Ytlighet ger ökad dumhet, journalister borde ställa högre krav

Alltmer av de nyheter vi matas med är ytliga och populistiska. Ett tullande på innehåll och kvalitet är ett växande problem. Många journalister idag tillåts inte att gräva på djupet, många vill inte gräva. Nyheter skall serveras så snabbt och så kortfattat som möjligt och gärna live. Vem vill ha det? Är inte grundläggande journalistik och kvalitet ett krav man kan och bör ställa? Är snabbhet och då även ogranskad journalistik bättre, viktigare och mer aktuell?

dsc_0872-01.jpeg

På radion söndagen 20 november togs det nya fenomenet livenyheter upp. Livenyheter kan nog ha sin plats i det digra nyhetsutbudet, men att det skall få mer utrymme på bekostnad av och ersätta granskande och grundlig journalistik kan väl inte vara tanken?  Är det verkligen rätt väg att gå?

De frågade i programmet Filip Struve, ansvarig för SVTs utveckling av livenyheter. SVT är ju ett rörligt media och rörliga media växer snabbt i omfattning som ett media att rapportera och förmedla, i realtid. Han ansåg detta vara en väg framåt, snabba klipp och rörliga bilder. Han är i mina ögon en sann populist, så hans åsikt och svar är inte förvånande.

Det är inte något konstigt i sig med livenyheter, det rörliga mediet är bra och informativt. Jag tror att det är många som uppskattar det. Även jag ser fördelar med det. Jag ställer mig dock lite frågande till dessa livenyheter för vilken typ av nyheter som helst. Allt passar inte i den formen.

Hellre snabbt än korrekt

Idag är det någon slags tävling om att kunna förmedla allt så snabbt som möjligt. Det gäller alla former av nyheter. Så har det naturligtvis även varit tidigare, men då fanns inte de verktyg vi har idag, verktyg  som medger en i stort sett omedelbart publicering. Texter, bilder, filmer, allt kan läggas ut på en publik kanal omedelbart. Den digitala världen är bra på mycket, men det känns i detta fallet som det gått lite för snabbt. När granskas saker och ting, i efterhand?

Tidigare så filmade man, fotograferade man, skrev man,  det hela tog några timmar. Det skulle framkallas, det skulle sättas och till slut tryckas, Ja så vida det inte var radio, men även där var det inte alltid direktsändning. Det fanns tid till reflektion och även att kontrollera och verifiera saker och ting på ett annat sätt.

Det snabba tempot känns som om det är lite korkat, snabbhet i sig har drivit fram en sämre journalistik.  Journalister verkar i många fall sakna något form av källkritik, ställer inte krav på kvalitet och pålitlighet. Nytt är bra, snabbt är bra!

Åhörare och läsare är även de otåligare idag, det finns studier som  mätt hur länge varje nyhet eller inlägg får i tid. Sociala medier som tagit en stor plats som förmedlare, där visade en studie att ca. 3 sekunder var vad inlägget får. Har det inte väckt intresset inom dessa 3 sekunder så klickar man vidare.

Årets julkapp, media hakar på det kommersiella jippot

20 november,  då jag skulle åka till Österlen för att fotografera lite i  Simrishamnstrakten så var det ett himla babblande om “Black Friday” på radions P1, kändes som om det var värre än vanligt med detta kommersiella jippo. Black Friday var och är handelns påfund att vända röda försäljningssiffror till “svarta”.

Det har pratats om “Black Friday” utan motstycke. Jag kan nog inte minnas att det fått så mycket uppmärksamhet i media tidigare, kan dock ha fel. Vad är så intressant i detta kommersiella jippo?

Det jag lyssnade på när jag satt i bilen var dock kritik mot just medias hantering av alla dessa reklam och kommersiella upptåg.  Det var radioprogrammet Medierna som granskat medias rapportering om just “Black Friday”, och den nyligen presenterade årets julklapp. Mellan raderna så framgick tydligt att journalister, publicister och programledare kan anses vara lite av marionetter till detta reklamjippo. Är det så, är journalister viljelösa marionetter?  Många journalister skulle inte medge och gå med på ett sådant påstående. Vad är de i så fall?

