Shoppa i centrum eller på center?

Shoppa i centrum av stan, eller på köpcenter utanför eller i utkanten på stan? En fråga som är aktuell idag, en fråga som var aktuell på 60-70-talet. Det finns inte något facit och sannolikt är det en fråga vi tar med in i framtiden. Det kan även bli så att webbhandel helt dödar allt vad fysiska butiker heter.

SVT har av tradition sänt bra dokumentärer, de är en ljusglimt bland allt stimmigt, tjoigt och glättigt på många andra kanaler. Det är Kspecial, DOX plus en mängd andra bra sändningar. Under julhelgen har jag haft gott om tid att kika på TV, har tvingats att tillbringa en hel del tid i sängen för att kurera mig. Att då titta igenom lite av de fina dokumentärer som finns är ju en fröjd i det rosslande och snörvlande som man tvingas till.

När DOMUS kom till stan

En av dokumentärerna är När DOMUS kom till stan. För min del som själv är född under 60-talet är detta en återblick på ens barndom. Etableringen av varuhus som gjordes av KF och framför allt var det DOMUS, men även EPA och Tempo. Dessa varuhus fick utrymmen i centrum var de än skulle anläggas, bästa tänkbara placering, mitt i stan. Det var som det beskrivs i filmen, en tanke att man skulle förenkla konsumerande, tillgången på saker skulle vara enkel. Varuhus och tillhörande parkeringshus fick ofta bästa möjliga platser. I stort sett alltid på bekostnad av i stort sett vad som helst, gammalt som nytt, fint som fult. Arkitekterna och kommunalpolitikerna blundade  helt för estetik och omgivande miljöer. Det finns nog inte ett enda av dessa anlagda varuhus som är vackert, eller smälter in i omkringliggande  miljö på ett tilltalande sätt. Dessa kolosser ser ofta ut som små garage, fängelser eller lagerlokaler. Idag är de flesta nedlagda och tyvärr även nedgångna, samma tråkiga arkitektur, men nu även nedgångna, slitna och inte helt sällan smått trasiga.

Detta var dock inte tänkt som en text som skall klanka ned på detta, det förkom dock några citat som idag blivit synnerligen aktuella.

Bland annat är det några “gubbar”, ja det är ju mest gubbar, politiker, näringslivs personer. Dessa gubbar säger en del saker som är aktuella även nu. Exempelvis på frågan som en av dem får,

“Det verkar ju som om innevånarna i xxx inte vill ha ett DOMUS mitt i staden, och framför allt vill de inte att man skall riva gamla hus för att kunna bygga dessa stora varuhus?

Vad dessa personer som är mot byggandet säger  spelar inte någon roll, vi vill att KF skall få absolut bästa platsen i staden och då ser vi till att de får det.

Dessa personer som står för detta svar är våra folkvalda politiker, de skall företräda innevånarna i kommunen!

Det andra citatet eller påståendet är vid diskussionen om var varuhus skall anläggas, i centrum eller i utkanten på staden. Vid denna tid är det centrum som gäller. Hela centrum anpassades efter dessa anlagda varuhus, med hela leder för bilar in, stora parkeringshus i anslutning, ofta vid ett torg, i stadens mitt.

Samma problem då som nu

Idag anläggs köpcenter utanför stadens centrum, kanske i stadens utkant eller rent av en bit utanför staden. Nu pratar man om att dessa köpcenter utarmar stadens centrum. Det var lika illa på den tiden då DOMUS kom till staden, man rev ofta husen med de små affärerna, eller så konkurrerades de ut av varuhusens pressade priser. Varuhus som täckte in stora delar av vad kunderna behövde i allt från matvaror, kläder, kosmetika till sportartiklar, skor med mera. Samma problem med två sätt att se på det, inget av dessa löser  dock problematiken.

Idag är nog det största problemet för fysiska affärer den ökande webbhandeln, oavsett var de är belägna. Aktörer som Amazon, Alibaba, med flera andra stora aktörer, plus en mängd detaljhandlare inom de flesta inriktningar. Dessa är idag mer eller mindre globala och har en marknad som inte är bunden till en fysisk plats, de säljer på kvantitet och kan pressa priser till en nivå om lokala aktörer inte kan matcha.

Höghastighetsjärnväg – inte för alla

En svensk höghastighetsjärnväg är en enorm investering, sannolikt den största i modern tid. Så stor att den inte kan finansieras av stadskassan, det krävs  lån utifrån. En så stor kostnad innebär att andra satsningar får stå tillbaka under en avsevärd tid framöver. Det är en satsning som ytterligare cementerar och befäster en utveckling som måste bromsas, helst stoppas. Den svenska avsaknaden av satsning på glesbygd och landsbygd.


