Politik, en bokstavslek

Ny statsminister från S, en formalitet, ett enkelt beslut att fatta.
Det tyckte dock inte V, de vill inte betraktas som en matta.

S och V kom till slut överens, PRO fick sin dela av kakan.
Med hjälp av C, MP och V var till slut S ledare igen och det var slut på vakan.

S stoltserar med Sveriges statsminister, den första som kvinna.
SD, M, och KD rynkade på näsan och sa att de skulle få henne att försvinna.

Nu saknades bara en budget, annars är det svårt att få något att ske.
Där sa nu C stop, vi kan inte stötta V, men väl moppa för SD.

MP insåg då att detta var fel, de ville byta lag.
En upprörd talman gormar, det blir nog till att ta nya tag.

S, V, C, MP, SD, M och KD, men var hittar vi L?
Det är numera ett parti som inte gör någon säll.

Politik är numera en cirkus, en lekstuga.
För att få människor i framtiden att rösta, då får man nog riktigt truga.

Politik får gärna vara kul, intressant och relevant, men det känns som det är fjärran.

 

 

Keywords: politik, block, lekstuga

Att vara en fri människa

Vad krävs för att vara en fri människa?  Kanske någon anser att vi är det redan idag, fria alltså? Sett ur ett perspektiv är vi i västvärlden fria så till vida att vi lever i en demokrati, vi kan säga och göra i stort sett det vi vill, men inte helt. Vi styrs dock alltmer av saker som vi inte kan kontrollera på egen hand.

Den fullständigt fria människan är nog en illusion skulle jag dryfta mig till att säga. Ingen är fri att göra precis som den vill utan begränsningar.

Det går att räkna upp ett otal saker som berör ens vardag, vilka inte går att rucka på. Vi är helt enkelt låsta till något slags ramverk, utanför vilket vi saknar valmöjlighet. Ett exempel är att vi känner oss övervakade och kontrollerade, ett växande problem med ett alltmer uppkopplat samhälle.

Ett flagrant exempel är idag tillgång till internet. Vardagliga sysslor kräver internet, att vara utan det innebär att det är mycket som inte fungerar i vardagen. De allra flesta har nog idag tillgång till någon möjlig uppkoppling, låt vara att den är långsam, ADSL eller via mobilnätet.  Svenska staten har dock gått ut med löfte om att 95% av Sveriges innevånare skall ha 100 Mbit, så är inte fallet och så kommer det sannolikt inte att bli. Samtidigt som det dras fiber kors och tvärs, avvecklas nätet för kopparledning, nätet där ADSL och den gamla telefonen körs. Mobilnätet som drivs helt av privata leverantörer kommer aldrig att byggas ut helt så alla platser har mobiltäckning, det är inte tillräckligt lönsamt. Samhälle och näringsliv avvecklar även manuella tjänster, det mesta skall skötas via internet, en ekvation som inte går att få ihop då inte alla har internet. Det är redan där 5% som hamnar utanför det vardagliga, trots bästa möjliga scenario. 

Svårigheter att välja bort

Hittills har bara exempel på brister eller avsaknader av rena fysiska saker tagits upp. Något som väcker alltmer känslor är möjligheten, eller snarare avsaknaden av möjlighet att välja bort att bli registrerad. Tänker återigen på internet, varje plats som besöks på internet lagrar information om besökaren. Det kan vara så lite som IP-numret på datorn, datum och klockslag. Det kan även vara en otrolig informationsmängd om vilka tidigare sidor som besökts, ditt namn, dina kontakter, information om din E-post, adress, med mera.

Det är sällan eller aldrig som det går att helt avstå från detta insamlande, inte utan att tappa funktionalitet på dator och surfande. Vi har alltså inte en frihet att inte dela med oss av oss själva.

Det har även mer eller mindre blivit i princip omöjligt att få saker hanterade manuellt på ett rimligt sätt. Exempelvis SJ, köper du biljetten för din resa i en manuell kassa, då koster den 100 kr extra. Biljettens pris spelar inte någon roll, det kan vara så lågt som 37kr, hanteringen kostar likväl 100 kr. Ett straff för alla som inte kan, eller vill köpa via internet. De som inte vill har ju gjort ett val, de som inte kan är ju en annan femma.

Kontant betalning, idag en omöjlighet i rätt många affärer. 

Att vara en fri människa

“Jag ville bli fotograf, det var mitt enda sätt att bli en fri människa. Komma härifrån (från Flen) och slippa jobba sju till fyra som alla andra”. I dokumentären “Geniet från Flen”, förklarar den svenska fotografen Hans Gedda om sitt val att bli fotograf. Han kallar det att var vara fri. Så är det nog, att göra saker som man själv kan styra och påverka, det är en frihet. 

