Det frodas ett kunskapsförakt

Ett alltmer påtagligt kunskapsförakt, en faktaresistens och frodande konspirationsteorier är vad vi möts av. Det är i riksdag, i regering, i lobbyverksamheter och även i media. Det är oerhört jobbigt att behöva lyssna till detta, men ännu värre är att detta är både farligt och ödesdigert. Dagens lördagsintervju 6 maj 2023 med Peter Kullgren är en plågsam stund att lyssna. Han är typexemplet på en person som går näringslivets och sina egna intressens ärenden, framför ämbetets. Han pratar om vetenskap, om forskning, men hänvisar aldrig till källor och slingrar sig som en ål då han pressas.

Utvecklingen som sker nu är skrämmande, när personer som i detta fallet Peter Kullgren pratar om klimatet och hur man skall motverka en fortsatt negativ utveckling med skogen, med ökade CO2 utsläpp. Hur rovdjursstammen är för stor. I båda fallen säger forskningen en sak, sedan sitter en person, en politiker och säger något helt annat. Det är ett flagrant exempel på kunskapsförakt och faktaresistens.

Skogen

Skogen skall brukas, då är den som bäst, då gör den mest nytta, säger Kullgren. Just den meningen hör man från näringslivet, från stora skogsägare, från små skogsägare. Forskningen säger inte så, de säger att skogen skall tillåtas växa, då binder den som mest. Avverkade områden så som det avverkas normalt i Sverige är kalavverkning, det är blottlagda och kala ytor, där frigörs CO2, inte binds in.

Ministern fortsätter, vi skall ha mer skog, det får vi genom att bruka den, avverka och plantera ny skog. Det är en ekvation som är synnerligen svår att förstå. Det skall till mer skötsel av skog. Skogsägare säger då, jag har nu skött om min skog i 60-80 år, nu kan den avverkas och ge avkastning. Vad menas med det? Sköter inte en skog om sig själv, behöver verkligen en person sköta om den? Vad är det i så fall som skogsägaren bidrar med som är bra för skogen? Är det inte i själva verket så att skogsägaren har skött skogen så att den skall ge så stor avkastning som möjligt, på bekostnad av bland annat en minskad biologisk mångfald.

Det finns mängder av forskning som visar på att skog som får växa till sig och bli gammal, den binder CO2 bäst, gammal skog behövs för att bibehålla en biologiska mångfald.

Rovdjuren

Även inom synen på våra rovdjur finns ett stort förakt mot forskning och fakta. Det är dessutom en otrolig lobbyverksamhet bland jägare. Kullgren är för övrigt själv jägare, vilket var helt uppenbart i hans syn på rovdjur och som i denna intervju avspeglades i synen på vargen. Idag tror man att det finns ca 450 vargindivider i Sverige, vilket enligt Kullgren är för mycket, stammen skall halveras. En vargstam med 170-270 djur, med betoning på 170. Forskningen säger att minst 300 individer samt nya individer utifrån behövs för att hålla genpoolen i trim. Färre individer kommer att få stammen att utveckla defekter, en för liten genpool leder till inavel.

Då han får frågan var siffran 170 kommer från, är svaret “det finns mycket forskning”. Var finns forskningen som säger att 170 är en rimlig nivå?

Som en sammanfattning på detta kan ses en tydlig koppling till lobbyverksamhet och näringsliv. Skogsägarna idag, även under tiden för förra regeringen, långt tillbaka i tiden, har tryckt på oerhört. De stora skogsägarna vilka till stor del är statliga har sett till avkastning mer än ett hållbart brukande. Skötsel av skog är likställt med att låta skogen växa sig till avverkningsbar ålder, för att då avverkas, i Sverige genom kalavverkning. En helt förfärlig metod för allt utom för plånboken.

För rovdjuren är det jägarna och till viss del djurägare, men framför allt jägare som trycker på att rovdjursstammen är för stor. Jägare har i princip aldrig presenterat forskningsresultat, det är ofta ett tyckande. Vargen tar våra hundar, vargen tar vår vilt. Det är för mycket varg, det är för mycket lodjur, så låter det.

Om vi inte kan leva sida vid sida med vår omvärld, eller snarare vara en del av en värld, hur skall vi då kunna klara oss i en framtid som säger att vi måste värna om den? Forskningen säger en sak, flera saker. Om inte forskning kan vara en källa till beslut, vad skall då vara det? Faktaresistens, kunskapsförakt och konspirationsteorier måste motarbetas, det kommer annars gå fullständigt åt pipan för oss.

