Putin en liten som man som är rädd att inte synas och tas på allvar

Putin, Putin han är en liten man

Putin, han förestår ett rövarband

Putin, Putin han borde tas om hand

….

Putin är som den lilla osäkre pojken som säger att han skall hämta sin storebror om han inte får som han vill. Han har en lite skara med lakejer som är korkade nog att följa i hans ledband. Det är Sergej Lavrov, Dimitri Peskov, och några till. Alla är de så rädda att inte tas på allvar och få respekt. De har helt missat och missförstått vad respekt är. I deras värld är hot, korruption, mygel och manipulation att visa respekt. Det är deras sätt att tvinga befolkningen och omvärlden till lydnad. Grejen är bara den att ingen köper detta, kleptokrati och skrämsel har genom världshistorien aldrig visat sig fungera.

Det blir lite skrattretande att läsa om deras så naiva uttalanden och tro att de skall övertyga omvärlden om deras syn på saker. Karlsson på taket framstår som en sanningssägare i jämförelse.

Putin och hans lakejer ser med förakt på västvärlden, den hotar oss påstår de. Han bär en klocka från Schweiz, har anammat mode och vanor från väst, vad exakt är det som han inte gillar från väst, jo demokrati och jämställdhet.

Offentligt religionsutövande är inte en rättighet

Religionsförespråkare gör sig alltmer hörda. De anser sig bli diskriminerade, smutskastade och säger sig känna sig hotade. Debatten om religion har fått lite ny glöd och varför det överhuvudtaget debatteras och får så pass mycket uppmärksamhet är lite märkligt. I forna dagar så trodde man lite på tomtar och troll, det var mycket som inte kunde förklaras, det sades att gud hade ett finger med i spelet. Gårdagens samhälle var inte ett informationssamhälle, sägner och tro hade ett grep om människorna, dagens samhälle är något helt annat. Vi har information om det mesta, saker som inte kan förklaras hänförs inte till några högre makter eller färgas av religiösa undertoner. Sverige är ett synnerligen sekulariserat samhälle där tro och ideologier som har religiös koppling hör hemma i de privata hemmen. Om ens där?

Religion inom skolan

Religiösa friskolor har fått mycket uppmärksamhet och diskuterats, debatten har framför allt handlat om de skall erhålla någon form av statlig finansiering. Det har framkommit att skolor som har en religiös styrning även har sina egna religiösa tankar på schemat.  Det har man reagerat på och vill dra in bidragen till dessa skolor. När en skola har som del i sitt syfte att lära ut religiösa tankar, då har det passerat en gräns, i vart fall om man får ekonomiska medel från staten. Vi har en läroplan som skall följas och i den finns religion som ämne med, information om olika religioner övergripande och som ett slags allmänbildning, inte som en ideologi att lära ut.

Religionsutövning är upp till var och en, det skall dock inte inverka på samhällsfunktioner, sekulariseringen är just det. Ett modernt samhälle kan inte fungera annars, det blir att gå tillbaka i tiden. Oavsett om en majoritet av jordens befolkning säger sig tillhöra någon religion, vilket vissa påstår, i samma sammanhang anses att majoriteten bör få utrymme. Ett samhälle kan inte anpassa sig efter religösa nycker, seder och traditioner. Var skall man i så fall dra en gräns för vad som får läras ut i en skola? Saker som inte ens kan bevisas eller är något annat än just tro, det hör inte hemma i en läroplan annat än som någon övergripande allmängiltig information. Asatro, tomtar och troll, vad säger att det är mer rätt eller fel än kristendom eller islam?

Kunskap och fattigdom

En sak som definitivt är en viktig faktor är bristande kunskap och information och ren fattigdom, dessa faktorer har garanterat ett finger med i spelet. Se på alla fattiga länder, där frodas en tro på högre makter. USA är ett besynnerligt exempel där religion har stort inflytande. Vi ser detta i världens ledande land, ett land som har en otroligt hycklande relation till framför allt nya testamentet.

Jag tycker mig alltmer ana att religiösa påstås känna sig kränkta, för övrigt ett ord som missbrukas. Vi tillåts inte utöva vår religion, hör man. Sverige, ett demokratiskt samhälle, där är det fullt tillåtet att utöva sin religion, men det är inte samma sak som att kunna utöva den var som helst.

