Politik, en bokstavslek

Ny statsminister från S, en formalitet, ett enkelt beslut att fatta.
Det tyckte dock inte V, de vill inte betraktas som en matta.

S och V kom till slut överens, PRO fick sin dela av kakan.
Med hjälp av C, MP och V var till slut S ledare igen och det var slut på vakan.

S stoltserar med Sveriges statsminister, den första som kvinna.
SD, M, och KD rynkade på näsan och sa att de skulle få henne att försvinna.

Nu saknades bara en budget, annars är det svårt att få något att ske.
Där sa nu C stop, vi kan inte stötta V, men väl moppa för SD.

MP insåg då att detta var fel, de ville byta lag.
En upprörd talman gormar, det blir nog till att ta nya tag.

S, V, C, MP, SD, M och KD, men var hittar vi L?
Det är numera ett parti som inte gör någon säll.

Politik är numera en cirkus, en lekstuga.
För att få människor i framtiden att rösta, då får man nog riktigt truga.

Politik får gärna vara kul, intressant och relevant, men det känns som det är fjärran.

 

 

Keywords: politik, block, lekstuga

Skogsindustrin och sanning verkar vara en svår ekvation

DN har nu två gånger påtalat att bilderna som svenska skogsindustrin använder i reklam för den svenska skogen, inte är svenska skogar. Lätt humoristiskt, eller är det kanske inte det? I sina försök att övertyga en bred allmänhet om att den svenska skogen sköts bra har Skogsindustrin använt bilder från andra länders skogar. Se notis i DN. Känns som de försöker dölja ett huvudlöst hanterande av den svenska skogen.

Huvdlös hantering av skogen
Huvudlös hantering av skogen

Skogshanteringen har verkligen fått ögonen på sig, dels av EU som anser att den svenska skogshanteringen är direkt skadlig, det är alldeles för mycket kalhyggen. Vilket bland annat leder till planteringar med likåldrig skog i Sverige, kraftigt minskad biodiversitet och monokulturer. Skogsnäringen har även belysts genom serien på Vetenskapens värld, Slaget om skogen. I någon form av förskönande ordalag vill nu Svensk skogsindustri visa hur fin och välskött den svenska skogen är. Det gör man alltså genom att först visa en naturskog från Kanada, efter påpekande att bilden inte är från Sverige, korrigeras det med en bild på en skog från Slovakien. När reportrarna sedan konfronterar kommunikatören på Svenska skogsindustri så svarade de inte. Jo de ger ett svar och säger att de redan svart, via epost. Snarstuckna och lite obegripliga ickesvar.

Svensk skog duger inte

Svensk skogsindustri har en hel del att stå till svars för. De fina och riktiga skogar vi har kvar i Sverige är de fjällnära skogarna. Det är skogar som Centern är beredd att spela bort för några röster. Ansvaret för skogsskötseln skall vara på ägaren säger de. Det känns ju så där, när inte ens en bild från det de kallar skog duger för att marknadsföra de svenska skogarna. Hur skall man kunna lita på att de då kan hantera ansvaret för en hållbar skogsskötsel? De skogar som finns kvar är en liten spillra av de urskogar, naturskogar som Sverige har haft. Ansvar är ofta liktydigt med ekonomiskt ansvar, vilket då leder till avverkning, vilket ger en inkomst. Ansvar i form av bevarande, det känns ju inte som det prioriteras. Förebilden är kanske Amazonas, för där har de flesta synpunkter på hur det hanteras.

Vi kan inte få tillbaka förlorad tid

Idag formligen bombarderas vi med nyheter, falska nyheter, kampanjer, reklam, listan kan göras otroligt lång, vi lever i något slags brus av information, korrekt eller falsk. Detta är saker som  vare sig vi vill eller inte, på något sätt måste förhålla oss till, det tar lite av vår tid i anspråk. Det är tid som vi kunnat göra något annat med, tid som aldrig kan fås tillbaka. 

I texten som jag skrev för drygt ett år sedan “inget är gratis“, presenterades lite siffror på hur mycket tid många lägger på saker som är fullständigt meningslösa. Exempelvis som att skrolla bort reklam, att tvingas vänta på att reklamsnutten spelas upp mitt i ett avgörande moment i filmen, eller kanske i fotbollsmatchen. Är det någon som verkligen vill se detta?