Att inte gilla auktoriteter är starkt kopplat till att känna sig fri. Det är det nog många fria skapare, konstnärer som kan skriva under på. Säkert gäller det många människor över lag. Några exempel från senaste tiden och SVT  är dels Charlie Chaplin, en person som inte gillade översittare och auktoriteter. I hans fall med alla rätt, då galningar som Edgar Hoover och senare även Joseph McCarthy jagade honom med blåslampa. Radikalslöjdaren är en annan person som skildrats i en SVT-dokumentär, och han säger sig uttryckligen inte kunna hantera auktoriteter. 

Detta alltmer högteknologiska samhälle vi lever i ger inte möjligheter att välja bort, så att säga att man är mer fri idag än för exempelvis 20 år sedan, det är inte helt korrekt. Vi har kanske fler val, men det är inte att vara fri, då det inte går att välja bort vissa saker.

Vad är då en fri människa?

Det är inte helt enkelt att skaka fram en generell definition på hur människor skulle säga sig vara fria. Det är starkt avhängigt situationen som man befinner sig i. För en person som lever under flykt, tänker på flyktingar, ja att få en fast punkt i sin tillvaro är nog att känna sig fri. Trumpanhängare, de pratar ofta om den fria viljan, vad de avser är dock oklart.

Klart är vilket fall att ingen är helt fri, även om många anser sig kunna göra vad vill. En sak som blir allt tydligare är att människan är övervakad, vi kan inte göra vd som helst utan att det registreras. Det får helt enkelt konsekvenser om vi göra visa saker, hur självklara de än kan vara. Demokratin är tyvärr på väg att urholkas, på bred front skulle jag nog säga.

Demokratin är något som man måste jobba med hela tiden, det knapras annars i kanterna och till slut är det kanske en skendemokrati man har.

Det har nu höjts röster om att Trump stängts av från många sociala plattformar, det är ett ingrepp demokratin anser de. Lite lustigt att de tar upp det nu, han har spridit struntprat under 4 år och ingen verkar ha reagerat på det i någon nämnvärd omfattning. Samtidigt så filtrerar precis samma plattformar könsord, bilder på vad de anser vara lite för mycket hud. Var finns synpunkterna på detta från dessa röster som anser att Trump blivit tystad? Det är dock ett problem att dessa filter ligger hos privata aktörer, de har en enorm makt i och med detta. De sitter dessutom på alla information om användarna, det är ett stort problem. Vem skall äga makten till den personliga informationen?

Förtroendevalda skall agera därefter

Flera fall av missbrukat förtroende bland politiker har under den senaste tiden kommit till ytan. Senast i raden är den moderate riksdagspolitikern Elisabeth Svantesson, ett till synes märkligt val hon gjort. Hon och flera i den moderata ledningen hävdar bestämt att hon inte gjort något olagligt. Må så vara, men vem väljer att bosätta sig i sin sommarstuga i Nora, när familj, med barn och make bor i Stockholm, dessutom är arbetet i riksdagen i Stockholm? Ett synnerligen märkligt agerande.  Är det att bruka väljarnas förtroende på ett snyggt sätt? Det är fler som gjort på samma sätt i andra politiska partier skall tilläggas. Känns inte som ett moraliskt och etiskt korrekt sätt att bruka sitt förtroende. Känns lite som, “mycket vill ha mer”. Svårt att inte tolka detta som att de vill göra avdrag och få reseersättning. Skärpning, ni är förtroendevalda och skall agera som sådana!

Internet både främjar och hämmar demokrati

Internet är ett tveeggat svärd. Samtidig som det skall främja demokrati, tillgängligt för alla, har det aldrig tidigare varit enklare att bevaka och tysta de som inte passar in. Det är framför allt all övervakning som är möjlig som är ett snabbt växande bekymmer. Kapitalistiska jättar som Google och Facebook, men även länder, stater, myndigheter med flera kan nu få tillgång till enorma mängder med information om de som är på internet. 

I kölvattnet på det öppna internet är det en mängd aktörer som samlar information om användarna. De lever på användarinformation, de samlar information och använder den direkt, eller de säljer den vidare till andra aktörer. Det är svårt, för att inte säga omöjligt för den enskilde individen att ha kontroll på alla avtal som man tvingas godkänna (tag exempelvis alla Cookies som sätts på din dator). Alla avtal som måste godkännas för att komma vidare, (varje app på din telefon har sina egna avtal, måste godkännas för att kunna installeras). Samtidigt som internet ger möjlighet för många att söka och dela information, ligger i bakgrunden (dolt) ett massivt insamlande av all aktivitet.