Förtjänar vi inte bättre än ett gäng foliehattar i riksdagen?

Ursäkta, men vad är detta? Elsa Widding som nybliven riksdagsledamot uttalade sig om att vi inte har en klimatkris, det saknas vetenskapliga belägg för det! Det finns tillfällen när man önskar att det skulle införas någon form av test för att få bli en folkvald, en representant för Sveriges medborgare, en representant i Sveriges riksdag. Elsa Widding hade garanterat inte platsat. Det finns fler exempel, faktum är att en stor andel är just Sverigedemokrater, de har en tendens att samla och dra till sig foliehattar, knäppgökar och annat skrammel bland de mindre bemedlade. I DN kunde man läsa idag, “Elsa Widding vidhåller det hon sade som nybliven i riksdagen”, det finns inte några vetenskapliga belägg för en klimatkris! Till texten ser man sedan en en bild på henne och partiledaren Jimmy Åkesson, båda dessvärre utan foliehatt.

Det är skönt att det finns motpooler till Elsa Widding och andra SD pajaser, men samtidigt är det djupt oroväckande att de skall vara så här. Utbildningsministern uttrycker en stor oro över en faktaresistens som får fäste och i synnerhet bland politiker. I samma nummer av DN finns denna artikel publicerad Ministern om forskarnas svar: ”Djupt oroande” . Forskare tystnar när fakta inte får gehör, varför skall man lägga energi på det om ingen lyssnar.

Politiker får inte agera så här

Jag är inte på något sätt för någon form av elitskikt bland förtroendevalda. Politiker skall och bör komma från alla samhällsskikt och gärna ha en brokig bakgrund. Det är dock ett stort problem att det saknas tilltro till vetenskap, att det frodas en faktaresistens. Om vetenskap inte kan visa vägen, vad skall då kunna göra det på ett relevant sätt? Det är så påtagligt och väldigt oroande att tyckande fått en så framträdande roll, precis som religion även fått. Allt detta tyckande och troende hör inte hemma i vare sig politik eller i ett modern samhälle. Det är något som hänvisas till kammaren hemma.

Jason Brennan är en amerikansk filosof och ekonom, inte på något sätt en person som jag sympatiserar med. Han har som så många anda en ekonomisk syn på samhället, där regler och ramverk baseras på ekonomiska spelregler. Helhetsbilden saknas, det är tillväxt och förtjänst som det handlar om. Han resonerar dock kring demokrati i sin bok “Efter demokratin”. I den för han fram att det borde ställas vissa krav på de som får rösta. Han tycker inte att det är en självklar rättighet att ha rösträtt. Resonemanget börjar närma sig svårigheter, vem skall bedöma vem som skall få rösta? Hur skall urvalet göras?

Jag kände bara då jag läste om Elsa Widding, med flera andra politiker framför allt bland SD, de är direkt inkompetenta. I just dessa fall är jag verkligen för ett urval. Dessa människor har en oerhörd faktaresistens, de är populister, de saknar förankring i vardagen och verkligheten. Det skall dock tilläggas att det är inte enbart bland SD vi finner dessa knäppgökar. Det känns lite som om de som måste kalla sig demokrater drar till sig flera av dessa. KD är ju ett annat exempel.

Elsa Widding, kryp ned under din sten där du har legat tidigare. Om du visar dig bland vanligt människor, tag då på dig foliehatten och dela ut mer foliehattar bland dina partikamrater, det underlättar så för alla andra.

Preskiberat – finns det kvar endast som ett uttryck?

Vad vi tar oss för med blir något som verkar bli allt mer avgörande. Livslång granskning känns inte som främmande för många. Idag var det en artikel i sydsvenskan som tog upp möjligheten och önskan av arbetsgivare att granska privatlivet hos sina anställda (Fler chefer vill granska ditt privatliv). Vad vi gör i vårt privatliv blir kanske avgörande? Jag tror inte att någon har invändningar mot att personer granskas, det är snarare bra att det görs, till en viss gräns. Problemet är, var går den gränsen? Hur långa tillbaka i tiden, vad för information granskas?

Dagens informationsinsamlande som görs på framför allt nätet är som jag ser det ett tveeggat svärd, dels är det en enorm tillgång för demokratin, vem som helst med tillgång till internt kan nå ut och göra sin röst hörd. Samtidigt är det otroligt lätt att övervaka alla, som i just detta fallet, arbetsgivare granskar sina anställda. Jag skrev en text om detta 2016, Övervakad inte kontrollerad, ett lite skrämmande scenario, det var redan då sant, det har inte blivit bättre, snarare värre. Vi är övervakade utan att veta om det.

