Uppluckrat strandskydd – inte en lösning på avfolkning av landsbyggd

Ibland undrar man om det är ett dåligt skämt då politiker presenterar sina idéer, eller om de är mutade av någon för att säga sina tokigheter. Ett sådant exempel är den nya regeringens förslag på förändring i strandskyddet, ett uppluckrat strandskydd påstås öka attraktivitet i inlandet, skapa jobb och en levande  levande glesbyggd. Som exempel nämns Arjeplog, en av Sveriges mest glesbefolkade kommuner. Ett liknande förslag presenterades av Aliansens partier under 2017. “Alliansen: förändrat strandskydd leder till en levande landsbygd“, svårt att ta på allvar.

Ett friare tolkande av strandskyddet leder inte till något annat än fler sommarstugor för stadsbon som vill ha lite lugn och ro. Hur det genererar mer arbete, ökade skatteintäckter, fler arbetstillfällen och fler permanent boende för kommunen är lite obegripligt. Säkert kommer någon att bosätta sig intill en strand, men det är nog knappast avgörande för en flytt, finns det inte mer väsentliga saker att arbeta med? Ett exempel är en fungerande infrastruktur på plats, finns inte den, ja då är det ju föga attraktivt.

Det är snarare så att en friare tolkning av strandskyddet gör att stadsbon ser en möjlighet att bygga sig en sommar/vinterstuga nära vattnet. Sannolikt vill de ha det bekvämt i stugan, vilket medför att det dras fram internetanslutning.  Några fler jobb blir det inte, någon skatteintäkt blir det inte, så vad exakt ger det? Vem gynnar det förutom stugägaren?

Det som krävs är en fungerande kommunikation, att vård, skola och omsorg finns inom rimligt avstånd. Att det skall gå att nyttja dagens tjänster, så som internet, ringa i sin telefon, att tanka/ladda sin bil. Knappast något som en liberalare  syn på strandskydd medför.

Man blir så trött!

 

Glesbyggden dör tillsammans med tätorternas centrum

Den pågående avfolkningen av den svenska glesbyggden har pågått under många årtionden. Mindre orter, byar och gårdar, töms i den pågående inflyttningen till framför allt storstäder.  Samtidigt pågår en långsam utarmning av mindre tätorters centrumkärna. Affärerna i centrum konkurreras ut av köpcenter och en alltmer ökande webbhandel.

Den svenska befolkningen ökar stadigt, det sker dock en urbanisering och framför allt till storstäder. Mindre orter som ligger i närheten av större städer kan undantagsvis även de dras med och öka,  däremot minskar mindre bruksorter, och mindre orter som inte ligger i närheten av en storstad. Det är lite paradoxalt att flytten till tätorter görs för glesbyggden sakta dör, service och jobb finns på annat håll, samtidigt så dör även de mindre tätorterna en långsam död.

Idag pratar man alltmer om regioner, storstadsregioner, tätortsregioner. Mindre tätorter och byar, de för en anonym tillvaro och är inte något annat än någon form av förorter, sovplatser till storstaden. De har i stort sett inte något eget berättigande eller möjlighet att existera självständigt. Det ges eller finns idag inte möjligheter till det, vare sig någon vilja från politiker, eller ekonomiska möjligheter i form av kommunalskatt.

Ett exempel på detta scenario är Västerås som är den största tätorten i Västmanland. Här har under de senaste 50 åren skett en successiv avfolkning av de mindre kommunerna. I tabellen nedan kan man se befolkningsutvecklingen i några kommuner i närheten av Västerås.

Kommun/tätort

Årtal

Befolkning

Åratal 2

Befolkning

Förändring (%)

Köping

1960

29718

2015

25557

−14,0016151827175

Fagersta

1960

14227

2015

11936

−16,1031840865959

Grängesberg

1960

5879

2015

2146

−63,4971934002381

Norberg

1960

5605

2015

4653

−16,9848349687779

Västerås

1960

111647

2015

148880

33,3488584556683

 

Vad hände?

