker inte på det och det som kom fram. Har det då blivit några förändringar? Sannolikt, eller snarare helt säkert, INTE! Övervakningen omformas, tar andra vägar, via nya kanaler.

Demokratins principer borde vara ett obligatoriskt moment i skolan, att informera om den och att tala om den lilla människans rättigheter, och skyldigheter. Det är inte som de naiva säger, “jag har inte något att dölja”, de flesta har inte något att dölja. Saken är den att man skall kunna välja att säga vad man vill utan att känna att det är med fara för att bli avrättad, satt i fängelse eller på något annat sätt vara rädd för att yttra sig fritt. Medier skall vara fria, kunna skydda sina källor. Andra exempel på visselblåsare är Wikileaks, en site som publicerade vad militärerna gjorde. Både Snowden och Julian Assange (ansvarig för Wikileaks), de är idag helt isolerade. Var skall en gräns dras för var som är Ok och acceptabelt att göra och inte göra, vem skall sätta den gränsen?

Skrämmande utveckling

Ingen vill vara pessimist, ingen vill vara en gnällspik, att se ljust på framtiden vill nog de flesta. Det måste dock medges att det är lite trista hinder i vägen just nu. Demokratin som urholkas, klimatet som vi idag inte vet vad det kommer att bli i framtiden, att vi vi får ett varmare klimat är säkert.

Mycket känns lite diffust, minst sagt.

Åsikter och värderingar har ett egenvärde, de är inte bundna till ett visst parti

Posted on 2019-02-18 by admin_pfn

Man blir glad av att läsa att Marit Paulsen går ut med att hon stödjer Fredrick Federlay som Svenska representant i EU. Hon är liberal och Fredrick är centerpartist. De personliga åsikterna och värderingarna är inte bundna till ett parti, de är just personliga. Det är dock svårt att medge att ett annat parti har bättre och vettigare ståndpunkter i en viss fråga.

– Marit Paulsen ser ingen i sitt eget parti som är lika duktig att driva djurskydd och livsmedelsfrågor som Fredrick Federley säger hon.

Läs eller lyssna på inslaget här

Tänk om politik kunde fungera så här! Skull vi då slippa alla töntiga partiledardebatter med pajkastning, ett boostande av det egna egot och ett ohämmat och okritiskt stöd till det egna partiet. Vid närmare granskning så är ju många frågor i stort sett lösta på samma sätt oavsett parti.

Är det fler än jag som är trötta på att höra politiker uttala sig? Det kommer en massa ord och ljud ur munnen, men vad är innehållet, allt som oftast tomt! De saknar kunskap och substans och fyller då tid och rum med tomma ord.

Uppluckrat strandskydd – inte en lösning på avfolkning av landsbyggd

Posted on 2019-02-13 by admin_pfn

Ibland undrar man om det är ett dåligt skämt då politiker presenterar sina idéer, eller om de är mutade av någon för att säga sina tokigheter. Ett sådant exempel är den nya regeringens förslag på förändring i strandskyddet, ett uppluckrat strandskydd påstås öka attraktivitet i inlandet, skapa jobb och en levande levande glesbyggd. Som exempel nämns Arjeplog, en av Sveriges mest glesbefolkade kommuner. Ett liknande förslag presenterades av Aliansens partier under 2017. “Alliansen: förändrat strandskydd leder till en levande landsbygd“, svårt att ta på allvar.

Ett friare tolkande av strandskyddet leder inte till något annat än fler sommarstugor för stadsbon som vill ha lite lugn och ro. Hur det genererar mer arbete, ökade skatteintäckter, fler arbetstillfällen och fler permanent boende för kommunen är lite obegripligt. Säkert kommer någon att bosätta sig intill en strand, men det är nog knappast avgörande för en flytt, finns det inte mer väsentliga saker att arbeta med? Ett exempel är en fungerande infrastruktur på plats, finns inte den, ja då är det ju föga attraktivt.

Det är snarare så att en friare tolkning av strandskyddet gör att stadsbon ser en möjlighet att bygga sig en sommar/vinterstuga nära vattnet. Sannolikt vill de ha det bekvämt i stugan, vilket medför att det dras fram internetanslutning. Några fler jobb blir det inte, någon skatteintäkt blir det inte, så vad exakt ger det? Vem gynnar det förutom stugägaren?