Vi får inte heller spela fotboll överallt. Vi får inte spela musik överallt. Det finns en uppsjö av saker som stör andra som man inte gör överallt. Så är det även med religion, skulle alla som vill utöva sin religion och den inverkar på andra i omgivningen, vilket den i många fall gör, ja då är det ett problem. Att hänga upp ett liv på en högre makt är ju som att förlita sig på lotteri utan vinster.

Offentligt religionsutövande är INTE en rättighet

Att kräva att alla skall respektera ens trostillhörighet och dess ibland lite mystiska egenheter, kan inte vara en rättighet. Det har skrivits om de som vägrar ta i hand, de som inte äter allt, de som inte får göra si och de som får göra så. Med denna bakgrund skulle jag kunna sätta upp min egna tro, och religion, där dessa regler gäller:

  • Jag hälsar exempelvis på andra genom att ta av mig skon och nudda stortår.
  • Jag får endast gå ute i dagsljus.
  • Jag får endast äta äpplen som har grönt skal.

Så där kan det hålla på. Varför är det så, jo för min gud har en gång sagt att det skall vara så. Självklart skulle det inte fungera.

Denna text skrevs för ett par tre år sedan, men är fortfarande aktuell. Möjligen har den ändrat lite fokus. Motstridigheter och även krig orsakade av olika trostillhörighet är synnerligen aktuellt.

Frihet att uttrycka sig i Sverige

Blev otroligt provocerad av en artikel i gårdagens DN. “Sverige måste lära sig att böja sig” säger ledaren för partiet Nyans. Han säger att Turkiet borde trycka på hårdare och kräva att det skall vara förbjudet att bränna korenen. Detta som ett led i att godkänna Sveriges ansökan för medlemskap i NATO. Det var ett av de värre påstående jag sett. Om han nu inte gillar möjligheten att fritt uttrycka sin åsikter, att få leva i ett demokratiskt samhälle, då finns det mängder av alternativ, till exempel Turkiet. Att skilja på religion och stat, det vill säga ett samhälle utan religiös inblandning gjorde Sverige rätt sent, 2000, men Sverige har varit ett sekulariserat land länge. Det fungerar ju så där även utan kyrkans inblandning, eller för den del vilken religon som helst. Men det är vilket fall helt rätt att separera dessa saker. Se på de statsskikt där religion får för stort inflytande, det blir ju skit. Till och med USA har ju problem med sina frireligiösa knäppgökar. De är dock bara en mild bris jämfört med andra lände som Iran, Afganistan och Turkiet, samt många andra muslimska länder. Det fungerar inte med religion som rättesnöre.

Nyans, ett parti för grottmänniskan

Så denna, ursäkta ordvalet, men idiot till ledare för partiet nyans har helt fattat fel i hur ett samhälle skall fungera. Om han tror att det är bra att förbjuda bränning av koranen, vad säger han om att bränna bibeln, om andra religioners heliga skrifter? De lever ju helt fel enligt honom, så dessa är det sannolikt helt OK att bränna.

Vad säger han om att bränna regelboken för fotboll? Fotboll är stort i Sverige, största sporten och sannolikt med fler utövare än det är muslimer i Sverige. Skall det förbjudas om han eller någon nu råkar ogilla det som står i den? Vad har han för åsikter om ett jämlikt samhälle mellan kvinnor och män?

Tyvärr gynnar påstående som dessa föraktet mot tro och drar in andra toleranta personer som kanske är troende men inser att en demokrati och en rätt att uttrycka sin åsikt i det hela är rätt. (Även om det kan vara onödigt provocerande som att bränna koranen. Men även en sådan harmlös sak som att illustrera muhammed som en hund får helt sjuka proprtioner). Helt självklara saker, som vare sig skadar någon eller vanhedrar något.

Vetenskap, fakta och konst saker som bygger ett samhälle

Om religion får styra, då litar man inte på vetenskap. Det göder en faktaresistens, vilket även den andra änden av samhället har, de som i Sverige inte gillar muslimer. De på högerkanten som SD, de är ju knäppgökar på sitt sätt. Både religion och brunskjortor vill styra uttrycken för konst, vad som är tillåtet och vad som är bra, acceptabelt. De har dessutom båda en faktaresistens som är skrämmande. 

Nej, så att bränna koraner, det måste få göras, all illustrera muhammed som en jycke skall inte vara orsaker för dödshot, eller ens ett problem, även om det kan tyckas både provocerande och onödigt. Att få uttrycka sin åsikt är en självklarhet, skall vara en självklarhet. Så jag säger nu till denna pajas (syftar på ledaren för Nyans), lär dig böja dig för demokratin och rätten att få uttrycka sin åsikt.