Det var inte så länge sedan opinionsbildare, politiker, entreprenörer pratade om möjligheterna med internet, det uppkopplade samhället. Det var allt från det talande kylskåpet, jobbet på distans, till videokonferenser, Virtual Reality. Vad hände med alla dessa idéer? Idag pratar man höghastighetståg, snabbare transporter, allt för att kunna jobba effektivare, kunna ses enklare, det är inom tjänstesektorn som det spås otroliga fördelar och förtjänster med dessa nya centraliserade kontor i storstäder och med förkortade restider. Det är framför allt ett resonemang om och kring hur man skall förbinda storstäderna, inte hur vi skall få en fungerande infrastruktur för ett helt land.

Vad hände med allt prat om möten via internet, telefonkonferenser, jobba på distans. Var det endast tomma ord? Det var då prat om att man kunde få russinen i kakan, bo på landet, jobba på distans och ändå ha en smidig och fungerande kontakt, kanske rent av daglig. Där är vi inte idag, kommer vi att någonsin landa i det? Det framstår ju onekligen som ett lockande alternativ, både att kunna bo på och i en lugn naturnära miljö, samtidigt slippa resandet och på så sätt vara ett klimatvänligt alternativ.

Butiksdöden

Butiksdöden är något som man finner överallt, även i större städer. Butikerna klarar inte av en skenande lokalhyra, krympande kundunderlag och kanske framför allt, en stenhård konkurrens från både köpcenter i utkanterna på staden och en kraftigt ökande webbhandel.

Vad exakt är det som man lockar med i tätorterna? Vad är det de som flyttar in till storstäderna vill ha? Går denna trend med den döende glesbyggden att vända? Är det kanske så att man inte lockar till storstaden, man snarare gör det svårare att klara sig i glesbyggden?

Politisk ovilja och ointresse för glesbyggd

Det är idag svårt att finna ett engagemang bland regional- och riksdagspolitiker, det är idag de lokala politikerna och engagemanget hos befolkningen på orten som är motorn, men motståndet de möter är massivt och svårigheterna stora. Stödet ges till centralisering och effektivisering (allt i termer av ekonomisk vinning, ett effektiviserande som man uttrycker det). Skolor läggs ned, vårdcentraler läggs ned, inte ens internet till glesbyggden vill man vara med och subventionera. Det är så illa att till och med den forna statliga jätten Telia vägrar vara med på tåget och ansluta hela Sverige.

I byn där jag bor, med i runda slängar 140 hushåll, där visade Telia tydligt var de stod, de sa att ansluta en sådan by inte var intressant, det gav för lite till dem. De krävde att 90% av hushållen skulle gå med för att det skulle vara intressant, vi fick med oss 125 hushåll, vilket är synnerligen hög andel, Telia  fick vi dock inte med oss. Vi pratar nu alltså ADSL, det var de gamla kopparledningarna som skulle få lite fart. Idag pratar Telia om att helt stänga ned det gamla kopparnätet, TROTS att det är många hushåll som vare sig har en godtagbar täckning på mobilen, eller har en fiber i backen för anslutning till internet.  Det känns ju sådär kan man väl lugnt säga. Vem har ansvaret för detta och denna utveckling?

I en fullständigt avreglerad värld är glesbyggd inte intressant för de privata aktörerna, de ser investeringar som ger en vinst som något positivt och värt att satsa på. Staten har här helt gjort sig av med verktyg för att kunna styra och påverka.  Så fungerar en marknadsekonomi. Är det verkligen så vi vill ha det? Skall allt ses i skenet av vinst och konsumtion? Vinster kan ju mätas i andra valutor än kronor och ören. Skall vi verkligen fullständigt skrota vår glesbyggd? Det är i den vi finner basen för vår välfärd, här är råvorna som byggt Sveriges välmående, det är skogen, malmen, vattenkraften.

En märklig samhällsstruktur

Nu verkar det ju som om även tätorter och till och med större tätorter lider av det samhällsklimat vi skapat. Butiker flyttar ut utanför stadskärnan, kvar i centrum blir tystnaden, en död kärna. Kvar blir  kontor och möjligen restauranger. Kvar blir även tomma lägenheter, tomma affärsfönster, något som ytterligare spär på en beklaglig syn, det lockar inte någon.

