Tidig pensionering, är det något för dig?

I en strid ström av artiklar och texter uppmärksammas personer som skall gå i en tidig pension. Tidig är alltså rätt många år före dagens 65 år. Läste en artikel på svt.se (21 september 2021), “Här är ungas plan för pension vid 40“. Jag skojade rätt friskt om detta för numera ganska många år sedan. Jag skulle sluta jobba vid 55 sa jag, det är inte för sent än i så fall, men det hade varit gammalt med dagens mått mätt. Jag letade efter jobbet som skötte sig självt, det rullade på och pengar flöt in. Det var nog aldrig något riktigt allvar menat med det, även om tanken lockade.

Jag har aldrig tyckt mina jobb varit tråkiga till den grad jag inte vill jobba. Har det varit så, (det har det), då har jag sökt ett nytt och tagit mig därifrån. Idag är det näst intill dagligen någon artikel om människor som jobbar mot ett ekonomiskt oberoende, inte ett lyxliv, men så pass mycket pengar att de inte behöver jobbar varje dag. De kan styra mer över sin tid. Den tanken är ju sund och god, men det slutar inte riktigt där. Det har blivit rätt besynnerligt, tag artikeln som länkas till ovan. Den personen försakade flera år av sitt liv. Det var år som allt sparades in på, inte något direkt umgänge, inte ens kaffe, en öl, eller någon lunch ute, inga resor. Vad är det?!

Vad hände, var gick det snett?

Jag har i så fall valt ett helt annat sätt, jag jobbar mindre, har rätt kul på dagarna, styr till stor del mitt liv och min tid. Jag räknar dessutom med att behöva jobba även efter 65, men med saker jag verkligen gillar. Jag försakar inte umgänge, jag köper mig mitt kaffe, jag tar en och annan lunch ute på krogen, jag tar en öl, kanske två, eller till och med tre med kompisar. 

Däremot kikar jag efter boende och platser jag vill spendera min tid som lite äldre, äger jag det så har jag inte några utgifter, då behöver jag inte heller någon pension som är vansinnigt stor.

Samhället idag bygger till stor del på att vi skall konsumera, det är det som håller allt igång. Egentligen helt sjukt, att vi uppmanas att konsumera, det skall vara en fortsatt, konstant tillväxt på marknader, i ekonomier. Det säger ju sig självt att det är helt orimligt, allt har ju en borte gräns, en ände av något slag. Resurser är ändliga, ekonomier kan omöjligt växa konstant i all oändlighet.

Att spara är en sak, att leva som en utblottad och inte unna sig en kaffe, det är något helt annat. Var gick detta fel? Att jobba är synonymt med att jobba för pengarna, så är det nog för den stora majoriteten, men det behöver inte vara så. Man behöver inte heller jobba heltid.

Jag kom till en insikt när min pappa blev sjuk, han hade räknat med att få lite mer tid över vid sin pensionering. Det fick han, tid alltså, men istället blev han sjuk, han kunde inte göra det han planerat. 

Just det öppnade mina ögon lite, att skjuta upp saker för länge, för mycket, det är nog inte en bra ide. Dessa personer som kanske spar i 10 år, eller så, vad säger att de kanske har en hälsa som tillåter det de vill göra går att genomföra? Vissa saker kanske skall göras när man är yngre, vissa saker kanske endast kan göras vid vissa tillfällen. Nej, att sprida ut sina saker lite över ett helt liv är nog i min värld smartare. Vad är det som säger att Tukanen flyger i djungeln om 10 år, att glaciären på fjället jag vill besöka är kvar om 9 år? Jag vet inte, jag tänker inte heller vänta och se, bättre då att undersöka det nu medan hälsan och möjligheten finns. Kanske är det inte rätt och fel i detta fallet, men jag har svårt att se alla försakanden och de rätt stora uppoffringar man gör för att kunna spara. 

I en tidigare artikel var det en person som till och med hoppade över att äta för att spara pengar. Det blir lite väl svart och vitt, det går att finna en väg som är mellan dessa två ytterligheter. 

 

Var har det gått fel?