Putin är mer än lovligt dum i huvudet

Putin pekar på en karta, en karta från 1600-talet och säger att Ukraina inte existerade innan dess. På SVT.se kan man precis läsa och se att Putin i ett uttalande påstår att Ukraina inte existerade innan 1600-talet. Han är ju helt desperat galningen. Letar halmstrån att hålla i. Omger sig med ett gäng gubbar som är hans marionetter.

Här är inslaget på SVT

Var skall man dra en gräns? Skall vi återinföra inkvisitionen, häxbränning, Pommern är Svenskt, Norge likaså? Danmark kanske vill ha tillbaka Skåne? Tittar du på inslaget så inser du haltar Putins argument ytterligare, det är så korkat att man inte tror att det är sant. Dock är detta en strategi som Ryssland verkar använda, det utmålar sig t.ex. som offer. De för för det mesta ett resonemang som är i klass med det man hör bland små barn.

Preskiberat – finns det kvar endast som ett uttryck?

Vad vi tar oss för med blir något som verkar bli allt mer avgörande. Livslång granskning känns inte som främmande för många. Idag var det en artikel i sydsvenskan som tog upp möjligheten och önskan av arbetsgivare att granska privatlivet hos sina anställda (Fler chefer vill granska ditt privatliv). Vad vi gör i vårt privatliv blir kanske avgörande? Jag tror inte att någon har invändningar mot att personer granskas, det är snarare bra att det görs, till en viss gräns. Problemet är, var går den gränsen? Hur långa tillbaka i tiden, vad för information granskas?

Dagens informationsinsamlande som görs på framför allt nätet är som jag ser det ett tveeggat svärd, dels är det en enorm tillgång för demokratin, vem som helst med tillgång till internt kan nå ut och göra sin röst hörd. Samtidigt är det otroligt lätt att övervaka alla, som i just detta fallet, arbetsgivare granskar sina anställda. Jag skrev en text om detta 2016, Övervakad inte kontrollerad, ett lite skrämmande scenario, det var redan då sant, det har inte blivit bättre, snarare värre. Vi är övervakade utan att veta om det.

Preskriptionstid – är detta fullständigt överspelat?

Jag ser detta som ytterligare skäl till att vara restriktiv med sina sociala medier och användningen av dem. Jag är inte överkänslig, paranoid eller på något sätt teknikfientlig. Allt vi gör idag lämnar spår efter sig, ett digitalt samhälle har verkligen den möjligheten att spara all information. Information som sedan är tillgänglig för den som önskar, kanske kommer den att kosta, sannolikt kommer den att kosta. Det kan lagras på obestämd tid, det preskiberas aldrig.

Alla vill åt vår information, den är värd guld!

Opålitlig på ett pålitligt sätt

Lyssande för inte så länge sedan på söndagsintervjun, programmet där Martin Wicklin intervjuar en gäst. Gäst i detta program var Roland Poirier Martinsson. Han är filosof, författare och säger sig vara starkt troende katolik, som är konservativ. Konservativ med en annan innebörd än vad många idag förknippar med konservativa. Tänker då framför allt på partier (politiska), där det är synonymt med högernationalistiska, populistiska, långt till höger. Det är alltså inte den formen av konservatism han står för. Han har en attityd som jag kan sympatisera med, han gillar inte helt och fullt människor, han föredrar att vara ensam och han var rätt pessimistisk till människan över lag.

Slår upp någon av dagstidningarna till frukosten, så som jag brukar göra varje dag. Trots att jag sagt till mig själv att jag inte skall sluka nyheter på det det viset. Ögnade även igenom Instagram, trots att jag mest tycker det är rätt jobbigt. En sak som jag noterade var ett inlägg av Po Tidholm, en journalist som jag i det stora hela tycker har sunda åsikter, MEN han hamnar allt oftare i uttrycket “det var bättre förr”. Det resonemanget är väldigt enkelspårigt och leder ofta inte framåt. Det gör dock inte heller den osunda resonemanget att allt kan lösas, lika orealistiskt och jobbigt att höra. Han är dock en humanist och brukar hamna på kant med de som uttalat enbart förlitar sig på marknadskrafter och ekonomiska rättesnören. Maximera vinsten, till vilket pris som helst.

Hur skall man då se på saker i sin omgivning?