Preskriptionstid – är detta fullständigt överspelat?

Jag ser detta som ytterligare skäl till att vara restriktiv med sina sociala medier och användningen av dem. Jag är inte överkänslig, paranoid eller på något sätt teknikfientlig. Allt vi gör idag lämnar spår efter sig, ett digitalt samhälle har verkligen den möjligheten att spara all information. Information som sedan är tillgänglig för den som önskar, kanske kommer den att kosta, sannolikt kommer den att kosta. Det kan lagras på obestämd tid, det preskiberas aldrig.

Alla vill åt vår information, den är värd guld!

Lördagsintervjun med Herman Sundqvist, gd för skogsstyrelsen

Lyssnade imorse på lördagsintervjun med Herman Sundqvist, generaldirektör för skogsstyrelsen. Jag blir oerhört provocerad av att en person i den ställningen kan få ha just den positionen och själv vara en skogsägare. Han äger skog för stora summor och skulle i vilket annat sammanhang som helst anses som jävig. Skogsstyrelsen har fått mycket kritik för att gå skogsägarna till mötes och inte inte värna som skogen, mer värna om ekonomiska intressen. Det är precis det som är problemet med generaldirektören.

Hans sätt att uttrycka sig speglar så väl hans syns på skogen. “Den skall brukas”, skogen är något som skall ge avkastning för han fram. Han får frågan om att kontrollen för hur skogen sköts inte utförs. Han slingrar sig som en ål och anser inte att skogsstyrelsen gör något fel. Då han saknar svar så är det en politisk sak att utföra det.

Jag blir så otroligt trött på att höra sånt här prat utan substans. EU har nu satt upp ett regelverk som kräver betydligt hårdare krav på bevarande av skog än Sverige har. Han anser inte att Sverige missköter sig och gör dåligt ifrån sig. Skogsägarna agera givetvis inom ramarna, det är ju skogsstyrelsen som skall se till att det sköts på ett bra sätt, det gör det ju inte och det har det inte gjorts.

En person som han skulle inte få sitta på en post som denna, han skall bort. Det måste vara en oberoende och kunnig person, han är säkert kunnig vad gäller hur man ser till att få bra avkastning på sin skog. Det är dock inte syftet med skogsstyrelsen, den skall vara ett organ för skötsel av skog, långsiktigt.

Vad är problemet med sj-ljudet?

Allt oftare hör jag personer på radion som lägger sj-ljudet långt fram i munnen. De är inte norrlänningar, det är inte något dialektalt, de verkar i övrigt normala och pratar som de allra flesta. Sj-ljudet kan uttalas på två sätt ett långt fram i munnen och längre bak, det verkar som om det bakre inte är fint nog för vissa. Hur kommer det sig? I Norrland är dialektala främre det vanligare, men det är inte det jag syftar på här, det dialektala.

Det har gått så långt att jag faktiskt inte orkar lyssna på personer som pratar på det viset, känns som om de lagt sig till med det, det känns bara tillgjort, så här har det inte varit tidigare.

Jag stänger numera av radion när vetenskapsradion, lundströms bokradio, naturmorgon, med flera program sätter igång. Nu är det ofta kanske bara någon enstaka person i programmen som pratar så här tillgjort, då kan man möjligen leva med det, men är det programledaren och/eller en person med en framträdande roll i programmet, då stänger jag av. Kanske lite överkänsligt av mig, eller rent av fånigt. Må så vara, men jag tolkar det som om dessa personer tycker det är lite fint att prata på detta sätt, för det är ju något de lagt sig till med. Skolan lär inte ut detta.

Tråkigt, för radio är trevligt att lyssna till, men detta orkar jag dock inte med. Tycker att det är mest töntigt att personer lägger sig till med ett påklistrat sätt att prata. Det är helt uppenbart att det är något socialt, något kopplat till social status, men så ytligt och påklistrat.

Väldigt skitnödigt enligt mig. Med betoning på (sj)sk-ljudet långt fram i munnen!

Dumstrut och foliehatt

SD och deras sympatisörer har jag verkligen inte höga tankar om. Det är konspirationsteoretiker och knäppgökar. Jag har dock haft en liten förhoppning om att de skulle visa någon form av sans, vett och förnuft, men nej! Det blir bara värre och värre. De är rasister, de är oförmögna att räkna, de föreslår att kungen skall utse en stadsminister, och de är klimatskeptiker, vilket uttalandet tidigare, direkt efter valet visade. Nu kom nästa i raden av märkliga påståenden. Återigen är Martin Kinnunen som öppnat munnen. Klimatet är inte något som SD bryr sig om. Stämmer detta uttalande så är han dummare än jag trott.