Postnord vill ha tre dagar för att leverera vår post. Om vi inte får det så går vi med förlust, säger en representant för Postnord. Då undrar säkert många, var har detta spektakel gått snett? Snigelpost är snart inte en benämning, det är ett faktum.

Hur kan det gå så snett som det verkar ha gått för Postnord? Det är dagligen som det skrivs om hur Postnord blöder och går med stor förlust. Ha i beaktande att detta är saker som gäller idag:

  • Aldrig tidigare har det skickats så mycket packet som nu.
  • Järnvägarna transporterar mer än någonsin.
  • Transporterna på våra vägar går för högtryck, även här ökar det konstant. Vi har ett allt bättre fungerande vägnät.
  • Posten har inför automatsortering, mycket sköts alltså av maskiner.
  • Det skickas mindre med post än tidigare, vilket borde innebära ett minskat tryck på posten.

Trots allt detta så tar det allt längre tid för post att nå fram. Hur kan det komma sig? För en oinsatt ter det sig ju helt obegripligt att det skall behöva ta tre dagar idag. Tidigare sade man att posten levererades dagen efter till större delen av landet, självfallet med vissa undantag. Nu vill posten att hela landet skall sättas på undantag. Ge oss tre dagar!

Kan någon insatt förklara hur det kan bli så här?

Framtidens problem fanns även igår

Framtiden har flera stora, växande problem som vi alla kommer att på ett eller annat sätt drabbas av. Arbetslöshet, krympande pensioner, klimatförändringar, som några exempel. Det är dock inte något som är nytt, det har pågått en längre tid.

En ny serie på SVT beskriver framtidens AI, ett snabbt växande område. I serien tas olika aspekter på AI upp. AI kan bidra till en bättre sjukvård, självkörande fordon, olika algoritmer för bearbetning av information, med mycket mera. Vi har just nu bara sett början på utvecklingen, en utveckling som vi inte vet var den slutar. Det är nu man skall säga, “datorer, robotar kommer att ta över vårt samhället”. Det kanske inte skall tas helt bokstavligt, men att datorer och robotar i den bemärkelsen att de kanske sköter vissa sysslor kommer att bli vanliga, är inte en vågad gissning. Se på Japan där robotar till och med ersatt personal inom äldreomsorg, robotar agerar lite som sällskap. Steget till att vi skulle få ett samhälle dominerat av robotar, datorer, det är rätt långt. Det är dock inte helt främmande att dessa AI algoritmer som utvecklas som stöd till människan, kan påverka människan att ta bättre beslut, men även väldigt konstiga beslut. Låt oss säga att AI blandas in i krigsstrategier. Ett möjligt scenario kan då vara att basera sitt besluta om angrepp på potentiella fiender med hjälp av AI. Beslut som är fullständigt okonventionella, de kanske går långt utanför människans ramar, ger direktiv/förslag på saker som inte skulle gjorts annars.

Arbetslöshet ett växande problem

Världen och många länder står inför enorma utmaningar vad gäller den växande befolkningen, samtidigt som de enklare jobben rationaliseras bort och tas över av olika former av robotar. En ekvation som blir svår att lösa, färre arbetsuppgifter, men fler människor. Att robotar, som strikt sett inte behöver vara AI tar över slitsamma jobb, det är inte någon ledsen över. Arbetsförhållanden har överlag blivit mycket bättre inom de framför allt den tunga och monotona tillverkningsindustrin.

Att AI i mångt och mycket används för att bättra på förtjänster (högre avkastning) är inte hållbart, inte primärt. Givet ekvationen ovan med en snabbt ökande folkmängd, samtidigt som AI används för att ersätta människor med automatiserade processer som gnetar på dygnet runt. Detta ger lägre omkostnader och ökade förtjänster, för några få. En stor del av de ersatta människorna kommer inte att hitta arbete.

AI ger mertid

Lyssnar eller läser man om förtjänsterna med AI är det ett som sticker ut, rutinjobb och analyser tas över av AI. Sannolikt kan de flesta skriva under på och hålla med att det låter ju bra, rutinjobb är ofta monotona tråkiga jobb. Analyser kan bli bättre, exempel inom sjukvården där röntgenbilder tolkas av AI. Stannar det då där? Det är ju faktiskt upp till människan att avgöra, men troligtvis inte. Nya områden kommer att hittas, områden där AI är användbart, områden som ger ökad ekonomisk vinning prioriteras oftast, istället för områden som ger en bred samhällsnytta.

