Alltmer saker i vår omgivning styrs och hanteras via nätet. Det krävs inte en paranoid konspirationsfanatiker för att ana potentialen för möjliga övervakningar, intrång och störningar.  Tesla, biltillverkaren har tagit det hela till en ny nivå som lett till Svenska staten nu överväger att förbjuda försäljning av Tesla. Teslabilarna är konstant uppkopplade och kan uppdatera sin mjukvara via nätet, helt utan ägarens vetskap och utan kontroll av någon annan än tillverkaren.

Spionage och övervakning är aktuellt, just nu i synnerhet har ett fall fått mycket uppmärksamhet. VDn för Huawei i Kanada är gripen och anklagad för spionage och stöld av information. Huawei har anklagats för att i sina telefoner integrera elektronik som spionerar, avlyssnar och används för att stjäla information. Om detta är sant låter jag vara osagt, det är dock inte ett osannolikt scenario. Då alltmer saker är uppkopplade och vem som kontrollerar detta är oklart. Likaså är det oklart vem som tillskansar sig access till dessa saker, och hur de då används. De kan som exempel användas för avlyssning, som noder i ett nätverk, exempelvis i DDOS attacker, eller för att lyssna och stjäla inloggningar, lösenord, bilder och annat.

Uppkopplade enheter – framtiden?

I ett tidigt skede då allmänheten på bred front fick internetaccess, var det mycket prat om att hemmet skulle vara uppkopplat. Vem minns inte Jonas Birgerssons status som framtidssiare, predikande i sin fliströja. Du skulle kunna släppa enkla saker som vad som fanns i dit kylskåp, det sköttes automatiskt, du skulle kunna se var dina barn befann sig, du skulle kunna göra en mängd saker via nätet. Många av dessa saker är idag verklighet, de är implementerade. Andra är på gång, i DN 2019-01-29 så är det en artikel om ett projekt som KTH driver, en uppkopplad lägenhet. Där sägs det att sensorer känner av om man druckit alkohol, det nämns sedan om möjligheterna att i lägenheten ha sensorer för blodtryck, puls, aktivitet med mera. Vill vi ha detta eller är det mer ett projekt som görs för att det går att göra? För vissa är detta helt klart ett hjälpmedel, gamla, sjuka, de med alkoholproblem med flera. För andra är det mer ett olustigt övervakande.

Att vi går mot ett alltmer övervakande råder det inte några som helst tvivel om. Jag har skrivit om det flera gånger tidigare, George Orwells 1984 var en dystopi, idag är det verklighet. Vi vet inte vad informationen som insamlas används till, ibland till bra saker som bland annat nämnts ovan, ibland till övervakning, ibland för elaka och onda saker. Vi vet vare sig vad som samlas in, hur det som samlas in används eller av vem.

Buggar i mjukvara öppnar dörrar

Det har visat sig att framför allt unga inte bekymrar sig så mycket över detta. Borde de kanske göra det, det är ju trots allt ett ingrepp i demokrati och frihet, det är den personliga integriteten och demokratin som är insatsen. Idag är det kanske inte ett stort problem, men var går gränsen?

De små delarna som samlas in sammanställs och ger med smarta algoritmer (se Internet för eller emot demokrati, men även Algoritmer morgondagens beslutsfattare) en synnerligen komplett bild av personen. En skrämmande bild med information om saker som man kanske själv inte kände till.

Då alltmer saker i vår omgivning får inbyggda system, ökar också känsligheten för fel, “buggar”. Dessa buggar kan vara harmlösa och endast ge fel till användaren. Det kan dock vara möjliga luckor som ger andra personer access till dessa enheter. Sannolikt är de flesta inte så spännande att det är lönsamt eller intressant att samla den personliga informationen. Däremot kan denna enhet som är felaktig kanske agera mellanhand för saker och ting. En kontroll som möjligen kastar en skyldighetens skugga över ägaren, vilken sannolikt är helt ovetande och oskyldig. Det är alltså möjligheter åt alla håll.