I den digitala tidningen Fokus Forskning skrev jag artikeln Algoritmer är morgondagens beslutsfattare. Den byggde på en intervju med Stefan Larsson som är forskare vid Internetinstitutet vid Lunds Universitet. I intervjun diskuteras  en mängd både positiva och negativa saker med internet.

I SvD, 11-augusti 2017 skriver Ola Wong “Kinas chatbot ett verktyg för total övervakning“. Det har där centralt skapats algoritmer som är med i debatter, i diskussioner, de är aktiva på nätet som vilken individ som helst. Det har vidare installerats en mängd olika kameror ute i städerna, och även annan form av övervaknings-utrustning, det kallas från centralt håll  för säkerhetsförstärkning. Som så ofta, det är för “allas bästa”, det ger en större säkerhet och är efterfrågat på bred front. Så behöver det inte naturligtvis inte vara, det kan i själva verket vara verktyg för att övervaka och och kontrollera människor.

Sverige är självfallet inte ett undantag, vi har SÄPO, men framför allt har vi FRA. Vad dessa gör vet vi inte, vad de samlar in vet vi inte, vad det används till vet vi inte. Att de samlar in information, det kan vi dock vara säkra på.

Demokrati på internet!

Är då internet demokratiskt? Det är en oöverskådlig källa till information och den är i mångt och mycket tillgänglig för de flesta. Det går att nå ut till många, snabbt, enkelt. Allt är synnerligen decentraliserat, och finns tillgängligt överallt för alla med access till nätet. Samtidigt är det möjligt att anonymt bete sig väldigt illa, hota, sabotera, ja en massa saker. Kommunikationen sker dessutom i väl definierade, avgränsade kanaler (ledningar), vilka relativt enkelt kan övervakas.

I boken “Homo Deus” skriver Yuval Noah Harari att decentraliserad (distribuerad) hantering är bättre än centraliserad. Grundtanken är nog helt korrekt, men oavsett hur man vrider och vänder på det så fungerar det aldrig som i den ideala bilden. En tidvis spännande bok, för att däremellan tidvis spåra ur och vara rent nonsens.

Forna kommunistländerna var så centraliserade saker och ting kunde bli, det visade sig inte fungera så bra. Idag då information och saker på nätet är decentraliserade, skall det då fungerar bättre? Är det så det ser ut? Nej, andra problem dyker upp. Internet och dess information är decentraliserad, det är ju vi användare som är internet, till stor del. Däremot är aktörerna som i mångt och mycket tillhandahåller information, eller tjänster, de är få, väldigt få. De är så dominerande att andra aktörer inte kan hävda sig. För att finna alla källor med information måste den ju till att börja med hittas.

Idag är det en otroligt dominerande aktör som gör jobbet med sammanställning åt oss, Google. Hur de sedan agerar, ja det vet vi ju inte. De har flera gånger tvingats till viten, viten för att de inte sköter sin presentation av information på ett objektivt och transparent sätt. Facebook är lite samma sak, de är så otroligt dominerande att valen i stort sett inte finns. Andra aktörer är små och helt marginaliserade. Här har den decentraliserade informationen hamnat i “informations bubblor”. Det blev väldigt aktuellt och fick mycket uppmärksamhet i och med det amerikanska valet i fjol. Det påstås att det fällde avgörande till fördel för nuvarande president Trump.

Vi har trots dessa enorma teoretiska möjligheter, väldigt få praktiska möjligheter!

Valet att helt stå utanför detta, det finns i stort sett inte, vi kan inte välja bort detta. Idag då det mesta styrs över att skötas via internet, då blir det allt svårare att välja bort det. Alternativen blir allt färre, är det demokratiskt rätt?

Internet här för att stanna

Internet är nog här för att stanna och fördelarna överväger definitivt nackdelarna. Vad som dock behöver korrigeras är kontrollen ovh valmöjligheterna. Det måste finnas möjligheter att välja bort insamlandet av information. Det måste finnas möjlighet att få ta del av vad som samlas in, var informationen används och i vilket omfattning det görs. Har man inte dessa val, ja då är det inte en sann demokrati. Dessa hinder kommer att avskräcka många från att säga rent ut vad det tycker. Detta även om insamlandet inte är olagligt eller ens särskilt märkligt.

Tag som nu senast då Apple tog bort en app i sina produkter. En app som gjorde att användare i Kina kunde läsa information överallt i världen. Kina reglerar (vill reglera) nämligen sina användare till siter som de själva kan styra över. Apple går i detta fallet Kinas väg. Som så ofta, ekonomin styr, de vill sälja telefoner, vilket de inte skulle gjort med den centralt förbjudna appen.

Money talks!

 

Läsa gärna mina andra sidor Velocipeter och Rastlös betraktare.