Infrastrukturen kan inte styras av marknadskrafter

Posted on 2019-01-25 by admin_pfn

Om allt i vårt land skall styras av marknadskrafter, då kan vi snart släcka ned 85 procent av Sverige. Det man inte tänker på är att de svenska råvarorna kommer från dessa 85 procent av Sverige. Det är här Sverige haft sina stora statliga inkomster och härifrån kommer mycket av vår elförsörjning. På P1 imorse 25 januari 2019 intervjuade de en man som bodde i en mindre by i Norrland, han veckopendlade till Kiruna med bil. Det är sannolikt det enda rimliga då övriga transportmedel är så ofullständiga. Vilket fall så hade han tänkt till och körde en ren elbil, problemet var laddstationer, det saknades. Dessa 28 mil som han hade att köra hade inte en enda snabbladdare.

Får marknadskrafter styra så kommer detta att bli vad vi får se i framtiden. Inte någon näringslivsaktör kommer att satsa på glesbyggd, då det ger för låg avkastning. Vård, skola, infrastruktur, måste finnas på plats för att det skall fungera att leva och bo. Är det då inte upp till staten att trycka på och gå in med medel för att möjliggöra ett liv utanför storstäderna? Monterar man helt och hållet ned en stat och låter marknadskrafter styra allt, då är det ju inte en stat och ett komplett land längre, då är det en affärsrörelse som har vinstkrav och allt som inte går med ekonomisk vinst rationaliseras bort.

Är det så vi vill ha det i framtiden? Skall verkligen allt mätas i kronor och ören?

Höghastighetsjärnväg – inte för alla

Posted on 2019-01-07 by admin_pfn

En svensk höghastighetsjärnväg är en enorm investering, sannolikt den största i modern tid. Så stor att den inte kan finansieras av stadskassan, det krävs lån utifrån. En så stor kostnad innebär att andra satsningar får stå tillbaka under en avsevärd tid framöver. Det är en satsning som ytterligare cementerar och befäster en utveckling som måste bromsas, helst stoppas. Den svenska avsaknaden av satsning på glesbygd och landsbygd.

Den här texten skrevs under fjolåret, men landade aldrig i någon tidning, nu publiceras den här istället för att hamna i en byrålåda.

En höghastighetsjärnväg mellan Stockholm-Malmö-Göteborg sägs knyta ihop Sverige. Hade Sverige bestått av dessa tre större städer så hade det stämt. Nu är Sverige avsevärt större och mer än dessa städer och områden just intill järnvägen. Ytan som berörs av denna järnväg är av storleksordning 10-15 procent av Sveriges yta. Hela norra och östra delarna av Sverige samt områden med redan idag bristfällig kommunikation hamnar utanför rimlig närhet till denna järnväg. Inte ens områden som ligger mitt i den triangel som järnvägen bildar hamnar i rimlig närhet för att dra nytta av de påstådda fördelarna. Restidsförkortningen som framförs som ett argument är baserat på en resa från någon av ändstationerna. Det är få stopp under resan och bor man inte i anslutning till någon av dessa utvalda stationer som tåget stannar så förblir restiden som tidigare eller till och med längre. Med så få stopp är de resande förvisade till andra tåg, buss eller taxi, för att ansluta.

Finansiering och tidigare studier

Flera studier av liknande satsningar i andra länder har visat att det inte är ekonomiskt försvarbart, det ger istället för ekonomiska vinster, förluster. Kostnaden är avsevärd och så stor att det kräver lån. Framtida finansiering och drift av järnvägen kan antas delvis komma från biljettintäckter. Vad skulle priset bli för att resa på en höghastighetsjärnväg? Om järnvägen skall konkurrera med flyget så kan inte biljettpriset vara högre än flyget. En järnväg som denna täcker inte en bråkdel av Sverige, flyget täcker idag in hela Sverige.

En inte alltför avancerad gissning är att det blir företag, resor inom arbete som kommer att åka på en sådan här järnväg. Det blir skattebetalarna som finansierar resor för näringslivet. I gengäld kan alla skattebetalare förvänta sig ett försämrat underhåll på den befintliga järnvägen och färre andra infrastruktursatsningar. Möjligen även ett höjt statligt skattetryck för att finansierar att resa mellan Sveriges största städer.

Vill man som resenär åka till Kalmar, Örebro, Hudiksvall, Östersund, Umeå eller någon annan ort som inte ligger i den absoluta närheten till höghastighetsjärnvägen så är det buss, bil, flyg eller gammaldags tåg som gäller.