Den här texten skrevs under fjolåret, men landade aldrig i någon tidning, nu publiceras den här istället för att hamna i en byrålåda.


En höghastighetsjärnväg mellan Stockholm-Malmö-Göteborg sägs knyta ihop Sverige. Hade Sverige bestått av dessa tre större städer så hade det stämt. Nu är Sverige avsevärt större och mer än dessa städer och områden just intill järnvägen.  Ytan som berörs av denna järnväg är av storleksordning 10-15 procent av Sveriges yta.  Hela norra och östra delarna av Sverige samt områden med redan idag bristfällig kommunikation hamnar utanför rimlig närhet till denna järnväg. Inte ens områden som ligger mitt i den triangel som järnvägen bildar hamnar i rimlig närhet för att dra nytta av de påstådda fördelarna. Restidsförkortningen som framförs som ett argument är baserat på en resa från någon av ändstationerna. Det är få stopp under resan och bor man inte i anslutning till någon av dessa utvalda stationer som tåget stannar så förblir restiden som tidigare eller till och med längre. Med så få stopp är de resande förvisade till andra tåg, buss eller taxi, för att ansluta.

Finansiering och tidigare studier

Flera studier av liknande satsningar i andra länder har visat att det inte är ekonomiskt försvarbart, det ger istället för ekonomiska vinster, förluster. Kostnaden är avsevärd och så stor att det kräver lån. Framtida finansiering och drift av järnvägen kan antas delvis komma från biljettintäckter. Vad skulle priset bli för att resa på en höghastighetsjärnväg?  Om järnvägen skall konkurrera med flyget så kan inte biljettpriset vara högre än flyget. En järnväg som denna täcker inte en bråkdel av Sverige, flyget täcker idag in hela Sverige.

En inte alltför avancerad gissning är att det blir företag, resor inom arbete som kommer att åka på en sådan här järnväg. Det blir skattebetalarna som finansierar resor för näringslivet. I gengäld kan alla skattebetalare förvänta sig ett försämrat underhåll på den befintliga järnvägen och färre andra infrastruktursatsningar. Möjligen även ett höjt statligt skattetryck för att finansierar att resa mellan Sveriges största städer.

Vill man som resenär åka till Kalmar, Örebro, Hudiksvall, Östersund, Umeå eller någon annan ort som inte ligger i den absoluta närheten till höghastighetsjärnvägen så är det buss, bil, flyg eller gammaldags tåg som gäller.

Tåg är dagsläget det rimligaste miljövänliga alternativet för resande, mycket kan dock hända på de 25 år som det beräknas ta att färdigställa en höghastighetsjärnväg. Att åka tåg skall inte kosta en förmögenhet, det skall vara priser som är rimliga för alla. Att hälsa på sin släkt i Norrland skall inte vara ett bekymmer även om man bor i Blekinge. Det skall inte heller vara ett bekymmer med så få avgångar att det är orimligt lång restid. Resenärer har rimliga krav på sitt resande och vid utfrågningar så har det framkommit.

  • Tåget skall hålla tiden
  • Det skall vara rimliga priser som inte utestänger låginkomstagare.
  • Det skall vara smidigt att resa med tåg oavsett var i landet man skall resa.

En sådan här satsning är dock att lägga alla ägg i en och samma korg. Tag utvecklingen med bilar, vem kunde med handen på hjärtat förutsäga att elbilen skulle få en sådan bom i försäljningen? I Sverige trodde staten som en av mycket få länder på E85, etanol. Vad hände med det? E85 var inte en bra lösning och lite av en återvändsgränd. Dieselbilar klassades till för bara ett par år sedan som riktigt miljövänliga, idag är läget helt annat, snarare det omvände. Forskningen på bränsleceller pågår för fullt och om tio, femton år kanske flygplanen flyger på vätgas, eller någon annan form av bränsleceller.

En satsning på en höghastighetsjärnväg skulle i dagsläget stoppa alla annan satsning på tänkbara, mer sannolika kommunikationer som gagnar glesbygden och kanske framför allt knyter samman hela Sverige. Glesbyggd lider redan idag av att kommunikationen försämras, linjer för buss läggs ned. Tåg får färre avgångar, med mera.

Framtidens lösningar

Löser man bränsleproblematiken med fossila bränslen för flygplan så är det ett betydligt bättre alternativ än en järnväg som knyter ihop de få lite större städer vi har. Järnvägen är ett mycket bra komplement och överlag ett bra, kanske bättre alternativt till flyg, den skall dock finnas till större delen av Sverige, inte enbart de tre största städerna i landet.

