Biblioteket är en otroligt fin konstruktion och kanske det mest demokratiska vi har för ett jämlikt samhälle. Tyvärr så kanske detta är på väg att ändras. I den våg av privatisering av tidigare kommunala och statliga verksamheter finns det märkligt nog inte någon utvärdering. Hade en privatisering medfört en bättre service och ett bibelhållet utbud eller ännu hellre bättre, då är allt bra. Det är dock inte något som redovisats, tyvärr är det ofta alltfler röster som gör hörda det motsatta. 

Vad som sker på fler platser i landet är att biblioteken läggs ned, de är för dyra att driva och underhålla. En lösning är att sälja ut verksamheten från dagens kommunala drift till privata aktörer. Idag finns några kommuner som just gjort det. Läs gärna mitt andra inlägg om gemensamma digitala bibliotek som är en liknande text.

Samlar bibliotek

Bibliotek är fantastiska, jag samlar på bibliotek, det betyder att jag besöker alla bibliotek som jag får möjlighet till. Det gäller Sverige såväl som alla andra länder, har besökt en mängd olika bibliotek som exempelvis Singapore, Rom, Köpenhamn, och även så exotiska som biblioteket i Nationalparken Taman Negara i Malaysia. Ett litet guldkorn som britterna anlagt under sin kolonitid av Malaysia. 

Jag besöker alla bibliotek på den skånska glesbygden då jag är ute på mina turer. Igår besökte jag biblioteket i Skurup, dagen innan Veberöds bibliotek. Svalövs skulle jag besöka häromdagen, det var dock helt stängt och skulle vara det några veckor för renoveringen.    

De mindre orterna blir ofta av med sina bibliotek, de kanske nyttjas för lite och är en för stor kostnad med tanke på nyttjandegraden. En liten hake som kommer att genomsyra en privatisering helt och hållet, där allt vägs mot ekonomisk vinst. De mindre orterna kommer inte att få några bibliotek, de är inte ekonomiskt intressant för privata aktörer. 

Som jag skrev i den andra texten är utbudet en annan fråga som är problematisk. De smala och lite mer udda böckerna plockas sannolikt bort först och främst. Det blir då ett kanske lite trist utbud med storsäljare som man kan låna. Konstböcker, äldre klassiker, dyra fina böcker som kanske många läser på plats på biblioteket, dessa kommer inte att köpas in. Alla böcker som läses på plats i biblioteken kommer att få det svårt då de inte är med i lånestatistiken.

E-böcker kan vara en lösning

Här tror jag att E-böcker kan vara en lösning. Jag löser visserligen hellre en riktig bok i pappersformat än en elektronisk, men om valet är ingen bok alls så är valet enkelt. 

Här borde staten kunna gå in och skapa en gemensam pool med litteratur. Om denna gemensamma pool köpte in det mesta av litteraturen och de mindre biblioteken i sin tur kunde låna från denna gemensamma  pool, då har man löst ett problem. Priset för inköp av E-böcker borde sedan kunna vara som STIM, dvs. det skall betalas en summa baserad på hur många om lånat boken. De små biblioteken kan sedan kanske drivas som många andra samhällstjänster på mindre orter, där äldre skulle kunna vara på plats några timmar om dagen och mer ha en övervakande uppgift. Alternativt att ha biblioteket i lokaler som har fler funktioner, det där är saker  som inte känns som stora problem. 

Jag har inte en fullständig lösning, men att tillhandahålla bland annat bibliotek är något som ett land med dess infrastruktur skall kunna göra. Precis som med andra fundamentala tjänster som skola, vård, transporter, dvs. ett vägnät och järnvägar. Det är en så viktig del av en demokrati att det borde vara krav på det.