Vi tror oss få saker gratis, exempelvis kostar inte Googles tjänster, Facebook, Twitter eller Snapchat något i reda kronor och ören.  Men det är saker vi lägger mycket tid på det, vilket ju är precis vad dessa aktörer vill att vi skall göra. Det som framför allt gör att det inte kostar något i pengar är att vi är själva varan som de tjänar pengarna på. Information hur vi beter oss, information som går att samla in och sedan analysera, det är deras inkomst.

Förödande effekter

Vi vet inte var alla information som samlas in om oss används, vi påverkas mer eller mindre omedvetet av detta. Tag exempel Obamas valkampanj, där används Facebook väldigt mycket och det gav bra resultat, Trumps kampanj tog det dock till en helt ny nivå. Han tog hjälp av Cambridge Analytics, som sedan verkligen hamnat i skottgluggen. Till aktörer som dessa hör även Facebook, Google, Twitter, med flera sociala medier. Då vi använder dessa plattformar läggs det in “sponsrade inlägg”. Det är tips, råd, förslag, det används benämningar som låter oskyldiga, dessa läser vi, eller så tvingas vi bläddra förbi dessa. Inläggen påverkar oss på ett eller annat sätt. Vissa blir upprörda av att få så mycket oönskad reklam, andra blir glada att få tips, råd.

Det går ju naturligtvis att förhålla sig ganska likgiltig, men vi ser dem, det är det som är poängen, vi har sett dem och någonstans har det registrerats. Dyker sedan samma inlägg upp fler gånger så är det möjligt att vårt beteende ändras, till slut kanske vi läser det?! 

Fritt att välja

Återigen, vi lägger tid på saker som vi inte styr över, det går inte at kringgå dessa. Samhället idag ger inte så många valmöjligheter.  Väljer man att inte ta del av reklam, då är det mängder av andra saker som också följer med och försvinner. Ett exempel är att välja bort “kakor” på datorn, det går ofta inte, då fungerar inte sidan.  

Är det inte på tiden att vi skall kunna göra val, val om vad vi vill dela med oss, utan att viktiga funktioner skall sluta fungera? I synnerhet när det är samhällsfunktioner som drabbas, där skall ingen behöva tvingas in till att godkänna att få data insamlad. Facebook är kanske värst, där finns inte ens möjlighet att välja bort kakor. Antingen fungerar inte Facebook, eller så godtar man alla kakor, och  då vet man att det är tredjepartskakor med mera.

Sett ur denna vinkel så stjäl faktiskt sociala medier, aktörer på nätet vår tid. De tar tid som vi inte kan styra över, om vi inte helt undviker dessa plattformar vill säga. TV räknas ju faktiskt in här också, alla reklamfinansierad sändning med otaliga avbrott för reklam. 

Spara till en tidig pension

Att spara, jobba sig till ett ekonomisk oberoende ha det skrivits mycket om under senaste tiden. Jag skrev för inte så länge sedan ett inlägg om detta, Tidig pensionering är det något för dig? Det är inte fel att jobba mot ett ekonomisk oberoende, men det kan göras på många olika sätt. Att som många gör, helt försaka en period i livet, ofta under unga år, dessutom kanske 10-12 år, det känns märkligt. Det känns faktiskt helt fel.

Om jag skall relatera till mig själv så sparade jag också, på LP-skivor, köpte väldigt mycket skivor, en stor del av min inkomst i yngre år gick till köp av skivor. Men framför allt så åkte jag och kompisar på festivaler, vi reste, vi fikade, gick på krogen. En period i livet som jag verkligen inte vill har ogjord. Det var verkligen kul och en ganska ostrukturerad period i livet.  Gör man nu som dessa, sparar sig sanslöst galet genom denna period, kommer den då tillbaka, eller blir den ens möjlig för dessa? Jag kan inte svara på den frågan, men det som skett är att 10-12 år tickat på, det är något som aldrig kan fås tillbaka. Vissa saker kan göras senare i livet, medan andra har sin tid i de unga åren. Så är det bara.