Ytterligare ett problem är bankerna, de vill dels inte låna ut pengar till fastigheter i avfolkningsbygder. Gör de trots allt det så är villkoren betydligt sämre än i större städer. Att bygga hus utanför tätorter kostar lika mycket, om inte mer. Mer så till vida att bankerna inte vill vara med och låna ut, de ger sämre villkor för byggande utanför attraktiva områden.  Så fungerar marknaden, i ett helt marknadsanpassat system. Så länge inte staten kan vara med, vill vara med och hjälpa människor att kunna välja var de vill bo, då kommer trenden inte att vända.

Norge har en helt annan syn på detta och där har man inte dessa problem, även om det även där är en trend med inflyttning till storstäder.

Glesbyggd, landsbyggd, det blir  rekreations områden för storstadsbon. Men då krävs att även bekvämligheterna finns på plats, vilket är fallet i exemeplvis Åre. Man vill ha kakan samtidigt som man äter upp den.

BIG DATA – Är lite som Jeopardy!

Det skrivs och pratas en hel del om “Big data“. Data som öppnar nya dörrar för analyser, kontroll, hjälp med mera. Större mängder data och en ökad datorkraft gör det möjligt att köra stora analyser snabbt och effektivt. Det är dock i vissa fall inte klart vad man letar efter, det finns faktiskt inte ens en fråga att besvara. 

 

Big data är  egentligen bara en benämning på stora mängder data, det kan röra sig om vilken typ av data som helst. Det är alltså inte en metod, eller någon vetenskapligt i sig. Benämningen har dock blivit lite synonymt med “sökande efter mönster i stora data mängder”. Vetenskap är ett sätt att förhålla sig till frågor, svar och information. Att arbeta systematiskt med en målsättning, formulera klara och tydliga frågeställningar. Vetenskap är även att testa och undersöka saker på ett metodiskt sätt som skall vara möjligt att repetera. Det är till exempel delvis detta som skiljer vetenskap från tro, och tyckande.  Religion, med sin tro på gud, högra makter eller vad det kan vara är ju självfallet inte en vetenskap. Inte ens medicin är historiskt klassat som en vetenskap. Medicin har ofta inte en ambition att förstå, snarare att lindra och motverka. Vetenskapligt ställda frågor kan testas, upprepas och besvaras på ett sätt som går att förkasta om det visar sig vara fel. En viktig del i detta är att det är en fråga som är avgränsad och möjlig att testa, besvara.

Forskning behöver inte nödvändigtvis vara vetenskaplig. Forska betyder att man undersöker något, det kan göras på många sätt, i många fall inte så vetenskapligt. Big data analyser hamnar lätt här, det är ett till synes planlöst testande utan en ordentlig frågeställning. Mer ett letande efter mönster.


Big data kan  bli lite som Jeopardy, man försöker finna mönster (svar), men sedan måste man ju också hitta på en fråga till svaret.


Big data är inte vetenskap

Ett exempel på stora datamängder är den data som är en följd av internets snabba utbredning. I kölvattnet, i det dolda  sker en insamling av information om användarna, vilket även det är en slags “big data”. Det är verkligen enorma, ofattbara mängder av information som samlas in var dag, varje sekund, ja varje gång vi har datorn igång och är uppkopplade mot internet. Ett insamlande utan tydliga frågor som skall besvaras. Data som sedan analyseras efter mönster hos användarna.

Att i dessa stora dataset leta efter samband är vad många idag ägnar sig åt, ett letande utan en frågeställning. Här finns det all anledning att vara försiktig, att hitta ett samband mellan olika insamlade saker är inte självskrivet ett samband som är relevant. Det är utan en frågeställning för det första inte ens vetenskap, det är inte heller så värst intressant att leta så där på måfå. Det görs lite för att det är möjligt. Som så mycket annat i vårt samhälle.

Kanske var internet och datainsamling inte ett så bra exempel på vetenskap, informationen här har ju faktiskt inte ett direkt syfte att besvara djupare frågor. Det är mer att just se och finna mönster hos internets användare, information som sedan säljs vidare till kommersiella aktörer.