Tåg är dagsläget det rimligaste miljövänliga alternativet för resande, mycket kan dock hända på de 25 år som det beräknas ta att färdigställa en höghastighetsjärnväg. Att åka tåg skall inte kosta en förmögenhet, det skall vara priser som är rimliga för alla. Att hälsa på sin släkt i Norrland skall inte vara ett bekymmer även om man bor i Blekinge. Det skall inte heller vara ett bekymmer med så få avgångar att det är orimligt lång restid. Resenärer har rimliga krav på sitt resande och vid utfrågningar så har det framkommit.

Tåget skall hålla tiden
Det skall vara rimliga priser som inte utestänger låginkomstagare.
Det skall vara smidigt att resa med tåg oavsett var i landet man skall resa.

En sådan här satsning är dock att lägga alla ägg i en och samma korg. Tag utvecklingen med bilar, vem kunde med handen på hjärtat förutsäga att elbilen skulle få en sådan bom i försäljningen? I Sverige trodde staten som en av mycket få länder på E85, etanol. Vad hände med det? E85 var inte en bra lösning och lite av en återvändsgränd. Dieselbilar klassades till för bara ett par år sedan som riktigt miljövänliga, idag är läget helt annat, snarare det omvände. Forskningen på bränsleceller pågår för fullt och om tio, femton år kanske flygplanen flyger på vätgas, eller någon annan form av bränsleceller.

En satsning på en höghastighetsjärnväg skulle i dagsläget stoppa alla annan satsning på tänkbara, mer sannolika kommunikationer som gagnar glesbygden och kanske framför allt knyter samman hela Sverige. Glesbyggd lider redan idag av att kommunikationen försämras, linjer för buss läggs ned. Tåg får färre avgångar, med mera.

Framtidens lösningar

Löser man bränsleproblematiken med fossila bränslen för flygplan så är det ett betydligt bättre alternativ än en järnväg som knyter ihop de få lite större städer vi har. Järnvägen är ett mycket bra komplement och överlag ett bra, kanske bättre alternativt till flyg, den skall dock finnas till större delen av Sverige, inte enbart de tre största städerna i landet.

Ett land som saknar vettig infrastruktur för majoriteten av sina innevånare, och större delen av landet, vad för land är det? En satsning som denna är till gagn för tre storstadsregioner, men till en enorm kostnad som urholkar alla andra infrastruktursatsningar för mycket lång tid framöver. Dagligen skrivs det om hur eftersatt underhållet av den svenska järnvägen är, något som inte blir bättre med en sådan här satsning.

Vid förfrågningar om pendling bland resenärer så har majoriteten svarat att de föredrar att inte pendla. Vid eventuell pendling, helst kortast möjliga sträcka. Att en sådan här satsning på höghastighetståg skulle medföra mer arbetspendling är synnerligen dåligt belagt. Senast häromdagen publicerades en studie på att pendlande personer mådde sämre än de som inte pendlade. Vem är i skenet av detta villig att betala ett högre pris för resandet, vara hemifrån längre och dessutom få en sämre hälsa?

Glesbygden är storstadsbons rekreationsområde

Glesbygden idag ses mer som en rekreationsplats för storstadsbor, en plats där service och funktion skall finnas, men det får helst inte kosta något. Med en sådan här satsning befäster man denna negativa trend och utveckling av den svenska landsbygden. Några få platser i glesbyggden tjänar och får bra kommunikation, övriga endast det motsatta.

Den personliga integriteten är snart helt satt ur spel

Posted on 2019-01-04 by admin_pfn

Vi spenderar allt mer tid på internet eller med våra prylar. Vi är där mjölkossan för Google, Facebook, Amazon, Apple, plus ytterligare en stor mängd aktörer. Aktörer som har som syfte att tjäna pengar, pengar på information och överkonsumtion. Vi har oftast inte ett val att säga nej till datainsamling, det går helt enkelt inte att välja bort, gör vi det så slängs vi ut eller det slutar fungerar.

Som jag skrivit förut, det finns inte något gratis, det vi tycker är gratis är själva verket betet vi sväljer med hull och hår för att någon skall kunna samla information om oss som sedan säljs vidare, helt utanför vår kontroll. Att det samlas information om alla användare behöver inte vara ett problem i sig, problemet är att vi inte kan göra något som helst åt det. Värst av allt är nog våra smarta telefoner, där samlar varje lite app in individuell information. Det är framför allt några få stora aktörer som sitter på enorma mängder data, gigantiska källor till kunskap om vårt beteende, om bekantskapskretsen, om vår ekonomi, det vet i vissa fall mer om oss själva än vad vi vet!

Låter det märkligt, det är det inte. Det bygger på lite statistik, lite algoritmer och lite insamlad data. Med dessa verktyg kan aktörerna få oss dit de vill.

Kan vi ta tillbaka kontrollen?

