Saknar näringslivet moral och etik?

Senast i raden av näringslivstoppar att beklaga PTS beslut att blockera Huawei från att delta i auktioneringen av 5G nät i Sverige är Ericssons VD Börje Ekholm. Tidigare har Jacob Wallenberg beklagat detta beslutet. Var finns de moraliska och etiska aspekterna i handel med Kina? Saknar dessa personer och företag helt moral?

Att pengar är en maktfaktor är ju inte en nyhet, det har de alltid varit. Men att som Ericssons VD Börje Ekholm utöva påtryckningar på regeringen, till och med hota att flytta verksamheten till ett annat land, det är verkligen att passera en gräns. DN visar i en artikel (se nederst i texten) med SMS hur konversationen verkligen var hotfull.

Han säger att Ericsson är beroende av Kina för sina inkomster, det tvivlar nog inte någon på att det är en väldigt stor marknad som ger väldigt mycket inkomster. Kina är dock inte en demokrati och Kina utövar förtryck på många olika minoriteter i världen. Se bara på hur Hong Kong nu håller på att vevas in och bli som Kina, en del där innevånarna inte kan säga vad de vill utan att riskera att fängsla, hjärntvättas. Kina har tydligen via Ericsson försökt att ta bort blockaden av Huawei från auktioneringen av 5G nät i Sverige. Att sedan Kina inte har ett finger med i spelet i Huawei, det är det väl knappt någon som tror idag? Kinas styre har garanterat sett till att näten i landet kan nyttas för att samla information om invånarna.

Är detta något som dessa inom näringslivet inte alls tänker på? Det hade ju varit fint att en aktör som Ericsson satte lite press på Kina att gå mot mer demokrati. Inte som nu kanske till och med förvärra situationen i landet med ett fullt utbyggt 5G nät. Som jag skrev tidigare i “USA bygger ett luftslott av Huawei”, USA är inte bättre än Kina i vissa avseenden, de utövar säkerligen påtryckningar även de. Även i USA avlyssnas alla, men det är ju trots allt en demokrati och du kan uttrycka dig om saker och ting utan att riskera att fängslas.

Det dessa svenska näringslivstoppar nu gör är att gå ut och helt förbise att Kina är en diktatur med en hemsk människosyn. De agerar med en förfärlig cynism och även som en liten marionett åt Kina.

Att dessa personer och företag har mycket affärer med Kina har fler orsaker, lägre lönekostnader och det är en stor marknad. Två faktorer som ger högre avkastning, vilket alltså sätts i första rummet, före exempelvis demokratiska faktorer och förfärliga arbetsvillkor i vissa av fabrikerna.

Att sedan dessa 5G nät som i detta fallet sedan kontrolleras av Kinas styrande och används för att utöva påtryckningar av invånarna det tas inte heller med i beaktandet av Kina som handelsplats.

Se bara som exempelvis Kinas ambassadör som ränner hos regeringen för att hytta med pekfingret och säga att Vi(Sverige) inte ha att göra med hur Kina sköter sina inre angelägenheter. Eller för den delen agerar som i detta fallet, blockerar ett kinesiskt företag från en marknad.

Om inte näringslivet utnyttjar sin möjlighet att påverka och styra handel på ett humant och sunt sätt, hur och vem skall då göra det? Sverige är så litet att vi inte har någon formel makt att tala om. USA kan sätta vissa hinder och käppar i hjulet för Kina, vilket ju även skett i och med Trumps lite märkliga ageranden. Inte han heller har ju haft några moraliska betänkligheter och tankar i blockaderna, det är ju även för USAs del rent ekonomiska aspekter som förts fram.

Ekonomiska spelregler till hundra procent

Sånt här får vilket fall mig att tvivla på mänskligheten. Pengar, pengar, pengar. Att en person som Jacob Wallenberg ens får uttala sig på ett sånt här märkligt sätt i media. Jag har inte läst att någon ifrågasatt hans uttalande. Han säger att han under lång tid handlat med Kina. Till och med i en till synes skrytsam ton. Är det så han byggt upp delar av sin förmögenhet? I ett land med låga kostnader som helt saknar demokrati, där lägger verksamheterna sina fabriker. Precis vad Ericsson gör, de säljer dessutom mycket av sina produkter i landet. Vilket i slutänden leder till ett förhindrande av utveckling mot demokrati.

