Jätteön splittrar väljarna

Skrev i somras om planerna för en ny jätteö utanför Köpenhamn. En ö som har synnerligen tveksamma syften. I det senaste valet verka just denna ö ha fått stort inflytande på utfallet. Känns  skönt att det kanske stannar upp där, att en jätteö inte blir till utan att få en konsekvensbeskrivning. 

Hur som helst så bröts ett 80 årigt långt ledarskap. Det blev skifte på tronen över största parti, S, socialdemokraterna i Köpenhamn har varit det ledande partiet i närmare 80 år, vilket nu alltså bröts. Det ser ut som om just denna ö var en av de viktigare faktorerna för skiftet. 

Tidig pensionering, är det något för dig?

I en strid ström av artiklar och texter uppmärksammas personer som skall gå i en tidig pension. Tidig är alltså rätt många år före dagens 65 år. Läste en artikel på svt.se (21 september 2021), “Här är ungas plan för pension vid 40“. Jag skojade rätt friskt om detta för ganska många år sedan. Jag skulle sluta jobba vid 55 sa jag, det är inte för sent än i så fall, men det hade varit gammalt med dagens mått mätt. Jag letade efter jobbet som skötte sig självt, det rullade på och pengar flöt in. Det var nog aldrig något riktigt allvar menat med det, även om tanken lockade.

Jag har aldrig tyckt mina jobb varit tråkiga till den grad jag inte vill jobba. Har det varit så, (det har det), då har jag sökt ett nytt och tagit mig därifrån. Idag är det näst intill dagligen någon artikel om människor som jobbar mot ett ekonomiskt oberoende, inte ett lyxliv, men så pass mycket pengar att de inte behöver jobbar varje dag. De kan styra mer över sin tid. Den tanken är ju sund och god, men det slutar inte riktigt där. Det har blivit rätt besynnerligt, tag artikeln som länkas till ovan. Den personen försakade flera år av sitt liv. Det var år som allt sparades in på, inte något direkt umgänge, inte ens kaffe, en öl, eller någon lunch ute, inga resor. Vad är det?! Det är dessutom i unga år, år som inte går att få tillbaka, en period i livet som jag ser tillbaka på med stor glädje.

Vad hände, var gick det snett?

Jag har i så fall valt ett helt annat sätt, jag jobbar mindre, har rätt kul på dagarna, styr till stor del mitt liv och min tid. Jag räknar dessutom med att behöva jobba även efter 65, men med saker jag verkligen gillar. Jag försakar inte umgänge, jag köper mig mitt kaffe, jag tar en och annan lunch ute på krogen, jag tar en öl, kanske två, eller till och med tre med kompisar. 

Däremot kikar jag efter boende och platser jag vill spendera min tid som lite äldre, äger jag det så har jag inte några utgifter, då behöver jag inte heller någon pension som är vansinnigt stor.

Samhället idag bygger till stor del på att vi skall konsumera, det är det som håller allt igång. Egentligen helt sjukt, att vi uppmanas att konsumera, det skall vara en fortsatt, konstant tillväxt på marknader, i ekonomier. Det säger ju sig självt att det är helt orimligt, allt har ju en borte gräns, en ände av något slag. Resurser är ändliga, ekonomier kan omöjligt växa konstant i all oändlighet.

Att spara är en sak, att leva som en utblottad och inte unna sig en kaffe, det är något helt annat. Var gick detta fel? Att jobba är synonymt med att jobba för pengarna, så är det nog för den stora majoriteten, men det behöver inte vara så. Man behöver inte heller jobba heltid.

Jag kom till en insikt när min pappa blev sjuk, han hade räknat med att få lite mer tid över vid sin pensionering. Det fick han, tid alltså, men istället blev han sjuk, han kunde inte göra det han planerat. 