Skapa denna gemensamma pool med böcker som skall vara tillgänglig för alla bibliotek. En sak till som måste lösas är alla olika appar som varje bibliotek har utvecklat, läs min andra text om det. Där berör jag problemet med bristande funktionalitet och avsaknad av standard för elektroniska låneappar. Lite märkligt att den utvecklingen gått så långsamt. E-böcker har funnits länge och att köpa dessa böcker fungerar bra, men att låna dem verkar vara en svårare nöt att knäcka.

Att alla som är på nätet är under luppen, det är inte en nyhet. Däremot kanske inte alla tänker på vad de skriver och att de granskas i detalj. Tänker då inte på facebook och andra sociala medier som vi vet är följda, nej en simpel blogg är även den under luppen. Det har jag nu fått helt klart för mig.

Hotellet där mina sidor ligger har någon enkel statistik för antalet besök och geografisk fördelning. Det är inte något som jag granskar i detalj eller fäster någon större vikt vid. Kikar på det då och då. Vissa inlägg som publicerats har fått lite fler besök, andra lite färre, och en del rätt besynnerliga besök. Med besynnerliga tänker jag på länder som inte har så mycket med Sverige och mig som person och mina texter att göra. Texten är ju på svenska, ett språk som inte så många i världen behärskar. Exempel på besök är från Kina, men även USA. Har alltså inte reflekterat nämnvärt över det, men för någon dag sedan så noterade jag att större delen av besöken var från just dessa två länder. Det har inträffat tidigare, men inte i dessa proportioner. Denna gång tyckte jag dock att det var lite märkligt, det slog mig sedan att i den text som besökts mest  var det i synnerhet Kina som var utpekat. Det var framför allt denna text. En text som tar upp lite om Huawei och alla turer kring blockaden av företaget. 

Det är ju helt uppenbart att de bevakar allt på nätet, om jag kanske har hundra läsare så är mina texter riktigt försumbart små, men likväl är det just dessa länder som finner texterna. Det är just specifika texter som handlar om länder som USA, Kina, det är ord som övervakning, dissident, diktatur, orättvisor och sånt. Dessa texter får besök av Kinas robotar, USAs robotar, kanske andra också. Robotarna jobbar utan att knorra, de behöver inte semester och ledigt, 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året gnetar  de på. Programmerade med algoritmer är för att finna potentiella problem, mönster, hot, med mera. Vad de letar efter är ju hemligt. 

Sannolikt är det inte någon större fara, men i och med att dessa övervakningssystem läst det och sedan lagrar det så kan det i framtiden kanske bli en käpp i hjulet, vem vet?

Demokrati måste man jobba med, jämt!

Ett exempel är min låtsaspappa när jag växte upp, han var blå in i märgen, partipolitiskt alltså. Hans pappa däremot hade varit en aktiv kommunist, vilket man lite till synes naivt kunde tro att det inte skulle spela någon roll. Men tji vad han bedrog sig, då han skulle resa över till USA, detta var 70-80-tal, så fick han avslag på sin visumansökan. Det framkom då att han hade för nära koppling till Kommunistpartiet för att tillåtas komma in i USA. Hans pappa hade alltså kopplingen, i övrigt var det endast en genetiskt koppling mellan dessa (far-son), men det var uppenbarligen nog. Att den ena var blå i sin syn på politik hade inte någon betydelse. Så kan det gå.

Vad dessa besök på min sida nu innebär tolkar jag som att i det långa loppet kan det vara ett intrång och begränsing i det fria ordet. Vi är övervakade, detta är med största sannolikhet ett problem för många, se på Kina. Där fängslas alla som har något ont att säga om republiken. Ont enligt de styrande! De har ju för övrigt inte ens regelrätta val, det är ju en diktatur där innevånarna verkligen passar sig för att säga något som kan tolkas som kritik mot stadsmakten. För många är detta inte bara en olustkänsla, det är ett reellt hot mot dem, de fängslas.

Skall bli spännande att se om denna text får besök av just dessa två länder, de är ju omnämnda, dessutom är några nyckelord insprängda i textmassan.