Börje Ekholms och Ericssons påtryckningar är ytterligare ett steg åt fel håll, rentav vidrigt.

Bedrövligt och smaklöst är det. Ett riktigt lågvattenmärke vad gäller moral och etik. Jag har hittills varit noga med att köpa telefoner från Ericsson, ja eller Sony som tidigare var en del av Ericsson. Nu är det definitivt slut med det. Ericsson får sluta med att vara någon slags marionett till Kina innan jag köper min telefon igen från dem.

Vad skall jag då köpa? Svårt, i och med att sannolikt alla stora aktörer sitter i knät på Kina så vet jag faktiskt inte.

Här är artiklarna:

Läs gärna mina andra sidor, Rastlös betraktare och Velocipeter.

Utveckling har den en riktning?

Det pratas om en tillbakagång, eller rent av negativ utveckling nu under de senaste 25 veckorna. Corona viruset har fått en hel värld att stanna av. Är det negativ utveckling? Finns det negativ och positiv utveckling? Vad är i så fall positivt och vad är negativt?  Kan den tekniska utvecklingen, den kulturella, den sociala ha en riktning? Vem bestämmer vad som är rätt och fel, bra och dåligt?

Sett ur ett evolutionärt perspektiv så saknar utveckling en bestämd riktning, det sker en successiv förändring mellan generationer, de utvecklas. Förändringen i sig har inte en given riktning, den sker åt alla håll, däremot gynnas den som utvecklas i en riktning där man överlever lite bättre.

Idag verkar utveckling vara något som ger oss mertid. Som den person jag hörde på P1 i början på september. De pratade om morgondagens AI, du skall genom tanken kunna slå på ljuset, du skall med tanken kunna beställa blommor till din förälder. Blir man trött eller trött när de bästa exemplen de kommer på, på bästa sändningstid är sånt här trams. AI får mycket utrymme och det ses som framtidens stora grej, och så får man höra dessa banala exempel. AI skall underlätta, triviala saker som vem som helst kan sköta.

Borde det inte tas gemensamma krafttag mot eller kanske snarare för att utveckla saker som gör vår jord bättre, skapar en bättre livskvalitet för det stora flertalet, där tror jag vi klarar oss utan AI för lampor eller beställa blommor. Hantering av svåra frågor är mer relevant.

Emotionell och kvalitativ utveckling

Så mycket av det som skrivs är hur utvecklingen skall ta fram nya saker som ger ett bekvämt liv, bekvämt i vilket avseende? Är exemplen från ovan något som efterfrågas? Ny teknologi som tas fram för triviala saker känns inte bra. Teknologi som driver på konsumtion och ett leverne som är rätt osunt. Är det inte upp till var och en att göra sina val tänker då någon? Kan så vara, men ett samhälle som driver på och bygger på konsumtion är ju inte hållbart, helt omöjligt i längden. Är det då inte bättre att ta en annan riktning medan tid finns? Allt fler studier visar att människor mår sämre, de är deprimerade, de är ensamma, de blir överviktiga av ett stillasittande liv. Teknologi som gör människor till marionetter under datorns inflytande, beslut som inte tas på egen hand.

I spåren av Corona har kultur- och idrottsevenemang drabbats hårt. Publiken har helt försvunnit, det blev förbjudet med folksamlingar större än 50 personer, vilket gör att alla uppträdanden mer eller mindre uteblivit. Museer, konserter, teater, all idrott med publik, inställt. Däremot är det helt OK att åka till Biltema, till IKEA, till Ullared, där kan människor trängas och konsumera. I min värld lite märkligt, men helt i linje med dagens konsumtionsstyrda samhälle. Förvisso är det till viss del nödvändigt att kunna handla, mat, vissa saker till hem och leverne, men är inte kultur och upplevelser det också? Vad finns att se fram emot om inte musik, litteratur, film, idrott kan existera? Den nya bilen och att jag kunde beställa blommor med tanken, det gör mig inte lycklig i längden.

Det som syns det finns

Kultur och välbefinnande är inte något som syns på samma sätt som blanka bilar, fina välputsade fasader, självgående gräsklippare. Välmående på insidan är svårare synliggöra, däremot är vikten av det helt uppenbar och borde vara det givna området för satsning och utveckling.

