Med tiden blir det mesta som sker någon slags tidsdokument, oavsett syfte eller vad det var. Det kan vara de teckningar, streckgubbar som man gjorde som barn, polaroidbilderna över familjens badsemester, gamla vykort, tiden gör det till historia. För någon dryg veckan sedan sändes Himlens mörkrum, (av Nils Petter Löfstedt) en fin dokumentär över Jean Hermansons arbete med att skildra samhällets mer okända sida, kanske lite mörkare sida. Industriarbetare, de med tunga, skitiga, monotona och farliga jobb. Hans fantastiskt vackra svart-vita bilder visar människor som  var stolta över sitt jobb, trots sin oglamorösa prägel.

Mycket av hans bilder är tagna under 60-70-talet och en bit in på 80-talet. Industrierna har sedan dess successivt förändrats, många av de riktigt farliga uppgifterna är bortrationaliserade.  Nya uppgifter har dock  introducerats och är farliga på andra sätt. Även de ofta monotona och  slitsamma! Borta är även de mekaniska stämpeluren, arbetare som står på led för att stoppa i sitt stämpelkort, ett rött klockslag avslöjar obönhörligen att man är för sen till sitt jobb. Svart, ja då är  allt lugnt, du är i tid.

Miljöerna på bilderna är mörka, skitiga, varma och på många sätt inte värst inbjudande. Det finns trots det något vackert och även nostalgiskt över dessa bilder. Det är historia, man blir lätt nostalgisk då man tänker tillbaka, ser gamla tiders skildringar. Trots kanske tuffa och farliga miljöer.

Bilderna är ett tidsdokument över en svunnen tid, en tid som inte kommer tillbaka. Det är människor som satte en heder i att göra ett bra jobb, de hade en yrkesheder och stolhet, vilket återspeglas i många av bilderna.

Jean Hermanson, Yngve Baum , Odd Uhrbom, med flera har starkt bidragit till att dokumentera en industrihistoria som idag inte finns kvar. Tycker dock att detta återigen är aktuellt. Klassklyftor vidgas återigen, de rika, de med välbetalda jobb får allt mer pengar, de sämre betalda, de med kanske monotona, tuffa jobb hamnar alltmer på efterkälken i löner, i fokus och pratas inte om.

Paradisdokumenten

Precis i dagarna då “Paradisläckan”uppdagades, vilket visade på grova skatteplaneringar.  Dokumenten visade att de med höga inkomster, planerat och placerat sina pengar i skatteparadis, allt för att undvika skatt. Kvar blir alla som inte har dessa möjligheter, alla som månad efter månad betalar sin beskärda del av skatterna. Skatter som bland annat finansierar vård, skola, polis, brandförsvar, infrastruktur, sånt som vi alla tar för givet i samhället. Det vill uppenbarligen inte de rika bidra till, de kanske inte nyttjar skolan och vården, de kanske inte heller kör på våra svenska vägar?

Se dokumentären om Jean Hermanson, den är sevärd, finns att se på SVTplay några månader till. Vi behöver även minnas och påminnas om saker lite då och då. Mycket är till det bättre idag, mycket är även till det sämre idag.

Läsa gärna mina andra bloggar, Rastlös betraktare och Velocipeter