Just det öppnade mina ögon lite, att skjuta upp saker för länge, för mycket, det är nog inte en bra ide. Dessa personer som kanske spar i 10 år, eller så, vad säger att de kanske har en hälsa som tillåter det de vill göra går att genomföra? Vissa saker kanske skall göras när man är yngre, vissa saker kanske endast kan göras vid vissa tillfällen. Nej, att sprida ut sina saker lite över ett helt liv är nog i min värld smartare. Vad är det som säger att Tukanen flyger i djungeln om 10 år, att glaciären på fjället jag vill besöka är kvar om 9 år? Jag vet inte, jag tänker inte heller vänta och se, bättre då att undersöka det nu medan hälsan och möjligheten finns. Kanske är det inte rätt och fel i detta fallet, men jag har svårt att se alla försakanden och de rätt stora uppoffringar man gör för att kunna spara. 

I en tidigare artikel var det en person som till och med hoppade över att äta för att spara pengar. Det blir lite väl svart och vitt, det går att finna en väg som är mellan dessa två ytterligheter. 

 

Ett rättvist samhälle kan inte bygga på marknadskrafter

Tron på att marknadskrafter skall sköta det mesta i samhället är rätt besynnerlig. Det har gång på gång visat sig att det inte fungerar. Alla dessa avregleringar som uppenbarligen inte utvärderas, leder inte till bättre service, lägre priser, större utbud. Nej, väldigt ofta är det precis tvärt om. Sämre service, högre priser och minskat utbud.

Några exempel från verkligheten

Apoteket

Tag som exempel avregleringen av apoteken. Det har blivit fler ställen, men enbart på orter som redan hade ett apotek, alltså inte några nyetableringar på orter som saknade. Priserna har stigit, utbudet och priset är synnerligen homogent och över alla apoteken, ofta saknas mediciner. Jourtider för apotek, finns det fortfarande?  Det är idag en otrolig röra, själv boende i Lund, en stad med många apotek, med ett universitetssjukhus, MEN inget fungerande jourapotek!

Bilbesiktningen

Ett annat exempel är bilbesiktningen, idag en massa olika aktörer som sköter kontrollen av bilar. Har det blivit bättre? Nej! Det har medfört högre priser och oklar hantering av register. Vill man som köpare av en begagnad bil kolla upp den, ja då är det idag en soppa med olika register, där vissa inte ens lämnar ut uppgifter om bilen, eller kanske tar höga avgifter. Det saknas dessutom någon form av standardisering. 

Tågresande

För att ta ytterligare ett exempel, resa med tåg. Där är det idag riktigt eländigt på vissa sträckor, det finns ingen som helst synkronisering mellan de olika bolagen och inträffar förseningar, då skyller bolagen på varandra. Jag har själv drabbats ett flertal gånger av just det, bolaget man skulle byta till skyllde förseningen på  anslutande tåg och betalade inte någon ersättning för en ny biljett, vilket inte det försenade anslutande tåget heller ville göra, det var inte deras tåg som avgått, det var inte deras biljett som brann inne. Vem gynnar det?  Känns ju så där. I slutänden är det alltid vi kunder som drabbas. 

Telefonin

Sista exemplet, telefonin. Telia, det svenska statligt ägda bolaget såldes ut. Innan utförsäljningen så hade Telia ansvaret för att alla boende i Sverige skulle ha möjlighet till en telefonlinje. Det ansvaret försvann i och med avregleringen, det finns idag inte någon som ansvarar för att alla boende i Sverige skall har tillgång till telefon i hemmet. För några dagar sedan var det en artikel om detta i DN. Så här sa Björn Rosengren i artikeln

Börsnoteringen av Telia hanterades fel. Ansvaret för nätet borde ha behållits av staten.
Det säger förre näringsministern Björn Rosengren (S), som själv var drivande i beslutet.
I dag vill han förstatliga Telias nätdel.
Han tycks nu få medhåll av Försvarsmakten som rekommenderar staten att i vart fall inte minskar ägandet.