Ett land som saknar vettig infrastruktur för majoriteten av sina innevånare, och större delen av landet, vad för land är det? En satsning som denna är till gagn för tre storstadsregioner, men till en enorm kostnad som urholkar alla andra infrastruktursatsningar för mycket lång tid framöver. Dagligen skrivs det om hur eftersatt underhållet av den svenska järnvägen är, något som inte blir bättre med en sådan här satsning.

Vid förfrågningar om pendling bland resenärer så har majoriteten svarat att de föredrar att inte pendla. Vid eventuell pendling, helst kortast möjliga sträcka. Att en sådan här satsning på höghastighetståg skulle medföra mer arbetspendling är synnerligen dåligt belagt. Senast häromdagen publicerades en studie på att pendlande personer mådde sämre än de som inte pendlade. Vem är i skenet av detta villig att betala ett högre pris för resandet, vara hemifrån längre och dessutom få en sämre hälsa?

Glesbygden är storstadsbons rekreationsområde

Glesbygden idag ses mer som en rekreationsplats för storstadsbor, en plats där service och funktion skall finnas, men det får helst inte kosta något. Med en sådan här satsning befäster man denna negativa trend och utveckling av den svenska landsbygden. Några få platser i glesbyggden tjänar och får bra kommunikation, övriga endast det motsatta. 

Den personliga integriteten är snart helt satt ur spel

Vi spenderar allt mer tid på internet eller med våra prylar. Vi är där mjölkossan för Google, Facebook, Amazon, Apple, plus ytterligare en stor mängd aktörer. Aktörer som har som syfte att tjäna pengar, pengar på information och överkonsumtion. Vi har oftast inte ett val att säga nej till datainsamling, det går helt enkelt inte att välja bort, gör vi det så slängs vi ut eller det slutar fungerar. 

Som jag skrivit förut, det finns inte något gratis, det vi tycker är gratis är själva verket betet vi sväljer med hull och hår för att någon skall kunna samla information om oss som sedan säljs vidare, helt utanför vår kontroll. Att det samlas information om alla användare behöver inte vara ett problem i sig, problemet är att vi inte kan göra något som helst åt det. Värst av allt är nog våra smarta telefoner, där samlar varje lite app in individuell information. Det är framför allt några få stora aktörer som sitter på enorma mängder data, gigantiska källor till kunskap om vårt beteende, om bekantskapskretsen, om vår ekonomi, det vet i vissa fall mer om oss själva än vad vi vet!

Låter det märkligt, det är det inte. Det bygger på lite statistik, lite algoritmer och lite insamlad data. Med dessa verktyg kan aktörerna få oss dit de vill.

Kan vi ta tillbaka kontrollen?

Att det inte reglerats skarpare och tydligare, vad, hur, när,  och av vem som insamlar data och sedan använder den är synnerligen märkligt. Det går inte bara att säga, “jag har inte något att dölja”. Att säga så är naivt, det är faktiskt frågan om vår demokrati. Vi kan idag inte säga vad vi vill , vi kan inte göra val. Det vi säger lagras på obestämd tid och kan vid tillfälle plockas fram, väljer vi bort, då har vi utestängt oss från oanade mängder med andra tjänster. Valet är inte fritt! Vår integritet är insatsen, kan vi återvinna den? Eller är det priset vi betalar för att vara uppkopplad jämnt och ständigt?

Datan som samlas in är i de små beståndsdelarna ganska oskyldig, men sammantaget och tillsammans ger det en helt annan bild av var och en.

Det är idag inte någon som förvånas av att det i kanten på en webbsida dyker upp förslag på saker som man precis var in och kikade på på en annan sida. Det är idag så vanligt att man knappt tänker på det.

När börjar våra telefoner användas för att lyssna av oss? När kan våra samtal avlyssnas utan att vi vet om det? Kanske gör de redan det? Det finns idag mängder av tillbehör i hemmen som lyssnar på våra samtal, de triggas sedan av vissa givna fraser. Google har sin, Amazon har sin, Apple har sin och Facebook har snart sin. Vem vill ha en sådan pryl i sitt hem, en pryls som ligger och lyssnar på alla samtal som förs i hemmet? Vad lagras av allt samtal som den avlyssnar? Tänka om mobiltelefonen gör exakt det, den ligger och lyssnar och samlar in data?

1984 var en dystopi – idag är det en verklighet

Idag avlyssnas all datatrafik, mobiltrafik och telefoni om man vill det. Likaså scannas alla epost meddelanden efter vissa nyckelord. George Orwells “1984” beskrev en dystopisk framtid (den skrevs 1948).  34 år efter titelns år är det verklighet, vår integritet är i mångt och mycket satt ur spel och vår demokrati är på väg att urholkas.