85 procent av Sverige är skräpyta!

Närhet till naturen, eller i vart fall tillgång till naturen, det behöver nog alla.  Det är vetenskapligt visat att välmående ökar vid vistelse i naturen, den har en helande effekt. Det är där vi finner ro och det är dessutom där råvarorna till mycket i vår vardag har sitt ursprung. Naturen måste ha en plats i vardagen, för alla.

Mer eller mindre av en slump så kom jag att titta på den korta dokumentären Skräpytan, i detta fallet en film om Värmland. Det skulle dock kunna vara vilket område som helst på landsbygden, allt som inte inte är en större stad skulle fungera. I beskrivningen av filmen så står det att en ekonomie doktor kallat detta område för skräpyta, det står vidare “där finns inte någon ekonomisk aktivitet”, “inga universitet”, “ingen underhållning”, “ingen shopping”, “ingenting”.  Ingenting är rätt starka ord, mindre än ingenting är ju svårt.  Citaten rullar förbi i inledningen av filmen. Får ju hoppas att han försöker vara lite rolig och inte menar allvar med orden? De är dock inte kul och hans ord framstår mest som korkade och rent av förfärliga. Jag har i tidigare texter påtalat problemet med att ekonomi och då även ekonomiska talespersoner. De har alldeles för mycket inflytande i dagens samhälle. Har de dessutom mage och så här dålig koll på läget som denna personen verkar ha, då vinner alla på att personen fick spendera resten av sitt liv på “Santa Helena”, där en annan knäppgök redan tidigare suttit isolerad. 

Vi gräver med samhällsutveckligen vår egen grav, det är en omöjlighet att det kan fortsätta på samma sätt som det gör idag, städer växer, glesbyggd och landsbygd dör. Vi kan inte shoppa oss till ett bättre liv, vi kan inte leva i villfarelsen att tillväxt och välfärd är synonymt ekonomisk tillväxt. Vi kan inte exploatera i all oändlighet, jorden är ändlig. Det fungerar inte heller med en ständigt ökande konsumtion som drivmedel.

Hela den inledande texten med citat i filmen avslutas med, “…där finns bara träd“. Lite huvudet på spiken, vilket visar på de lite korkade i citaten. Personen har ju helt missat att just träd är en av Sveriges grundpelare, hela massa industrin och virkesindustrin, en synnerligen viktiga råvara i Sverige. 

Kjell A. Nordström – företagsekonom

Personen som gjort uttalandet heter för övrigt Kjell A. Nordström och är företagsekonom. Googla gärna honom, han är en sådan där trendriktig typ i designade glasögon och kläder. En som gärna sticker ut hakan och säger saker som är rätt korkade och naiva, men “lättsmält och populärt “, vilket får mycket uppmärksamhet, gärna delat på sociala medier. Han har skrivit ett flertal böcker, av typ “lättsmälta och populära”. De känns precis som han själv, trendriktiga. Han var för övrigt en av P1s sommarpratare i år, 2020. Bara förhandsinformationen  på hans program fick mig att helt tappa lusten att lyssna. Hans fortsatt töntiga påstående (citerat från DN) “Forskade för att få ligga”, hur tänkte han där? Vem med en gnutta självaktning vill ligga med en självgod företagsekonom som tycker företagsekonomi är sexigt. Känns som det kan få vara. 

Vad är underhållning?

Citatet “ingen underhållning” ter sig lite märkligt. Vad är underhållning? Likaså “ingen shopping“, varför skall det finnas shopping överallt? Om denna person inte ser upp så kanske framtiden blir en förfärlig överraskning, en snabbt ökande andel av shopping sker ju på nätet, inte i staden. Det är ju lika relevant och enkelt att vända på resonemanget, det finns inte någon helande natur i storstaden. Det finns inte någon tystnad, var finns det oförstörda, det rena i staden? 

Allt utanför staden är naturresurser

Sveriges välfärd är till stor del ett resultat av ett synnerligen hänsynslöst exploaterande av råvaror, vattenkraften, gruvnäringen och just virkesindustrin, “träd”. Allt är naturresurser som anses så självklara, något som inte går att få från en stad. Det som han kallar skräpytan är naturresurser, och livsmiljön för de som inte vill bo i den konstlade staden. Kunskap är väsentlig, om den används på ett vettig sätt. Men utan några råvaror så fungerar ingenting. Universitet och högskolor är  dessutom inte enda sättet att inhämta kunskap på.