För att summera detta, tiden rullar på, den har bara en riktning, vi kan inte göra något åt den. Så tag vara på den och se till att nyttja den på så bra sätt som möjligt. Kanske kräver det en extra tanke för att inse vad man vill göra med sin tid, men det kan vara vät det. Pengar gör inte någon lycklig, upplevelser gör oss lyckliga. Pengar kan bidra till upplevelser, men enbart till en viss del.  

 

Jätteön splittrar väljarna

Skrev i somras om planerna för en ny jätteö utanför Köpenhamn. En ö som har synnerligen tveksamma syften. I det senaste valet verka just denna ö ha fått stort inflytande på utfallet. Känns  skönt att det kanske stannar upp där, att en jätteö inte blir till utan att få en konsekvensbeskrivning. 

Hur som helst så bröts ett 80 årigt långt ledarskap. Det blev skifte på tronen över största parti, S, socialdemokraterna i Köpenhamn har varit det ledande partiet i närmare 80 år, vilket nu alltså bröts. Det ser ut som om just denna ö var en av de viktigare faktorerna för skiftet. 

Tidig pensionering, är det något för dig?

I en strid ström av artiklar och texter uppmärksammas personer som skall gå i en tidig pension. Tidig är alltså rätt många år före dagens 65 år. Läste en artikel på svt.se (21 september 2021), “Här är ungas plan för pension vid 40“. Jag skojade rätt friskt om detta för ganska många år sedan. Jag skulle sluta jobba vid 55 sa jag, det är inte för sent än i så fall, men det hade varit gammalt med dagens mått mätt. Jag letade efter jobbet som skötte sig självt, det rullade på och pengar flöt in. Det var nog aldrig något riktigt allvar menat med det, även om tanken lockade.

Jag har aldrig tyckt mina jobb varit tråkiga till den grad jag inte vill jobba. Har det varit så, (det har det), då har jag sökt ett nytt och tagit mig därifrån. Idag är det näst intill dagligen någon artikel om människor som jobbar mot ett ekonomiskt oberoende, inte ett lyxliv, men så pass mycket pengar att de inte behöver jobbar varje dag. De kan styra mer över sin tid. Den tanken är ju sund och god, men det slutar inte riktigt där. Det har blivit rätt besynnerligt, tag artikeln som länkas till ovan. Den personen försakade flera år av sitt liv. Det var år som allt sparades in på, inte något direkt umgänge, inte ens kaffe, en öl, eller någon lunch ute, inga resor. Vad är det?! Det är dessutom i unga år, år som inte går att få tillbaka, en period i livet som jag ser tillbaka på med stor glädje.

Vad hände, var gick det snett?

Jag har i så fall valt ett helt annat sätt, jag jobbar mindre, har rätt kul på dagarna, styr till stor del mitt liv och min tid. Jag räknar dessutom med att behöva jobba även efter 65, men med saker jag verkligen gillar. Jag försakar inte umgänge, jag köper mig mitt kaffe, jag tar en och annan lunch ute på krogen, jag tar en öl, kanske två, eller till och med tre med kompisar. 

Däremot kikar jag efter boende och platser jag vill spendera min tid som lite äldre, äger jag det så har jag inte några utgifter, då behöver jag inte heller någon pension som är vansinnigt stor.

Samhället idag bygger till stor del på att vi skall konsumera, det är det som håller allt igång. Egentligen helt sjukt, att vi uppmanas att konsumera, det skall vara en fortsatt, konstant tillväxt på marknader, i ekonomier. Det säger ju sig självt att det är helt orimligt, allt har ju en borte gräns, en ände av något slag. Resurser är ändliga, ekonomier kan omöjligt växa konstant i all oändlighet.

Att spara är en sak, att leva som en utblottad och inte unna sig en kaffe, det är något helt annat. Var gick detta fel? Att jobba är synonymt med att jobba för pengarna, så är det nog för den stora majoriteten, men det behöver inte vara så. Man behöver inte heller jobba heltid.

Jag kom till en insikt när min pappa blev sjuk, han hade räknat med att få lite mer tid över vid sin pensionering. Det fick han, tid alltså, men istället blev han sjuk, han kunde inte göra det han planerat. 

