Internet är ett tveeggat svärd. Samtidig som det skall främja demokrati, tillgängligt för alla, har det aldrig tidigare varit enklare att bevaka och tysta de som inte passar in. Det är framför allt all övervakning som är möjlig som är ett snabbt växande bekymmer. Kapitalistiska jättar som Google och Facebook, men även länder, stater, myndigheter med flera kan nu få tillgång till enorma mängder med information om de som är på internet.
I kölvattnet på det öppna internet är det en mängd aktörer som samlar information om användarna. De lever på användarinformation, de samlar information och använder den direkt, eller de säljer den vidare till andra aktörer. Det är svårt, för att inte säga omöjligt för den enskilde individen att ha kontroll på alla avtal som man tvingas godkänna (tag exempelvis alla Cookies som sätts på din dator). Alla avtal som måste godkännas för att komma vidare, (varje app på din telefon har sina egna avtal, måste godkännas för att kunna installeras). Samtidigt som internet ger möjlighet för många att söka och dela information, ligger i bakgrunden (dolt) ett massivt insamlande av all aktivitet.
I den digitala tidningen Fokus Forskning skrev jag artikeln Algoritmer är morgondagens beslutsfattare. Den byggde på en intervju med Stefan Larsson som är forskare vid Internetinstitutet vid Lunds Universitet. I intervjun diskuteras en mängd både positiva och negativa saker med internet.
I SvD, 11-augusti 2017 skriver Ola Wong “Kinas chatbot ett verktyg för total övervakning“. Det har där centralt skapats algoritmer som är med i debatter, i diskussioner, de är aktiva på nätet som vilken individ som helst. Det har vidare installerats en mängd olika kameror ute i städerna, och även annan form av övervaknings-utrustning, det kallas från centralt håll för säkerhetsförstärkning. Som så ofta, det är för “allas bästa”, det ger en större säkerhet och är efterfrågat på bred front. Så behöver det inte naturligtvis inte vara, det kan i själva verket vara verktyg för att övervaka och och kontrollera människor.
Sverige är självfallet inte ett undantag, vi har SÄPO, men framför allt har vi FRA. Vad dessa gör vet vi inte, vad de samlar in vet vi inte, vad det används till vet vi inte. Att de samlar in information, det kan vi dock vara säkra på.
Demokrati på internet!
Är då internet demokratiskt? Det är en oöverskådlig källa till information och den är i mångt och mycket tillgänglig för de flesta. Det går att nå ut till många, snabbt, enkelt. Allt är synnerligen decentraliserat, och finns tillgängligt överallt för alla med access till nätet. Samtidigt är det möjligt att anonymt bete sig väldigt illa, hota, sabotera, ja en massa saker. Kommunikationen sker dessutom i väl definierade, avgränsade kanaler (ledningar), vilka relativt enkelt kan övervakas.
I boken “Homo Deus” skriver Yuval Noah Harari att decentraliserad (distribuerad) hantering är bättre än centraliserad. Grundtanken är nog helt korrekt, men oavsett hur man vrider och vänder på det så fungerar det aldrig som i den ideala bilden. En tidvis spännande bok, för att däremellan tidvis spåra ur och vara rent nonsens.
Forna kommunistländerna var så centraliserade saker och ting kunde bli, det visade sig inte fungera så bra. Idag då information och saker på nätet är decentraliserade, skall det då fungerar bättre? Är det så det ser ut? Nej, andra problem dyker upp. Internet och dess information är decentraliserad, det är ju vi användare som är internet, till stor del. Däremot är aktörerna som i mångt och mycket tillhandahåller information, eller tjänster, de är få, väldigt få. De är så dominerande att andra aktörer inte kan hävda sig. För att finna alla källor med information måste den ju till att börja med hittas.
Idag är det en otroligt dominerande aktör som gör jobbet med sammanställning åt oss, Google. Hur de sedan agerar, ja det vet vi ju inte. De har flera gånger tvingats till viten, viten för att de inte sköter sin presentation av information på ett objektivt och transparent sätt. Facebook är lite samma sak, de är så otroligt dominerande att valen i stort sett inte finns. Andra aktörer är små och helt marginaliserade. Här har den decentraliserade informationen hamnat i “informations bubblor”. Det blev väldigt aktuellt och fick mycket uppmärksamhet i och med det amerikanska valet i fjol. Det påstås att det fällde avgörande till fördel för nuvarande president Trump.
Vi har trots dessa enorma teoretiska möjligheter, väldigt få praktiska möjligheter!
Valet att helt stå utanför detta, det finns i stort sett inte, vi kan inte välja bort detta. Idag då det mesta styrs över att skötas via internet, då blir det allt svårare att välja bort det. Alternativen blir allt färre, är det demokratiskt rätt?
Internet här för att stanna
Internet är nog här för att stanna och fördelarna överväger definitivt nackdelarna. Vad som dock behöver korrigeras är kontrollen ovh valmöjligheterna. Det måste finnas möjligheter att välja bort insamlandet av information. Det måste finnas möjlighet att få ta del av vad som samlas in, var informationen används och i vilket omfattning det görs. Har man inte dessa val, ja då är det inte en sann demokrati. Dessa hinder kommer att avskräcka många från att säga rent ut vad det tycker. Detta även om insamlandet inte är olagligt eller ens särskilt märkligt.
Tag som nu senast då Apple tog bort en app i sina produkter. En app som gjorde att användare i Kina kunde läsa information överallt i världen. Kina reglerar (vill reglera) nämligen sina användare till siter som de själva kan styra över. Apple går i detta fallet Kinas väg. Som så ofta, ekonomin styr, de vill sälja telefoner, vilket de inte skulle gjort med den centralt förbjudna appen.
Money talks!
Läsa gärna mina andra sidor Velocipeter och Rastlös betraktare.