Artikeln  finns att läsa på DNs webbutgåva: Björn Rosengren: ”Återförstatliga telenäten”. Idag saknar många möjlighet till telefon, det fasta kopparnätet monterar Telia just nu ned, mobilmaster saknas helt. Bolagen är inte intresserade av att sätta upp master, de ger för låg ekonomisk avkastning.

Tron på marknaden som en självreglerande mekanism, den är inte hållbar. Det är ju enbart ekonomiska aspekter som tas med. För ett land som Sverige, ett välmående och rikt land, borde inte vissa funktioner hanteras av staten, eller i vart fall bättre? Tänker framför allt på vård, skola, omsorg och en infrastruktur så som järnvägar, bilvägar och telefoni. Det är grundläggande saker i ett samhälle. Om det skall hanteras av privata aktörer så måste krav ställas på att alla i Sverige kan få likvärdiga villkor. Att det skall fungera på ett bra sätt. Så är det ju långt ifrån idag. 

Var har det gått fel?

Postnord vill ha tre dagar för att leverera vår post. Om vi inte får det så går vi med förlust, säger en representant för Postnord. Då undrar säkert många, var har detta spektakel gått snett? Snigelpost är snart inte en benämning, det är ett faktum.

Hur kan det gå så snett som det verkar ha gått för Postnord? Det är dagligen som det skrivs om hur Postnord blöder och går med stor förlust. Ha i beaktande att detta är saker som gäller idag:

  • Aldrig tidigare har det skickats så mycket packet som nu.
  • Järnvägarna transporterar mer än någonsin.
  • Transporterna på våra vägar går för högtryck, även här ökar det konstant. Vi har ett allt bättre fungerande vägnät.
  • Posten har inför automatsortering, mycket sköts alltså av maskiner.
  • Det skickas mindre med post än tidigare, vilket borde innebära ett minskat tryck på posten.

Trots allt detta så tar det allt längre tid för post att nå fram. Hur kan det komma sig? För en oinsatt ter det sig ju helt obegripligt att det skall behöva ta tre dagar idag. Tidigare sade man att posten levererades dagen efter till större delen av landet, självfallet med vissa undantag. Nu vill posten att hela landet skall sättas på undantag. Ge oss tre dagar!

Kan någon insatt förklara hur det kan bli så här?

Framtidens problem fanns även igår

Framtiden har flera stora, växande problem som vi alla kommer att på ett eller annat sätt drabbas av. Arbetslöshet, krympande pensioner, klimatförändringar, som några exempel. Det är dock inte något som är nytt, det har pågått en längre tid.

En ny serie på SVT beskriver framtidens AI, ett snabbt växande område. I serien tas olika aspekter på AI upp. AI kan bidra till en bättre sjukvård, självkörande fordon, olika algoritmer för bearbetning av information, med mycket mera. Vi har just nu bara sett början på utvecklingen, en utveckling som vi inte vet var den slutar. Det är nu man skall säga, “datorer, robotar kommer att ta över vårt samhället”. Det kanske inte skall tas helt bokstavligt, men att datorer och robotar i den bemärkelsen att de kanske sköter vissa sysslor kommer att bli vanliga, är inte en vågad gissning. Se på Japan där robotar till och med ersatt personal inom äldreomsorg, robotar agerar lite som sällskap. Steget till att vi skulle få ett samhälle dominerat av robotar, datorer, det är rätt långt. Det är dock inte helt främmande att dessa AI algoritmer som utvecklas som stöd till människan, kan påverka människan att ta bättre beslut, men även väldigt konstiga beslut. Låt oss säga att AI blandas in i krigsstrategier. Ett möjligt scenario kan då vara att basera sitt besluta om angrepp på potentiella fiender med hjälp av AI. Beslut som är fullständigt okonventionella, de kanske går långt utanför människans ramar, ger direktiv/förslag på saker som inte skulle gjorts annars.