Rutinsysslor är en del av vardagen för alla, enkla saker som att dammsuga, handla, städa, klippa gräset och diska. Det är saker som kanske inte är så kul, men likväl måste skötas. I en tidigare text skrev jag vad gör vi med all tid, vi tror oss köpa tid för andra saker genom att göra oss kvitt sysslor. Allt kostar dock pengar så finansieringen kräver mer jobb, en ökad inkomst, så i slutänden blir det kanske inte mer tid, men väl mindre “tråkiga sysslor”.

Låt oss dock anta att vi får mer tid över, även att utvecklingen fortsätter på samma sätt som nu. Rutinmässiga sysslor, “tråkiga vardagssysslor” tas över av AI och automatiseras/mekaniseras. Vi får alltså mer tid över genom AI användning. Frågan som då dyker upp är, var går den bortre gränsen för vad människan och AI kan ersätta, men kanske mer väsentligt, vad är relevant att ersätta? All tid som man får över, vad skall den nyttjas till? Endast sånt man tycker är kul? Det hade ju varit fantastiskt, men hur kan det bli möjligt? Dessa relativt enklas sysslor som idag sköts av lågavlönade, ofta invandrare, flyktingar. Där tar helt klart AI och robotar jobb från en grupp som får det svårt.

Det har även visats att AI kommer att ta jobb från många handläggare, läkare, analytiker, relativt avancerade arbeten.

Arbetslösheten som sannolikt kommer att öka blir ett växande problem. Jorden och allt omkring oss förutom universum är ändligt, så någonstans finns en bortre gräns, om inte annat för naturresurser. Jag är rätt övertygad om att det inte är det som kommer att sätta stopp för dagens utveckling, det är människan. Vad och hur utvecklingen kommer att sluta kan nog inte någon förutsäga, men samhället som utvecklas idag känns allt bräckligare.

Vi ser alltmer av vi och dem

Idag bygger vi i snabb takt alltfler murar, murar mellan oss och dem. Tag bara Brexit, Trumps mur mot Mexiko, splitringen i klimatfrågan, Kina vs USA, Kina vs resten av världen, religioner, Rysslands agerande mot väst. Även alla populistiska partier som SD med flera, vilka drivs av osäkerhet och främlingsfientlighet. Saker som syftar till att slå in kilar mellan oss och dem.

En global instabilitet, AI och teknologi är här en stor drivkraft till en splittring. Istället för att enas om utveckling så är det precis tvärtom, man skyddar och hemlighåller. Likaså alltmer avancerade vapen, fler länder med kärnvapen, “skapade i syfte att stabilisera”, men i själva verket bidrar till splittring. Med ledare för dessa kärnvapenmakter som är narcissister, känns läget inte så värst trovärdigt och stabilt.

Domedagen är inte något nytt påfund

Alla domedagsprofetior om en uppvaknade värld efter ett kärnvapenkrig, en fullt utvecklad klimatkatastrof, storebrorssamhället, sånt har vi sett på film, sånt har vi läst. Mängder av det dessutom. Det har nog av de flesta ignorerats som nonsens. Det finns en stor tilltro till människans sunda förnuft, människans förmåga att lösa problem, vilket ju visat sig fungera så där. Sunt förnuft, vad är det för övrigt?

Terminator – kanske har det ett uns av realism trots allt? George Orwells 1984, det är redan passerat, storebror vet idag redan mer om dig än du vet själv.

Greta Tunberg är ett exempel på ljus i mörkret, hon kan dock inte göra något mer än informera. Det är ju dessvärre dessa narcissistiska politiska ledare som sitter vid rodret och där går det trögt.

Med det sagt, det har förutspåtts och sedan länge sagts att detta var på gång. Kanske inte jag, kanske inte de flesta, har insett det, men det går nu inte att blunda, vi har rejäla problem att lösa.

För egen del blir jag mest sugen på att flytta till en stuga i Norrland och slippa umgås med människor. Där skall det finnas möjlighet och frihet att kunna vandra, fiska, vara i naturen. Komma ifrån de mänskliga miljöer som vi idag mer eller mindre tvingas in i.