Att det inte reglerats skarpare och tydligare, vad, hur, när, och av vem som insamlar data och sedan använder den är synnerligen märkligt. Det går inte bara att säga, “jag har inte något att dölja”. Att säga så är naivt, det är faktiskt frågan om vår demokrati. Vi kan idag inte säga vad vi vill , vi kan inte göra val. Det vi säger lagras på obestämd tid och kan vid tillfälle plockas fram, väljer vi bort, då har vi utestängt oss från oanade mängder med andra tjänster. Valet är inte fritt! Vår integritet är insatsen, kan vi återvinna den? Eller är det priset vi betalar för att vara uppkopplad jämnt och ständigt?

Datan som samlas in är i de små beståndsdelarna ganska oskyldig, men sammantaget och tillsammans ger det en helt annan bild av var och en.

Det är idag inte någon som förvånas av att det i kanten på en webbsida dyker upp förslag på saker som man precis var in och kikade på på en annan sida. Det är idag så vanligt att man knappt tänker på det.

När börjar våra telefoner användas för att lyssna av oss? När kan våra samtal avlyssnas utan att vi vet om det? Kanske gör de redan det? Det finns idag mängder av tillbehör i hemmen som lyssnar på våra samtal, de triggas sedan av vissa givna fraser. Google har sin, Amazon har sin, Apple har sin och Facebook har snart sin. Vem vill ha en sådan pryl i sitt hem, en pryls som ligger och lyssnar på alla samtal som förs i hemmet? Vad lagras av allt samtal som den avlyssnar? Tänka om mobiltelefonen gör exakt det, den ligger och lyssnar och samlar in data?

1984 var en dystopi – idag är det en verklighet

Idag avlyssnas all datatrafik, mobiltrafik och telefoni om man vill det. Likaså scannas alla epost meddelanden efter vissa nyckelord. George Orwells “1984” beskrev en dystopisk framtid (den skrevs 1948). 34 år efter titelns år är det verklighet, vår integritet är i mångt och mycket satt ur spel och vår demokrati är på väg att urholkas.

Det är dessvärre inte enbart aktörer som Google, Facebook med flera som inverkar på vår demokrati. Folkvalda politiker gör sitt bästa för att tysta oss och de granskande medierna. Högerpopulister, missnöjespartier och rena diktaturer världen över jobbar på det. Vi är under hårt tryck och regleras inte möjligheter till att kunna välja vad och av vem som samlar in data så är vi snart marionetter under globala aktörer. Vi har på köpet fått ett ickegranskande media, styrt av politiker med egna agendor. Det är lätt att sitta och högljut klaga på Rysslands och Kinas förtryck och makt över media, vi har dock egna partier i vårt land som vill åt samma håll.

En mörk bild av framtiden och verkligheten

Det blir lätt en dyster och mörk bild av framtiden och verkligheten, det är självklart sker so mblivit bättre. Det är dock få ljusglimtar som verkar nå fram, politiker vill ge sken av att se ljust på framtiden, de bidra dock inte mycket med något konkret. Det som sägs är rätt innehållslöst, luftigt, konturslöst och flytande. Vår uppkoplade vardag är inte bättre på många sätt än innan vi blev så uppkopplade, snarare tvärs om, vi har fått en opersonlig och okontrollerad vardag. Vi har verkligen inte kontroll på många saker. Mycket görs för att det går att göra, inte för att det blir bättre.

Glesbyggden dör tillsammans med tätorternas centrum

Posted on 2018-12-22 by admin_pfn

Den pågående avfolkningen av den svenska glesbyggden har pågått under många årtionden. Mindre orter, byar och gårdar, töms i den pågående inflyttningen till framför allt storstäder. Samtidigt pågår en långsam utarmning av mindre tätorters centrumkärna. Affärerna i centrum konkurreras ut av köpcenter och en alltmer ökande webbhandel.

Den svenska befolkningen ökar stadigt, det sker dock en urbanisering och framför allt till storstäder. Mindre orter som ligger i närheten av större städer kan undantagsvis även de dras med och öka, däremot minskar mindre bruksorter, och mindre orter som inte ligger i närheten av en storstad. Det är lite paradoxalt att flytten till tätorter görs för glesbyggden sakta dör, service och jobb finns på annat håll, samtidigt så dör även de mindre tätorterna en långsam död.

Idag pratar man alltmer om regioner, storstadsregioner, tätortsregioner. Mindre tätorter och byar, de för en anonym tillvaro och är inte något annat än någon form av förorter, sovplatser till storstaden. De har i stort sett inte något eget berättigande eller möjlighet att existera självständigt. Det ges eller finns idag inte möjligheter till det, vare sig någon vilja från politiker, eller ekonomiska möjligheter i form av kommunalskatt.

Ett exempel på detta scenario är Västerås som är den största tätorten i Västmanland. Här har under de senaste 50 åren skett en successiv avfolkning av de mindre kommunerna. I tabellen nedan kan man se befolkningsutvecklingen i några kommuner i närheten av Västerås.