Just det öppnade mina ögon lite, att skjuta upp saker för länge, för mycket, det är nog inte en bra ide. Dessa personer som kanske spar i 10 år, eller så, vad säger att de kanske har en hälsa som tillåter det de vill göra går att genomföra? Vissa saker kanske skall göras när man är yngre, vissa saker kanske endast kan göras vid vissa tillfällen. Nej, att sprida ut sina saker lite över ett helt liv är nog i min värld smartare. Vad är det som säger att Tukanen flyger i djungeln om 10 år, att glaciären på fjället jag vill besöka är kvar om 9 år? Jag vet inte, jag tänker inte heller vänta och se, bättre då att undersöka det nu medan hälsan och möjligheten finns. Kanske är det inte rätt och fel i detta fallet, men jag har svårt att se alla försakanden och de rätt stora uppoffringar man gör för att kunna spara. 

I en tidigare artikel var det en person som till och med hoppade över att äta för att spara pengar. Det blir lite väl svart och vitt, det går att finna en väg som är mellan dessa två ytterligheter. 

 

Var har det gått fel?

Postnord vill ha tre dagar för att leverera vår post. Om vi inte får det så går vi med förlust, säger en representant för Postnord. Då undrar säkert många, var har detta spektakel gått snett? Snigelpost är snart inte en benämning, det är ett faktum.

Hur kan det gå så snett som det verkar ha gått för Postnord? Det är dagligen som det skrivs om hur Postnord blöder och går med stor förlust. Ha i beaktande att detta är saker som gäller idag:

  • Aldrig tidigare har det skickats så mycket packet som nu.
  • Järnvägarna transporterar mer än någonsin.
  • Transporterna på våra vägar går för högtryck, även här ökar det konstant. Vi har ett allt bättre fungerande vägnät.
  • Posten har inför automatsortering, mycket sköts alltså av maskiner.
  • Det skickas mindre med post än tidigare, vilket borde innebära ett minskat tryck på posten.

Trots allt detta så tar det allt längre tid för post att nå fram. Hur kan det komma sig? För en oinsatt ter det sig ju helt obegripligt att det skall behöva ta tre dagar idag. Tidigare sade man att posten levererades dagen efter till större delen av landet, självfallet med vissa undantag. Nu vill posten att hela landet skall sättas på undantag. Ge oss tre dagar!

Kan någon insatt förklara hur det kan bli så här?

Framtidens problem fanns även igår

Framtiden har flera stora, växande problem som vi alla kommer att på ett eller annat sätt drabbas av. Arbetslöshet, krympande pensioner, klimatförändringar, som några exempel. Det är dock inte något som är nytt, det har pågått en längre tid.

En ny serie på SVT beskriver framtidens AI, ett snabbt växande område. I serien tas olika aspekter på AI upp. AI kan bidra till en bättre sjukvård, självkörande fordon, olika algoritmer för bearbetning av information, med mycket mera. Vi har just nu bara sett början på utvecklingen, en utveckling som vi inte vet var den slutar. Det är nu man skall säga, “datorer, robotar kommer att ta över vårt samhället”. Det kanske inte skall tas helt bokstavligt, men att datorer och robotar i den bemärkelsen att de kanske sköter vissa sysslor kommer att bli vanliga, är inte en vågad gissning. Se på Japan där robotar till och med ersatt personal inom äldreomsorg, robotar agerar lite som sällskap. Steget till att vi skulle få ett samhälle dominerat av robotar, datorer, det är rätt långt. Det är dock inte helt främmande att dessa AI algoritmer som utvecklas som stöd till människan, kan påverka människan att ta bättre beslut, men även väldigt konstiga beslut. Låt oss säga att AI blandas in i krigsstrategier. Ett möjligt scenario kan då vara att basera sitt besluta om angrepp på potentiella fiender med hjälp av AI. Beslut som är fullständigt okonventionella, de kanske går långt utanför människans ramar, ger direktiv/förslag på saker som inte skulle gjorts annars.

Arbetslöshet ett växande problem

Världen och många länder står inför enorma utmaningar vad gäller den växande befolkningen, samtidigt som de enklare jobben rationaliseras bort och tas över av olika former av robotar. En ekvation som blir svår att lösa, färre arbetsuppgifter, men fler människor. Att robotar, som strikt sett inte behöver vara AI tar över slitsamma jobb, det är inte någon ledsen över. Arbetsförhållanden har överlag blivit mycket bättre inom de framför allt den tunga och monotona tillverkningsindustrin.

