Idag formligen bombarderas vi med nyheter, falska nyheter, kampanjer, reklam, listan kan göras otroligt lång, vi lever i något slags brus av information, korrekt eller falsk. Detta är saker som  vare sig vi vill eller inte, på något sätt måste förhålla oss till, det tar lite av vår tid i anspråk. Det är tid som vi kunnat göra något annat med, tid som aldrig kan fås tillbaka. 

I texten som jag skrev för drygt ett år sedan “inget är gratis“, presenterades lite siffror på hur mycket tid många lägger på saker som är fullständigt meningslösa. Exempelvis som att skrolla bort reklam, att tvingas vänta på att reklamsnutten spelas upp mitt i ett avgörande moment i filmen, eller kanske i fotbollsmatchen. Är det någon som verkligen vill se detta?

Vi tror oss få saker gratis, exempelvis kostar inte Googles tjänster, Facebook, Twitter eller Snapchat något i reda kronor och ören.  Men det är saker vi lägger mycket tid på det, vilket ju är precis vad dessa aktörer vill att vi skall göra. Det som framför allt gör att det inte kostar något i pengar är att vi är själva varan som de tjänar pengarna på. Information hur vi beter oss, information som går att samla in och sedan analysera, det är deras inkomst.

Förödande effekter

Vi vet inte var alla information som samlas in om oss används, vi påverkas mer eller mindre omedvetet av detta. Tag exempel Obamas valkampanj, där används Facebook väldigt mycket och det gav bra resultat, Trumps kampanj tog det dock till en helt ny nivå. Han tog hjälp av Cambridge Analytics, som sedan verkligen hamnat i skottgluggen. Till aktörer som dessa hör även Facebook, Google, Twitter, med flera sociala medier. Då vi använder dessa plattformar läggs det in “sponsrade inlägg”. Det är tips, råd, förslag, det används benämningar som låter oskyldiga, dessa läser vi, eller så tvingas vi bläddra förbi dessa. Inläggen påverkar oss på ett eller annat sätt. Vissa blir upprörda av att få så mycket oönskad reklam, andra blir glada att få tips, råd.

Det går ju naturligtvis att förhålla sig ganska likgiltig, men vi ser dem, det är det som är poängen, vi har sett dem och någonstans har det registrerats. Dyker sedan samma inlägg upp fler gånger så är det möjligt att vårt beteende ändras, till slut kanske vi läser det?! 

Fritt att välja

Återigen, vi lägger tid på saker som vi inte styr över, det går inte at kringgå dessa. Samhället idag ger inte så många valmöjligheter.  Väljer man att inte ta del av reklam, då är det mängder av andra saker som också följer med och försvinner. Ett exempel är att välja bort “kakor” på datorn, det går ofta inte, då fungerar inte sidan.  

Är det inte på tiden att vi skall kunna göra val, val om vad vi vill dela med oss, utan att viktiga funktioner skall sluta fungera? I synnerhet när det är samhällsfunktioner som drabbas, där skall ingen behöva tvingas in till att godkänna att få data insamlad. Facebook är kanske värst, där finns inte ens möjlighet att välja bort kakor. Antingen fungerar inte Facebook, eller så godtar man alla kakor, och  då vet man att det är tredjepartskakor med mera.

Sett ur denna vinkel så stjäl faktiskt sociala medier, aktörer på nätet vår tid. De tar tid som vi inte kan styra över, om vi inte helt undviker dessa plattformar vill säga. TV räknas ju faktiskt in här också, alla reklamfinansierad sändning med otaliga avbrott för reklam. 

Spara till en tidig pension

Att spara, jobba sig till ett ekonomisk oberoende ha det skrivits mycket om under senaste tiden. Jag skrev för inte så länge sedan ett inlägg om detta, Tidig pensionering är det något för dig? Det är inte fel att jobba mot ett ekonomisk oberoende, men det kan göras på många olika sätt. Att som många gör, helt försaka en period i livet, ofta under unga år, dessutom kanske 10-12 år, det känns märkligt. Det känns faktiskt helt fel.

Om jag skall relatera till mig själv så sparade jag också, på LP-skivor, köpte väldigt mycket skivor, en stor del av min inkomst i yngre år gick till köp av skivor. Men framför allt så åkte jag och kompisar på festivaler, vi reste, vi fikade, gick på krogen. En period i livet som jag verkligen inte vill har ogjord. Det var verkligen kul och en ganska ostrukturerad period i livet.  Gör man nu som dessa, sparar sig sanslöst galet genom denna period, kommer den då tillbaka, eller blir den ens möjlig för dessa? Jag kan inte svara på den frågan, men det som skett är att 10-12 år tickat på, det är något som aldrig kan fås tillbaka. Vissa saker kan göras senare i livet, medan andra har sin tid i de unga åren. Så är det bara.