I SVD idag 4 december 2022, reagerade jag på en rubrik. “SD:s idé: betala för att slippa nå klimatmålen.

De måste hädanefter uppträda i sina foliehattar och dumstrutar som de skall.

Det är så korkat uttalande att det inte kan vara sant.

En tröst i allt mörker är att nu får SD äntligen ta ansvar och då blir det så här! Allt valfläsk som spreds inför valet, det var inte annat än just tomma ord.

Opålitlig på ett pålitligt sätt

Lyssande för inte så länge sedan på söndagsintervjun, programmet där Martin Wicklin intervjuar en gäst. Gäst i detta program var Roland Poirier Martinsson. Han är filosof, författare och säger sig vara starkt troende katolik, som är konservativ. Konservativ med en annan innebörd än vad många idag förknippar med konservativa. Tänker då framför allt på partier (politiska), där det är synonymt med högernationalistiska, populistiska, långt till höger. Det är alltså inte den formen av konservatism han står för. Han har en attityd som jag kan sympatisera med, han gillar inte helt och fullt människor, han föredrar att vara ensam och han var rätt pessimistisk till människan över lag.

Slår upp någon av dagstidningarna till frukosten, så som jag brukar göra varje dag. Trots att jag sagt till mig själv att jag inte skall sluka nyheter på det det viset. Ögnade även igenom Instagram, trots att jag mest tycker det är rätt jobbigt. En sak som jag noterade var ett inlägg av Po Tidholm, en journalist som jag i det stora hela tycker har sunda åsikter, MEN han hamnar allt oftare i uttrycket “det var bättre förr”. Det resonemanget är väldigt enkelspårigt och leder ofta inte framåt. Det gör dock inte heller den osunda resonemanget att allt kan lösas, lika orealistiskt och jobbigt att höra. Han är dock en humanist och brukar hamna på kant med de som uttalat enbart förlitar sig på marknadskrafter och ekonomiska rättesnören. Maximera vinsten, till vilket pris som helst.

Hur skall man då se på saker i sin omgivning?

Denna som jag ser det lite påklistrade attityd att det finns en tro på framtiden. Den ekar allt ihåligare och blir allt mer förljugen. Vi måste tro på framtiden, säger politikerna. Vad exakt menar de? De säger en sak och gör något helt annat. En tro på vetenskapen, den kan jag köpa och den har jag. Vetenskapen säger att vi måste göra något nu för att få stopp på klimatförändringen. Gör då makthavare något? Nej, det är just det, inte mycket! Den nu tänkta regeringen till exempel, de vill sänka bränsleskatten, folk har inte råd att köra sina bilar! Är det inte syftet, att vi skall köra mindre? De pausar miljöprövningen av vattenkraften, någon av ministrarna påstår till och med att klimatkrisen inte har vetenskapliga belägg! 

Delar av detta är inte unikt för denna tänkta regeringen, det var likadant innan, lovar runt, men levererar tunt. Sånt här gör mig trött, en massa tomt prat om saker och ting. Jobbigt!

Attityden till omgivningen är inte märklig

Att sakna tro på människor, i synnerhet de som sitter på positioner som kan påverka är inte märklig. Det är så mycket prat, men inget konkret görs. Dessutom verkar detta tomma prat, ett tyckande utan belägg bli allt vanligare. Trumpismen breder ut sig, SD använder den ofta i debatter. Politiker är förvånansvärt okunniga, kraven som ställs på dem är för låga. Att förlita sig på vetenskap är och borde vara en given egenskap, om man inte gör det, då är steget inte långt till att få en Trump. Vi har ju uppenbarligen flera redan.

Naturen är opålitligt på ett pålitligt sätt

Detta sammantaget gör att naturen är det enda som är pålitligt. Trots att det är opålitligt, men det är pålitligt på ett opålitligt sätt! Man vet helt enkelt att vädret inte säkert kan förutsägas, man vet inte helt säkert hur djuren skall agera och bete sig, vilket gör det pålitligt. Detta gör att människor är jobbiga, de är opålitliga på ett opålitligt sätt.