Direkt och indirekt verkan

Man kan dela upp saker som inverkar som direkta och indirekta, det stora flertalet är indirekta. De kan då vara kopplade till andra faktorer som i gemensamt verkande har en betydelse på exempelvis immunförsvar. Att med datakörningar som dessa “big data” analyser peka ut enskilda faktorer som särskilt viktiga är näst intill omöjligt. Det kan naturligtvis vara faktorer som inverkar på på mycket, som samverkar med många andra, dessa är naturligtvis viktiga. Det är trots det inte rätt att säga att dessa skulle vara viktigare än andra.  De inverkar kanske inte på egen hand på något sätt, de är alltså indirekta faktorer. Att säga att faktorer är direkt påverkande är näst intill omöjligt. Det finns en mängd olika metoder att söka efter samband, vi pratar framför allt här om olika statistiska metoder för att finna ut kopplingar mellan orsak och verkan. Att finna statistiska samband är dock inte så svårt, det svåra är att säga om de är verkliga, viktiga eller bara artefakter.

Allt är inte negativt med big data

Det är hittills framställt med en negativ syn på detta med alla information, information som analyseras av “algoritmer”. Det kan självfallet ge intressant saker och vetskap om saker som annars hade varit helt omöjligt, eller i vart fall mycket svårt att få fram.

En positiv sida med dessa analyser som “big data” innebär är att öppna nya dörrar. Svaren kan man inte ge, det finns ju inte ens en fråga i de flesta fallen.  Analyserna ger snarare förslag på nya kopplingar som kan vara möjliga vägar att gå vidare med.

Det kan dock om man inte är försiktig leda till lite Ad Hoc hypoteser, vilket är en av avart av forskning. Det är inte så man skall bedriva  forskning, för vetenskap är det inte tal om att vara.

I en nyligen publicerad artikel från Lunds universitet så skriver man i pressreleasen “Detta påverkar vårt immunförsvar allra mest”. Utan att ha läst ursprungsartikeln så är det i mitt fall svårt att dementera och förkasta ett sådan påstående helt. Det är dock lite symptomatiskt med just Big data att göra ett sådant uttalande. Här är en dataanalys av stora mängder av livsstil, födointag, tidigare sjukdomar, geografisk placering, genetisk information med mera. Många av dessa är till att börja med övergripande, livsstil,  födointag och liknande faktorer är saker som i sin tur påverkar en mängd olika saker i kroppen. Att sånt här får så pass stor uppmärksamhet är för mig lite märkligt, det är ju inte svar på några frågor, det är snarare ny data som kan användas för att komma vidare. Artikeln och pressklippet räknar upp en mängd faktorer som kan inverka på det mänskliga immunförsvaret. Det är ju lite som om en matematiker skulle publicera en artikel för varje led i sin lösning på en ekvation!

 

Stora trumman får ljuda

Här rör det sig om både journalister och forskare som lite onyanserat och ofta i onödan går ut med saker som kanske inte förtjänar och inte har ett ett brett nyhetsvärde. Att gå ut med information om saker, kanske preliminära resultat är ofta ett sätt att få uppmärksamhet. Är det verkligen nödvändigt att gå ut med sådana här resultat? Det är idag de som hörs och syns, de som är snabba med sina nyheter, sina resultat, om än preliminära som får uppmärksamheten. Skeenden som gör att faktakoll och granskning inte alltid hänger med, inte heller så är innehållet helt korrekt återgivet. I just detta fallet nämnt ovan så fanns ju inte ett enda svar med i artikeln, det fanns ju faktiskt inte ens en fråga!

 

Vi behöver inte MER information, vi behöver relevant information!

 

Jag anser att både journalister och forskare har ett större ansvar att ta. Idag då vi formligen drunknar i all information, då borde fler ta ansvar att gallra ut information som har dels ett nyhetsvärde, men även faktiskt gallra ut saker som kanske inte ens skall publiceras i den form de är.

Tyvärr så lider de flesta av precis samma syndrom, snabbt ute, sälja, synas. Det gäller forskare, journalister och tidningar, både vetenskapliga- såväl som dagstidningar. I mina ögon är medicinsk forskning synnerligen kass på detta, här är det ofta preliminära nyheter som kommer ut, till vilken nytta är detta? Vilken nytta har den stora allmänheten för sånt? Frånsett att kanske bli orolig!

 

Läs gärna mina andra sidor Rastlös betraktare och Velocipeter

Är resande med snabbtåg något för framtiden?