Att den svenska glesbygden tillåts monteras ned och försvinna är häpnadsväckande. Det sker helt i stillhet, utan någon form av diskussion. Pajaser som denna Kjell och även många andra verkar resonera så att det som inte syns det finns inte, det pågår en avvecklingspolitik i det tysta. 

Det är ledsamt och nedslående att höra om synen på områden utanför staden. Det var inte de medverkande som stod för den dåliga synen, det var vad de beskrev sig känna. Hur andra såg på den, de i storstäderna. Ganska vanligt, det skämtas om landsbygd som människor som är lite korkade och primitiva.   

I anslutning till just denna korta film, (SVT tipsar om liknande) dök även den korta serien om de norrländska gruvarbetarna upp,  “Tornedalsrallyt”, människor som bor, eller i vart fall vuxit upp i Tornedalen, men numera jobbar i Kiruna, Malmberget, eller någon av de andra större gruvstäderna. Ytterligare en liknande film var “Den stora flytten – en film om Malmberget”, hur ett samhälle påverkas rent fysiskt av gruvnäringen.

Det som alla dessa har gemensamt är att människorna som bor, lever och medverkar i filmerna har är sin kärlek till naturen. Det är på något sätt det enkla. Naturen är en del av deras vardag, den betyder så mycket mer än att vara något rekreationsområde för fritid. Vilket de större turistorterna blivit, Åre, Sälen med flera, platser som storstadens innevånare besöker ett par veckor om året för att ha kul. För de människor som bor här är detta vardagen, det kan inte plockas bort, det betyder så pass mycket. 

85 procent av Sverige är en skräpyta

SVT dokumentären Skräpytan kan tidvis kännas lite ironisk och på gränsen till lyteskomisk, men det är ju trots allt deras liv. De har valt det och de trivs med det. Det är inte en skräpyta, det är vardagen för människor. Att kalla det för skräpytan gör ju att något som inte kallas för skräpyta måste finnas, det är ju ett relativt begrepp. En personlig gissning från mig är att staden är något slags mål, en fulländad utveckling, alltså inte en skräpyta. Där finns det som citaten påstod saknades i Värmland. Däremot inte några råvaror. Stadens mat kommer från landet, gatornas asfalt från stenbrott, likaså betong, järn/metall från gruvor, virket från skogen, för att inte tala om all energi som konsumeras, den kommer från något kraftverk (vind-, vatten-, kärnkraft). Vid ett grovt överslag på Sveriges yta som jag gjorde i en tidigare artikel, “Mer pengar till vår järnväg”, så är med detta resonemang i runda slängar >85% av Sverige en skräpyta. I vanlig ordning då ekonomer får ge sin syn på saker och ting så räknas kronor och ören som vinst, alla andra former av vinster är inte relevanta.

Lite trist att personer och tankesätt som dessa skall få synas i den stora utsträckning som det gör. Att de inte ifrågasätts på ett relevant sätt. Lika trist att politiken inte verkar vara bättre på att hantera det, orden om ett demokratisk samhälle för alla finns och upprepas gärna, men verkstaden verkar har gått i pension, de görs inte något konkret.

Läs gärna mina andra sidor, Rastlös betraktare och Velpcipeter. Mer om fotografi och träning med fokus på cykel.

Bibliotek går samman och blir starkare

Skrev tidigare om att glesbygden får svårt att hålla sina bibliotek vid liv. Nu kommer en motåtgärd. Hoppas detta är början på något nytt, hittills har det mest varit en massa prat utan agerande. Västmanland bildar regionalt bibliotek. Kanske kan vi ana en början på att glesbyggd får mer uppmärksamhet och förbättrade möjligheter?

Att slå samman biblioteks samlingar är nog smart, det ger ett större utbud och en delad kostnad. Detta har visserligen redan funnits, här i Skåne hittar man det redan nu bland de mindre kommunerna, som Tomelilla, Skurup Sjöbo, Simrishamn, Ystad, med flera, där görs sökningar i alla kommuners bibliotekskataloger. Steget är dock inte helt och fult taget, låna görs fortfarande separat på varje kommuns egna bibliotek. 