Ett odemokratiskt Sverige

Ett Sverige med innevånare som inte kan, eller vågar säga sin åsikt. Att dölja sitt ursprung, kanske tillhöra en etniskt minoritet, eller ha en obekväm åsikt. Det är saker som inte alltid är en självklarhet att det skall få förekomma?

När man läser sånt här: Allt fler böcker förbjuds i amerikanska skolor och här hemma i Sverige får man höra sånt här: Journalist rugby, eller som tidigare, av samma Linus Bylund ( i SvD): Partiska journalister ska straffas. Listan i Sverige kan göras rätt lång, som detta att man vill krympa public service, SD gillar inte granskning. En smalare public service, en motion till riksdagen, av Martin Kimmunen (SD).

Detta är alla exempel på demokratiska processer som SD vill begränsa, demokrati som kan, eller håller på att urholkas. Det är naivt att tro att det inte förekommer i Sverige, SD, är ett bra exempel på tullande på yttrandefrihet, på demokratisk urholkning. Medier som granskar makten är SD inte intresserade av.

I mina ögon ser Linus Bylund ut som en relikt från andra världskrigets Tyskland. Det stannar dock inte där, han beter sig även som en sådan. Har bara bytt den bruna kostymen mot en blå, åsikterna består. Det är nu dessa som sitter på maktpositioner i det svenska samhället. Moderaterna är nu alltså beredda att bilda en regering som vill tulla på demokratin. För att inte tala om Kristdemokraterna, som faktiskt själva är ett parti som delvis vill tulla på det demokratiska samhället.

Inte bara inom politik

Det behöver dock inte vara inom just nationell politik som vi finner detta. För någon vecka sedan  så kunde vi läsa att IOK förbjudit delegater att uttrycka sina budskap. IOK tystar delegater från att uttrycka sina åsikter. Egentligen inget nytt, just dessa stora internationella organisationer har varit korrupta sedan länge, FIFA, FIS, IOK där sitter kostymklädda herrar. Denna gånga gällde det en diskussion om att tillåta ryska och vitryska idrottare i OS. Vilket flera länder hade invändningar emot, det föll uppenbarligen inte IOKs ledning på läppen, varför framkommer inte. Det var nu inte bara SOK som tystades, även andra tystade, flagranta exempel på att åsikter tystas ned.

Det är minoriteter i Sverige, samerna till exempel, den lilla minoritet svensktalande, finlandsvenskarna i Finland är ett annat. De lever i utkanterna på samhället. får lite uppmärksamhet och tillåts inte ha med viktiga funktioner att göra.

Att vi som medborgare accepterar detta är bara en början på att samhället är under förändring, vi anser att det är OK att information samlas in om om våra vanor, om våra besöka på olika platser på internet. Att kameror registrerar våra rörelser på offentliga platser. Någon kanske då säger att det är för vår säkerhet, visst är det så, men det visar ju redan att det gått ganska långt i vårt samhälle där odemokratiska rörelser funnit sin väg in i samhället, våld och kriminalitet har letat sig allt längre ned i åldrar och till platser som tidigare var lugna. Väl insamlat finns informationen, och hur den sedan används, det är dolt.

Odemokratiska metoder så som våld är en allt vanligare metod att ta till för att utöva påtryckning, eller till synes lösa saker och ting. 

En kränkt generation

Vi har och kan se hur “den kränkta generationen” kan bli upprörd över att kanske någon tar en bild på en offentlig plats. En plats som det är helt fritt att fotografera på, eller att någon känner sig förolämpad för att man benämnt personen för han, hon eller hen. Däremot är det inte ett problem att alla sociala medier samlar information om personerna ifråga, eller att andra till synes självklara rättigheter inskränks. Det går kanske heller inte att skämta om saker som är helt självklart att det skall gå att skämta om. 

En märklig tid kan jag själv tycka. Jag har växt upp i en tid under konstant tillväxt, under allt mer demokratiska former och medborgarens rätt har inte inskränkts. Har vi sett toppen på det? Är vi på väg att tappa det vi byggt upp? 

Vi går in i avdemokratisering och vad vi trodde var en recession, ser allt mer ut som en depression. Diktaturer växer, frodas, se på Ryssland, Kina. Men även andra länder som Brasilien, Turkiet, Ungern, Iran, Afghanistan, länder där man tystas om man säger fel saker. Kanske rent av dödas. En ekonomi som bara fortsätter att gå uppåt, det är ju en omöjlighet, där är det inte en märklighet att vi idag kan se en avmattning. Däremot är det väldigt skrämmande tendens med en alltmer urholkad demokrati.