Snabbtåg har under flera år varit på tapeten, riktigt snabba tåg. En resa Stockholm – Malmö skulle avverkas på cirka 3 timmar. Känns idag svårt att tro att det skulle vara realistiskt. Idag dras järnvägen med stora problem, mycket förseningar, rälsbrott, ledningar som dras ned, för få spår, eftersatt underhåll av befintliga järnvägar, ja direkt undermåligt underhåll. Är det med dessa utgångspunkter realistiskt att tänka sig en järnväg med snabbtåg? Sist men inte minst vilka vill verkligen ha den och är det värt priset? 

 

tågstationen i Bjärnum

Miljöpartiet (MP) är starka förespråkare för en järnväg med snabbtåg, tåg som har en toppfart på 320 km/h. Det är fler av riksdagens partier som är för en järnväg med snabbare tåg. Alla förslag är dock inte exakt lika. Frågan är hur realistisk en järnväg som tar en person sträckan Stockholm – Malmö på 3 timmar är? Kostnaderna för de olika förslag som lagts fram har slagit vilt åt olika håll. Oavsett vilket kostnadsförslag man anser realistiskt eller ens rimligt så är det enorma summor.

Ett argument för dessa snabbtåg är att de skall konkurrera med  flyget. Det skall vara ett miljövänligt sätt att resa och som tidsmässigt skall konkurrera med flyget på sträckan Malmö-Stockholm. Samtidigt som en snabbare järnväg vill man höja flygskatten. Tanken är god, dyrare flyg, snabbare tåg. Det skall få fler att ta tåget istället för flyget.

Vad man inte vet eller ens nämnt är kostnaden för att resa på dessa snabbtåg, priset är avgörande för många? Hur mycket tid tjänar alla som bor utmed järnvägen, stoppen på sträckan blir väldigt få, en funnen siffra nämnde 6 stopp mellan Malmö – Stockholm. Ett stopp var 10 mil, och drygt det. Det innebär andra typer och fler transporter för att komma till en station som tåget stoppar vid. Tidsvinsten blir då mindre, om ens någon. Miljövinsten, hur blir den med alla transporter för att ta sig till och från de få stoppen? Hur energieffektiva är dessa tåg? Hur produceras den elenergi  som krävs?

Snabbtåg skyndar på urbaniseringen

Vi har idag problem med en påtaglig urbanisering, glesbygden avfolkas. Service, möjligheter att bo utanför storstäderna blir alltmer urholkade. En järnväg som i stort sett enbart gynnar storstäder bidrar inte till en minskad urbanisering. Även om urbanisering är något som hör till det moderna samhället så är en järnväg som så påtagligt endast gynnar de största städerna i Sverige inte så väl genomtänkt. Sveriges råvaror finns inte i städer, Sveriges jordbruk finns inte i städer, rekreationsområden finns inte i städer.

För att överhuvudtaget kunna minska flytten in till städerna så måste man bibehålla en rimlig möjlighet till miljövänliga och bra transportmöjligheter för en större del av Sveriges yta. Inte endast för de som bor i anslutning till triangeln Stockholm – Malmö – Göteborg. Vi måste kunna unna oss en infrastruktur som gör det mer attraktivt att bo utanför storstäderna.

Befintliga järnvägen, vad händer med den?

Det har nog inte undgått att höra om alla problem med dagens järnväg. En anledning till problemen är eftersatt underhåll. Många års brist på underhåll gör att järnvägsnätet är i dåligt skick. Att få en fungerande befintlig järnväg måste rimligtvis vara prioritet ett, innan pengar satsas på en ny järnväg. Om inte den befintliga järnvägen kan fungera på ett vettigt sätt så känns det som om en ny järnväg skulle gå samma tragiska öde tillmötes, dessutom så är kraven högre ju fortare tågen åker.

Vad ger detta snabbtåg för alla som bor på alla orter som inte ligger utmed denna järnväg? Sverige är långt, norr om Stockholm har vi över 75-80% av Sveriges yta, en yta som inte får tillgång till denna dyra investering. Den järnväg som finns idag, den behöver en ordentlig översyn och upprustning. Det kan bli problematiskt med en ny järnväg som tar stora, mycket stora belopp i anspråk.