Arbetslöshet ett växande problem

Världen och många länder står inför enorma utmaningar vad gäller den växande befolkningen, samtidigt som de enklare jobben rationaliseras bort och tas över av olika former av robotar. En ekvation som blir svår att lösa, färre arbetsuppgifter, men fler människor. Att robotar, som strikt sett inte behöver vara AI tar över slitsamma jobb, det är inte någon ledsen över. Arbetsförhållanden har överlag blivit mycket bättre inom de framför allt den tunga och monotona tillverkningsindustrin.

Att AI i mångt och mycket används för att bättra på förtjänster (högre avkastning) är inte hållbart, inte primärt. Givet ekvationen ovan med en snabbt ökande folkmängd, samtidigt som AI används för att ersätta människor med automatiserade processer som gnetar på dygnet runt. Detta ger lägre omkostnader och ökade förtjänster, för några få. En stor del av de ersatta människorna kommer inte att hitta arbete.

AI ger mertid

Lyssnar eller läser man om förtjänsterna med AI är det ett som sticker ut, rutinjobb och analyser tas över av AI. Sannolikt kan de flesta skriva under på och hålla med att det låter ju bra, rutinjobb är ofta monotona tråkiga jobb. Analyser kan bli bättre, exempel inom sjukvården där röntgenbilder tolkas av AI. Stannar det då där? Det är ju faktiskt upp till människan att avgöra, men troligtvis inte. Nya områden kommer att hittas, områden där AI är användbart, områden som ger ökad ekonomisk vinning prioriteras oftast, istället för områden som ger en bred samhällsnytta.

Rutinsysslor är en del av vardagen för alla, enkla saker som att dammsuga, handla, städa, klippa gräset och diska. Det är saker som kanske inte är så kul, men likväl måste skötas. I en tidigare text skrev jag vad gör vi med all tid, vi tror oss köpa tid för andra saker genom att göra oss kvitt sysslor. Allt kostar dock pengar så finansieringen kräver mer jobb, en ökad inkomst, så i slutänden blir det kanske inte mer tid, men väl mindre “tråkiga sysslor”.

Låt oss dock anta att vi får mer tid över, även att utvecklingen fortsätter på samma sätt som nu. Rutinmässiga sysslor, “tråkiga vardagssysslor” tas över av AI och automatiseras/mekaniseras. Vi får alltså mer tid över genom AI användning. Frågan som då dyker upp är, var går den bortre gränsen för vad människan och AI kan ersätta, men kanske mer väsentligt, vad är relevant att ersätta? All tid som man får över, vad skall den nyttjas till? Endast sånt man tycker är kul? Det hade ju varit fantastiskt, men hur kan det bli möjligt? Dessa relativt enkla sysslor som idag sköts av lågavlönade, ofta invandrare, flyktingar. Där tar helt klart AI och robotar jobb från en grupp som får det svårt.

Det har även visats att AI kommer att ta jobb från många handläggare, läkare, analytiker, en hel del relativt avancerade arbeten.

Arbetslösheten som sannolikt kommer att öka blir ett växande problem. Jorden och allt omkring oss förutom universum är ändligt, så någonstans finns en bortre gräns, om inte annat för naturresurser. Jag är rätt övertygad om att det inte är det som kommer att sätta stopp för dagens utveckling, det är människan. Vad och hur utvecklingen kommer att sluta kan nog inte någon förutsäga, men samhället som utvecklas idag känns allt bräckligare.

Vi ser alltmer av vi och dem

Idag bygger vi i snabb takt alltfler murar, murar mellan oss och dem. Tag bara Brexit, Trumps mur mot Mexiko, splitringen i klimatfrågan, Kina vs USA, Kina vs resten av världen, religioner, Rysslands agerande mot väst. Även alla populistiska partier som SD med flera, vilka drivs av osäkerhet och främlingsfientlighet. Saker som syftar till att slå in kilar mellan oss och dem.