Slopat eller minskat EU stöd till jordbruket – vad händer då?

En väldigt stor del av EUs budget går till jordbruket, ett jordbruk som  idag är mer eller mindre beroende av bidrag för att kunna drivas. En helt sjuk och galen utveckling och riktning det har tagit. Producenterna växer sig allt större och är alltmer belånade. Det är snart endast riktigt stora jordbruk i södra Sverige som kan klara sig, om ens de. Ett jordbruk utan bidrag känns idag väldigt avlägset.

Det höjs allt högre röster att bidragen till jordbruket inom EU skall skäras ned. Det har fått mer och fler förespråkare i och med Brexit. En stor och tung EU partner, England skall dra sig ur EU och det innebär mindre inflöde av pengar. Det finns två sätt att lösa det på, höj alla kvarvarande länders avgifter, eller sänk EUs utgifter. Vilket låter mest lockande?

Jordbruket är en av de största utgiftsposterna inom EU

Då jordbruket är en av de största utgiftsposterna som EU har så ser man efter möjligheter att skära ned på den. En av utgifterna är just bidrag i olika former, vilket alltså många jordbrukare är helt beroende av. Jordbrukaren i ena änden, konsumenten i den andra, däremellan är alla handlare, vilka idag pressar priserna på råvaror från jordbrukarna till det yttersta. Handlarna hotar med att gå till andra producenter om priset från bönderna blir för högt, handlarna startar egna produktioner, de har egna märken med mera, allt för att maximera sin förtjänst. Handlarna är lite som bankerna idag, de är egentligen en mellanhand som skall få kedjan att hålla och fungera, kedjan av produkter från producent till konsument.

Drar man då in EU-bidragen till jordbrukarna, då måste de höja sina priser, vilket medför att handlarna inte köper av dem och då klarar de inte av att driva jordbruket. Ytterligare en aspekt är att de små lokala producenterna, de kommer definitivt att slås ut. De som producerar närodlat och med mindre resurser, en produktion utan några längre transporter, den kommer i stort sett att slås ut helt.

Helheten måste ses, från producent till konsument

Att bara reducera EU bidraget är inte en hållbar lösning idag, men hur skall det göras då? Hur skall man kunna minska utgifterna inom jordbruket? Till att börja med så måste man se över hela kedjan, från producenten till konsumenten, hur ser prisbilden på varan ut över hela kedjan? Tyvärr är det sällan producenten som gör de stora förtjänsterna, det är är handlarna som gör det.

Detaljstyrning är sällan ett bra sätt att kontrollera saker och ting, men för vissa saker och ändamål är det kanske enda sättet. Banker och jordbruk är idag sådana stora saker som vuxit sig till mer eller mindre ohanterbara aktörer.

Å andra sidan är verksamheter som är helt beroende av bidrag inte sunda i sig, lika lite som att helt låta marknadskrafter styra. Ett miljövänligt och rimligt jordbruk som sannolikt behöver visst stöd för att klara sig, det är kanske vad som krävs? Det storskaliga är inte en lösning.

Förtroendevalda skall agera därefter

Flera fall av missbrukat förtroende bland politiker har under den senaste tiden kommit till ytan. Senast i raden är den moderate riksdagspolitikern Elisabeth Svantesson, ett till synes märkligt val hon gjort. Hon och flera i den moderata ledningen hävdar bestämt att hon inte gjort något olagligt. Må så vara, men vem väljer att bosätta sig i sin sommarstuga i Nora, när familj, med barn och make bor i Stockholm, dessutom är arbetet i riksdagen i Stockholm? Ett synnerligen märkligt agerande.  Är det att bruka väljarnas förtroende på ett snyggt sätt? Det är fler som gjort på samma sätt i andra politiska partier skall tilläggas. Känns inte som ett moraliskt och etiskt korrekt sätt att bruka sitt förtroende. Känns lite som, “mycket vill ha mer”. Svårt att inte tolka detta som att de vill göra avdrag och få reseersättning. Skärpning, ni är förtroendevalda och skall agera som sådana!