För att summera detta, tiden rullar på, den har bara en riktning, vi kan inte göra något åt den. Så tag vara på den och se till att nyttja den på så bra sätt som möjligt. Kanske kräver det en extra tanke för att inse vad man vill göra med sin tid, men det kan vara vät det. Pengar gör inte någon lycklig, upplevelser gör oss lyckliga. Pengar kan bidra till upplevelser, men enbart till en viss del.  

I en strid ström av artiklar och texter uppmärksammas personer som skall gå i en tidig pension. Tidig är alltså rätt många år före dagens 65 år. Läste en artikel på svt.se (21 september 2021), “Här är ungas plan för pension vid 40“. Jag skojade rätt friskt om detta för ganska många år sedan. Jag skulle sluta jobba vid 55 sa jag, det är inte för sent än i så fall, men det hade varit gammalt med dagens mått mätt. Jag letade efter jobbet som skötte sig självt, det rullade på och pengar flöt in. Det var nog aldrig något riktigt allvar menat med det, även om tanken lockade.

Jag har aldrig tyckt mina jobb varit tråkiga till den grad jag inte vill jobba. Har det varit så, (det har det), då har jag sökt ett nytt och tagit mig därifrån. Idag är det näst intill dagligen någon artikel om människor som jobbar mot ett ekonomiskt oberoende, inte ett lyxliv, men så pass mycket pengar att de inte behöver jobbar varje dag. De kan styra mer över sin tid. Den tanken är ju sund och god, men det slutar inte riktigt där. Det har blivit rätt besynnerligt, tag artikeln som länkas till ovan. Den personen försakade flera år av sitt liv. Det var år som allt sparades in på, inte något direkt umgänge, inte ens kaffe, en öl, eller någon lunch ute, inga resor. Vad är det?! Det är dessutom i unga år, år som inte går att få tillbaka, en period i livet som jag ser tillbaka på med stor glädje.

Vad hände, var gick det snett?

Jag har i så fall valt ett helt annat sätt, jag jobbar mindre, har rätt kul på dagarna, styr till stor del mitt liv och min tid. Jag räknar dessutom med att behöva jobba även efter 65, men med saker jag verkligen gillar. Jag försakar inte umgänge, jag köper mig mitt kaffe, jag tar en och annan lunch ute på krogen, jag tar en öl, kanske två, eller till och med tre med kompisar. 

Däremot kikar jag efter boende och platser jag vill spendera min tid som lite äldre, äger jag det så har jag inte några utgifter, då behöver jag inte heller någon pension som är vansinnigt stor.

Samhället idag bygger till stor del på att vi skall konsumera, det är det som håller allt igång. Egentligen helt sjukt, att vi uppmanas att konsumera, det skall vara en fortsatt, konstant tillväxt på marknader, i ekonomier. Det säger ju sig självt att det är helt orimligt, allt har ju en borte gräns, en ände av något slag. Resurser är ändliga, ekonomier kan omöjligt växa konstant i all oändlighet.

Att spara är en sak, att leva som en utblottad och inte unna sig en kaffe, det är något helt annat. Var gick detta fel? Att jobba är synonymt med att jobba för pengarna, så är det nog för den stora majoriteten, men det behöver inte vara så. Man behöver inte heller jobba heltid.

Jag kom till en insikt när min pappa blev sjuk, han hade räknat med att få lite mer tid över vid sin pensionering. Det fick han, tid alltså, men istället blev han sjuk, han kunde inte göra det han planerat. 

Just det öppnade mina ögon lite, att skjuta upp saker för länge, för mycket, det är nog inte en bra ide. Dessa personer som kanske spar i 10 år, eller så, vad säger att de kanske har en hälsa som tillåter det de vill göra går att genomföra? Vissa saker kanske skall göras när man är yngre, vissa saker kanske endast kan göras vid vissa tillfällen. Nej, att sprida ut sina saker lite över ett helt liv är nog i min värld smartare. Vad är det som säger att Tukanen flyger i djungeln om 10 år, att glaciären på fjället jag vill besöka är kvar om 9 år? Jag vet inte, jag tänker inte heller vänta och se, bättre då att undersöka det nu medan hälsan och möjligheten finns. Kanske är det inte rätt och fel i detta fallet, men jag har svårt att se alla försakanden och de rätt stora uppoffringar man gör för att kunna spara. 

I en tidigare artikel var det en person som till och med hoppade över att äta för att spara pengar. Det blir lite väl svart och vitt, det går att finna en väg som är mellan dessa två ytterligheter.