Kommun/tätort	Årtal	Befolkning	Åratal 2	Befolkning	Förändring (%)
Köping	1960	29718	2015	25557	−14,0016151827175
Fagersta	1960	14227	2015	11936	−16,1031840865959
Grängesberg	1960	5879	2015	2146	−63,4971934002381
Norberg	1960	5605	2015	4653	−16,9848349687779
Västerås	1960	111647	2015	148880	33,3488584556683

Vad hände?

Det var inte så länge sedan opinionsbildare, politiker, entreprenörer pratade om möjligheterna med internet, det uppkopplade samhället. Det var allt från det talande kylskåpet, jobbet på distans, till videokonferenser, Virtual Reality. Vad hände med alla dessa idéer? Idag pratar man höghastighetståg, snabbare transporter, allt för att kunna jobba effektivare, kunna ses enklare, det är inom tjänstesektorn som det spås otroliga fördelar och förtjänster med dessa nya centraliserade kontor i storstäder och med förkortade restider. Det är framför allt ett resonemang om och kring hur man skall förbinda storstäderna, inte hur vi skall få en fungerande infrastruktur för ett helt land.

Vad hände med allt prat om möten via internet, telefonkonferenser, jobba på distans. Var det endast tomma ord? Det var då prat om att man kunde få russinen i kakan, bo på landet, jobba på distans och ändå ha en smidig och fungerande kontakt, kanske rent av daglig. Där är vi inte idag, kommer vi att någonsin landa i det? Det framstår ju onekligen som ett lockande alternativ, både att kunna bo på och i en lugn naturnära miljö, samtidigt slippa resandet och på så sätt vara ett klimatvänligt alternativ.

Butiksdöden

Butiksdöden är något som man finner överallt, även i större städer. Butikerna klarar inte av en skenande lokalhyra, krympande kundunderlag och kanske framför allt, en stenhård konkurrens från både köpcenter i utkanterna på staden och en kraftigt ökande webbhandel.

Vad exakt är det som man lockar med i tätorterna? Vad är det de som flyttar in till storstäderna vill ha? Går denna trend med den döende glesbyggden att vända? Är det kanske så att man inte lockar till storstaden, man snarare gör det svårare att klara sig i glesbyggden?

Politisk ovilja och ointresse för glesbyggd

Det är idag svårt att finna ett engagemang bland regional- och riksdagspolitiker, det är idag de lokala politikerna och engagemanget hos befolkningen på orten som är motorn, men motståndet de möter är massivt och svårigheterna stora. Stödet ges till centralisering och effektivisering (allt i termer av ekonomisk vinning, ett effektiviserande som man uttrycker det). Skolor läggs ned, vårdcentraler läggs ned, inte ens internet till glesbyggden vill man vara med och subventionera. Det är så illa att till och med den forna statliga jätten Telia vägrar vara med på tåget och ansluta hela Sverige.

I byn där jag bor, med i runda slängar 140 hushåll, där visade Telia tydligt var de stod, de sa att ansluta en sådan by inte var intressant, det gav för lite till dem. De krävde att 90% av hushållen skulle gå med för att det skulle vara intressant, vi fick med oss 125 hushåll, vilket är synnerligen hög andel, Telia fick vi dock inte med oss. Vi pratar nu alltså ADSL, det var de gamla kopparledningarna som skulle få lite fart. Idag pratar Telia om att helt stänga ned det gamla kopparnätet, TROTS att det är många hushåll som vare sig har en godtagbar täckning på mobilen, eller har en fiber i backen för anslutning till internet. Det känns ju sådär kan man väl lugnt säga. Vem har ansvaret för detta och denna utveckling?

I en fullständigt avreglerad värld är glesbyggd inte intressant för de privata aktörerna, de ser investeringar som ger en vinst som något positivt och värt att satsa på. Staten har här helt gjort sig av med verktyg för att kunna styra och påverka. Så fungerar en marknadsekonomi. Är det verkligen så vi vill ha det? Skall allt ses i skenet av vinst och konsumtion? Vinster kan ju mätas i andra valutor än kronor och ören. Skall vi verkligen fullständigt skrota vår glesbyggd? Det är i den vi finner basen för vår välfärd, här är råvorna som byggt Sveriges välmående, det är skogen, malmen, vattenkraften.

En märklig samhällsstruktur

Nu verkar det ju som om även tätorter och till och med större tätorter lider av det samhällsklimat vi skapat. Butiker flyttar ut utanför stadskärnan, kvar i centrum blir tystnaden, en död kärna. Kvar blir kontor och möjligen restauranger. Kvar blir även tomma lägenheter, tomma affärsfönster, något som ytterligare spär på en beklaglig syn, det lockar inte någon.