Framtiden är oförutsägbar

Idag med en snabbt ökande andel Elbilar på våra vägar, något som ingen kunde förutspå för bara några år sedan. Vad händer med flyget? Är det realistiskt att tänka sig ett flyg som inte drivas av fossila bränslen i framtiden? Skulle det kunna vara ett seriöst alternativ till dagens fossila flygplan, ett plan som kanske drivs av vätgas, el, eller något annat mer miljövänligt drivmedel? Hur står sig en järnväg med snabbtåg mot detta scenario? En snabbtågsjärnväg är i diskussionen sagd vara klar till 2040. Det är drygt 20 år i framtiden, idag är det nog inte någon som kan förutspå med någon större säkerhet vad bilar, flyg, tåg kommer att vara för typ om ens 10 år.

Nu är det flera olika förslag som är i luften och Miljöpartiets är den sannolikt dyraste och för många minst attraktiva, med för små tidsvinster och för stora investeringskostnader.

Ett alternativt som verkar mer lockande, där topphastigheten skall höjas till 250 km/h, här används dessutom befintliga spår, dock upprustade. Stationer, räls med mera går då att använda, visserligen med modifikationer. Det kräver alltså inte en helt ny järnväg, det är mindre förändringar i befintlig infrastruktur, det kommer även fler till gagn.

Vem efterfrågar dessa snabbtåg?

Hur väl förankrat är detta bland alla svenska medborgare, vem efterfrågar detta? En inte så avancerad gissning är att majoriteten hellre skulle se att den befintliga järnvägen fungerade bättre, byggdes ut och förbättrades än en helt ny snabbjärnväg byggs. Det hade även varit intressant med en miljökonsekvens beskrivning, en mer fullständig utvärdering. Tåg är bättre än flyg, i vart fall är det så idag. Om 20 år, ja med fingret i luften, åt vilket håll går det? Svårt att säga, likaså här är en gissning att tåg även i framtiden är mycket miljövänligare än flyg, men kanske kommer de att närma sig varandra. Kanske är inte snabbtåg rätt väg? Kanske är det så att vi helt enkelt får acceptera att saker och ting tar lite tid?

Skrev i mitten av 2017 en artikel om “Tid vad gör med all tid?”. Det tangeras lite med allt resonemang om tidsvinster, förkortade restider, snabbare transporter.

 

Läs gärna mina andra sidor Rastlös betraktare och Velocipeter

Näringslivets mantra ekar – tomma ord med fel fokus

Idag enades V och S om vinsttaket i välfärden. Ilmar Reepalus utredning är basen, grunden i förslaget. Direkt skriker näringslivet, företagen. “Detta är en katastrof“, det ger inte en högre kvalitet, valfriheten försvinner, de privata aktörerna kommer att slås ut. Det är fortfarande ett förslag, alltså  inte genomröstat i riskdagen ännu, vilket det förmodligen inte blir heller.

Att V och S har enats är ju lite av en överraskning. V har ju varit för stopp eller ett tak på vinster i välfärden hela tiden. S har vacklat och velat. Så detta är ju något konkret till slut. Näringslivet är dock inte glada, de har fokus på annat, sina vinster, aktieägarnas kapital.

Fokus från näringslivet är på vinster, påstådd valfrihet med mera, tomma ord som inte finns annat än i näringslivets ordbok över fina formuleringar och möjligen i deras drömmar.

—Var finns valfriheten för alla utanför storstäder? Områden där företagen inte vill driva verksamheter för vinsten är för låg.

—Var finns valfriheten i områden med sociala problem?

—7 procent är också en vinst, vad är tillräckligt vinst? Hur mäter dessa aktörer kvalitet? Är det stora inkomster – låga utgifter =  stora vinster?

—Varför skulle de mindre aktörerna slås ut om de går med 7 % vinst? Håller de en hög kvalitet så är det väl inte några problem? Det är ju valfrihet, alla väljer väl det som är bra, och med fokus på kvalitet så väljs de som har högst kvalitet i förhållande till vad man betalar.

—Vad är valfrihet för de kommersiella aktörerna? På de mindre orterna finns ofta numera inte ens kommunala eller statliga(regionala) aktörer då de tvingas med i detta smått bisarra skådespel .