Uppluckrat strandskydd – inte en lösning på avfolkning av landsbyggd

Ibland undrar man om det är ett dåligt skämt då politiker presenterar sina idéer, eller om de är mutade av någon för att säga sina tokigheter. Ett sådant exempel är den nya regeringens förslag på förändring i strandskyddet, ett uppluckrat strandskydd påstås öka attraktivitet i inlandet, skapa jobb och en levande  levande glesbyggd. Som exempel nämns Arjeplog, en av Sveriges mest glesbefolkade kommuner. Ett liknande förslag presenterades av Aliansens partier under 2017. “Alliansen: förändrat strandskydd leder till en levande landsbygd“, svårt att ta på allvar.

Ett friare tolkande av strandskyddet leder inte till något annat än fler sommarstugor för stadsbon som vill ha lite lugn och ro. Hur det genererar mer arbete, ökade skatteintäckter, fler arbetstillfällen och fler permanent boende för kommunen är lite obegripligt. Säkert kommer någon att bosätta sig intill en strand, men det är nog knappast avgörande för en flytt, finns det inte mer väsentliga saker att arbeta med? Ett exempel är en fungerande infrastruktur på plats, finns inte den, ja då är det ju föga attraktivt.

Det är snarare så att en friare tolkning av strandskyddet gör att stadsbon ser en möjlighet att bygga sig en sommar/vinterstuga nära vattnet. Sannolikt vill de ha det bekvämt i stugan, vilket medför att det dras fram internetanslutning.  Några fler jobb blir det inte, någon skatteintäkt blir det inte, så vad exakt ger det? Vem gynnar det förutom stugägaren?

Det som krävs är en fungerande kommunikation, att vård, skola och omsorg finns inom rimligt avstånd. Att det skall gå att nyttja dagens tjänster, så som internet, ringa i sin telefon, att tanka/ladda sin bil. Knappast något som en liberalare  syn på strandskydd medför.

Man blir så trött!

 

Glesbyggden dör tillsammans med tätorternas centrum

Den pågående avfolkningen av den svenska glesbyggden har pågått under många årtionden. Mindre orter, byar och gårdar, töms i den pågående inflyttningen till framför allt storstäder.  Samtidigt pågår en långsam utarmning av mindre tätorters centrumkärna. Affärerna i centrum konkurreras ut av köpcenter och en alltmer ökande webbhandel.

Den svenska befolkningen ökar stadigt, det sker dock en urbanisering och framför allt till storstäder. Mindre orter som ligger i närheten av större städer kan undantagsvis även de dras med och öka,  däremot minskar mindre bruksorter, och mindre orter som inte ligger i närheten av en storstad. Det är lite paradoxalt att flytten till tätorter görs för glesbyggden sakta dör, service och jobb finns på annat håll, samtidigt så dör även de mindre tätorterna en långsam död.

Idag pratar man alltmer om regioner, storstadsregioner, tätortsregioner. Mindre tätorter och byar, de för en anonym tillvaro och är inte något annat än någon form av förorter, sovplatser till storstaden. De har i stort sett inte något eget berättigande eller möjlighet att existera självständigt. Det ges eller finns idag inte möjligheter till det, vare sig någon vilja från politiker, eller ekonomiska möjligheter i form av kommunalskatt.

Ett exempel på detta scenario är Västerås som är den största tätorten i Västmanland. Här har under de senaste 50 åren skett en successiv avfolkning av de mindre kommunerna. I tabellen nedan kan man se befolkningsutvecklingen i några kommuner i närheten av Västerås.

Kommun/tätort

Årtal

Befolkning

Åratal 2

Befolkning

Förändring (%)

Köping

1960

29718

2015

25557

−14,0016151827175

Fagersta

1960

14227

2015

11936

−16,1031840865959

Grängesberg

1960

5879

2015

2146

−63,4971934002381

Norberg

1960

5605

2015

4653

−16,9848349687779

Västerås

1960

111647

2015

148880

33,3488584556683

 

Vad hände?