Att göra gemensam sak och samordna tjänster för mindre kommuner, det är nog ett steg i rätt riktning. Det behöver ju inte innebära att kommuner slås ihop, men väl tjänster som samordnas. Bibliotek är nog en ypperlig sådan möjlighet, det är ju det mest demokratiska vi har idag, och det måste få finnas kvar. Läs mina tidigare inlägg om det, bibliotek är fantastiskt och gemensamma digitala bibliotek.  

Läs gärna mina andra sidor, Rastlös betraktare och Velpcipeter. Mer om fotografi och träning med fokus på cykel.

Var har det gått fel?

Postnord vill ha tre dagar för att leverera vår post. Om vi inte får det så går vi med förlust, säger en representant för Postnord. Då undrar säkert många, var har detta spektakel gått snett? Snigelpost är snart inte en benämning, det är ett faktum.

Hur kan det gå så snett som det verkar ha gått för Postnord? Det är dagligen som det skrivs om hur Postnord blöder och går med stor förlust. Ha i beaktande att detta är saker som gäller idag:

  • Aldrig tidigare har det skickats så mycket packet som nu.
  • Järnvägarna transporterar mer än någonsin.
  • Transporterna på våra vägar går för högtryck, även här ökar det konstant. Vi har ett allt bättre fungerande vägnät.
  • Posten har inför automatsortering, mycket sköts alltså av maskiner.
  • Det skickas mindre med post än tidigare, vilket borde innebära ett minskat tryck på posten.

Trots allt detta så tar det allt längre tid för post att nå fram. Hur kan det komma sig? För en oinsatt ter det sig ju helt obegripligt att det skall behöva ta tre dagar idag. Tidigare sade man att posten levererades dagen efter till större delen av landet, självfallet med vissa undantag. Nu vill posten att hela landet skall sättas på undantag. Ge oss tre dagar!

Kan någon insatt förklara hur det kan bli så här?

Framtidens problem fanns även igår

Framtiden har flera stora, växande problem som vi alla kommer att på ett eller annat sätt drabbas av. Arbetslöshet, krympande pensioner, klimatförändringar, som några exempel. Det är dock inte något som är nytt, det har pågått en längre tid.

En ny serie på SVT beskriver framtidens AI, ett snabbt växande område. I serien tas olika aspekter på AI upp. AI kan bidra till en bättre sjukvård, självkörande fordon, olika algoritmer för bearbetning av information, med mycket mera. Vi har just nu bara sett början på utvecklingen, en utveckling som vi inte vet var den slutar. Det är nu man skall säga, “datorer, robotar kommer att ta över vårt samhället”. Det kanske inte skall tas helt bokstavligt, men att datorer och robotar i den bemärkelsen att de kanske sköter vissa sysslor kommer att bli vanliga, är inte en vågad gissning. Se på Japan där robotar till och med ersatt personal inom äldreomsorg, robotar agerar lite som sällskap. Steget till att vi skulle få ett samhälle dominerat av robotar, datorer, det är rätt långt. Det är dock inte helt främmande att dessa AI algoritmer som utvecklas som stöd till människan, kan påverka människan att ta bättre beslut, men även väldigt konstiga beslut. Låt oss säga att AI blandas in i krigsstrategier. Ett möjligt scenario kan då vara att basera sitt besluta om angrepp på potentiella fiender med hjälp av AI. Beslut som är fullständigt okonventionella, de kanske går långt utanför människans ramar, ger direktiv/förslag på saker som inte skulle gjorts annars.

Arbetslöshet ett växande problem

Världen och många länder står inför enorma utmaningar vad gäller den växande befolkningen, samtidigt som de enklare jobben rationaliseras bort och tas över av olika former av robotar. En ekvation som blir svår att lösa, färre arbetsuppgifter, men fler människor. Att robotar, som strikt sett inte behöver vara AI tar över slitsamma jobb, det är inte någon ledsen över. Arbetsförhållanden har överlag blivit mycket bättre inom de framför allt den tunga och monotona tillverkningsindustrin.