I SVD 19 januari 2018, uttalar sig någon penninghungrig VD som om detta är domedagen. Vd om vinsttaket: ”Skulle bli katastrof”, det är som ett otroligt dåligt skämt.

När skall de börjar tala om hur alla skall kunna få en rättvis vård, omsorg, alla skall få en valfrihet. Var finns den lösningen enligt näringslivet?

Sådana här märkliga lagförslag (som V och S nu har enats om) hade inte varit nödvändiga om aktörer måste skriva på att driva även på ställen som inte är lika ekonomiska fördelaktiga. Det är ju i princip bara i storstäder, platser utan sociala problem som är riktigt attraktiva, övriga är inte spännande, intressanta eller ens påtänkta.

En vettig infrastruktur är inte någon ekonomiska marknad där vinst i kronor  har högsta prioritet. Det är skillnad på att nyttja investerat kapital på ett bra sätt jämfört med att maximera den ekonomiska vinsten, maximera den ekonomiska vinsten är moroten för näringslivet. Maximera investerat kapital för en bra välfärd är något annat.

Tidsdokument, vår historia

Med tiden blir det mesta som sker någon slags tidsdokument, oavsett syfte eller vad det var. Det kan vara de teckningar, streckgubbar som man gjorde som barn, polaroidbilderna över familjens badsemester, gamla vykort, tiden gör det till historia. För någon dryg veckan sedan sändes Himlens mörkrum, (av Nils Petter Löfstedt) en fin dokumentär över Jean Hermansons arbete med att skildra samhällets mer okända sida, kanske lite mörkare sida. Industriarbetare, de med tunga, skitiga, monotona och farliga jobb. Hans fantastiskt vackra svart-vita bilder visar människor som  var stolta över sitt jobb, trots sin oglamorösa prägel.

Mycket av hans bilder är tagna under 60-70-talet och en bit in på 80-talet. Industrierna har sedan dess successivt förändrats, många av de riktigt farliga uppgifterna är bortrationaliserade.  Nya uppgifter har dock  introducerats och är farliga på andra sätt. Även de ofta monotona och  slitsamma! Borta är även de mekaniska stämpeluren, arbetare som står på led för att stoppa i sitt stämpelkort, ett rött klockslag avslöjar obönhörligen att man är för sen till sitt jobb. Svart, ja då är  allt lugnt, du är i tid.

Miljöerna på bilderna är mörka, skitiga, varma och på många sätt inte värst inbjudande. Det finns trots det något vackert och även nostalgiskt över dessa bilder. Det är historia, man blir lätt nostalgisk då man tänker tillbaka, ser gamla tiders skildringar. Trots kanske tuffa och farliga miljöer.

Bilderna är ett tidsdokument över en svunnen tid, en tid som inte kommer tillbaka. Det är människor som satte en heder i att göra ett bra jobb, de hade en yrkesheder och stolhet, vilket återspeglas i många av bilderna.

Jean Hermanson, Yngve Baum , Odd Uhrbom, med flera har starkt bidragit till att dokumentera en industrihistoria som idag inte finns kvar. Tycker dock att detta återigen är aktuellt. Klassklyftor vidgas återigen, de rika, de med välbetalda jobb får allt mer pengar, de sämre betalda, de med kanske monotona, tuffa jobb hamnar alltmer på efterkälken i löner, i fokus och pratas inte om.

Paradisdokumenten

Precis i dagarna då “Paradisläckan”uppdagades, vilket visade på grova skatteplaneringar.  Dokumenten visade att de med höga inkomster, planerat och placerat sina pengar i skatteparadis, allt för att undvika skatt. Kvar blir alla som inte har dessa möjligheter, alla som månad efter månad betalar sin beskärda del av skatterna. Skatter som bland annat finansierar vård, skola, polis, brandförsvar, infrastruktur, sånt som vi alla tar för givet i samhället. Det vill uppenbarligen inte de rika bidra till, de kanske inte nyttjar skolan och vården, de kanske inte heller kör på våra svenska vägar?

Se dokumentären om Jean Hermanson, den är sevärd, finns att se på SVTplay några månader till. Vi behöver även minnas och påminnas om saker lite då och då. Mycket är till det bättre idag, mycket är även till det sämre idag.

Läsa gärna mina andra bloggar, Rastlös betraktare och Velocipeter