Ytterligare ett problem är bankerna, de vill dels inte låna ut pengar till fastigheter i avfolkningsbygder. Gör de trots allt det så är villkoren betydligt sämre än i större städer. Att bygga hus utanför tätorter kostar lika mycket, om inte mer. Mer så till vida att bankerna inte vill vara med och låna ut, de ger sämre villkor för byggande utanför attraktiva områden. Så fungerar marknaden, i ett helt marknadsanpassat system. Så länge inte staten kan vara med, vill vara med och hjälpa människor att kunna välja var de vill bo, då kommer trenden inte att vända.

Norge har en helt annan syn på detta och där har man inte dessa problem, även om det även där är en trend med inflyttning till storstäder.

Glesbyggd, landsbyggd, det blir rekreations områden för storstadsbon. Men då krävs att även bekvämligheterna finns på plats, vilket är fallet i exemeplvis Åre. Man vill ha kakan samtidigt som man äter upp den.

Medicinsk forskning känns ibland rätt oseriös

Posted on 2018-09-24 by admin_pfn

Idag på vetenskapsradion fick en studie av ett amerikanskt forskarlag rätt stor plats. “Amning leder till minskad risk för stroke”. Vid närmare granskning av resultatet så hade de inte en rimlig förklaring till resultatet och orsaken var oklar. Vad var det egentligen de hade studerat?

Sånt här känns alltför ofta lite som medicinsk forskning i ett nötskal, man vet inte vad man testar, får man någon form av statistiskt resultat som visar sig vara signifikant, ja då vet man inte vad som orsakat det. Det där är inte forskning, det är inte vetenskap, det är någon form av lek eller övning i statistik.

Mängder av studier från i synnerhet medicinska området är just så här. Det de hade studerat i just detta fallet var ammande mödrar och jämfört dessa med de som inte ammade. Jag gissar utan att ha läst artikeln att de tog ett material baserat på just ammande mödrar, fick ihop en pott med mödrar (80 000 enligt SR). På den gruppen så körde sedan någon form av multivariat test, kan vara vad som helst egentligen. Gillar ammande färgen gul, har de en förkärlek för bruna herrskor, eller kanske just hur vanligt är det med stroke? Gör du ett test med 20 olika parametrar så får man helt slumpmässigt ett signifikant resultat.

I inslaget så intervjuas en svenska läkare som mycket riktigt just tar upp det, han är mycket osäker på vad orsaken kan vara. Han räknar upp flera indirekta orsaker och även saker som inte har med amning alls att göra. Så att säga att ammande är en faktor för mindre risk för stroke det är att slicka på fingret och sträcka det i skyn och säga att det blir regn till kvällen. Att det ens kan bli publicerat är för mig en gåta, vad man testar, varför man gör det och vad en tänkbar orsak till ett samband är borde vara en norm för att få publicera detta. Att studien sedan innehåller “något som ser intressant och spännande ut” är ju inte så relevant eller intressant i detta skede.

Vetenskapsjournalister har ett ansvar

Det är även märkligt att vetenskapsjournalisten inte har bättre koll och är mer ifrågasättande i fall som dessa. Det är ju rätt vilseledande att föra fram sånt här som resultat. Vetenskap sysslar ju inte med absoluta sanningar men inte heller med såna här gissningar och att då lägga fram sånt här om inte ens gör anspråk på att vara rätt, det är oansvarigt. Känns märkligt att man inte är mer ifrågasättande till detta innan det kablas ut.

Läs gärna mina andra sidor Rastlös betraktare och Velocipeter.

GDPR lagstiftningen kommer att bli en totalflopp

Posted on 2018-05-18 by admin_pfn

Den nya GDPR lagstiftingen (General Data PRotection) kommer att bli ett rejält felsteg och misslyckande. Man behöver inte vara vare sig ett geni, datasnille eller ens särskillt tänkande för att undra vad som skulle hända om alla med någon form av lagrade uppgifter skulle bli stämd av någon. Rättsinstanser skulle formligen bli helt dränkta i fall.

Många om inte de flesta har nog under en period nu fått epost med uppmaning att godkänna nya avtalet, det formligen har strömmat in brev med förfrågan att godkänna det nya avtalet.

Är det verkligen en hjälp till den enskilde individen? Vem orkar godkänna alla nya avtal, läsa igenom dessa och tycka att det låter bra? Jag personligen har inte läst ett enda av dessa nya avtal.

Mitt jobb som fotograf har nu blivit riktigt besvärligt. Varje person som råkar hamna på min bild skall jag strikt sett fråga om lov för att kunna använda i offentliga sammanhang, helt omöjligt! Det är på gränsen till löjligt och rent trams.