Det är dessvärre inte enbart aktörer som Google, Facebook med flera som inverkar på vår demokrati.  Folkvalda politiker gör sitt bästa för att tysta oss och de granskande medierna. Högerpopulister, missnöjespartier och rena diktaturer världen över jobbar på det. Vi är under hårt tryck och regleras inte möjligheter till att kunna välja vad och av vem som samlar in data så är vi snart marionetter under globala aktörer. Vi har på köpet fått ett ickegranskande media, styrt av politiker med egna agendor. Det är lätt att sitta och högljut klaga på Rysslands och Kinas förtryck och makt över media, vi har dock egna partier i vårt land som vill åt samma håll.

En mörk bild av framtiden och verkligheten

Det blir lätt en dyster och mörk bild av framtiden och verkligheten, det är självklart sker so mblivit bättre. Det är dock få ljusglimtar som verkar nå fram, politiker vill ge sken av att se ljust på framtiden, de bidra dock inte mycket med något konkret. Det som sägs är rätt innehållslöst, luftigt, konturslöst och flytande. Vår uppkoplade vardag är inte bättre på många sätt än innan vi blev så uppkopplade, snarare tvärs om, vi har fått en opersonlig och okontrollerad vardag. Vi har verkligen inte kontroll på många saker. Mycket görs för att det går att göra, inte för att det blir bättre.

Vattenkraft inte lika med ren energi

Vattenkraftens förespråkare, i synnerhet kraftbolag och mindre kraftverksägare anser att vattenkraft är ren, med ren menar man fri från utsläpp. Det stämmer, det är inte några utsläpp. Vad man dock verkligen talar tyst om i de allra flesta fallen är de avsevärda ingrepp i naturen som vattenkraften åstadkommer. 

 

Vattenkraft står i dag för en stor del av den svenska energiproduktionen, en ren energi är det ansett som. Det är inte några utsläpp, däremot så är ingreppen i naturen som vattenkraften orsakar avsevärda. De fördämningar som hör ihop med vattenkraftproduktion är förödande för många växt- och djurarter. Det är i många fall enorma ingrepp i den omgivande naturen, vilka skapar en helt ny vy och helt ändrade förutsättningar för de som bor och lever i närheten. Den reglerande verkan ändrar dessutom bilden av vattennivån över året, från riktigt högt vatten vid vårflod, till sensommarens uttorkade älvfåror och stora nivåskillnader i vattenmagasinen.

En modernare lagstiftning

Älvräddarna är en idéel organisation som jobbar och strider för en modern lagstiftning och sund syn på vattenkraft och reglering av vattendrag. Idag är det en otroligt föråldrad lagstiftning som fortfarande används. Älvräddarna är inte motståndare till vattenkraft, däremot anser de att alla kraftverk, med tillhörande ingrepp i naturen skall prövas. De vill att dagens vattenkraft skall baseras på en modern lagstiftning.

Många för att inte säga de allra flesta av de mindre kraftverken saknar helt miljöprövning, de hade idag inte fått tillstånd till att anläggas och drivas. Inverkan på omgivningen är inte i proportion till vad som produceras i energi. De små kraftverksägarna med sin lobbyverksamhet i ryggen driver nu på med att dessa små mer eller mindre förfallna eller föråldrade kraftverk är ett kulturarv. Vissa av dessa runt 2000 små kraftstationer är säkert värda att bevaras av kulturella skäl, men det är en mikroskopisk andel som kan räknas in här.

Ett rimligt krav för att få fortsatt tillstånd borde vara miljöanpassning och en effektivisering av turbiner och själva produktionen av elektriciteten. Den rödlistade och utrotningshotade ålen är ett exempel på djurart som drabbas hårt av dessa små kraftverk, de föråldrade turbinerna maler ned de små ålynglen som skall vandra ned, ut till havet. De kan inte ta sig förbi vandringshindren och kommer de in i turbinerna i kraftverket så dör de.

 

Kraftbolag som påstår sig vara miljö- och djurvänliga, är de verkligen vad de säger sig vara? Hos många stämmer det inte och uppenbarligen inte hos  Skellefteåkraft. De har i 20 år sagt att det jobbar för en hållbar och miljövänlig kraftproduktion, se då denna artikel, Skellefteå kraft tappar kunder för sin ignorans av miljön.