Media som marionetter

Då Medierna konfronterar P1:s reporter i Studie 1, Jörgen Huitfeldt och frågar om det inte är att gå handelns och Svenskt näringslivs ärenden med all den uppmärksamhet som medierna ger de olika jippobetonade evenemang som avlöser varandra? Självklart ansåg han inte att det var fallet. Han lyckades få det till att årets julkapp som han testat i direktsändning hade relevans för en stor allmänhet. Han jämför som del i svaret årets julkapp med bakmaskinen som var årets julklapp för några år sedan. Helt olika saker, så pass olika att denna, årets spådda julklapp var värd att rapportera, vilket inte en bakmaskin var. Ganska ohållbara argument i mina öron, han hänvisar även till att marknadsinstituten, de som tar fram och spår vad som skall bli årets julklapp. De är bra på detta och brukar ha rätt, hävdade han.

– De har hållit på ganska många år och det brukar stämma. (JH)

– Bidrar inte ni till att det kan bli så genom att själva rapportera. Det behövs ju inte någon reklam när media rapporterar. Reklamen blir gratis och det tolkas bland de som lyssnar som en sanning, ett faktum. (reporter)

Hal som en ål så slingrar han sig, undviker att svara direkt på frågan och medge att de  mycket väl kan bidra till försäljningen. Dessa nyheter har ett egenvärde och är något som lyssnare/läsare är intresserade av, hävdade han.

(Det skall medges att det även var flera av de stora tidningarna som också lade fram årets julklapp som en nyhet).

Populism är det som gäller för skribent och publicister

Detta är ju ytterligare  ett trist exempel på att seriös media inte tar sitt arbete på allvar. De är numera lite av populister och sysslar inte med det som kan förväntas media av klass.  Att kvällspress, vissa andra tidningar skriver om sådant här är inte så förvånande, de förväntas inte heller driva kritisk journalistik på samma sätt.

Det finns undantag och ganska många sådana, men dessa snabba nyheter som bygger på att fånga så många som möjligt, det är verkligen låg kvalitet, om ens någon kvalitet på dessa nyheter. Det är ju inte ens nyheter. Studio 1 är ett tungt program i P1, lite graverande att de sänder sånt här trams. Det sänker i mina öron förtroendekapitaltet rejält. Populismtåget och det snabba rapporterandet gör oss dummare och bidrar till ett urholkat förtroende för seriös journalism.

Ville man förmedla saker förr så var väl genomtänkta saker. Se bild nedan.

dsc_0867.jpg

Hällristningar mellan Simrishamn och Brantevik, skåne. Besökta 2016-11-26

Det som skrevs var bokstavligt talat hugget i sten och kunde inte korrigeras i efterhand (bild ovan).

Felaktigheter i media

Denna hets som råder att komma ut med både nyheter och annat till offentlighet så snabbt som möjligt bidrar definitivt till avkall på korrekthet. Ett annat exempel då detta skrivs är att det nämndes i radion att en av kvällstidningarna hakat på kvasinyheten om läckta lösenord. Det är inte en nyhet, det har rapporterats om detta många gånger tidigare. Det togs denna gång upp i SVT och flera hakade på detta, rapporterade bland annat att Stefan Lövens lösenord läckt ut. Det var helt fel, vare sig hade hans lösenord läckt ut och det var dessutom ett gammalt konto som inte var aktivt.

Det rapporterades alltså utan att bemöda sig att verifiera detta. Vilket efter påtryckningar och kontroll i efterhand visade sig vara en felaktig “nyhet”.

Lyssnare och läsare otåligare

Dagens läsare och lyssnare är även de betydligt otåligare och kräver att det skall hända något hela tiden. Nyheter skall presenteras kort och snabbt. Det tyder många studier på. Formaten som används är vida skilda tidigare former.  Rörligt media anpassas till de sociala medierna, från att ha varit 4:3 format som äldre TV apparater, blev det 16:9, nu är det 1:1 som är det format som Facebook använder. Texter är otroligt korta, anpassade till sociala medier. En nyhet skall presenteras på några få rader. Ett klickajagande, få personer till sina webbplatser, men vilka får man dit? Är det de som landar på webbplatsen som är målgruppen?

 

Leave a Reply

Your email address will not be published.