Skull jag missa detta och kanske en person inte svarade på min fråga om att delta på fotot, eller helt möjligt ändra sig i efterhand, ja då är mitt foto inte möjligt att publicera offentligt.

Så fel det kan bli

Det blir så fel, tanken från början var att skydda var och en från missvisande, felaktiga, ej önskvärda bilder, texter, publiceringar. Det slår dock så brett att i stort sett alla bilder med människor på kan hamna i trubbel. Din semesterbild med en för dig okänd person kan bli stämd för att den personen inte vill vara med. Om det är för att orsaka problem för dig, eller om det har andra orsaker det spelar inte någon roll.

GDPR kan i min värld bara läggas ned! Den kommer att bli verkningslös och inte fungera som det är tänkt.

Min uppmaning till alla är att sitta lugnt i båten så får maskineriet mala lite och komma till sans.

Amen

Ingenting är gratis

Posted on 2018-03-21 by admin_pfn

Det finns inte några “fria luncher”. Det vi antar är en gratistjänst, är förvisso inte en kostnad i kronor, men det är vi som är varan företagen tjänar pengar på och vi betalar med vår tid. Vårt beteende, vår konsumtion av prylar är vad de lever och tjänar sina pengar på. Tjänsten som vi tolkar som gratis är bara ett sätt att locka till sig människor.

Ett symptom som är påtagligt och som gör sig påmint allt mer är reklam, märkesplacering, “influencer marketing“. Syftet med dessa är att få oss att konsumera mer.

Tittar man på prisutvecklingen på vissa saker över åren så har det i stort sett stått still. I vissa fall har priset till och med sjunkit. Vissa saker kostar i princip ingenting, säger eller tror man, men självklart gör de det. Vi betalar dock inte direkt för varan eller tjänsten i rena pengar, vi spenderar dock vår tid och delar med oss av våra vanor då vi använder programmet, tjänsten eller är på sidan.

—”Tid är pengar”, vem som har myntat detta vet jag inte, men de allra flesta är nog bekanta med uttrycket.

Tid är inte pengar, pengar kan komma och gå, tid kan endast gå åt ett håll, pengar kan man både få mer av, men även förlora. Att mäta tid i pengar är i mina ögon lite ytligt och förmätet. Det går inte att köpa tillbaka svunnen tid. Att mäta förlorad tid som förlorade pengar är ett ytligt och märkligt sätt att se på det, eller?

Kopplingen finns dock där. Det jag tänker på är all tid vi tvingas lägga på att skrolla bort reklam på mobilen, ögna över alla annonser vi inte vill se i dagstidningen, alla reklaminslag på TV. All energi och allt material som går åt för att framställa reklamen som dimper ned i brevlådan. Alla telefonsamtal som vi får av försäljare, trots att vi kanske anmält oss till NIX.

Det är tid och energi som vi mer eller mindre tvingas lägga på något vi kanske inte vill ha. Samtidigt så säger vi att vi har gratis internet, gratis Facebook, gratis information på internet, gratis e-post, med mera. Det är ju självklart inte gratis, på dessa sidor så är det ju reklam, det är marknadsplacering, det är gömd informationsinsamling. Så att säga att det är gratis är inte helt korrekt.

Tid kan bli pengar

Vi utsätts för smygreklam som är utformad så smart att vi inte ens tänker på att det är reklam, alla så kallade “influencers” är ju betalda reklampelare. Hur mycket tid lägger vi som exempel varje dag på sociala medier? Det finns inte några exakta siffror, men några undersökningar som jag funnit säger i runda slängar ca. 50-60 minuter per dag. Detta är då endast på Facebooks ägda medier. Vi har sedan Youtube vilket ägs av Google, vi har TV, vi har radio, med flera. Summerar vi Facebook och Youtube som har i snitt 40 minuter per dag, ger dessa två medier 1.5 timma per dag. Slå ut detta på ett år:

365 dagar x 1.5 timmar = ca 550 timmar på ett år. Det är knappt 13.5 arbetsveckor. Hur mycket av den tiden får vi lägga på att skrolla bor sådant som vi inte vill eller orkar ta till oss? Om vi räknar på 10% så är det då 55 timmar på ett år. Det är närmare 1.5 arbetsvecka på att filtrera bort sånt vi inte vill se, höra eller läsa.

I en tidigare artikel så skrev jag “Tidsbrist? Vad gör vi med vår tid?“. Många försöker köpa sig fritid, men till vilken kostnad?

Lite så är det med allt detta, vi accepterar att lägga så pass mycket tid på att filtrera ut relevant information, i gengäld så tror vi att tjänsterna vi använder är gratis. Tid är pengar!