Den småskaliga vattenkraften borde rimligtvis prövas precis som all annan inverkan som görs på naturen i en domstol. Är konsekvenser och inverkan på omgivande natur i proportion till den energi som genereras?

 

Medicinsk forskning känns ibland rätt oseriös

Idag på vetenskapsradion fick en studie av ett amerikanskt forskarlag rätt stor plats. “Amning leder till minskad risk för stroke”. Vid närmare granskning av resultatet så hade de inte en rimlig förklaring till resultatet och orsaken var oklar. Vad var det egentligen de hade studerat?

Sånt här känns alltför ofta lite som medicinsk forskning i ett nötskal, man vet inte vad man testar, får man någon form av statistiskt resultat som visar sig vara signifikant, ja då vet man inte vad som orsakat det. Det där är inte forskning, det är inte vetenskap, det är någon form av lek eller övning i statistik.

Mängder av studier från i synnerhet medicinska området är just så här. Det de hade studerat i just detta fallet var ammande mödrar och jämfört dessa med de som inte ammade. Jag gissar utan att ha läst artikeln att de tog ett material baserat på just ammande mödrar, fick ihop en pott med mödrar (80 000 enligt SR). På den gruppen så körde sedan någon form av multivariat test, kan vara vad som helst egentligen. Gillar ammande färgen gul, har de en förkärlek för bruna herrskor, eller kanske just hur vanligt är det med stroke? Gör du ett test med 20 olika parametrar så får man helt slumpmässigt ett signifikant resultat.

I inslaget så intervjuas en svenska läkare som mycket riktigt just tar upp det, han är mycket osäker på vad orsaken kan vara. Han räknar upp flera indirekta orsaker och även saker som inte har med amning alls att göra. Så att säga att ammande är en faktor för mindre risk för stroke det är att slicka på fingret och sträcka det i skyn och säga att det blir regn till kvällen. Att det ens kan bli publicerat är för mig en gåta, vad man testar, varför man gör det och vad en tänkbar orsak till ett samband är borde vara en norm för att få publicera detta. Att studien sedan innehåller “något som ser intressant och spännande ut” är ju inte så relevant eller intressant i detta skede.

Vetenskapsjournalister har ett ansvar

Det är även märkligt att vetenskapsjournalisten inte har bättre koll och är mer ifrågasättande i fall som dessa. Det är ju rätt vilseledande att föra fram sånt här som resultat. Vetenskap sysslar ju inte med absoluta sanningar men inte heller med såna här gissningar och att då lägga fram sånt här om inte ens gör anspråk på att vara rätt, det är oansvarigt. Känns märkligt att man inte är mer ifrågasättande till detta innan det kablas ut.

 

Läs gärna mina andra sidor Rastlös betraktare och Velocipeter.

GDPR lagstiftningen kommer att bli en totalflopp

Den nya GDPR lagstiftingen (General Data PRotection) kommer att bli ett rejält felsteg och misslyckande. Man behöver inte vara vare sig ett geni, datasnille eller ens särskillt tänkande för att undra vad som skulle hända om alla med någon form av lagrade uppgifter skulle bli stämd av någon. Rättsinstanser skulle formligen bli helt dränkta i fall.

Många om inte de flesta har nog under en period nu fått epost med uppmaning att godkänna nya avtalet, det formligen har strömmat in brev med förfrågan att godkänna det nya avtalet.

Är det verkligen en hjälp till den enskilde individen? Vem orkar godkänna alla nya avtal, läsa igenom dessa och tycka att det låter bra? Jag personligen har inte läst ett enda av dessa nya avtal.

Mitt jobb som fotograf har nu blivit riktigt besvärligt. Varje person som råkar hamna på min bild skall jag strikt sett fråga om lov för att kunna använda i offentliga sammanhang, helt omöjligt! Det är på gränsen till löjligt och rent trams.

Skull jag missa detta och kanske en person inte svarade på min fråga om att delta på fotot, eller helt möjligt ändra sig i efterhand, ja då är mitt foto inte möjligt att publicera offentligt.

Så fel det kan bli

Det blir så fel, tanken från början var att skydda var och en från missvisande, felaktiga, ej önskvärda bilder, texter, publiceringar. Det slår dock så brett att i stort sett alla bilder med människor på kan hamna i trubbel. Din semesterbild med en för dig okänd person kan bli stämd för att den personen inte vill vara med. Om det är för att orsaka problem för dig, eller om det har andra orsaker det spelar inte någon roll.

GDPR kan i min värld bara läggas ned! Den kommer att bli verkningslös och inte fungera som det är tänkt.

Min uppmaning till alla är att sitta lugnt i båten så får maskineriet mala lite och komma till sans.

Amen