En global instabilitet, AI och teknologi är här en stor drivkraft till en splittring. Istället för att enas om utveckling så är det precis tvärtom, man skyddar och hemlighåller. Likaså alltmer avancerade vapen, fler länder med kärnvapen, “skapade i syfte att stabilisera”, men i själva verket bidrar till splittring. Med ledare för dessa kärnvapenmakter som är narcissister, känns läget inte så värst trovärdigt och stabilt.

Domedagen är inte något nytt påfund

Alla domedagsprofetior om en uppvaknade värld efter ett kärnvapenkrig, en fullt utvecklad klimatkatastrof, storebrorssamhället, sånt har vi sett på film, sånt har vi läst. Mängder av det dessutom. Det har nog av de flesta ignorerats som nonsens. Det finns en stor tilltro till människans sunda förnuft, människans förmåga att lösa problem, vilket ju visat sig fungera så där. Sunt förnuft, vad är det för övrigt?

Terminator – kanske har det ett uns av realism trots allt? George Orwells 1984, det är redan passerat, storebror vet idag redan mer om dig än du vet själv.

Greta Tunberg är ett exempel på ljus i mörkret, hon kan dock inte göra något mer än informera. Det är ju dessvärre dessa narcissistiska politiska ledare som sitter vid rodret och där går det trögt.

Med det sagt, det har förutspåtts och sedan länge sagts att detta var på gång. Kanske inte jag, kanske inte de flesta, har insett det, men det går nu inte att blunda, vi har rejäla problem att lösa.

För egen del blir jag mest sugen på att flytta till en stuga i Norrland och slippa umgås med människor. Där skall det finnas möjlighet och frihet att kunna vandra, fiska, vara i naturen. Komma ifrån de mänskliga miljöer som vi idag mer eller mindre tvingas in i.

Slopat eller minskat EU stöd till jordbruket – vad händer då?

En väldigt stor del av EUs budget går till jordbruket, ett jordbruk som  idag är mer eller mindre beroende av bidrag för att kunna drivas. En helt sjuk och galen utveckling och riktning det har tagit. Producenterna växer sig allt större och är alltmer belånade. Det är snart endast riktigt stora jordbruk i södra Sverige som kan klara sig, om ens de. Ett jordbruk utan bidrag känns idag väldigt avlägset.

Det höjs allt högre röster att bidragen till jordbruket inom EU skall skäras ned. Det har fått mer och fler förespråkare i och med Brexit. En stor och tung EU partner, England skall dra sig ur EU och det innebär mindre inflöde av pengar. Det finns två sätt att lösa det på, höj alla kvarvarande länders avgifter, eller sänk EUs utgifter. Vilket låter mest lockande?

Jordbruket är en av de största utgiftsposterna inom EU

Då jordbruket är en av de största utgiftsposterna som EU har så ser man efter möjligheter att skära ned på den. En av utgifterna är just bidrag i olika former, vilket alltså många jordbrukare är helt beroende av. Jordbrukaren i ena änden, konsumenten i den andra, däremellan är alla handlare, vilka idag pressar priserna på råvaror från jordbrukarna till det yttersta. Handlarna hotar med att gå till andra producenter om priset från bönderna blir för högt, handlarna startar egna produktioner, de har egna märken med mera, allt för att maximera sin förtjänst. Handlarna är lite som bankerna idag, de är egentligen en mellanhand som skall få kedjan att hålla och fungera, kedjan av produkter från producent till konsument.

Drar man då in EU-bidragen till jordbrukarna, då måste de höja sina priser, vilket medför att handlarna inte köper av dem och då klarar de inte av att driva jordbruket. Ytterligare en aspekt är att de små lokala producenterna, de kommer definitivt att slås ut. De som producerar närodlat och med mindre resurser, en produktion utan några längre transporter, den kommer i stort sett att slås ut helt.