Att AI i mångt och mycket används för att bättra på förtjänster (högre avkastning) är inte hållbart, inte primärt. Givet ekvationen ovan med en snabbt ökande folkmängd, samtidigt som AI används för att ersätta människor med automatiserade processer som gnetar på dygnet runt. Detta ger lägre omkostnader och ökade förtjänster, för några få. En stor del av de ersatta människorna kommer inte att hitta arbete.

AI ger mertid

Lyssnar eller läser man om förtjänsterna med AI är det ett som sticker ut, rutinjobb och analyser tas över av AI. Sannolikt kan de flesta skriva under på och hålla med att det låter ju bra, rutinjobb är ofta monotona tråkiga jobb. Analyser kan bli bättre, exempel inom sjukvården där röntgenbilder tolkas av AI. Stannar det då där? Det är ju faktiskt upp till människan att avgöra, men troligtvis inte. Nya områden kommer att hittas, områden där AI är användbart, områden som ger ökad ekonomisk vinning prioriteras oftast, istället för områden som ger en bred samhällsnytta.

Rutinsysslor är en del av vardagen för alla, enkla saker som att dammsuga, handla, städa, klippa gräset och diska. Det är saker som kanske inte är så kul, men likväl måste skötas. I en tidigare text skrev jag vad gör vi med all tid, vi tror oss köpa tid för andra saker genom att göra oss kvitt sysslor. Allt kostar dock pengar så finansieringen kräver mer jobb, en ökad inkomst, så i slutänden blir det kanske inte mer tid, men väl mindre “tråkiga sysslor”.

Låt oss dock anta att vi får mer tid över, även att utvecklingen fortsätter på samma sätt som nu. Rutinmässiga sysslor, “tråkiga vardagssysslor” tas över av AI och automatiseras/mekaniseras. Vi får alltså mer tid över genom AI användning. Frågan som då dyker upp är, var går den bortre gränsen för vad människan och AI kan ersätta, men kanske mer väsentligt, vad är relevant att ersätta? All tid som man får över, vad skall den nyttjas till? Endast sånt man tycker är kul? Det hade ju varit fantastiskt, men hur kan det bli möjligt? Dessa relativt enklas sysslor som idag sköts av lågavlönade, ofta invandrare, flyktingar. Där tar helt klart AI och robotar jobb från en grupp som får det svårt.

Det har även visats att AI kommer att ta jobb från många handläggare, läkare, analytiker, relativt avancerade arbeten.

Arbetslösheten som sannolikt kommer att öka blir ett växande problem. Jorden och allt omkring oss förutom universum är ändligt, så någonstans finns en bortre gräns, om inte annat för naturresurser. Jag är rätt övertygad om att det inte är det som kommer att sätta stopp för dagens utveckling, det är människan. Vad och hur utvecklingen kommer att sluta kan nog inte någon förutsäga, men samhället som utvecklas idag känns allt bräckligare.

Vi ser alltmer av vi och dem

Idag bygger vi i snabb takt alltfler murar, murar mellan oss och dem. Tag bara Brexit, Trumps mur mot Mexiko, splitringen i klimatfrågan, Kina vs USA, Kina vs resten av världen, religioner, Rysslands agerande mot väst. Även alla populistiska partier som SD med flera, vilka drivs av osäkerhet och främlingsfientlighet. Saker som syftar till att slå in kilar mellan oss och dem.

En global instabilitet, AI och teknologi är här en stor drivkraft till en splittring. Istället för att enas om utveckling så är det precis tvärtom, man skyddar och hemlighåller. Likaså alltmer avancerade vapen, fler länder med kärnvapen, “skapade i syfte att stabilisera”, men i själva verket bidrar till splittring. Med ledare för dessa kärnvapenmakter som är narcissister, känns läget inte så värst trovärdigt och stabilt.

Domedagen är inte något nytt påfund

Alla domedagsprofetior om en uppvaknade värld efter ett kärnvapenkrig, en fullt utvecklad klimatkatastrof, storebrorssamhället, sånt har vi sett på film, sånt har vi läst. Mängder av det dessutom. Det har nog av de flesta ignorerats som nonsens. Det finns en stor tilltro till människans sunda förnuft, människans förmåga att lösa problem, vilket ju visat sig fungera så där. Sunt förnuft, vad är det för övrigt?

Terminator – kanske har det ett uns av realism trots allt? George Orwells 1984, det är redan passerat, storebror vet idag redan mer om dig än du vet själv.