Jag och säkert många med mig hade gladeligen accepterat att betala för att slippa reklam, veta att det inte pågår någon informationsinsamling om ens vanor eller beteenden. Vi får helt enkelt bättre kontroll på vad vi tar in och vad vi delar med oss av. Vi får dessutom mer tid över.

Betala och slipp reklam

Två aktörer som löst detta på olika sätt, ett bra och ett dåligt.

Spotify har som exempel en lösning där du dels inte får alla möjligheter om du inte betalar, dels så avbryts musiken av reklam regelbundet. Det är en lösning som jag anser är helt acceptabel och till och med bra, betala och slipp reklam och få tillgång till all musk och alla funktioner.

Man skall dock vara medveten om att även Spotify samlar information om alla som använder deras tjänster. Hur skulle de annars kunna rekommendera saker och ting som de tror man skall gilla?

Eurosport däremot har inte någon vettig lösning, precis som flera andra TV kanaler som TV 4, med flera, de bombarderar en med reklam oavsett om man betalar eller ej. Jag har ett otal gånger framfört min önskemål och klagomål till Eurosport om en lösning som befriar en från alla reklam om man betalde lite mer, jag har inte ens bemödats med ett vettigt svar.

Självklart är detta mina personliga åsikter. Jag värderar min tid som värdefull så att jag undviker aktörer som är som Eurosport i största möjliga mån. Spotify är dock något som jag vant mig vid och skulle sakna om det försvann.

Skulle Spotify höja sin kostnad skulle jag vara beredd att betala lite mer för att bibehålla en tjänst som denna. Eurosport är inte heller så dyrt, skulle även här kunna betala lite mer för att slippa reklamavbrott 5-7 gånger på en timma.

— “Tid blir pengar”, det är möjligt att betala oss fria från reklam för att slippa lägga tid på det. Det är idag inte möjligt på många ställen, MEN skulle kunna vara.

Läsa gärna mina andra sidor Rastlös betraktare (mer om bilder och foto) eller Velocipeter (mer om idrott och sport)

BIG DATA – Är lite som Jeopardy!

Posted on 2018-03-10 by admin_pfn

Det skrivs och pratas en hel del om “Big data“. Data som öppnar nya dörrar för analyser, kontroll, hjälp med mera. Större mängder data och en ökad datorkraft gör det möjligt att köra stora analyser snabbt och effektivt. Det är dock i vissa fall inte klart vad man letar efter, det finns faktiskt inte ens en fråga att besvara.

Big data är egentligen bara en benämning på stora mängder data, det kan röra sig om vilken typ av data som helst. Det är alltså inte en metod, eller någon vetenskapligt i sig. Benämningen har dock blivit lite synonymt med “sökande efter mönster i stora data mängder”. Vetenskap är ett sätt att förhålla sig till frågor, svar och information. Att arbeta systematiskt med en målsättning, formulera klara och tydliga frågeställningar. Vetenskap är även att testa och undersöka saker på ett metodiskt sätt som skall vara möjligt att repetera. Det är till exempel delvis detta som skiljer vetenskap från tro, och tyckande. Religion, med sin tro på gud, högra makter eller vad det kan vara är ju självfallet inte en vetenskap. Inte ens medicin är historiskt klassat som en vetenskap. Medicin har ofta inte en ambition att förstå, snarare att lindra och motverka. Vetenskapligt ställda frågor kan testas, upprepas och besvaras på ett sätt som går att förkasta om det visar sig vara fel. En viktig del i detta är att det är en fråga som är avgränsad och möjlig att testa, besvara.

Forskning behöver inte nödvändigtvis vara vetenskaplig. Forska betyder att man undersöker något, det kan göras på många sätt, i många fall inte så vetenskapligt. Big data analyser hamnar lätt här, det är ett till synes planlöst testande utan en ordentlig frågeställning. Mer ett letande efter mönster.

Big data kan bli lite som Jeopardy, man försöker finna mönster (svar), men sedan måste man ju också hitta på en fråga till svaret.

Big data är inte vetenskap

Ett exempel på stora datamängder är den data som är en följd av internets snabba utbredning. I kölvattnet, i det dolda sker en insamling av information om användarna, vilket även det är en slags “big data”. Det är verkligen enorma, ofattbara mängder av information som samlas in var dag, varje sekund, ja varje gång vi har datorn igång och är uppkopplade mot internet. Ett insamlande utan tydliga frågor som skall besvaras. Data som sedan analyseras efter mönster hos användarna.

Att i dessa stora dataset leta efter samband är vad många idag ägnar sig åt, ett letande utan en frågeställning. Här finns det all anledning att vara försiktig, att hitta ett samband mellan olika insamlade saker är inte självskrivet ett samband som är relevant. Det är utan en frågeställning för det första inte ens vetenskap, det är inte heller så värst intressant att leta så där på måfå. Det görs lite för att det är möjligt. Som så mycket annat i vårt samhälle.