Helheten måste ses, från producent till konsument

Att bara reducera EU bidraget är inte en hållbar lösning idag, men hur skall det göras då? Hur skall man kunna minska utgifterna inom jordbruket? Till att börja med så måste man se över hela kedjan, från producenten till konsumenten, hur ser prisbilden på varan ut över hela kedjan? Tyvärr är det sällan producenten som gör de stora förtjänsterna, det är är handlarna som gör det.

Detaljstyrning är sällan ett bra sätt att kontrollera saker och ting, men för vissa saker och ändamål är det kanske enda sättet. Banker och jordbruk är idag sådana stora saker som vuxit sig till mer eller mindre ohanterbara aktörer.

Å andra sidan är verksamheter som är helt beroende av bidrag inte sunda i sig, lika lite som att helt låta marknadskrafter styra. Ett miljövänligt och rimligt jordbruk som sannolikt behöver visst stöd för att klara sig, det är kanske vad som krävs? Det storskaliga är inte en lösning.

Förtroendevalda skall agera därefter

Flera fall av missbrukat förtroende bland politiker har under den senaste tiden kommit till ytan. Senast i raden är den moderate riksdagspolitikern Elisabeth Svantesson, ett till synes märkligt val hon gjort. Hon och flera i den moderata ledningen hävdar bestämt att hon inte gjort något olagligt. Må så vara, men vem väljer att bosätta sig i sin sommarstuga i Nora, när familj, med barn och make bor i Stockholm, dessutom är arbetet i riksdagen i Stockholm? Ett synnerligen märkligt agerande.  Är det att bruka väljarnas förtroende på ett snyggt sätt? Det är fler som gjort på samma sätt i andra politiska partier skall tilläggas. Känns inte som ett moraliskt och etiskt korrekt sätt att bruka sitt förtroende. Känns lite som, “mycket vill ha mer”. Svårt att inte tolka detta som att de vill göra avdrag och få reseersättning. Skärpning, ni är förtroendevalda och skall agera som sådana!

Uppluckrat strandskydd – inte en lösning på avfolkning av landsbyggd

Ibland undrar man om det är ett dåligt skämt då politiker presenterar sina idéer, eller om de är mutade av någon för att säga sina tokigheter. Ett sådant exempel är den nya regeringens förslag på förändring i strandskyddet, ett uppluckrat strandskydd påstås öka attraktivitet i inlandet, skapa jobb och en levande  levande glesbyggd. Som exempel nämns Arjeplog, en av Sveriges mest glesbefolkade kommuner. Ett liknande förslag presenterades av Aliansens partier under 2017. “Alliansen: förändrat strandskydd leder till en levande landsbygd“, svårt att ta på allvar.

Ett friare tolkande av strandskyddet leder inte till något annat än fler sommarstugor för stadsbon som vill ha lite lugn och ro. Hur det genererar mer arbete, ökade skatteintäckter, fler arbetstillfällen och fler permanent boende för kommunen är lite obegripligt. Säkert kommer någon att bosätta sig intill en strand, men det är nog knappast avgörande för en flytt, finns det inte mer väsentliga saker att arbeta med? Ett exempel är en fungerande infrastruktur på plats, finns inte den, ja då är det ju föga attraktivt.

Det är snarare så att en friare tolkning av strandskyddet gör att stadsbon ser en möjlighet att bygga sig en sommar/vinterstuga nära vattnet. Sannolikt vill de ha det bekvämt i stugan, vilket medför att det dras fram internetanslutning.  Några fler jobb blir det inte, någon skatteintäkt blir det inte, så vad exakt ger det? Vem gynnar det förutom stugägaren?

Det som krävs är en fungerande kommunikation, att vård, skola och omsorg finns inom rimligt avstånd. Att det skall gå att nyttja dagens tjänster, så som internet, ringa i sin telefon, att tanka/ladda sin bil. Knappast något som en liberalare  syn på strandskydd medför.

Man blir så trött!