Denna som jag ser det lite påklistrade attityd att det finns en tro på framtiden. Den ekar allt ihåligare och blir allt mer förljugen. Vi måste tro på framtiden, säger politikerna. Vad exakt menar de? De säger en sak och gör något helt annat. En tro på vetenskapen, den kan jag köpa och den har jag. Vetenskapen säger att vi måste göra något nu för att få stopp på klimatförändringen. Gör då makthavare något? Nej, det är just det, inte mycket! Den nu tänkta regeringen till exempel, de vill sänka bränsleskatten, folk har inte råd att köra sina bilar! Är det inte syftet, att vi skall köra mindre? De pausar miljöprövningen av vattenkraften, någon av ministrarna påstår till och med att klimatkrisen inte har vetenskapliga belägg! 

Delar av detta är inte unikt för denna tänkta regeringen, det var likadant innan, lovar runt, men levererar tunt. Sånt här gör mig trött, en massa tomt prat om saker och ting. Jobbigt!

Attityden till omgivningen är inte märklig

Att sakna tro på människor, i synnerhet de som sitter på positioner som kan påverka är inte märklig. Det är så mycket prat, men inget konkret görs. Dessutom verkar detta tomma prat, ett tyckande utan belägg bli allt vanligare. Trumpismen breder ut sig, SD använder den ofta i debatter. Politiker är förvånansvärt okunniga, kraven som ställs på dem är för låga. Att förlita sig på vetenskap är och borde vara en given egenskap, om man inte gör det, då är steget inte långt till att få en Trump. Vi har ju uppenbarligen flera redan.

Naturen är opålitligt på ett pålitligt sätt

Detta sammantaget gör att naturen är det enda som är pålitligt. Trots att det är opålitligt, men det är pålitligt på ett opålitligt sätt! Man vet helt enkelt att vädret inte säkert kan förutsägas, man vet inte helt säkert hur djuren skall agera och bete sig, vilket gör det pålitligt. Detta gör att människor är jobbiga, de är opålitliga på ett opålitligt sätt.

Grottmänniskan vaknar til liv

Ursäkta ordvalet, men var hittade de denna idiot? SD-ledamot: Klimatkris saknar stöd i vetenskap. Vilket succé i sitt första framträdande i riksdagen! Hon hade tydligen räknat lite också, med sin miniräknare hade hon räknat fram och presenterade följande:  “Om Sverige sänkte sina utsläpp till 0. Då skulle det påverka den globala temperaturen med 0,0027 grader. Okej, vi noterar! 

Vi vet ju sedan tidigare att SD inte är så bra på att räkna, så dessa siffror kanske har några potenser fel?! (Dessutom syns i kanten i videon nedan, i hörnet på filmen en annan riksdagsledamot, en person som sprang runt och viftade med ett järnrör.  Man vet var man har SD verkar det som, bland tomtar och troll!) 

Har hon legat under en sten de senaste åren? Vaknat till liv och lyckats få liv i sin minimala reptilhjärna. Att påståendet om klimatkrisen saknar stöd i vetenskapen är som att fortfarande vidhålla att jorden är platt. Jag tycker att hon kan krypa ned under stenen och fortsätta sin slummer, där gör hon inte någon skada.

Känns lite som det är ett bottenskrap bland många ministrar. Till och med stadsministern är en liten halvfigur! Detta kan inte vara vad det svenska folket förtjänar, har vi inte bättre att komma med?

 

Politik, en bokstavslek

Ny statsminister från S, en formalitet, ett enkelt beslut att fatta.
Det tyckte dock inte V, de vill inte betraktas som en matta.

S och V kom till slut överens, PRO fick sin dela av kakan.
Med hjälp av C, MP och V var till slut S ledare igen och det var slut på vakan.

S stoltserar med Sveriges statsminister, den första som kvinna.
SD, M, och KD rynkade på näsan och sa att de skulle få henne att försvinna.

Nu saknades bara en budget, annars är det svårt att få något att ske.
Där sa nu C stop, vi kan inte stötta V, men väl moppa för SD.

MP insåg då att detta var fel, de ville byta lag.
En upprörd talman gormar, det blir nog till att ta nya tag.

S, V, C, MP, SD, M och KD, men var hittar vi L?
Det är numera ett parti som inte gör någon säll.

Politik är numera en cirkus, en lekstuga.
För att få människor i framtiden att rösta, då får man nog riktigt truga.

Politik får gärna vara kul, intressant och relevant, men det känns som det är fjärran.

 

 

Keywords: politik, block, lekstuga