Att AI i mångt och mycket används för att bättra på förtjänster (högre avkastning) är inte hållbart, inte primärt. Givet ekvationen ovan med en snabbt ökande folkmängd, samtidigt som AI används för att ersätta människor med automatiserade processer som gnetar på dygnet runt. Detta ger lägre omkostnader och ökade förtjänster, för några få. En stor del av de ersatta människorna kommer inte att hitta arbete.

AI ger mertid

Lyssnar eller läser man om förtjänsterna med AI är det ett som sticker ut, rutinjobb och analyser tas över av AI. Sannolikt kan de flesta skriva under på och hålla med att det låter ju bra, rutinjobb är ofta monotona tråkiga jobb. Analyser kan bli bättre, exempel inom sjukvården där röntgenbilder tolkas av AI. Stannar det då där? Det är ju faktiskt upp till människan att avgöra, men troligtvis inte. Nya områden kommer att hittas, områden där AI är användbart, områden som ger ökad ekonomisk vinning prioriteras oftast, istället för områden som ger en bred samhällsnytta.

Rutinsysslor är en del av vardagen för alla, enkla saker som att dammsuga, handla, städa, klippa gräset och diska. Det är saker som kanske inte är så kul, men likväl måste skötas. I en tidigare text skrev jag vad gör vi med all tid, vi tror oss köpa tid för andra saker genom att göra oss kvitt sysslor. Allt kostar dock pengar så finansieringen kräver mer jobb, en ökad inkomst, så i slutänden blir det kanske inte mer tid, men väl mindre “tråkiga sysslor”.

Låt oss dock anta att vi får mer tid över, även att utvecklingen fortsätter på samma sätt som nu. Rutinmässiga sysslor, “tråkiga vardagssysslor” tas över av AI och automatiseras/mekaniseras. Vi får alltså mer tid över genom AI användning. Frågan som då dyker upp är, var går den bortre gränsen för vad människan och AI kan ersätta, men kanske mer väsentligt, vad är relevant att ersätta? All tid som man får över, vad skall den nyttjas till? Endast sånt man tycker är kul? Det hade ju varit fantastiskt, men hur kan det bli möjligt? Dessa relativt enklas sysslor som idag sköts av lågavlönade, ofta invandrare, flyktingar. Där tar helt klart AI och robotar jobb från en grupp som får det svårt.

Det har även visats att AI kommer att ta jobb från många handläggare, läkare, analytiker, relativt avancerade arbeten.

Arbetslösheten som sannolikt kommer att öka blir ett växande problem. Jorden och allt omkring oss förutom universum är ändligt, så någonstans finns en bortre gräns, om inte annat för naturresurser. Jag är rätt övertygad om att det inte är det som kommer att sätta stopp för dagens utveckling, det är människan. Vad och hur utvecklingen kommer att sluta kan nog inte någon förutsäga, men samhället som utvecklas idag känns allt bräckligare.

Vi ser alltmer av vi och dem

Idag bygger vi i snabb takt alltfler murar, murar mellan oss och dem. Tag bara Brexit, Trumps mur mot Mexiko, splitringen i klimatfrågan, Kina vs USA, Kina vs resten av världen, religioner, Rysslands agerande mot väst. Även alla populistiska partier som SD med flera, vilka drivs av osäkerhet och främlingsfientlighet. Saker som syftar till att slå in kilar mellan oss och dem.

En global instabilitet, AI och teknologi är här en stor drivkraft till en splittring. Istället för att enas om utveckling så är det precis tvärtom, man skyddar och hemlighåller. Likaså alltmer avancerade vapen, fler länder med kärnvapen, “skapade i syfte att stabilisera”, men i själva verket bidrar till splittring. Med ledare för dessa kärnvapenmakter som är narcissister, känns läget inte så värst trovärdigt och stabilt.