Kanske var internet och datainsamling inte ett så bra exempel på vetenskap, informationen här har ju faktiskt inte ett direkt syfte att besvara djupare frågor. Det är mer att just se och finna mönster hos internets användare, information som sedan säljs vidare till kommersiella aktörer.

Direkt och indirekt verkan

Man kan dela upp saker som inverkar som direkta och indirekta, det stora flertalet är indirekta. De kan då vara kopplade till andra faktorer som i gemensamt verkande har en betydelse på exempelvis immunförsvar. Att med datakörningar som dessa “big data” analyser peka ut enskilda faktorer som särskilt viktiga är näst intill omöjligt. Det kan naturligtvis vara faktorer som inverkar på på mycket, som samverkar med många andra, dessa är naturligtvis viktiga. Det är trots det inte rätt att säga att dessa skulle vara viktigare än andra. De inverkar kanske inte på egen hand på något sätt, de är alltså indirekta faktorer. Att säga att faktorer är direkt påverkande är näst intill omöjligt. Det finns en mängd olika metoder att söka efter samband, vi pratar framför allt här om olika statistiska metoder för att finna ut kopplingar mellan orsak och verkan. Att finna statistiska samband är dock inte så svårt, det svåra är att säga om de är verkliga, viktiga eller bara artefakter.

Allt är inte negativt med big data

Det är hittills framställt med en negativ syn på detta med alla information, information som analyseras av “algoritmer”. Det kan självfallet ge intressant saker och vetskap om saker som annars hade varit helt omöjligt, eller i vart fall mycket svårt att få fram.

En positiv sida med dessa analyser som “big data” innebär är att öppna nya dörrar. Svaren kan man inte ge, det finns ju inte ens en fråga i de flesta fallen. Analyserna ger snarare förslag på nya kopplingar som kan vara möjliga vägar att gå vidare med.

Det kan dock om man inte är försiktig leda till lite Ad Hoc hypoteser, vilket är en av avart av forskning. Det är inte så man skall bedriva forskning, för vetenskap är det inte tal om att vara.

I en nyligen publicerad artikel från Lunds universitet så skriver man i pressreleasen “Detta påverkar vårt immunförsvar allra mest”. Utan att ha läst ursprungsartikeln så är det i mitt fall svårt att dementera och förkasta ett sådan påstående helt. Det är dock lite symptomatiskt med just Big data att göra ett sådant uttalande. Här är en dataanalys av stora mängder av livsstil, födointag, tidigare sjukdomar, geografisk placering, genetisk information med mera. Många av dessa är till att börja med övergripande, livsstil, födointag och liknande faktorer är saker som i sin tur påverkar en mängd olika saker i kroppen. Att sånt här får så pass stor uppmärksamhet är för mig lite märkligt, det är ju inte svar på några frågor, det är snarare ny data som kan användas för att komma vidare. Artikeln och pressklippet räknar upp en mängd faktorer som kan inverka på det mänskliga immunförsvaret. Det är ju lite som om en matematiker skulle publicera en artikel för varje led i sin lösning på en ekvation!

Stora trumman får ljuda

Här rör det sig om både journalister och forskare som lite onyanserat och ofta i onödan går ut med saker som kanske inte förtjänar och inte har ett ett brett nyhetsvärde. Att gå ut med information om saker, kanske preliminära resultat är ofta ett sätt att få uppmärksamhet. Är det verkligen nödvändigt att gå ut med sådana här resultat? Det är idag de som hörs och syns, de som är snabba med sina nyheter, sina resultat, om än preliminära som får uppmärksamheten. Skeenden som gör att faktakoll och granskning inte alltid hänger med, inte heller så är innehållet helt korrekt återgivet. I just detta fallet nämnt ovan så fanns ju inte ett enda svar med i artikeln, det fanns ju faktiskt inte ens en fråga!

Vi behöver inte MER information, vi behöver relevant information!

Jag anser att både journalister och forskare har ett större ansvar att ta. Idag då vi formligen drunknar i all information, då borde fler ta ansvar att gallra ut information som har dels ett nyhetsvärde, men även faktiskt gallra ut saker som kanske inte ens skall publiceras i den form de är.

Tyvärr så lider de flesta av precis samma syndrom, snabbt ute, sälja, synas. Det gäller forskare, journalister och tidningar, både vetenskapliga- såväl som dagstidningar. I mina ögon är medicinsk forskning synnerligen kass på detta, här är det ofta preliminära nyheter som kommer ut, till vilken nytta är detta? Vilken nytta har den stora allmänheten för sånt? Frånsett att kanske bli orolig!

Läs gärna mina andra sidor Rastlös betraktare och Velocipeter

Vakthunden

Peter Frodin

Category Archives: Samhälle