Greta Tunberg är ett exempel på ljus i mörkret, hon kan dock inte göra något mer än informera. Det är ju dessvärre dessa narcissistiska politiska ledare som sitter vid rodret och där går det trögt.

Med det sagt, det har förutspåtts och sedan länge sagts att detta var på gång. Kanske inte jag, kanske inte de flesta, har insett det, men det går nu inte att blunda, vi har rejäla problem att lösa.

För egen del blir jag mest sugen på att flytta till en stuga i Norrland och slippa umgås med människor. Där skall det finnas möjlighet och frihet att kunna vandra, fiska, vara i naturen. Komma ifrån de mänskliga miljöer som vi idag mer eller mindre tvingas in i.

Bibliotek är fantastiskt

Biblioteket är en otroligt fin konstruktion och kanske det mest demokratiska vi har för ett jämlikt samhälle. Tyvärr så kanske detta är på väg att ändras. I den våg av privatisering av tidigare kommunala och statliga verksamheter finns det märkligt nog inte någon utvärdering. Hade en privatisering medfört en bättre service och ett bibelhållet utbud eller ännu hellre bättre, då är allt bra. Det är dock inte något som redovisats, tyvärr är det ofta alltfler röster som gör hörda det motsatta. 

Vad som sker på fler platser i landet är att biblioteken läggs ned, de är för dyra att driva och underhålla. En lösning är att sälja ut verksamheten från dagens kommunala drift till privata aktörer. Idag finns några kommuner som just gjort det. Läs gärna mitt andra inlägg om gemensamma digitala bibliotek som är en liknande text.

Samlar bibliotek

Bibliotek är fantastiska, jag samlar på bibliotek, det betyder att jag besöker alla bibliotek som jag får möjlighet till. Det gäller Sverige såväl som alla andra länder, har besökt en mängd olika bibliotek som exempelvis Singapore, Rom, Köpenhamn, och även så exotiska som biblioteket i Nationalparken Taman Negara i Malaysia. Ett litet guldkorn som britterna anlagt under sin kolonitid av Malaysia. 

Jag besöker alla bibliotek på den skånska glesbygden då jag är ute på mina turer. Igår besökte jag biblioteket i Skurup, dagen innan Veberöds bibliotek. Svalövs skulle jag besöka häromdagen, det var dock helt stängt och skulle vara det några veckor för renoveringen.    

De mindre orterna blir ofta av med sina bibliotek, de kanske nyttjas för lite och är en för stor kostnad med tanke på nyttjandegraden. En liten hake som kommer att genomsyra en privatisering helt och hållet, där allt vägs mot ekonomisk vinst. De mindre orterna kommer inte att få några bibliotek, de är inte ekonomiskt intressant för privata aktörer. 

Som jag skrev i den andra texten är utbudet en annan fråga som är problematisk. De smala och lite mer udda böckerna plockas sannolikt bort först och främst. Det blir då ett kanske lite trist utbud med storsäljare som man kan låna. Konstböcker, äldre klassiker, dyra fina böcker som kanske många läser på plats på biblioteket, dessa kommer inte att köpas in. Alla böcker som läses på plats i biblioteken kommer att få det svårt då de inte är med i lånestatistiken.

E-böcker kan vara en lösning

Här tror jag att E-böcker kan vara en lösning. Jag löser visserligen hellre en riktig bok i pappersformat än en elektronisk, men om valet är ingen bok alls så är valet enkelt. 

Här borde staten kunna gå in och skapa en gemensam pool med litteratur. Om denna gemensamma pool köpte in det mesta av litteraturen och de mindre biblioteken i sin tur kunde låna från denna gemensamma  pool, då har man löst ett problem. Priset för inköp av E-böcker borde sedan kunna vara som STIM, dvs. det skall betalas en summa baserad på hur många om lånat boken. De små biblioteken kan sedan kanske drivas som många andra samhällstjänster på mindre orter, där äldre skulle kunna vara på plats några timmar om dagen och mer ha en övervakande uppgift. Alternativt att ha biblioteket i lokaler som har fler funktioner, det där är saker  som inte känns som stora problem. 

