Allt oftare hör jag personer på radion som lägger sj-ljudet långt fram i munnen. De är inte norrlänningar, det är inte något dialektalt, de verkar i övrigt normala och pratar som de allra flesta. Sj-ljudet kan uttalas på två sätt ett långt fram i munnen och längre bak, det verkar som om det bakre inte är fint nog för vissa. Hur kommer det sig? I Norrland är dialektala främre det vanligare, men det är inte det jag syftar på här, det dialektala.

Det har gått så långt att jag faktiskt inte orkar lyssna på personer som pratar på det viset, känns som om de lagt sig till med det, det känns bara tillgjort, så här har det inte varit tidigare.

Jag stänger numera av radion när vetenskapsradion, lundströms bokradio, naturmorgon, med flera program sätter igång. Nu är det ofta kanske bara någon enstaka person i programmen som pratar så här tillgjort, då kan man möjligen leva med det, men är det programledaren och/eller en person med en framträdande roll i programmet, då stänger jag av. Kanske lite överkänsligt av mig, eller rent av fånigt. Må så vara, men jag tolkar det som om dessa personer tycker det är lite fint att prata på detta sätt, för det är ju något de lagt sig till med. Skolan lär inte ut detta.

Tråkigt, för radio är trevligt att lyssna till, men detta orkar jag dock inte med. Tycker att det är mest töntigt att personer lägger sig till med ett påklistrat sätt att prata. Det är helt uppenbart att det är något socialt, något kopplat till social status, men så ytligt och påklistrat.

Väldigt skitnödigt enligt mig. Med betoning på (sj)sk-ljudet långt fram i munnen!