Det var inte så länge sedan opinionsbildare, politiker, entreprenörer pratade om möjligheterna med internet, det uppkopplade samhället. Det var allt från det talande kylskåpet, jobbet på distans, till videokonferenser, Virtual Reality. Vad hände med alla dessa idéer? Idag pratar man höghastighetståg, snabbare transporter, allt för att kunna jobba effektivare, kunna ses enklare, det är inom tjänstesektorn som det spås otroliga fördelar och förtjänster med dessa nya centraliserade kontor i storstäder och med förkortade restider. Det är framför allt ett resonemang om och kring hur man skall förbinda storstäderna, inte hur vi skall få en fungerande infrastruktur för ett helt land.

Vad hände med allt prat om möten via internet, telefonkonferenser, jobba på distans. Var det endast tomma ord? Det var då prat om att man kunde få russinen i kakan, bo på landet, jobba på distans och ändå ha en smidig och fungerande kontakt, kanske rent av daglig. Där är vi inte idag, kommer vi att någonsin landa i det? Det framstår ju onekligen som ett lockande alternativ, både att kunna bo på och i en lugn naturnära miljö, samtidigt slippa resandet och på så sätt vara ett klimatvänligt alternativ.

Butiksdöden

Butiksdöden är något som man finner överallt, även i större städer. Butikerna klarar inte av en skenande lokalhyra, krympande kundunderlag och kanske framför allt, en stenhård konkurrens från både köpcenter i utkanterna på staden och en kraftigt ökande webbhandel.

Vad exakt är det som man lockar med i tätorterna? Vad är det de som flyttar in till storstäderna vill ha? Går denna trend med den döende glesbyggden att vända? Är det kanske så att man inte lockar till storstaden, man snarare gör det svårare att klara sig i glesbyggden?

Politisk ovilja och ointresse för glesbyggd

Det är idag svårt att finna ett engagemang bland regional- och riksdagspolitiker, det är idag de lokala politikerna och engagemanget hos befolkningen på orten som är motorn, men motståndet de möter är massivt och svårigheterna stora. Stödet ges till centralisering och effektivisering (allt i termer av ekonomisk vinning, ett effektiviserande som man uttrycker det). Skolor läggs ned, vårdcentraler läggs ned, inte ens internet till glesbyggden vill man vara med och subventionera. Det är så illa att till och med den forna statliga jätten Telia vägrar vara med på tåget och ansluta hela Sverige.

I byn där jag bor, med i runda slängar 140 hushåll, där visade Telia tydligt var de stod, de sa att ansluta en sådan by inte var intressant, det gav för lite till dem. De krävde att 90% av hushållen skulle gå med för att det skulle vara intressant, vi fick med oss 125 hushåll, vilket är synnerligen hög andel, Telia  fick vi dock inte med oss. Vi pratar nu alltså ADSL, det var de gamla kopparledningarna som skulle få lite fart. Idag pratar Telia om att helt stänga ned det gamla kopparnätet, TROTS att det är många hushåll som vare sig har en godtagbar täckning på mobilen, eller har en fiber i backen för anslutning till internet.  Det känns ju sådär kan man väl lugnt säga. Vem har ansvaret för detta och denna utveckling?

I en fullständigt avreglerad värld är glesbyggd inte intressant för de privata aktörerna, de ser investeringar som ger en vinst som något positivt och värt att satsa på. Staten har här helt gjort sig av med verktyg för att kunna styra och påverka.  Så fungerar en marknadsekonomi. Är det verkligen så vi vill ha det? Skall allt ses i skenet av vinst och konsumtion? Vinster kan ju mätas i andra valutor än kronor och ören. Skall vi verkligen fullständigt skrota vår glesbyggd? Det är i den vi finner basen för vår välfärd, här är råvorna som byggt Sveriges välmående, det är skogen, malmen, vattenkraften.

En märklig samhällsstruktur

Nu verkar det ju som om även tätorter och till och med större tätorter lider av det samhällsklimat vi skapat. Butiker flyttar ut utanför stadskärnan, kvar i centrum blir tystnaden, en död kärna. Kvar blir  kontor och möjligen restauranger. Kvar blir även tomma lägenheter, tomma affärsfönster, något som ytterligare spär på en beklaglig syn, det lockar inte någon.