Jag har inte en fullständig lösning, men att tillhandahålla bland annat bibliotek är något som ett land med dess infrastruktur skall kunna göra. Precis som med andra fundamentala tjänster som skola, vård, transporter, dvs. ett vägnät och järnvägar. Det är en så viktig del av en demokrati att det borde vara krav på det.

Skapa denna gemensamma pool med böcker som skall vara tillgänglig för alla bibliotek. En sak till som måste lösas är alla olika appar som varje bibliotek har utvecklat, läs min andra text om det. Där berör jag problemet med bristande funktionalitet och avsaknad av standard för elektroniska låneappar. Lite märkligt att den utvecklingen gått så långsamt. E-böcker har funnits länge och att köpa dessa böcker fungerar bra, men att låna dem verkar vara en svårare nöt att knäcka.

 

 

Du är synlig

Att alla som är på nätet är under luppen, det är inte en nyhet. Däremot kanske inte alla tänker på vad de skriver och att de granskas i detalj. Tänker då inte på facebook och andra sociala medier som vi vet är följda, nej en simpel blogg är även den under luppen. Det har jag nu fått helt klart för mig.

Hotellet där mina sidor ligger har någon enkel statistik för antalet besök och geografisk fördelning. Det är inte något som jag granskar i detalj eller fäster någon större vikt vid. Kikar på det då och då. Vissa inlägg som publicerats har fått lite fler besök, andra lite färre, och en del rätt besynnerliga besök. Med besynnerliga tänker jag på länder som inte har så mycket med Sverige och mig som person och mina texter att göra. Texten är ju på svenska, ett språk som inte så många i världen behärskar. Exempel på besök är från Kina, men även USA. Har alltså inte reflekterat nämnvärt över det, men för någon dag sedan så noterade jag att större delen av besöken var från just dessa två länder. Det har inträffat tidigare, men inte i dessa proportioner. Denna gång tyckte jag dock att det var lite märkligt, det slog mig sedan att i den text som besökts mest  var det i synnerhet Kina som var utpekat. Det var framför allt denna text. En text som tar upp lite om Huawei och alla turer kring blockaden av företaget. 

Det är ju helt uppenbart att de bevakar allt på nätet, om jag kanske har hundra läsare så är mina texter riktigt försumbart små, men likväl är det just dessa länder som finner texterna. Det är just specifika texter som handlar om länder som USA, Kina, det är ord som övervakning, dissident, diktatur, orättvisor och sånt. Dessa texter får besök av Kinas robotar, USAs robotar, kanske andra också. Robotarna jobbar utan att knorra, de behöver inte semester och ledigt, 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året gnetar  de på. Programmerade med algoritmer är för att finna potentiella problem, mönster, hot, med mera. Vad de letar efter är ju hemligt. 

Sannolikt är det inte någon större fara, men i och med att dessa övervakningssystem läst det och sedan lagrar det så kan det i framtiden kanske bli en käpp i hjulet, vem vet?

Demokrati måste man jobba med, jämt!

Ett exempel är min låtsaspappa när jag växte upp, han var blå in i märgen, partipolitiskt alltså. Hans pappa däremot hade varit en aktiv kommunist, vilket man lite till synes naivt kunde tro att det inte skulle spela någon roll. Men tji vad han bedrog sig, då han skulle resa över till USA, detta var 70-80-tal, så fick han avslag på sin visumansökan. Det framkom då att han hade för nära koppling till Kommunistpartiet för att tillåtas komma in i USA. Hans pappa hade alltså kopplingen, i övrigt var det endast en genetiskt koppling mellan dessa (far-son), men det var uppenbarligen nog. Att den ena var blå i sin syn på politik hade inte någon betydelse. Så kan det gå.

Vad dessa besök på min sida nu innebär tolkar jag som att i det långa loppet kan det vara ett intrång och begränsing i det fria ordet. Vi är övervakade, detta är med största sannolikhet ett problem för många, se på Kina. Där fängslas alla som har något ont att säga om republiken. Ont enligt de styrande! De har ju för övrigt inte ens regelrätta val, det är ju en diktatur där innevånarna verkligen passar sig för att säga något som kan tolkas som kritik mot stadsmakten. För många är detta inte bara en olustkänsla, det är ett reellt hot mot dem, de fängslas.

Skall bli spännande att se om denna text får besök av just dessa två länder, de är ju omnämnda, dessutom är några nyckelord insprängda i textmassan.