Det som krävs är en fungerande kommunikation, att vård, skola och omsorg finns inom rimligt avstånd. Att det skall gå att nyttja dagens tjänster, så som internet, ringa i sin telefon, att tanka/ladda sin bil. Knappast något som en liberalare syn på strandskydd medför.

Man blir så trött!

Integritet som urholkas – bara att acceptera?

Posted on 2019-01-30 by admin_pfn

Alltmer saker i vår omgivning styrs och hanteras via nätet. Det krävs inte en paranoid konspirationsfanatiker för att ana potentialen för möjliga övervakningar, intrång och störningar. Tesla, biltillverkaren har tagit det hela till en ny nivå som lett till Svenska staten nu överväger att förbjuda försäljning av Tesla. Teslabilarna är konstant uppkopplade och kan uppdatera sin mjukvara via nätet, helt utan ägarens vetskap och utan kontroll av någon annan än tillverkaren.

Spionage och övervakning är aktuellt, just nu i synnerhet har ett fall fått mycket uppmärksamhet. VDn för Huawei i Kanada är gripen och anklagad för spionage och stöld av information. Huawei har anklagats för att i sina telefoner integrera elektronik som spionerar, avlyssnar och används för att stjäla information. Om detta är sant låter jag vara osagt, det är dock inte ett osannolikt scenario. Då alltmer saker är uppkopplade och vem som kontrollerar detta är oklart. Likaså är det oklart vem som tillskansar sig access till dessa saker, och hur de då används. De kan som exempel användas för avlyssning, som noder i ett nätverk, exempelvis i DDOS attacker, eller för att lyssna och stjäla inloggningar, lösenord, bilder och annat.

Uppkopplade enheter – framtiden?

I ett tidigt skede då allmänheten på bred front fick internetaccess, var det mycket prat om att hemmet skulle vara uppkopplat. Vem minns inte Jonas Birgerssons status som framtidssiare, predikande i sin fliströja. Du skulle kunna släppa enkla saker som vad som fanns i dit kylskåp, det sköttes automatiskt, du skulle kunna se var dina barn befann sig, du skulle kunna göra en mängd saker via nätet. Många av dessa saker är idag verklighet, de är implementerade. Andra är på gång, i DN 2019-01-29 så är det en artikel om ett projekt som KTH driver, en uppkopplad lägenhet. Där sägs det att sensorer känner av om man druckit alkohol, det nämns sedan om möjligheterna att i lägenheten ha sensorer för blodtryck, puls, aktivitet med mera. Vill vi ha detta eller är det mer ett projekt som görs för att det går att göra? För vissa är detta helt klart ett hjälpmedel, gamla, sjuka, de med alkoholproblem med flera. För andra är det mer ett olustigt övervakande.

Att vi går mot ett alltmer övervakande råder det inte några som helst tvivel om. Jag har skrivit om det flera gånger tidigare, George Orwells 1984 var en dystopi, idag är det verklighet. Vi vet inte vad informationen som insamlas används till, ibland till bra saker som bland annat nämnts ovan, ibland till övervakning, ibland för elaka och onda saker. Vi vet vare sig vad som samlas in, hur det som samlas in används eller av vem.

Buggar i mjukvara öppnar dörrar

Det har visat sig att framför allt unga inte bekymrar sig så mycket över detta. Borde de kanske göra det, det är ju trots allt ett ingrepp i demokrati och frihet, det är den personliga integriteten och demokratin som är insatsen. Idag är det kanske inte ett stort problem, men var går gränsen?

De små delarna som samlas in sammanställs och ger med smarta algoritmer (se Internet för eller emot demokrati, men även Algoritmer morgondagens beslutsfattare) en synnerligen komplett bild av personen. En skrämmande bild med information om saker som man kanske själv inte kände till.

Då alltmer saker i vår omgivning får inbyggda system, ökar också känsligheten för fel, “buggar”. Dessa buggar kan vara harmlösa och endast ge fel till användaren. Det kan dock vara möjliga luckor som ger andra personer access till dessa enheter. Sannolikt är de flesta inte så spännande att det är lönsamt eller intressant att samla den personliga informationen. Däremot kan denna enhet som är felaktig kanske agera mellanhand för saker och ting. En kontroll som möjligen kastar en skyldighetens skugga över ägaren, vilken sannolikt är helt ovetande och oskyldig. Det är alltså möjligheter åt alla håll.

Vakthunden

Peter Frodin

Category Archives: Samhälle