Ytterligare ett problem är bankerna, de vill dels inte låna ut pengar till fastigheter i avfolkningsbygder. Gör de trots allt det så är villkoren betydligt sämre än i större städer. Att bygga hus utanför tätorter kostar lika mycket, om inte mer. Mer så till vida att bankerna inte vill vara med och låna ut, de ger sämre villkor för byggande utanför attraktiva områden.  Så fungerar marknaden, i ett helt marknadsanpassat system. Så länge inte staten kan vara med, vill vara med och hjälpa människor att kunna välja var de vill bo, då kommer trenden inte att vända.

Norge har en helt annan syn på detta och där har man inte dessa problem, även om det även där är en trend med inflyttning till storstäder.

Glesbyggd, landsbyggd, det blir  rekreations områden för storstadsbon. Men då krävs att även bekvämligheterna finns på plats, vilket är fallet i exemeplvis Åre. Man vill ha kakan samtidigt som man äter upp den.

BIG DATA – Är lite som Jeopardy!

Det skrivs och pratas en hel del om “Big data“. Data som öppnar nya dörrar för analyser, kontroll, hjälp med mera. Större mängder data och en ökad datorkraft gör det möjligt att köra stora analyser snabbt och effektivt. Det är dock i vissa fall inte klart vad man letar efter, det finns faktiskt inte ens en fråga att besvara. 

 

Big data är  egentligen bara en benämning på stora mängder data, det kan röra sig om vilken typ av data som helst. Det är alltså inte en metod, eller någon vetenskapligt i sig. Benämningen har dock blivit lite synonymt med “sökande efter mönster i stora data mängder”. Vetenskap är ett sätt att förhålla sig till frågor, svar och information. Att arbeta systematiskt med en målsättning, formulera klara och tydliga frågeställningar. Vetenskap är även att testa och undersöka saker på ett metodiskt sätt som skall vara möjligt att repetera. Det är till exempel delvis detta som skiljer vetenskap från tro, och tyckande.  Religion, med sin tro på gud, högra makter eller vad det kan vara är ju självfallet inte en vetenskap. Inte ens medicin är historiskt klassat som en vetenskap. Medicin har ofta inte en ambition att förstå, snarare att lindra och motverka. Vetenskapligt ställda frågor kan testas, upprepas och besvaras på ett sätt som går att förkasta om det visar sig vara fel. En viktig del i detta är att det är en fråga som är avgränsad och möjlig att testa, besvara.

Forskning behöver inte nödvändigtvis vara vetenskaplig. Forska betyder att man undersöker något, det kan göras på många sätt, i många fall inte så vetenskapligt. Big data analyser hamnar lätt här, det är ett till synes planlöst testande utan en ordentlig frågeställning. Mer ett letande efter mönster.


Big data kan  bli lite som Jeopardy, man försöker finna mönster (svar), men sedan måste man ju också hitta på en fråga till svaret.


Big data är inte vetenskap

Ett exempel på stora datamängder är den data som är en följd av internets snabba utbredning. I kölvattnet, i det dolda  sker en insamling av information om användarna, vilket även det är en slags “big data”. Det är verkligen enorma, ofattbara mängder av information som samlas in var dag, varje sekund, ja varje gång vi har datorn igång och är uppkopplade mot internet. Ett insamlande utan tydliga frågor som skall besvaras. Data som sedan analyseras efter mönster hos användarna.

Att i dessa stora dataset leta efter samband är vad många idag ägnar sig åt, ett letande utan en frågeställning. Här finns det all anledning att vara försiktig, att hitta ett samband mellan olika insamlade saker är inte självskrivet ett samband som är relevant. Det är utan en frågeställning för det första inte ens vetenskap, det är inte heller så värst intressant att leta så där på måfå. Det görs lite för att det är möjligt. Som så mycket annat i vårt samhälle.

Kanske var internet och datainsamling inte ett så bra exempel på vetenskap, informationen här har ju faktiskt inte ett direkt syfte att besvara djupare frågor. Det är mer att just se och finna mönster hos internets användare, information som sedan säljs vidare till kommersiella aktörer.