Domedagen är inte något nytt påfund

Alla domedagsprofetior om en uppvaknade värld efter ett kärnvapenkrig, en fullt utvecklad klimatkatastrof, storebrorssamhället, sånt har vi sett på film, sånt har vi läst. Mängder av det dessutom. Det har nog av de flesta ignorerats som nonsens. Det finns en stor tilltro till människans sunda förnuft, människans förmåga att lösa problem, vilket ju visat sig fungera så där. Sunt förnuft, vad är det för övrigt?

Terminator – kanske har det ett uns av realism trots allt? George Orwells 1984, det är redan passerat, storebror vet idag redan mer om dig än du vet själv.

Greta Tunberg är ett exempel på ljus i mörkret, hon kan dock inte göra något mer än informera. Det är ju dessvärre dessa narcissistiska politiska ledare som sitter vid rodret och där går det trögt.

Med det sagt, det har förutspåtts och sedan länge sagts att detta var på gång. Kanske inte jag, kanske inte de flesta, har insett det, men det går nu inte att blunda, vi har rejäla problem att lösa.

För egen del blir jag mest sugen på att flytta till en stuga i Norrland och slippa umgås med människor. Där skall det finnas möjlighet och frihet att kunna vandra, fiska, vara i naturen. Komma ifrån de mänskliga miljöer som vi idag mer eller mindre tvingas in i.

Slopat eller minskat EU stöd till jordbruket – vad händer då?

En väldigt stor del av EUs budget går till jordbruket, ett jordbruk som  idag är mer eller mindre beroende av bidrag för att kunna drivas. En helt sjuk och galen utveckling och riktning det har tagit. Producenterna växer sig allt större och är alltmer belånade. Det är snart endast riktigt stora jordbruk i södra Sverige som kan klara sig, om ens de. Ett jordbruk utan bidrag känns idag väldigt avlägset.

Det höjs allt högre röster att bidragen till jordbruket inom EU skall skäras ned. Det har fått mer och fler förespråkare i och med Brexit. En stor och tung EU partner, England skall dra sig ur EU och det innebär mindre inflöde av pengar. Det finns två sätt att lösa det på, höj alla kvarvarande länders avgifter, eller sänk EUs utgifter. Vilket låter mest lockande?

Jordbruket är en av de största utgiftsposterna inom EU

Då jordbruket är en av de största utgiftsposterna som EU har så ser man efter möjligheter att skära ned på den. En av utgifterna är just bidrag i olika former, vilket alltså många jordbrukare är helt beroende av. Jordbrukaren i ena änden, konsumenten i den andra, däremellan är alla handlare, vilka idag pressar priserna på råvaror från jordbrukarna till det yttersta. Handlarna hotar med att gå till andra producenter om priset från bönderna blir för högt, handlarna startar egna produktioner, de har egna märken med mera, allt för att maximera sin förtjänst. Handlarna är lite som bankerna idag, de är egentligen en mellanhand som skall få kedjan att hålla och fungera, kedjan av produkter från producent till konsument.

Drar man då in EU-bidragen till jordbrukarna, då måste de höja sina priser, vilket medför att handlarna inte köper av dem och då klarar de inte av att driva jordbruket. Ytterligare en aspekt är att de små lokala producenterna, de kommer definitivt att slås ut. De som producerar närodlat och med mindre resurser, en produktion utan några längre transporter, den kommer i stort sett att slås ut helt.

Helheten måste ses, från producent till konsument

Att bara reducera EU bidraget är inte en hållbar lösning idag, men hur skall det göras då? Hur skall man kunna minska utgifterna inom jordbruket? Till att börja med så måste man se över hela kedjan, från producenten till konsumenten, hur ser prisbilden på varan ut över hela kedjan? Tyvärr är det sällan producenten som gör de stora förtjänsterna, det är är handlarna som gör det.

Detaljstyrning är sällan ett bra sätt att kontrollera saker och ting, men för vissa saker och ändamål är det kanske enda sättet. Banker och jordbruk är idag sådana stora saker som vuxit sig till mer eller mindre ohanterbara aktörer.

Å andra sidan är verksamheter som är helt beroende av bidrag inte sunda i sig, lika lite som att helt låta marknadskrafter styra. Ett miljövänligt och rimligt jordbruk som sannolikt behöver visst stöd för att klara sig, det är kanske vad som krävs? Det storskaliga är inte en lösning.