Direkt och indirekt verkan

Man kan dela upp saker som inverkar som direkta och indirekta, det stora flertalet är indirekta. De kan då vara kopplade till andra faktorer som i gemensamt verkande har en betydelse på exempelvis immunförsvar. Att med datakörningar som dessa “big data” analyser peka ut enskilda faktorer som särskilt viktiga är näst intill omöjligt. Det kan naturligtvis vara faktorer som inverkar på på mycket, som samverkar med många andra, dessa är naturligtvis viktiga. Det är trots det inte rätt att säga att dessa skulle vara viktigare än andra.  De inverkar kanske inte på egen hand på något sätt, de är alltså indirekta faktorer. Att säga att faktorer är direkt påverkande är näst intill omöjligt. Det finns en mängd olika metoder att söka efter samband, vi pratar framför allt här om olika statistiska metoder för att finna ut kopplingar mellan orsak och verkan. Att finna statistiska samband är dock inte så svårt, det svåra är att säga om de är verkliga, viktiga eller bara artefakter.

Allt är inte negativt med big data

Det är hittills framställt med en negativ syn på detta med alla information, information som analyseras av “algoritmer”. Det kan självfallet ge intressant saker och vetskap om saker som annars hade varit helt omöjligt, eller i vart fall mycket svårt att få fram.

En positiv sida med dessa analyser som “big data” innebär är att öppna nya dörrar. Svaren kan man inte ge, det finns ju inte ens en fråga i de flesta fallen.  Analyserna ger snarare förslag på nya kopplingar som kan vara möjliga vägar att gå vidare med.

Det kan dock om man inte är försiktig leda till lite Ad Hoc hypoteser, vilket är en av avart av forskning. Det är inte så man skall bedriva  forskning, för vetenskap är det inte tal om att vara.

I en nyligen publicerad artikel från Lunds universitet så skriver man i pressreleasen “Detta påverkar vårt immunförsvar allra mest”. Utan att ha läst ursprungsartikeln så är det i mitt fall svårt att dementera och förkasta ett sådan påstående helt. Det är dock lite symptomatiskt med just Big data att göra ett sådant uttalande. Här är en dataanalys av stora mängder av livsstil, födointag, tidigare sjukdomar, geografisk placering, genetisk information med mera. Många av dessa är till att börja med övergripande, livsstil,  födointag och liknande faktorer är saker som i sin tur påverkar en mängd olika saker i kroppen. Att sånt här får så pass stor uppmärksamhet är för mig lite märkligt, det är ju inte svar på några frågor, det är snarare ny data som kan användas för att komma vidare. Artikeln och pressklippet räknar upp en mängd faktorer som kan inverka på det mänskliga immunförsvaret. Det är ju lite som om en matematiker skulle publicera en artikel för varje led i sin lösning på en ekvation!

 

Stora trumman får ljuda

Här rör det sig om både journalister och forskare som lite onyanserat och ofta i onödan går ut med saker som kanske inte förtjänar och inte har ett ett brett nyhetsvärde. Att gå ut med information om saker, kanske preliminära resultat är ofta ett sätt att få uppmärksamhet. Är det verkligen nödvändigt att gå ut med sådana här resultat? Det är idag de som hörs och syns, de som är snabba med sina nyheter, sina resultat, om än preliminära som får uppmärksamheten. Skeenden som gör att faktakoll och granskning inte alltid hänger med, inte heller så är innehållet helt korrekt återgivet. I just detta fallet nämnt ovan så fanns ju inte ett enda svar med i artikeln, det fanns ju faktiskt inte ens en fråga!

 

Vi behöver inte MER information, vi behöver relevant information!

 

Jag anser att både journalister och forskare har ett större ansvar att ta. Idag då vi formligen drunknar i all information, då borde fler ta ansvar att gallra ut information som har dels ett nyhetsvärde, men även faktiskt gallra ut saker som kanske inte ens skall publiceras i den form de är.

Tyvärr så lider de flesta av precis samma syndrom, snabbt ute, sälja, synas. Det gäller forskare, journalister och tidningar, både vetenskapliga- såväl som dagstidningar. I mina ögon är medicinsk forskning synnerligen kass på detta, här är det ofta preliminära nyheter som kommer ut, till vilken nytta är detta? Vilken nytta har den stora allmänheten för sånt? Frånsett att kanske bli orolig!

 

Läs gärna mina andra sidor Rastlös betraktare och Velocipeter